fredag 28 juni 2013

Agent Bulldogg, "Vi är tillbaks"

/ ARTIST: Agent Bulldogg / TITEL: "Vi är tillbaks" / GENRÉ: Oi! / ETIKETT: ? / FORMAT:Vinyl-EP /

Så här är det. Om ingen fattat det. Sveriges bästa, såväl som mest missuppfattade, band är tillbaks. Jag har sett fram emot den här dagen och kan bara säga att det var värt att vänta.

Men det är inte det samma som att säga att det bara är bra. Det dåliga är att Antipati, ett av Sveriges bästa band, gått i dvala för att medlemmarna skall hjälpa Botos och Jens med Bulldogg. Visst, kombinationen Bulldogg/Antipati funkar skitbra, det är bara det att Antipati står ut så mycket som ett band med hjärna, muskler och attityd. EP:en Quattro Stagioni är nåt av det bästa som gjorts i Sverige.

Men nog sagt om Antipati, nu snackar vi Bulldogg. Om nåt annat band hade gjort skivan hade jag sagt att de kopierar Agent Bulldogg. Det låter, med andra ord, som Agent Bulldogg utan nåra överraskningar. Det är samma mix av oi!, vikingarock, 77-punk och just Agent Bulldoggs egna sound. Det rockar rejält och det finns en del fina refränger för allsång till sällskap av grillad quorn-filé och alkoholfria öl inför sommaren i goda vänners lag. Musikaliskt är det här skitbra och bandet låter inte som en parodi på sig själv.

Textmässigt är det alltid guld när Botos är i farten. Visst, man kan klaga på att det är klichéartat, säkra kort som kritik av politiker, media och alla andra som nånsin förföljt bandet, tillsammans med en rejäl dos skinhead pride. Poängen är dock att det är Botos & co som definierat svensk oi! sedan 1986 och de får lov att sjunga om vad de vill, som de brukar, även om det låter klichéartat. Dessutom blir det aldrig för klichéartat, eftersom Botos är ett lyricistiskt geni av Guds nåde.

Bästa låten på plattan är Karriärpolitiker, som har fina gitarrpartier.

En efterlängtad platta, med andra ord och jag sr fram emot fler släpp från bandet.

Jag ger plattan ett bra betyg, men inte helt perfekt, eftersom det hade varit kul med lite färre säkra kort.

87,1% får Bulldoggarna av mig!

måndag 24 juni 2013

En intervju med Constant Fear

EKA: Ni har hållt på sen tidiga 80-talet, tror jag. Finns det nån i bandet hållt på hela tiden? Hur är scenen i Glasgow och var det svårt att hitta nya medlemmar när ni haft line-up-byten?

CF: Det är bara jag själv (Joefear) och Watty som varit med i bandet sedan 80-talet. När vi tog upp det igen för tio år sen, så var vår ursprunglige basist, Willie, med oss, men han stack efter 2 år och till slut fick vi big Stoo att lira bas med oss. Trummisen, Craig, har varit med oss sedan vi började om.

Scenen i Glasgow är, som de flesta ställena nuförtiden, ganska liten och stagnerande. Det finns väldigt få spelningar att få och och de som arrangeras brukar ofta bara ta in samma 4-5 band. Det var svårt för oss att hitta en ny trummis för ett par år sen, för jag sparkade Craig från bandet och vi kunde inte hitta en ny trummis. Efter 8 veckor hotade bandet mig att ta in Craig igen, så så har det i grund och botten varit. Jag har försökt få igång ett annat band och det är lätt att hitta nya gitarrister, men inga trummisar.

EKA: Nåra av mina absoluta favoritband kommer från Skottland som, till exempel, Patrol och Oi Polloi. Det fanns mängder av streetpunkband, så som The Exploited, men också tunga politiska band som Oi Polloi, Alternative och ni under tidiga 80-talet. Var fientligheten som rådde mellan scenerna söder om gränsen närvarande i Skottland med, eller hängde ni med varandra? Hur är scenen nu?

