måndag 6 juli 2015

DOKA: "New Era"

/ARTIST: DOKA / TITEL: New Era / GENRÉ: Streetpunk / ETIKETT: AMTY / FORMAT: CD /

Så här är det, jag har inte uppdaterat den här bloggen på ett tag. Det finns ett par anledningar till det, för det första översvämmas den svenska punkbloggosfären av bra bloggar som t.e.x Punk och Oi! och annat skoj och Ståkuk och förhud, vilka gör vad jag försökt göra mycket bättre och lusten att blogga om punk har lagt sig. Till på köpet har jag börjat tröttna på punk, är inne i en baktkats- och soul- period. Men framför allt har jag en ny blogg som handlar om ska/soul, den finner ni här.

Så jag hade egentligen tänkt sluta blogga om punk/hc/oi!/whatever, men så sände de hygliga droogisarna på AMTY mig den här plattan och eftersom jag inte vill att folk sänder saker till mig utan att jag recenserar dem, så får det bli en recension ändå, men, alla som läser detta, SKICKA MIG INGA FLER PUNK-PLATTOR, JAG KOMMER INTE ATT RECENSERA DEM!!!

Nåja, då går vi till plattan här.

Den här plattan väcker nostalgiska känslor, hade den kommit för 15-20 år sen, så hade jag fullkomligt älskat den. Det är samma poppiga gatupunk av US Bombs eller Social Distortions karaktär med hookiga refränger som får en att tänka VOAG och Sidekick Records. Tycker även man kan lukta sig till lite poppig 77-punk typ The Jam och Buzzcocks. I vissa låtar får man nästan lite Cock Sparrer-känsla, men riktigt så högt kommer killarna i DOKA inte upp.

Bandet gör allting rätt och det är kanske det som gör att det som hade funkat då, inte funkar nu för mig. Från gitarriffen till sångarens plågade engelska, det hela är en smula överproducerat och "perfekt" för mig. Jag saknar lite aggression och primitivitet.

Men med det sagt, så finns det folk som gillar DOKAs skola punk och eftersom bandet gör det förbaskat fint, så tror jag nog att bandet har en chans att få många spelningar på kontinenten, såväl som hemmavid.

Gillar nig poppig, välpolerad punk med singalongrefränger, så är det här ett givet köp och en sommarens bästa investeringar.

tisdag 9 september 2014

The Liptones, "Sidospår"

/ ARTIST: The Liptones / TITEL: "Sidospår" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: AMTY / FORMAT: CD /

AMTY har släppt en hel del bra plattor, men frågan är om inte det här är en av de bättre jag hört. Det är solklart den bästa av Liptones jag hört och det är kul med ska på svenska. Det är alltid kul med musik på svenska, men att göra ska på svenska blir nåt extra. Jag kan inte riktigt beskriva varför jag gillar det, men jag gör det verkligen.

Bandet har gjort sig berömt för att köra en blandning av ska och punk, men punken på den här plattan ligger nog mer i attityden och själva hastigheten på musiken. Det är långt i från tre-ackords-musik och särskilt blåssektionen imponerar.

Nej, jag skulle snarare säga att bandet låter som den felande länken mellan 2Tone och svensk 90-tals-ska. Även om bandet naturligtvis låter som sig själv, de har haft god tid på sig att utveckla sitt eget sound, så är det, om än på svenska, en stor nostalgitripp för oss som kom in i scenen på riktigt under tidigt/mitten av 90-talet, men framförallt tycker jag man hör en bit 2Tone-inspiration som man inte riktigt hört av bandet förr.

Jag tycker bandet påminner mycket om The Specials i det att de tar en punkattityd i botten och behandlar jamaicansk musik med den och gör det på sitt eget sätt och brygger en dansant musik till resultat. Liksom Specials kunde göra snabbare nummer, såväl som mer reggaeaktiga Ghost Town, gör Liptones Fri i samma dubbiga slöa reggaestil.

Det finns egentligen inga svaga låtar på plattan och även om jag skankar loss rejält till sista spåret, Sommarlåten, så är den absolut bästa låten på plattan Mörka kvarter, som jag tycker är nåt av det bästa som gjorts på svenska i baktaktsväg.

