torsdag 24 maj 2012

Blandade artister: "The best of the Northern Soul story"

/ ARTIST: Blandade artister / TITEL: The best of the Northern Soul story / GENRÉ: Northern Soul / ETIKETT: Sony / FORMAT: CD /

Till att börja med och detta är en stor sak för mig, den här dubbel-samlings-CD:en är utgiven på ett multinationellt storföretag, nämligen Sony.

Detta rimmar för mig väldigt illa med Northern Soul-rörelsens värderingar, men plattan kom 2011 och jag tror jag kan gissa mig till varför Sony släpper den just nu. I takt med att kidsen allt mer vänder sig till spotify och itunes blir skivköpandet tyvärr något för bara oss gamlingar och de som är ännu äldre än sjuttiotalistiska gamlingar som undertecknad. Det är den första orsaken, den andra är att vi på sista tiden sett en retrorörelse i popmusiken, som efter Amy Winhouse's Back to black, resulterat i listplaceringar för en mängd anndrahandskopior av Amy, såsom Duffy, den underbart vackra Melanie Fiona och Gabriella Cilmi. Allt pekar mot en revival av 60-talssoundet och då kan Northern Soul plötsligt få en revival, något som passar de stora skivbolagen bra, eftersom rättigheterna till obskyra artister utan framgång nån annanstans än i Norra England för 40 år sen inte kan vara skyhöga, direkt.

Med det sagt tycker jag definitivt att folk skall skaffa sig skivan, för Sony har uppenbarligen ansträngt sig för att leta guldkorn i sanden. Som vanligt, när det gäller Northern Soul, så är musiken kanske inte jätteoriginell, utan påminner mycket om de artister som var stora då, även om musiken på just denna samling aldrig känns plastig. Faktum är att det är den bästa Northern Soul-plattan i min samling. Alla nummer rockar röven av en. Det här är bra skit!

Sen finns det förvisso med två spår som, även om de är bra, jag inte tycker borde platsa på en Northern Soul-platta, nämligen ett med Little Richard och ett med Paul Anka.

Det enda jag riktigt retar mig på är det billiga jobbet bolaget gjort med häftet som följer med skivan. En sida med fakta om Northern Soul som man hade kunnat läsa sig till på Wikipedia. Med de resurser Sony har, så borde de kunna hitta lite kul fakta om de olika artisterna, eller i alla fall sätta in några bilder på ett par av dem.

Men, men, detta är en platta jag klart rekommenderar till alla smoothies, niteowls och nostalgiska fotbollsfans. Den får hela 96,7% i grad av tillfredsställelse!

fredag 18 maj 2012

Film: "Zurück aus dem Urlaub"

TITEL: Zurück aus dem Urlaub / GENRÉ: Dokumentär / FORMAT: DVD /

Den här filmen är en dokumentär som handlar om FC Hansa Rostocks säsong i tyska tredje ligan, åren 2010-11. Man tillbringade en säsong där och gick sen upp och, som alla Hansafans tyvärr vet, vi halkade ner igen säsongen 2011-12.

Den här filmen kan därför, tror jag, tjäna som inspirationskälla. Efter att vi halkade ner var vi tvungna att bygga ett helt nytt lag. Otrotligt nog lyckades vi som sagt, med konststycket att komma upp igen. Om man studerar den här filmen tror jag man kan dra slutsatser om vad vi gjorde bra, respektive dåligt.

Vi var överlägsna i trean och det är kul att se fansen på plats glada och spelarna spelsugna, såväl som ett par scener från spelarnas firande efter vunna matcher. Men det är klart, hellre en halvdålig säsong i tvåan än en superb i trean.

Hansa är ett klassiskt lag och förtjänar att spela i tyska ligans finrum, men det är klart, de flesta östklubbarna har det gått ut för. Se bara "Deutsche Rekordmeister", Berlin FC Dynamo, nu spelar de i femman. Även om tyska Bundesligan är en levande liga där pengarna än så länge inte tagit fullständigt kommando på traditionernas bekostnad, så har dessa pengar ändå spelat sån stor roll att västklubbarna köper alla bra östspelare och mer än 20 år efter murens fall dominerar väst fortfarande. Det är synd.