CF: Jag minns faktiskt ingen direkt fientlighet mellan anarko/peace-punklägret och dem som var inne på The Exploited. Vi lyssnade alla på allt vi gillade, men tog inte The Exploited på för stort allvar. Det fanns inte direkt något bråk mellan banden här uppe, inte som jag känner till. Mesta trubblet var för det mesta mellan punkare, skins eller mods.

Scenen är ganska liten nu. Glasgow och västra delen av landet är mer street- och pop-punkbetonat, vilket gör det svårt för oss att fixa spelningar här och Edinburgh och östern är mer crust/hardcore, så vi brukar få flest spelningar däröver.

EKA: I 90-talets politiska punkscener i Sverige fanns det band som skällde på folk som dansade på deras spelningar och krävde att folk skulle stå stilla och lyssna. Vad tycker ni om det greppet?

CF: Bandet som jag var med i under 90-talet (Disaffect) hade en sång som hette fast music don't mean violent dancing och vi slutade spela om folk blev skadade av macho-kukhuvuden som verkade njuta av att skada folk. Vi sa inte till folk att sluta dansa, men påminde dem om att scenen skall handla om unity och respekt och det finns inte mycket sånt om man knuffar ner folk på golvet. Fuck, om vi får folk att dansa nu, så är det en bonus, alldeles för många gamla punkare som dyker upp på pubbarna nu, lol.

EKA: Vad kan ni säga om plattan ni har på g?

CF: Väll, efter två år har vi kanske närmat oss möjligheten att få ut den förbannade saken, tack vare Rob från Burnt Cross, som har samlat ihop folk för att försöka få ut den. CDen heter Whats Next? och illustrationerna på omslaget är gjorda av Nesha doomsday graphics och ser otroliga ut och jag skall gladeligen skicka honom ett exemplar av den färdiga CDen. Vi har också en annan CD, som heter Unforgivable och som är tillgänglig på bandets bandcampsida, köp den på www.constantfear.bandcamp.com. Den skulle ha släppts på Belfast Records, men lades på hyllan efter Rob blev utbränd med Amebix-DVDen.

EKA: Ni är, om jag inte tar fel, väldigt mycket för djurrätt. Jag har en fråga jag frågar alla sådana band, vilken är att jag har en kompis som är, likt mig själv, vegis. Jag och min polare bråkar alltid om vegismat som smakar som kött, typ vegis-korvar eller burgare. Han tycker det är omoraliskt, medan jag tycker det är briljant, eftersom alla nu kan äta vad de vill, bara det att det nu är fritt från grymhet. Vad tycker ni om saken?

CF: Ja, djurrätt har varit en stor sak i bandet. 2 medlemmar i bandet, mig själv och Stoo är vegisar. Om maten är helt vegis och utan djurprodukter, vad spelar det då för roll vad den smakar som? Jag har inte käkat kött sedan 1987 så jag skulle inte känna igen köttsmaken nu. Jag har ett par vänner på jobbet som alltid frågar varför man skall kalla det vegis-kött, vegis-färs eller korv? Vad kan man annars kalla det? Jag har hört talas om tillfällen då man kallat vegis-kött falskt kött, köttsurrogat, men om det står vegis-färs på så vet jag vad jag letar efter.

EKA: Vad tycker ni den mångmiljardsfotbollsindustri som en gång var folkets spel? Tror ni att fotbollen nånsin kan återvinnas av folket och vad tycker ni om Glasgow Rangers öde? Stöder ni nåra fotbollsklubbar själva?

CF: Tevebolaget Sky har förstört spelet för den vanlige supportern, det är inte längre en arbetarklassidrott, se bara på lönerna som spelarna i engelska Premier League får, det skulle ta mig flera år att tjäna vad de tjänar på en säsong och det är utan sponsring och sånt. Fotbollen i Skottland är nere på sina knän och döende, Rangers fuskade och blev påkomna med det och fick betala, skiten runt den klubben håller fortfarande på. Hearts håller på att gå bankrutt och det ser inte bra ut för Dunfermline eller en hel del andra klubbar med. Ingen i bandet går på matcher, men vi är fans av Celtic och Rangers.

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

CF: Jag skulle säga ett 5000 meterslopp, lol, den gamle medeldistanslöparen i mig kommer ut här. Det finns snabba tillfällen och en del slöare bitar, vi är alla gamla nu och vi behöver sakta ner lite på farten, lol.