Det enda trista med plattan är att den kom under brittsommaren. Skulle vara roligare om den kommit under själva sommaren och blivit soundtrack till sol, grillade quornburgare och alkoholfri Stowford Press. Men, men, alla som gillar baktakt till sommaren får väl lägga den på is till 2015. Inte för att jag tror man hinner tröttna på den tills dess.

Skulle vara kul om bandet kom till Skåne inom snar framtid med.

Bra jobbat, pågar!

En schyst platta får ett schyst betyg, 95,8% i grad av tillfredsställelse!

måndag 18 augusti 2014

Projekt 9, "Storebror"

/ ARTIST: Projekt 9 / TITEL: "Storebror" / GENRÉ: Streetpunk / ETIKETT: Contra Records / FORMAT: Vinyl-EP /

Den här plattan har jag väntat länge på och väntan har inte varit förgäves. Med i bandet finns medlemmar från många andra svenska gatupunkband som The Lowlifes, Agent Bulldogg, Antipati, Frenzy Four, Poor Ol' Slugs, Avgå! och säkert något jag glömt.

Det här är schyst gatupunk och bandet kommer säkert att bli väldigt populärt, både på vikingastränder och utländska dito. Musikaliskt tycker jag det låter som en viss del tidig oi! och sångaren, Erik, har en röst och sångteknik som imponerar massor, en av de bästa stämmorna jag hört på svenska på länge.

Om ena benet står i tidig oi! och får en att tänka Hodges-era 4-skins, tycker jag det finns lite rock & roll-ig tidig punk, typ Chiswick-soundet i det hela, en blandning som får mig att tänka lite For the love of oi!-era Section 5.

Bandet har tagit en musik och attityd som kommit lång väg sen de första staplande stegen för svensk opolitisk oi!-scen under 90-talet. Ja, influenserna från 4-skins, Sham 69 och tidiga, opolitiska, Skrewdriver finns där, men de gör också sin egen sak och gör det förbaskat bra.

Med så mycket sagt kvarstår frågan, är det nydanande? Svaret blir ett "nja". De gör som sagt saken bra och alla oi!-diggare uppmanas att investera i plattan, det är bara det att jag tänker samma sak som när jag recenserade Last Seen Laughing, det blir som sagt inte så nydanande. Jag vet att basisten lyssnar en hel del på anarkopunk med och även om jag blivit allergisk mot senare a-punk, tycker jag att det hade varit kul om det kom nåt band som gick ur det färdiga formatet för streetpunk och utforskade andra musikaliska marker med. Men då hade det ju inte varit streetpunk, så det är möjligt att jag gnäller för gnällandets skull. Pardon me.

Det som däremot höjer bandet är texterna. Visst, det finns en supa och slåss-låt med på plattan, gjord tillsammans med basistens storebror, men det finns också med låtar om överklassen, politiker och andra som gör oss working class punks, skins & herberts liv till en vansinnig situation. Det gillar vi. Det finns absolut utrymme för supa och slåss-låtar, det är en viktig del av våra subkulturers anda, men den tidiga streetpunkmiljön handlade också om social protest och detta lyckas bandet få med ett okrystat och mästerligt vis.

Detta är en på alla sätt schyst platta och ett imponerande förstasläpp av ett ungt svenskt band och förutom att få en att vilja vänta på nästa släpp av bandet, får den en att vilja upptäcka bandmedlemmarnas övriga band. Jag noterar på fb att Avgå! nyss gjort en demo och det skall bli kul att höra den så småningom.

Som sagt, en schyst platta med riktig schyst gatupunk och tänkvärda texter och även om den inte når riktigt hela vägen, är den ett imponerande förstasläpp och bandet förtjänar respekt och din kosing. Se dem live, köp plattorna de släpper och eventuella badges och t-shirts.

