Till att börja med, det har varit förbaskat kul att följa EBK den här säsongen i bokstavligt talat ur och skur. Det är möjligt att vi inte kvalar in i trean, men i vilket fall som helst, så kan man bara säga, så här efter säsongens sista hemmamatch att laget är en stolthet för staden. Precis som vi har ekonomisk kris nu, vilken vi kommer att ta oss ur, så satte Dennis Nilsson 2-2 målet och räddade en pinne åt oss i sista minuten, när det såg som mörkast ut. Därför får Dennis Nilsson (dä) även titeln matchens lirare av mig.
En annan sak som var rolig med dagens match var att vi dominerade på läktaren. Som vanligt kom det lite ljud ur oss försynta Eslövsbor, men man hörde i alla fall inte motståndarklacken. Är det något jag retar mig på med EBKs fans förutom att de inte dyker upp på matchdag, så är det att vi gör så lite ljud ifrån oss. Eller ens applåderar laget när det kommer in. Visst, det är kanske för mycket att begära att vi skall ha en singing section av Celtics kaliber, men lite kunde vi väl heja på vårt lag? Gärna några sånger med. Det finns ett par eldsjälar som sjunger och hejar och jag önskar vi kunde bli fler inför nästa säsong.
Matchen idag var rolig, även om vädret var sämre och jag trodde i 90e minuten, tills Dennis Nilsson satte 2-2 att vi skulle förlora. Man kan skämta om Glimåkra och så, men de visade sig ändå jämbördiga med oss, även om deras 2-1-mål var ett självmål som någon i EBK satte i 76e minuten. Stundtals var spelet väldigt fysiskt med. Det var lite "engelskt" idag.
Första målet satte Glimåkra i 9e minuten och försvarade sin ledning fint länge, även om EBK inte på något sätt gav upp och i 30e minuten visade det sig att Göingarna försvarade sig väl hårdhänt, för då fick vi en straff som Eldar Selimovic satte mycket snyggt.
Två skott stod ut idag, dels Dennis Nilssons vackra 2-2 mål, dels det ofrivilligt komiska "räddandet" av bollen från Glimåkras målvakt, som hade kvalificerat sig för en "Sport Bloopers" på teve i 52a minuten. Hela EBKs sektion av läktaren vek sig dubbel.
Så det är bara att summera och säga tack till klubbens alla spelare och ledare för vad de gett en under säsongen, men även till alla de trogna fans som dykt upp under en säsong som präglats av dåligt väder.
Hoppas vi ses nästa säsong med!
lördag 29 september 2012
måndag 17 september 2012
Johan Andersson, "Project SKA"
/ ARTIST: Johan Andersson / TITEL: Project SKA / GENRÈ: Ska / FORMAT: CD / ETIKETT: DIY /
Jag har skådat svensk ska:s framtid och den är ljus! Den här femspårsplattan är det bästa som presterats inom svensk ska sedan USCB Allstar's Class Brutals!
Skivan andas 60-tal och är så välgjord att man skulle kunna tro att det är något som spelats in på Studio 1 för 50 år sen och sedan glömts bort och inte, som det är, ett enmansprojekt av en hypermusikalisk svensk kille som spelar alla analoga instrument själv.
Jag gillar 60-tals-ska massor och särskild instrumentala låtar, varav det finns två på den här plattan, utmärkta Gipsy ska och The Awakening. Gipsy ska är plattans, enligt mitt tycke, bästa spår, just eftersom den är så dansvänlig och just dansvänligheten är ju puddingens bevis i genrén. The Awakening är också bra, mycket tack vare ett par tunga gitarriff som skulle kunna vara snodda från ett annat 60-talsband, nämligen The Small Faces!
I vanliga fall gillar jag musik med ett socialt budskap, även om jag inte är överdrivet förtjust i band som inte har något hjärta, utan bara lusläst Marx eller Bakunins verk och letat efter ord som rimmar i stället för att tänka själv. Därför kommer en sån här platta, med samma naiva kärleksbudskap som finns i många jamaicanska 60-talslåtar som ett välkommet avbrott till andra akter jag gillar.
Andersson har en fin, aningen laidback röst som påminner, om än inte lika kvalitativt, som Desmond Dekker eller Derrick Morgan, vars The Hop han gör en helt ålreit version av.