EKA: Har ni nåra ord till folk i Sverige? Kommer nåt svenskt distro att tillhandahålla er kommande skiva och skulle ni vilja spela här? I sånt fall, hur bokar man er? Gillar ni nåra svenska band?

CF: Bara att om nån är intresserade av att få reda på mer om bandet eller vad vi låter som, så gå till vår bandcampsida eller vår sida på facebook.

Jag vet inte vem som kommer att tillhandahålla CDen, bandet kommer att få nåra och resten kommer att delas bland folk som lagt in pengar för släppet, men om nåra distros är intresserade av att kränga den, så kontakta oss. Vi skulle verkligen gilla att spela i Sverige, men med två bandmedlemmar arbetslösa är det svårt att spela nånstans om det inte är en del av en turné för vi kan verkligen inte ha råd med flygbiljetter, om inte de som arrangerar spelningen kan fixa nåt, men om nån som fixar spelningar kan hjälpa till, så bör de kontakta oss och om vi får nåt tidigt nog så skulle vi kunna flyga med billigt flyg, men vi skulle också behöva resepengar (vilket får en del folk att tro att är rockstjärnor för att vi ber om pengar).

Svenska band jag gillar skulle vara Dom Där, Svart Snö, G-Anx, Asta Kask, Totalitär, Avskum, Skitsystem, Wolfbrigade, Driller Killer, Massgrav, Bombstrike, Crude SS, Counterblast plus en hel del andra. De är alla fucking fantastiska band.

Tack Jon för intervjun och för visat intresse för bandet. Bästa hälsningar från Constant Fear.

Jag missar matchen mot Näsums IF

På grund av familjeangelägenheter kommer jag att missa matchen mot Näsum, ingen bloggning om den matchen, alltså! :(

lördag 8 juni 2013

Eslövs BK - Glimåkra IF: 1-4

I dag tog det roliga slut för ett tag. Vi förlorade och skall man ändå förlora kan man i alla fall förlora stort. Det viktiga nu är att inte bryta ihop, utan att laget analyserar vad som gick snett och förbättrar sig inför kommande matcher.

Tror i och för sig inte att det finns så mycket att analysera, Glimåkra IF var helt enkelt bättre och vi gavs inte så många chanser att spela vårt spel, så som vi vill spela det. I bland tog det fart och vi kunde briljera lite, men överlag var Glimåkra det bättre laget och de förtjänade faktiskt att vinna i dag.

Men det började i alla fall bra, vi fick första målet, vilket sattes i 9e minuten, efter fint lagspel från EBK, ett lagspel som jag gärna ser mer av. Men det blev kalldusch direkt, för redan i nästa anfall från Glimåkra sattes 1-1-målet och även om det då inte såg ut att vara kört direkt, så kom 1-2 i 23e minuten, efter att de hade haft chansen till det i 15e och 21a minuterna.

EBK hade en fin chans i 28e, men sen var det mest Glimåkra för resten av matchen. 1-3 var nära i 31a, redan, då Glimåkra satte ett skott i vår ribba. Sen blev det mest spel fram och tillbaka till slutet av första halvlek och egentligen mycket av andra halvlek med.

1-3 kom i 47e och sen kom 1-4 i 87e och under den halvtimmen hände egentligen ingenting.

Matchens lirare i EBK är för mig Alexander Kutlesovski, för han visade mod och vilja på ett sätt som fick en att hoppas ända in i det sista att vi i alla fall skulle reducera.

Det viktigaste att ta sig med från den här matchen tror jag är övertygelsen om att säsongen inte är körd redan, utan att vi fortfarande har en chans att gå upp. Det och det faktum att vi behöver fans som hörs mer.

fredag 7 juni 2013

En intervju med Andy K från Noise Agents

EKA: Åtminstone en del medlemmar i bandet har varit aktiva i scenen sedan sent 70-tal och ni måste ha sett scenen utvecklas. Vad är, enligt er, annorlunda nu jämfört med när ni kom in i den? Vad är bättre? Vad är sämre?