För alla Hansafans är den här filmen ett måste! Jag är inte direkt en fena på tyska, även om jag vet hur man beställer en alkoholfri öl. Men, även om man skulle kunna ha textat den, så har man ändå så mycket glädje av den här filmen på grund av alla filmsnuttar från matcher, mål, både framlänges och baklänges och annat intressant. För den som kan tyska kan filmen vara ännu mer intressant, eftersom det är gott om intervjuer och kommentarer.

Nu håller vi alla tummarna för att Hansa klättrar nästa säsong!

En så bra film får naturligtvis 100% i grad av tillfredsställelse!

torsdag 17 maj 2012

Eslövs BK - Näsums IF: 4-1

På väg till matchen idag kunde jag konstatera att vi som vanligt har otur med vädret. Väl framme på Ekevalla kunde jag konstatera att vi som vanligt bor i en stad befolkad av människor som saknar all känsla för lokalpatriotism och hellre stannar hemma och ser på ishockey än på stadens enda fotbollslag. För jag tror inte det beror på vädret.

Hursomhelst! Med dagens resultat, 4-1 till röa, kan man bara konstatera att alla de som stannar hemma missade en fin uppvisning i kvalitetsfotboll och en möjlighet att slå sig på bröstet och vara stolt Eslövsbo!

Eslöv tog kontroll över matchen tidigt och dominerade den hela tiden. Näsums enda mål kom i 84e minuten genom Stefan Nord och det kan diskuteras om det var rättvist att de satte den. Jag tycker nog det var det, för de ett par fina chanser i matchen, även om EBK totalt förtjänade det resultatet vi fick!

En annan sak man kan anmärka på var att det var väldigt fysiskt vid flera olika tillfällen och därför mycket spelavbrott. Domarn var dock bra och dömde rättvist, tycker jag, det enda jag har att påpeka var att Näsum försökte filma sig till en straff i 53e minuten, något domarn ej gick på, ändå delade han mig veterligen ej ut ett gult kort! Näsum hade förtjänat ett par kort till, bland annat genom ett par fula tröjdragningar som också passerade ostraffade.

Selwan Al-Jaberi är för mig matchens lirare, eftersom han krigade hela tiden och var på språng offensivt. Han satte också 1-0-målet i 7e minuten, samt 2-0 i 69e. Tahrir Krasniqi satte 3-0 i 80e och Kim Jeppsson 4-1 i 91a.

Väldigt fint jobbat av killarna! Förlåt mig om jag låter som en gammal raspig grammofonskiva, men jag tycker gott att när killarna representerar hela staden borde hela staden vara där och sjunga för dem och vissa att vi är stolta över dem. Därför, mer folk på läktaren nästa gång!

onsdag 16 maj 2012

USCB Allstars: "Hygglo birdo"

ARTIST: USCB Allstars / TITEL: Hygglo birdo / ETIKETT: Rough rider / GENRÉ: Ska / FORMAT: CDEP /

Det var många av oss som sörjde när USCB Allstars gick i graven härom året. Bandet spelade en hyffsat bra, "streetig" ska med attityd som saknas bland många svenska band. Inte bara i texterna då, som i mycket, förvisso, handlade om sex och kärlek, men sex och kärlek från en rudeboy eller players synvinkel. Även musiken hade ett skönt, fint gung, tycker jag och baserades på lika delar 90-tals ska och Göteborgsrock. I alla fall på denna, deras debut. Jag tycker mig faktiskt kunna höra lite Gbg Sound i influenserna, trots att det är en helt annan musikstil.

Detta var som sagt bandets debut och jag är en av få lyckliga som köpte skivan när den kom, innan de blev så stora att de fick spela på Hultsfredsfestivalen. Det är inte det att jag har en magisk förmåga att hitta bra band, nej, en kompis till mig spelade i bandet och jag ville stödja min kompis band.

Jag vet inte riktigt mer vad man ska säga om plattan. Den var bra då och är bra nu, även om bandet kom att göra bättre släpp längre in på karriären. Musiken är dansant, även om jag ogillar det proggiga introt på Brand new age, en låt som annars är den bästa på plattan. Den har ett bra gung och ett bra budskap, ett stridsrop för en ny generation rudies och en svensk tredje våg.