Jag hoppas detta inte är ett engångsprojekt. Andersson borde upptäckas av alla inom scenen i Sverige och internationellt och ges ett ordentligt kontrakt och nå ut till ska-älskare på bredare front, om det är det han önskar.
Det enda som är synd med plattan är just att det är ett enmansprojekt. Jag skulle gärna se ett band spela hans musik och det live.
En oerhört bra platta får ett nästan perfekt betyg.
Jag har skådat svensk ska:s framtid och den är ljus! Den här femspårsplattan är det bästa som presterats inom svensk ska sedan USCB Allstar's Class Brutals!
Skivan andas 60-tal och är så välgjord att man skulle kunna tro att det är något som spelats in på Studio 1 för 50 år sen och sedan glömts bort och inte, som det är, ett enmansprojekt av en hypermusikalisk svensk kille som spelar alla analoga instrument själv.
Jag gillar 60-tals-ska massor och särskild instrumentala låtar, varav det finns två på den här plattan, utmärkta Gipsy ska och The Awakening. Gipsy ska är plattans, enligt mitt tycke, bästa spår, just eftersom den är så dansvänlig och just dansvänligheten är ju puddingens bevis i genrén. The Awakening är också bra, mycket tack vare ett par tunga gitarriff som skulle kunna vara snodda från ett annat 60-talsband, nämligen The Small Faces!
I vanliga fall gillar jag musik med ett socialt budskap, även om jag inte är överdrivet förtjust i band som inte har något hjärta, utan bara lusläst Marx eller Bakunins verk och letat efter ord som rimmar i stället för att tänka själv. Därför kommer en sån här platta, med samma naiva kärleksbudskap som finns i många jamaicanska 60-talslåtar som ett välkommet avbrott till andra akter jag gillar.
Andersson har en fin, aningen laidback röst som påminner, om än inte lika kvalitativt, som Desmond Dekker eller Derrick Morgan, vars The Hop han gör en helt ålreit version av.
Jag hoppas detta inte är ett engångsprojekt. Andersson borde upptäckas av alla inom scenen i Sverige och internationellt och ges ett ordentligt kontrakt och nå ut till ska-älskare på bredare front, om det är det han önskar.
Det enda som är synd med plattan är just att det är ett enmansprojekt. Jag skulle gärna se ett band spela hans musik och det live.
En oerhört bra platta får ett nästan perfekt betyg.
98,9% i grad av tillfredsställelse!
lördag 15 september 2012
Sjuttisju, "Ett lag, en kärlek - ett lag, mitt liv"
/ARTIST: Sjuttisju / TITEL: "Ett lag, en kärlek - ett lag, mitt liv" / GENRÉ: Indie electro oi! / FORMAT: CD / ETIKETT: DIY /
Så här är det, när jag gick i skolan på 80-talet fanns det två hårdrockare i klassen, resten var synthare. Jag var en av de två och vi vände vårt underläge till terror genom att angripa syntharna som individer, de var så överklassiga att de aldrig ens tänkt tanken att hålla ihop mot oss två. Sen dess har jag en aversion mot elektrisk musik, även om akter som Massive Attack och Kosheen går att lyssna på.
Varför säger jag då detta? Jo, därför att detta är en platta "indie electro oi!". Jag vill verkligen gilla plattan. Genomgående tema på plattan är kärleken till Bajen och just Bajen och GAIS, tycker jag, är ganska ensamma om att hålla gamla tiders fotbollskulturs fana högt i svensk elitfotboll. Lägg sen till att texterna är extremt bra. Det här är inget hafsverk, utan en genomtänkt platta som uttrycker samma passion för Bajen som jag har för EBK.
En annan kul grej är hyllningen till de som byggt upp Bajen Fans Hockey.
Musiken plågar mig, men jag gillar plattan och jag har massa respekt för Sjuttisju, inte minst för låten Krossa hycklandet!, som tar upp modern fotboll och Bajendub, som uttrycker fina känslor för en fin klubb och dessutom gör det till, för att vara electro, halvschyst musik.
Den här plattan får ett högre betyg än den är värd på sina (dåliga) musikaliska meriter, därför att textförfattandet är något av det bästa jag kommit över på länge.