A: The Noise Agents bildades av medlemmar ur Demob (punk sedan 1978), Black Flag, originalet från Cheltenham, före USA-versionen (punk sedan 1979), vi har alla 5 spelat i band i 30 år+ och scenen har förändrats en hel del. Det som är bra med scenen nu är att den är mer enad, band som Warriors, Drongos for Europe, Goldblade och andra gjort stora ansträngningar för att få det dit och andra har jobbat för det genom att mingla med alla på spelningarna, tyvärr finns det en del som tror att de är förtjänar nåt och dyker upp på spelningarna och vägrar att ha nåt att göra med fansen (eller "vänner", som vi kallar dem).

Dessutom är den största och mest välkomna förändringen att det väldigt sällan blir nåt våld på spelningarna och om det sker, så stoppas det snabbt, vilket också är bra för alla unga band och vänner som kommer till all ages-spelningar.

Det dåliga med scenen i Storbritannien är att det finns för många folk som försöker sätta upp spelningar och en del har inte fixat organiseringen riktigt och det hindrar bra närvaro, så vi tror att om promoters arbetade tillsammans för att få till spelningar med bättre närvaro så skulle det hjälpa till en hel del i stället för att försöka knäcka varandra.

EKA: Punken verkar fortfarande ha en roll att spela när det kommer till att influera andra genrér. Ta till exempel band som The Rifles, The Enemy (Coventry) och The Kaiser Chiefs, en del av deras material hade kunnat kallas punk. Sen har du ju alla dessa "punkiga" boybands och MTV punk. Är det bra eller dåligt? Hur påverkar det era chanser att få spelningar?

A: Banden du nämner har sånger som skulle kunna klassas som punksånger, men jag tror att grejen är att de band du nämner är er mainstream, så de har ingen effekt på DIY-scenen, det finns en hel del bra band i DIY-scenen, faktum är att det troligtvis finns fler punk/oi!-band i farten än mainstreamband och fler punkband finns kvar längre, tack vare punkens själva natur, punk är för livet, inte en fas du går igenom.

Jag skulle också vilja tillägga att band som Green Day, Blink 182, Rancid, NOFX verkligen räknas för mig personligen, utan tvekan. Jag känner Lars Frederiksen och jag måste säga att han är 120% punk as fuck, jag har lyssnat på många intervjuer med dessa band och sett behind the scenes videor och de band jag nämner här är lika true när det gäller punkens anda som man kan bli, alla kanske inte gillar dem, men de har sin plats.

EKA: Vilken är den största skillnaden mellan att spela i Storbritannien och i utlandet? Vilket land i Europa tycker ni har den bästa scenen? Skulle ni vilja turnera i Skandinavien?

A: En del av oss har spelat på ett par skitschysta spelningar runt omkring i världen, min favoritweekend är festivalen Rebellion, som organiseras av Darren och Jenny Russell, det är på långa vägar den största och bästa, eftersom den attraherar så många folk från hela världen på 4 dagar och jag har personligen skaffat många goda vänner tack vare den weekenden, det är galet, kul och massor ut av bra musik.

Punk Rock Bowling i Las Vegas är ett annat måste för alla som älskar punkrock, det är en lång weekend på Sam's Town LV och musiken före och efter showerna plus den stora smällen sista natten måste upplevas för att man skall tro den och folket är verkligen äkta.

Vi älskar att spela i Europa, Tyskland har en bra scen, Holland är en annan favorit tillsammans med Italien, Frankrike och ja, vi skulle älska att turnera i Skandinavien, vi spelade med Demob i Norge på Stavanger Punk Rock Festival för runt omkring 5 år sen och oj, jag glömde nästan nämna Polen, mottagandet är makalöst, schyst folk och en sån passion för gatans punkmusik.

EKA: Vilket band inom punksvängen i Storbritannien är roligast att hänga med efter ett gig eller en festival? Vilka är tråkigast?

A: Wow! Bra fråga, men det skulle inte vara schyst att nämna nån individ, men jag skulle vilja nämna Cock Sparrer, de grabbarna är det mest stöttade oi!/streetpunkbandet i världen, men var finner man dem på spelningar? Snackar, minglar, dricker, skrattar och är del av hela det sociala i punken, de är helt jordnära och har alltid tid att ge vem som helst och det är del av Cock Sparrers framgångssaga och de förtjänar det definitivt tillsammans med alla andra band som gör likadant.