Sen är det kanske lite trist att svensk ska nuförtiden verkar, med undantag för Mobster, ha somnat in och alla som lyssnade på ska förr har blivit narkomaner som hyllar en död etiopisk diktator. Hade vi haft fler band som USCB Allstars hade den svenska scenen kunnat se annorlunda ut.

Inte så mycket mer att säga. Vila i frid, USCB Allstars och gör gärna en reunion.

Skivan var en pionjärhandling när den kom och håller fortfarande, därför får den hela 91,3% i grad av tillfredsställelse!

måndag 14 maj 2012

Herbert Hunter: "Northern Soul Legend"

ARTIST: Herbert Hunter / TITEL: Northern Soul Legend / GENRÉ: Northern Soul / ETIKETT: Superbird / FORMAT: CD /

Jimmy Pursey, Sham 69:s sångare, kallade punken "vit soul". Det var inte bara för attityden, utan det föreligger ett visst släktskap. Bandet som alla första vågen brit-punkare relaterade till, från Pistols till Cock Sparrer, var The Small Faces och de var i sin tur ganska influerade av 60-talssoul. Om man byter ut Faces orgelpartier mot blåsinstrument så har man garanterat vit soul!

Om punken är vit soul är Northern Soul svart punk. Det på meriterna av att vara utgivna på små etiketter, subkulturell bindning till mods och skins, attityd och känsla!

Vad man får på den här skivan är en av de bättre Northern Soul-sångarna jag nånsin hört (även om man skulle kunna, av namnet, tro att det var ett argt RAC-band som hetsar mot långhåriga skinnskallar). Hans röst är fantastisk, ibland låter han som Wilson Pickett, ibland som Ray Charles och med en genomgående Motown/Atlantic-känsla. Detta är 60-tal!

Det som är Hunters styrka är också hans svaghet. Det är först på de sista tre, en smula bluesigare, spåren som man kan skönja ett originellt uttryck, annars låter han, som sagt, som en blandning av Wilson Pickett och Ray Charles.

Men så är det å andra sidan med ganska mycket Northern Soul och precis som det finns hundratals oi!-band som låter precis som det gamla RAC-bandet The Die-Hards rent musikaliskt, alltså, och som aldrig kommer att bli lika stora som legenderna, så fanns det hundratals om inte tusentals soulsångare som var bra, men så o-originella att de var tvungna att göra sin släpp på små etiketter och nöja sig med att bli stora i Wigan.

Men om man gillar Northern Soul, så gillar man sånt här och kan helt klart ha överseende med den föga originaliteten. Det här bra skit och istället för att tänka "nu låter han som Wilson Pickett igen", kan man bara njuta av musiken och Hunters souliga röst.

Det här är bra skit!

Jag ger plattan 81,5% i grad av tillfredsställelse!

The Riffs: "Live at Club Ska"

BAND: The Riffs / TITEL: Live at Club Ska / GENRÉ: Ska / ETIKETT: Moon Ska World / FORMAT: CD/

The Riffs började, om jag inte blivit felinformerad, som ett oi!-band under namnet Feckin Eejits och har alltid behållit en punkattityd när det gäller deras ska-musik. Normalt sett gillar jag ska och punk, men inte mixen och även om The Riffs är bra på det de gör, så blir det ibland för snabbt och jag har egentligen aldrig tyckt bandet är så mycket att hänga i julgranen.

Missförstå mig inte, de är inte dåliga, det är bara det att de inte är särskilt bra heller. De är ett typiskt tredjevågenband från det förenade kungadömet och även om de var med om att definera ett sound (som jag som sagt inte är överdrivet förtjust i), så har det och dess efterföljare i skatepunk och skacore gjorts så många gånger att man är trött på skiten.

Med det sagt så låter den skivan bättre än något jag hört tidigare med dem, de verkar kunna fixa till en fest live, i alla fall och kommer de till södra Sverige/Danmark kommer jag nog att se dem.