Så här är det, när jag gick i skolan på 80-talet fanns det två hårdrockare i klassen, resten var synthare. Jag var en av de två och vi vände vårt underläge till terror genom att angripa syntharna som individer, de var så överklassiga att de aldrig ens tänkt tanken att hålla ihop mot oss två. Sen dess har jag en aversion mot elektrisk musik, även om akter som Massive Attack och Kosheen går att lyssna på.
Varför säger jag då detta? Jo, därför att detta är en platta "indie electro oi!". Jag vill verkligen gilla plattan. Genomgående tema på plattan är kärleken till Bajen och just Bajen och GAIS, tycker jag, är ganska ensamma om att hålla gamla tiders fotbollskulturs fana högt i svensk elitfotboll. Lägg sen till att texterna är extremt bra. Det här är inget hafsverk, utan en genomtänkt platta som uttrycker samma passion för Bajen som jag har för EBK.
En annan kul grej är hyllningen till de som byggt upp Bajen Fans Hockey.
Musiken plågar mig, men jag gillar plattan och jag har massa respekt för Sjuttisju, inte minst för låten Krossa hycklandet!, som tar upp modern fotboll och Bajendub, som uttrycker fina känslor för en fin klubb och dessutom gör det till, för att vara electro, halvschyst musik.
Den här plattan får ett högre betyg än den är värd på sina (dåliga) musikaliska meriter, därför att textförfattandet är något av det bästa jag kommit över på länge.
Plattan får 78,3% i grad av tillfredsställelse!
Eslövs BK - Hardeberga BK: 2-1
"Meine Heimat, meine Liebe, mein Verein", det vill säga "Mitt hem, min kärlek, min förening" står det att läsa på en av mina Hansa Rostock-halsdukar, men det kunde gärna lika stå för EBK.
Oavsett om vi tar oss upp i trean igen eller ej, så slår ens hjärta några extra slag av kärlek och lokalpatriotism när EBK vinner och den här säsongen har det varit fruktansvärt kul att följa klubben. Det är liksom en självklarhet att man stödjer klubben som representerar inte bara hela staden Eslöv, utan också vad riktig fotboll handlar om. I fyran finns inget Manchester City, men heller inget Pompey. Klubbarna är jämnbördiga och gamla tiders fotbollsanda finns representerad på läktaren, just på grund av att EBK för oss som går på matcherna är kärlek och stolthet!
Nåväl, nu till själva referatet!
Det som slog mig i början av matchen var vilket fint passningsspel EBK spelade. I vanliga brukar det ju vara engelskt stuk på EBKs taktik, men det här kändes katalanskt! EBK hade många fina chanser, men aldrig något riktigt bra avslut i första halvlek. I halvtid kändes det som att vi antingen skulle rasa av demoralisering, eller vinna fint.
Därför kom det som något av en kalldusch när Hardeberga petade in 0-1 i 51a minuten. Tack och lov gav EBK inte upp, utan kämpade på bra och 1-1 kom genom Tahir Krasniqi i 60e minuten. Tahir får också titeln matchens lirare av mig, för han var den som var målhungrigast i laget och mest peppad, något som syntes lång väg.
I 66e minuten fick en straff, vilken lades av Eldar Selimovic och den gick rakt i mål.
Nu har vi Glimåkra hemma om två veckor och jag utgår från att staden sluter upp bakom sin stolthet, nu när vi har chans att gå upp i trean, något jag hoppas hela staden bryr sig om!
Oavsett om vi tar oss upp i trean igen eller ej, så slår ens hjärta några extra slag av kärlek och lokalpatriotism när EBK vinner och den här säsongen har det varit fruktansvärt kul att följa klubben. Det är liksom en självklarhet att man stödjer klubben som representerar inte bara hela staden Eslöv, utan också vad riktig fotboll handlar om. I fyran finns inget Manchester City, men heller inget Pompey. Klubbarna är jämnbördiga och gamla tiders fotbollsanda finns representerad på läktaren, just på grund av att EBK för oss som går på matcherna är kärlek och stolthet!
Nåväl, nu till själva referatet!
Det som slog mig i början av matchen var vilket fint passningsspel EBK spelade. I vanliga brukar det ju vara engelskt stuk på EBKs taktik, men det här kändes katalanskt! EBK hade många fina chanser, men aldrig något riktigt bra avslut i första halvlek. I halvtid kändes det som att vi antingen skulle rasa av demoralisering, eller vinna fint.