Mest tråkiga band, tja, jag skulle inte säga tråkig, men jo, Stiff Little Fingers, Jake Burns behöver lära sig att han kommit dit han kommit tack vare allt folk i scenen som gått på SLFs spelningar, köpt skivor, merch, etc, han är så asocial att man knappt kan tro de, synd och skam, för musiken SLF gjort under alla år har blivit legendarisk.

EKA: Vilka fotbollsklubbar följer ni och vilka är era lokala rivaler? Vad tycker ni om vad modern fotboll blivit och kan den nånsin återerövras av folket? Vad tycker ni om non-league fotboll?

A: Modern fotboll har dött tack vare pengarna, så sant det är sagt, pengarna spelarna och klubbarna får är löjligt mycket, jag skulle hellre gå och se en lokal Söndagsmorgons "kick about" för att vara ärlig, med det sagt är min lokala klubb väldigt dålig, eftersom vi är en rugbystad (och jag är inget rugbyfan). Jag har varit ett Man Utd-fan sedan jag nyss lärt mig gå, men trots det gör det mig ledsen att se det vackra spelet bli nedsmutsat av så mycket nonsens nu för tiden.

Chris Lloyd, vår gitarrist och jag (Andy K) har spelat halvprofessionellt, Liam och Baz stöder båda sin lokala klubb, Cheltenham Town och Marcus, tja, Marcus flyger para-glyders och hatar all sport. :-D

EKA: Vad tror ni om det kommande VMet i Brasilien? Tror ni England kommer att ta med sig en firma och hur tror ni polisen kommer att reagera? Har ni hört talas om polisens hot att ta in stridsvagnar och militärer att behandla huliganerna med?