Det som talar till bandets fördel är det faktum att de har ett par låtar med som inte är lika frenetiskt snabba, typ Murderation. Om de hade fortsatt sakta ned lite på tempot hade de kunnat bli ett bra reggaeband, det är jag övertygad om, för de har färdigheterna på instrumenten och en cool sångröst.

På skivan finns ett par covers på gamla reggae, punk och ska-låtar. Double Barrel, med Dave Barker på sång är den schystaste. De har även med Paul Fox från gamla favoriterna The Ruts. Tillsammans med honom gör de Jah War och gör den damn straight dessutom. Det är ett bra val, om än lite förvånande, för med tanke på vilken slags musik The Riffs annars spelar hade jag förväntat mig Babylon is burning, In a rut eller Savage circle. Så det är jag tacksam för, men hade jag fått välja Ruts-låt hade jag tagit Sus.

Gillar man ska med en punkig attityd gillar man det här, men jag tror The Riffs är ett band som skall upplevas live. Skulle gärna se en coverplatta med skinheadreggaeklassiker från bandet, det tror jag hade blitt hur fett som helst!

Bandet är inte dåligt, men inte heller bra och får 61,3% i grad av tillfredsställelse.

fredag 11 maj 2012

Senrab FC

Det finns klubbar som uppfostrar fotbollstalanger och sen finns det klubbar som Senrab FC, klubbar som av nån anledning sprutar ur sig talang efter talang.

Senrab FC kommer från hjärtat av East End, nämligen Stepney. Namnet kommer efter "Senrab Street", en gata som ligger bak "Barnes Street" och Senrab blir som sagt Barnes baklänges.

En av alla talanger som kommit från klubben och gjort det i gott sällskap som namn som Sol Campbell, Jermaine Defoe och Bobby Zamorra är John Terry. Terry är så lojal sin gamla klubb att han gav den en okänd summa pengar häromåret när den hade eonomiska trubbel.

Senrab FC är vad fotboll handlar om, hjärta och community! Det är väl mer eller mindre en självklarhet att man får kolla upp dem nästa gång man är i London!

Popolino i Malmö

Var i Malmö häromdagen och handlade på Popolino.

Butiken har allt vad en subkulturell lad eller ladette behöver. Fin sortering på Ben Sherman och Fred Perry-kläder, såväl som Porkpiehattar, hängslen och fina loafers.

Lägg sen till att man får ett presentkort på 500 spänn efter man samlat ett visst antal stämplar.

Det är genuina folk som står i butiken med, med bra kunskap i subkulturernas historia, look och musik. När jag var inne där blev jag tipsad om en onsert jag gärna sett, men som jag tyvärr går miste om. Det är med andra ord inga profitörer som står där.

Jag gör gärna gratisreklam för bra ställen, därför postar jag här en länk till deras webbsajt!

måndag 7 maj 2012

Vad pengar kan ställa till med

Jag är oerhört tacksam att Eslövs Bollklubb är en förening och inte ett företag. Jag hade inte viljat se en situation där en rik oljeschejk hade köpt laget, en massa spelare och sedan arbetat upp klubben i Allsvenskan och Champions League. Det hade inte varit klubben eller dess supporters som nått framgång, utan ett storföretag som spekulerat och investerat i en produkt och när fotboll blir profit och inte kärlek upphör det att vara fotboll.

Naturligtvis drömmer även jag om att EBK skall ta sig upp ur fyran och visst, det finns ett par exempel på oanad framgång, stavad Mjällby, Åtvidaberg och Café Opera. Men poängen är att de klubbarna klättrat gennom spelskicklighet (i alla fall efter FACIT lades ner) och har bevarat sin anda. Samma sak med Brommapojkarna. De har inte köpt sina framgångar och visst kan man väl drömma om något liknande för EBK?

I alla fall, vad pengar kan ställa till med är Skotska Premier League ett typexempel på. Efter att ha haft mest fans och mest pengar har Old Firm-klubbarna Rangers och Celtic dominerat serien under många, långa år och tjänat en rejäl hacka på det och inte gett de andra klubbarna i ligan en chans.

Det verkade ett tag, med kusliga dejavu-känslor till IT-bubblan, som om det inte fanns någon bortre gräns man kunde nå i intäkter om fotbollsklubbarnas styrelser var redo att hora med Mammon.