Därför kom det som något av en kalldusch när Hardeberga petade in 0-1 i 51a minuten. Tack och lov gav EBK inte upp, utan kämpade på bra och 1-1 kom genom Tahir Krasniqi i 60e minuten. Tahir får också titeln matchens lirare av mig, för han var den som var målhungrigast i laget och mest peppad, något som syntes lång väg.
I 66e minuten fick en straff, vilken lades av Eldar Selimovic och den gick rakt i mål.
Nu har vi Glimåkra hemma om två veckor och jag utgår från att staden sluter upp bakom sin stolthet, nu när vi har chans att gå upp i trean, något jag hoppas hela staden bryr sig om!
fredag 7 september 2012
Eslövs BK - Askeröds IF: 4-1
Idag var det riktigt kul att vara EBK:are! Jag hade gärna varit med på förra hemmamatchen med, men hindrades dock av sjukdom.
EBK visade direkt vart skåpet skulle stå genom 1-0-målet i 4e minuten genom Dennis Nilsson och ett påföljande 2-0-mål genom Dennis Nilsson i 9e. I sanningens namn vet jag inte om det var samma Dennis Nilsson som gjorde båda målen, eller om det var ett var från våra två Dennisar.
Precis som jag satt och filosoferade i slutet av 1a halvlek hur EBK var snabbare, skickligare och helt enkelt bättre än AIF på allt, så kom 2-1-målet i 39e. Men det tror jag var precis vad matchen behövde. En spark upp i ändan som motiverade EBK att fortsätta jaga. I sanningens namn var det nära 3-0 flera gånger innan 2-1-målet.
Men AIF skulle fortsätta kämpa, även de, i början av 2a halvlek och var med på ett helt annat sätt i matchen. Men i 60e minuten gjorde Tahir Krasniqi 3-1 och sen var det i princip kört för AIF och 4-1-målet skulle hänga i luften ganska stor tid framöver.
Det skulle dock dröja ända till 90e, då Wissam Wehbe petade in den. Wissam blir också matchens lirare för mig, eftersom han kämpade hårt hela matchen och visade en målhunger som gläder en fotbollsfantast att se. Ibland gick det kanske lite för hårt till och Wissam fick ett gult kort i 79e, för en tackling som domaren inte gillade.
Det finns inte så mycket mer att säga, det var en fråga om kvalitetsskillnad. Vi var det bättre laget och det visade sig.
Hoppas Eslövsborna tar sig till match framöver och fortsätter heja fram ett EBK som härmed befäster sin andraplats i tabellen!
EBK visade direkt vart skåpet skulle stå genom 1-0-målet i 4e minuten genom Dennis Nilsson och ett påföljande 2-0-mål genom Dennis Nilsson i 9e. I sanningens namn vet jag inte om det var samma Dennis Nilsson som gjorde båda målen, eller om det var ett var från våra två Dennisar.
Precis som jag satt och filosoferade i slutet av 1a halvlek hur EBK var snabbare, skickligare och helt enkelt bättre än AIF på allt, så kom 2-1-målet i 39e. Men det tror jag var precis vad matchen behövde. En spark upp i ändan som motiverade EBK att fortsätta jaga. I sanningens namn var det nära 3-0 flera gånger innan 2-1-målet.
Men AIF skulle fortsätta kämpa, även de, i början av 2a halvlek och var med på ett helt annat sätt i matchen. Men i 60e minuten gjorde Tahir Krasniqi 3-1 och sen var det i princip kört för AIF och 4-1-målet skulle hänga i luften ganska stor tid framöver.
Det skulle dock dröja ända till 90e, då Wissam Wehbe petade in den. Wissam blir också matchens lirare för mig, eftersom han kämpade hårt hela matchen och visade en målhunger som gläder en fotbollsfantast att se. Ibland gick det kanske lite för hårt till och Wissam fick ett gult kort i 79e, för en tackling som domaren inte gillade.
Det finns inte så mycket mer att säga, det var en fråga om kvalitetsskillnad. Vi var det bättre laget och det visade sig.
Hoppas Eslövsborna tar sig till match framöver och fortsätter heja fram ett EBK som härmed befäster sin andraplats i tabellen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)