torsdag 6 juni 2013

En intervju med Mobster


Mobster mobiliserade tre av medlemmarna: Anders Jeppsson (AJ), Niklas Anderberg (NA) och Mike Salonen (MS) för att svara på frågor inför Ska Mobilizer 2013.
EKA: Till att börja med, är det nåt i dricksvattnet, eller vad är det som får Landskrona att fostra så många bra baktakts-band?
AJ: Sommarstad, kuststad, arbetarstad. Ett vinnande recept för att fostra baktakt…
MS: Haha, tror kanske att det beror på att det alltid funnits många band i Landskrona. Framförallt efter punktiden. I och med punken, så uppmärksammades ska och reggae tidigt som musikaliska uttryck. Sen har ju Skåne överhuvudtaget varit bra på baktakt, allt sedan Skånes egen Bob Marley: Peps Persson!
NA: Att det just är Landskrona är ju också lite av en slump…
EKA: Finns det en stor känsla av unity i staden, så att punx, skins, rudeboys, etc umgås? Vad tycker ni om den attityd som finns hos vissa att man säljer ut sig om man, som ett ska-band, inte bara spelar för just "the usual suspects"?
NA: Det finns en ganska bra sammanhållning i staden, vi har alltid haft en mycket blandad publik i Landskrona sedan starten med The Skalatones.
MS: Och sen punktiden finns en bra samhörighetskänsla… Jag tycker man ska vara öppen för nya influenser… Puritaner är sällan vettiga… Vi har råkat ut för en del ”Ska-poliser” som tyckt att vi sålt oss, vilket vi struntar i. Däremot når vi en större publik.
EKA: Berätta om Ska-mobilizern i juni. Hur fixade ni fram den och kommer den bli ett årligen igenkommande evenemang?
NA: Vi tyckte det skulle va kul att arrangera en skakväll så som vi själva skulle vilja gå till… också kul att lira med gamla vänner igen som Charley Anderson (The Selecter/The Skalatones) och Michael Svegbrant från Skalatones.
Det kommer bjudas på musik från Skalatones, Mobster, Selecter och mycket annat. Johan Malm, från Reggae Scorcher, kommer att vara ska dj.
Spelningen sker på Gränden i Landskrona som vi arrenderar för kvällen (biljettpris 80 kronor)… Det ska bli riktigt kul…
MS: Ja, vi hoppas kunna göra detta återkommande… Vi får se och utvärdera efter den 15:e …
EKA: Vad tycker ni om den globala ska-scenen idag jämfört med när ni en gång kom in i den? Vilka internationella band skulle ni vilja dela scen med och vilka skulle ni inte ta i med tång?
AJ: Det saknas något eller några nya större band, det vore vitaliserande för hela Ska-scenen om det kom fram en större akt som kunde lyfta hela genren. Det finns många bra band och artister som är långt bättre än all det skräp som skapas i dagens musikfabriker likt Idol m.fl. När ska människor avslöja denna bubbla som är skapad för att sälja en produkt, när kommer nästa punkvåg? Den behövs mer än någonsin. Att få lira med Toots vore en ära  … Hoffmaestro skulle jag i inte ta i med en tång
MS: The Specials hade varit grymt! Aldrig, aldrig, aldrig Tomas Ledin!
NA: Jag tycker vi kan lira med alla band utan problem så länge de inte representerar nazistiska eller rasistiska åsikter…
EKA: Landskrona är rikskänt för sin sociala situation och sverigedemokraternas framgångar. Hur märker man av problemen dagligen och hur relaterar ni till det rent musikaliskt? Genom att koncentrera på positiva saker och få folk att vilja dansa i stället för att slåss, eller genom att gå till den andra extremen och predika från scenen?
AJ: Bara genom att tillhöra Ska-scenen i sig är att ta avstånd ifrån SD. Vi märker inte av SD direkt, de som sympatiserar med dem är väl främst tangentbordsmarodörer som inte kan ta en saklig diskussion med motargument. Fördomar i sig är farliga och är mindre begåvade personers verktyg för att skydda sig mot det okända. Vi bekämpar denna dumhet med våra texter, vi står för solidaritet och icke rasism!
MS: … och samtidigt får folk att dansa 
NA: Vi har alltid skrivit både humoristiska texter och texter med samhällsengagemang. Jag tror man skriver om vad som händer omkring sig…
EKA: Tror ni Landskrona BoIS kommer att återvända till Allsvenskan nån gång och vad tror ni behövs göras för att det skall ske?
NA: Det tror jag absolut, det måste gå, men det är svårt… pengar spelar en allt större roll inom fotbollen…
MS: Självklart! Mer satsning på ungdomar.
AJ: BoIS kommer alltid tillbaka, det är bara en fråga om tid och det finns endast en väg. Att ta fram lokala talanger, vi kan inte värva ihop ett lag som avancerar till Allsvenskan och det gillar vi! Att slå underifrån med lokala pågar som har BoIS inristat i hjärtat, det är sånt som enar.
EKA: Vad tycker ni om den pågående debatten kring 51%-regeln?
AJ: Vi är för demokratin i idrottsföreningar och emot kommersialiseringen av t.ex. Fotbollsklubbar. Idrott är till för alla och ska inte vara en lekstuga för penningstinna kapitalister. Titta hur det ser ut i England, där har vanligt folk knappt råd att gå på en fotbollsmatch. Det har blivit för mycket business!
EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle det vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?
NA: Varför inte ett fotbollslag…
AJ: Utan tvekan! Vår trummis är som en målvakt, han skäller på alla! Basisten som en back, burdus och kompromisslös. Gitarr och orgeln är vårt välbalanserade mittfält och frontmannen är den som nätar efter sina smekande finter. Blåset kan utan tvekan jämföras med yttermittfältare, släpar benen efter sig men när de väl får bollen så går det undan och inläggen ramlar in i straffområdet.
EKA: Nåra ord till era fans i Eslöv? Vill ni spela här? Hur bokar man er?
MS: Vi hoppas att även baktaktsdiggare från Eslöv hittar till Landskrona den 15:e juni. Det hade varit kul… Det hade också varit kul att spela i Eslöv nån gång…
AJ: Det går alltid att nå oss och få mer info via vår hemsida (www.mobsterska.com)
NA: Keep Skanking! Vi ses på Gränden den 15:e på Ska Mobilizer 2013 

onsdag 5 juni 2013

Control, "Our tattoos are the story of our lives"

Control har en ny, cool, video på youtube som jag verkligen rekommenderar!  Eftersom jag av nån anledning inte kan lägga in klippet här, så länkar jag till det istället här!