Sen kom fotbolls-bubblan. Först ute var norska Lyn, sen kom Pompey och sen, det otänkbara, fotbollens Titanic, Glasgow Rangers.

Rangers befinner sig nu i kris och enligt en mycket intressant artikel på en Aberdeensupportersite går det rykten om att Rangers skall få återetablera sig i Skotska Premiership utan att gå hela vägen från trean och uppåt. Orsaken? Pengar. Rangers drar in mycket sådana och förbundet vill ha del av det. Men samtidigt måste man fråga sig en sak; lär de sig aldrig?

Låt Rangers gå hela vägen om och inför rättvisare fördelning av teve-intäkter, sponsring och värvning. Klarar den amerikanska idrotten det klarar den europeiska fotbollen det. Jag har sagt det förr och säger det igen, jag skulle gärna se en tillbakagång till tiden då man kunde ha max tre utländska spelare i laguppställningen, för det var när den regeln togs bort och operation: glamourisera fotbollen, som all storfotboll miste sin charm.

Jag är Celticfan och har faktiskt varit på Celtic Park, en match mot Hibs och jag borde ha illvilja mot Rangers, men det har jag faktiskt inte. Jag tycker synd om deras äkta supporters som ser vad ett gäng plutokrater kan göra med deras klubb.

Vad fotbollen behöver är att reformeras helt och hållet, gärna några av de punkterna jag räknat upp, men helst ännu mer. Jag har varit Celticfan sedan 90-talet när jag var intresserad av radikal politik, något som är placerat i arkivet ungdomssynder. Jag står inte alls för de åsikterna idag. Hursomhelst, som radikal var man vänligt inställd till Celtic, mycket tack vare extremistorganisationen Red Action och deras Celticzine, Tiocfaidh Ár Lá. Det var alltså av helt fel orsaker jag blev Celticfan, men har bytt politisk ståndpunkt och tilll och med bytt religion, men jag kan inte sluta älska Celtic och jag hade naturligtvis inte slutat vara fan om ligan blev lite jämnare, snarare tvärt om.

Fotboll är kärlek, stolthet och gemenskap. Pengar är girighet, egoism och taskig attittyd. De två hör inte ihop.

Modern football is rubbish!

(Sen hoppas jag att alla denna bloggs läsare gör sitt för sin lokala klubb genom att bli medlem!)

Film: "Soulboy"

TITEL: Soulboy | GENRÉ: Spelfilm | FORMAT: DVD |

Det här är något jag väntat på, en spelfilm om Wigan Casino och Northern Soul-scenen i norra England under 70-talet. Jag har lyssnat på musiken från och till sedan 90-talet och alltid gillat storyn bakom det, hur fotbollsfans i Manchestertrakten importerade okända soulskivor från USA och dansade till dem.

Det här är dock en spelfilm och ingen dokumentär och den har allt en bra engelsk spelfilm skall ha, en arbetarklasskille som förälskar sig i en arbetarklasstjej med rubbat fint utseende, en skurk, några sidekicks, samt tjejen som älskar honom förgäves, eftersom han springer efter hårfrisörskan.

Huvudpersonen upptäcker så Northern Soul och tar sig till Wigan Casino och lär sig dansa rätt, klä sig rätt och lyssna på rätt musik. Alla som har varit eller är med i en subkultur känner igen sig i den maniska besattheten vid vinyl.

Jag gillar filmen, den har mer att säga än att det är kul att dansa och att folk knarkade när de dansade, filmen har nämligen en genomtänkt story och ett par överraskningar.

Det enda jag har emot den är att folk i den håller på Stoke, alla Stoke-on-Trent-bor med något sånär förnuft håller väl på Port Vale?

Lägg sen till att filmen är full av fin musik.

Det här är utan tvekan en av de bästa filmerna jag sett i år och jag ger den därför hela 95,3% i grad av tillfredsställelse!