En del fotbollsklubbar, typ West Ham och Millwall märks bland tatueringarna i videon, själv har jag en Celtic-tatuering på ena armen och funderar på en EBK-tattis. Får väga upp med att jag har Eslövs kommunvapen på ena armen.

Bandet i fråga kallar sin musik "hooligan rock n roll", nåt som kanske rimmar illa med den här bloggens namn. Har du starka åsikter om huliganism, så starka att du inte klarar av att lyssna på bra musik, så kolla inte in videon!

En intervju med F.T.A.

EKA: Ni är ett opolitiskt band, men har fortfarande väldigt starka åsikter om djurbefrielse. Hur funkar det och vad fick er att bli intresserade av det? Här i Sverige hade vi en riktigt stor veganscen under 90-talet, men de flesta av banden var riktigt politiska med. Accepterar folk i den franska skinheadscenen er och ert ställningstagande för djurbefrielse?

FTA: Jag (vokalisten) hade antispecieistiska åsikter redan vid väldigt ung ålder: runt tiden då jag var 7 år gammal ville jag bli vegetarian, eftersom jag sett videos om vad som händer i slakthusen bland annat, under 90-talet kunde vi se videos om direkt aktion på de stora franska kanalerna, idag visar de inte sånt på tv längre. Jag började som vegetarian vid 15 års ålder (droppade kött och fisk). Självklart hade jag, som skingirl, Dr Martens, men i läder, men när jag blev vegan gjorde jag mig av med mina läder-Dr Martens, bytte till Vegetarian Shoes (som jag älskar). Jag deltog i många demos mot djurförsök, cirkusar, päls, transport av djur till laboratorier, etc. Sen mötte jag Xav (trummisen) som väldigt snabbt blev vegan och började hänga med på demonstrationer med.

Gitarristen och basisten är det tyvärr inte (eller ännu inte, lol). Det är sant att djurbefrielse är en väldigt politisk fråga och för min (Orel, sångerskan) del, så lutar mina åsikter mer åt det anarkistiska hållet.

EKA: Är ni straight edge?

FTA: Vi är inte sxe, men jag (sångerskan) överväger det väldigt allvarligt.

EKA: Jag är vegetarian och jag och en vegiskompis till mig har en pågående, aldrig slutande diskussion om huruvida det är moraliskt att göra vegiskäk som smakar som kött, till exempel sojaburgare eller sojakorvar. Vad tycker ni om det?

FTA: Jag tycker att om det kan få icke-vegetarianer att välja en livsstil utan plågan, så ja!!! Jag är galen i köttimitationer!

EKA: Hur stark är den anti-specieistiska rörelsen i Frankrike och vilka är dess främsta strider?

FTA: I Frankrike är den anti-specieistiska rörelsen väldigt långt från hur den är i nordliga länder som England, Tyskland eller Sverige, men börjar spridas sakta. Här i Paris har vi en festival för vegetarianer/veganer, "veggie pride. Vi vill sprida dessa idéer massor!

EKA: Har ni spelat mycket konserter och vad för slags folk dyker upp då?

FTA: Vi har inte kört så många konserter eftersom vi spelade in vår demo lite snabbt innan jag stack till Italien för arbete förra september. Jag (sångerskan) har nyss kommit tillbaka till Frankrike och vi kommer snabbt att börja repa in nya sånger igen.

EKA: Gillar ni fotboll? Nåra särskilda klubbar ni gillar? Vad tycker ni om Zlatan Ibrahimovic och hur tror ni VMet i Brasilien kommer att bli? Är ni stolta supporters åt det franska landslaget?

FTA: För min (sångerskan) del så håller jag på PSG, när jag var yngre gick jag till stadion, men för tillfället är jag lite mindre koncentrerad på fotbollen.

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

FTA: En blandning av rugby och biljard: starkt och elegant! Eller nånting som escalation (klättring), det finns fortfarande en bit av vägen kvar som kommer att bli svår, men vi tappar inte modet att nå vårt mål: göra bra musik och föra fram våra starka idéer om försvar av djur!

EKA: Nåra ord till folket i Sverige? Skulle ni vilja spela här? Hur bokar man en spelning med er och gillar ni nåra svenska band?

FTA: Tack och bor i Sverige! VI älskar blått och gult! Stockholm är en stor stad! :) (Detta skrev bandet själv på svenska)

Japp, vi skulle verkligen vilja spela i Sverige, svenskar är väldigt trevliga och öppensinnade. Vi älskar Antipati (de är väldigt trevliga, träffade dem personlien för ett par år sen), Perkele och Agent Bulldogg!!!!

tisdag 4 juni 2013

Noise Agents: "Indestructible"

Fotboll och punk i ett. Genialiskt!

F.T.A. "S/T"

/ ARTIST: F.T.A. / TITEL: "S/T" / ETIKETT: DIY / KATEGORI: Oi! / FORMAT: CD /

Så här ligger det till, jag vill gilla bandet, men har svårt för det. Till att börja med gick det inte att spela CD:en de skickade mig, så jag fick ge mig ut på youtube för att lyssna på låtarna. Bara det gör en ju lite småsur.

Nåväl, vad som levereras här är en blandning av typisk fransk oi! och jag är den förste att erkänna att jag har mindre koll på franska scenen än vad som anses kreddigt, så jag kan inte ge nåra fler ord än att det låter franskt 80-tal uppblandat med lite brittiskt, samt ett stort stycke italiensk vänster-oi! i still med Los Fastidios eller Cervelli Stanki.

Musikaliskt är plattan under godkänts-strecket. De två första låtarna, Animal liberation now! och Skinhead memory är verkligen bra, det menar jag, särskilt öppningsspåret. Dock börjar plattan, som har fem spår, bli en smula grötig, trött och allmänt jobbig att lyssna på i början av tredje spåret. Det som får F.T.A. att stå ut från mängden är att de har så mycket att säga, nåt de gör omväxlande på engelska och franska, men det innebär inte bara positiva saker, särskilt inte när vokalisten lägger an försök att låta som Hodges, det blir alldeles för långt och alldeles för jobbigt att lyssna på. De borde snarare satsa på att skriva fler låtar och stycka upp vad de vill ha sagt i flera låtar och jobba på musiken. Visst, för såna här band är texterna viktiga, men med tråkig musik till tappar man lätt motivationen att lyssna på plattan och därmed vad bandet vill ha sagt.

Det som räddar hela plattan är som sagt det svängiga och allmänt övercoola spår två, Skinhead memory, men framförallt öppningsspåret, Animal liberation now! För oss som kom in i scenen under 90-talet var veganerna ett evigt irritationsobjekt. Dock har jag ändrat syn på saken under de dryga tjugo åren som gått sen dess och är sedan ett tag tillbaka vegetarian. Man kan snacka hur mycket man vill om det är etiskt försvarbart att ta liv eller ej och jag tänker inte ge mig in i den diskussionen, för den är meningslös. Vad som verkligen betyder nåt är det faktum at ton och åter ton av kött slängs varje dag i butikerna, för att de inte kan sälja allt. Har vi verkligen rätt att slösa så med liv? Det tycker inte jag.

Kolla gärna upp bandet om du gillar oi! och om du har starka känslor om djurrätt är det en total rekommendation från min sida att stödja bandet. Mycket av skivan var som sagt tråkig, men det faktum att nåra skins därute börjat fatta vad det handlar om med köttindustrin gör att jag ändå ger ett högre betyg än vad skivan förtjänar på sina musikaliska bedrifter.

Plattan får 65,3% i grad av tillfredsställelse!

EDIT: Bandet hörde av sig till mig efter recensionen och undrade varför jag jämförde dem med Cervelli Stanki och Los Fastidios. Mina anledningar var att jag tyckte att bandet musikaliskt har samma anda, fast eget uttryck, i en melodisk street rock & roll med en hc-attityd. Det var aldrig meningen att stämpla bandet som nåt det inte är och de vill påpeka att de inte är politiska.