PS. Nu väntar jag bara på någon regissör med kulor nog att göra film av Richard Allens böcker om Joe Hawkins!

lördag 5 maj 2012

Mobster: "Rough & Ready"

BAND: Mobster | TITEL: Rough & Ready | GENRÉ: Ska | ETIKETT: AMTY | FORMAT: CD |

Det här ett relativt nytt band från Sverige och att de är svenska hör man verkligen, för de har det där svenska 90-tals-soundet, lite välspelad pop-ska med influenser från 2Tone-eran, såväl som första vågen.

Mobster har massor utav rytm! I vanliga fall brukar jag efterlysa lite samhällsengagerad musik med och även om de har ett par kritiska texter i till exempel Rocksteady in the jungle, Colourblind och Global warning, så är den stora behållningen just rytmen.

Dessa gossar ruda behärskar sina instrument väl och har verkligen känsla för just rytm och det är ju inte fel. Precis som det finns bra samhällskritiska band man inte kan dansa till (typ Crass), så finns det ju också bra band man kan dansa till utan att tänka för mycket på texterna som, i Mobsters fall, kanske inte är de mest genomtänkta.

Jag gillar bandet så mycket att jag införskaffat deras första fullängdare och deras CD-singel med. Om jag förstått saken rätt, så kommer de från Landskrona, vilket ju inte är andra sidan jorden om man bor, som jag, i världens coolaste stad, Eslöv. Därför hade det varit kul att se dem live nån gång, jag kan verkligen tänka mig att det är fett ös när de spelar.

Det finns ett fåtal saker jag stör mig på, framför allt att sångarens röst inte alltid "funkar". Men det är petitesser, det här är bra för att vara svenskt, även om det inte är i USCB Allstars eller Liberators klass. Jag kan verkligen rekommendera alla ska-fans att köpa den här skivan och stöda ett bra band.

På fotografierna i CDen ser grabbarna ut att vara lite äldre med, vilket är kul. Ska blir man aldrig för gammal för!

En bra, men inte perfekt, skiva som den här får 67,8% i grad av tillfredsställelse!

fredag 4 maj 2012

Eslövs BK - Tollarps IF: 2-3

När jag kom till matchen reflekterade jag först över hur kul det var att så många besökare hade kommit till matchen samtidigt som ishockey-VM brakar loss.

Det skulle dock, i takt med att de grå molnen hopade sig över Ekevalla, vara något av få positiva saker med matchen.

Det var inte tråkigt, det var inte det, det var tvärtom det vanliga fram-och-tillbaka-spelet man vant sig vid och det var spännande in i sista minuten, för båda lag hade fullt med chanser och i större delen av matchen var det faktiskt ett oavgjort resultat. 0-1 gjordes i 19e minuten, sen kom 0-2 i 32e och 1-2 i 43e, 2-2 i 58e och till slut 2-3 i 85e.

Jag är inte säker på vem som gjort målen, eftersom det inte verkade som att högtalarsystemet ville fungera. Därför skriver jag inget om målgörare.

Jag har tidigare jämfört EBKs spel med engelsk fotboll. Jag skulle vilja ta den liknelsen ett steg längre och jämföra Roland Nilssons spelidé med Arsene Wengers. Precis som Arsenal siktar EBK in sig på att ha många unga, lätta, snabba och tekniska spelare och bara ett fåtal fysiskt tyngre. Stundtals fungerar det, EBK spelar, när vi spelar som bäst, som en arg bisvärm som skiter i hur många mål man har i baken och bara försöker göra mål, mål, mål. Tyvärr innebär det att defensiven inte alltid fungerar. Vilket den heller inte gjorde idag.

Det var tråkigt att vi förlorade matchen, men vi har tre matcher bakom oss som obesegrade och detta är inte världens slut och undergång. Det finns fortfarande många matcher att spela, vinna och lyfta oss uppåt.

Matchens lirare är, för mig, Adil Adlouni, för att han var hjärnan bak mycket av det offensiva i matchen från EBKs sida och en hel del av det defensiva med. Det är väl tyvärr oundvikligt att han förr eller senare kommer att bli såld till en klubb högre upp i divisionerna och det är något jag verkligen inte ser fram emot. Naturligtvis hänger inte allt på en spelare, men det är klart att en sån stor talang spelar viss roll!

Nu laddar vi upp oss inför nästa hemmamatch. Obligatorisk närvaro!