En relativt schyst platta som denna får ett relativt schyst betyg, 83,1% i grad av tillfredsställelse!

lördag 16 augusti 2014

Eslövs BK - Höörs IS: 1-0

Så var den avklarad, sommarens stora fotbollshändelse. Det har hänt mycket inom fotbollen i år, VM, GAIS-Bajen och massa annat, men inget slår, för min del, lika högt som Mellanskånederbyt Eslöv mot Höör. Jag tror inte det finns nån fotbollsintresserad Höörsbo som villa förlora mot Eslöv eller nån fotbollstokig Eslövsbo som vill förlora mot Höör. I den lilla fotbollen är det här stort.

Jag måste erkänna att Höörs IS var min första fotbollsförälskelse, jag gick nämligen i skola i Höör och jag och några kompisar, laddade med öl, häxblandningar och snus, brukade hänga på HIS hemmamatcher och heja på laget. Men nu är jag 100% Eslövit.

Nån som har tagit fasta på fotboll som folkfest är verkligen Ultras Eslöv. De sjöng, hejade och på alla sätt lyfte laget genom hela matchen och var en inspirationskälla till oss andra supporters.

Matchen var en riktig höjdare, den var precis som en derbymatch skall vara, jämn, mycket som händer och mycket känslor inblandade. I många derbymatcher blir anfallspelet lidande, då ingen vill bli ansvarig för att laget skall tappa mot grannen, men jag tyckte snarare det var tvärtom här, båda lagen satsade offensivt stora delar av matchen och vid vissa tillfällen trodde man det kokta fläsket var stekt. I 73e minuten trodde nog hela läktaren att 1-0 till Höör skulle sitta, men lyckligtvis för oss, missade HIS anfallspelare målet och matchen fortsatte vara sådär jämn som den varit ända fram tills dess.

Men EBK visade att vi var det bättre laget och i 79e minuten kom ett rättvist mål från Blerim Hajra som höll hela vägen och gjorde oss till matchvinnare. Blerim, som äkta derbyhjälte, får därför också titeln "matchens lirare i EBK" från mig.

måndag 28 juli 2014

Våldsamt Motstånd, obetitlad EP

/ ARTIST: Våldsamt Motstånd / TITEL: Ingen / GENRÉ: Crust / ETIKETT: Högre Tempo! / FORMAT: EP /

Våldsamt Motstånd måste ha varit nöjda med min förra recension av dem, för jag behövde inte tjata på dem om att skicka in mer material till recension, den här vinylplattan dök upp i postlådan helt spontant.

I sanningens namn förtjänar jag inte att få den gratis, jag har nämligen grymt lite koll på sån, den mer brutalare formen av punk, och har svårt att höra skillnad på d-takt och crust. Jag tycker mig emellertid höra lite Monster X i sista låten, Snake people, det är samma tunga, mosh-vänliga growldrivna punk och Monster X är väl crust? Med risk för att göra bort mig mycket, så sätter jag etiketten crust på den här plattan, även om det finns en hel del hc- och metalinfluenser med.

Just moshvänligheten går igenom massor på den och jag kommer att spela den om och om igen under sommaren, medan jag moshar runt i sovrummet i min Ben Shermanskjorta och snaggade skalle.

Det här är bra och även om jag har allt för lite koll på just den här scenen (men vill upptäcka mer av den), så är det ett fräscht alternativ till vad jag lyssnar på i vanliga fall och jag gillar inte bara musiken, utan även texterna. Skivan vinner verkligen på att det följer med texter till sångerna, för bandet har något att säga och det är minst sagt svårt att höra vad de vill.

Öppningsspåret, Gamla goda värderingar sitter som en smocka i buken med textrader som "att jaga folk med järnrör är visst ofint nu". Bandet nämner inte vem de kritiserar och jag tror att många faller under beskrivningen av den paranoida extremhögern av idag. Även låten ex-punk är schyst och tar upp alkoholmissbruk inom scenen.

Jag skulle rekommendera det här lilla mästerverket till alla punks & skins som tröttnat på vad som är populärt inom scenen nu och som vill upptäcka något annorlunda. En riktigt bra platta och jag gillar vinylformatet bättre än den förra CDen.

Därför får skivan ett schyst betyg, eftersom skivan själv är schyst. 95% i grad av tillfredsställelse!

måndag 23 juni 2014

En intervju med Utanbygatan

Jag har aldrig hört bandet live, men väl kollat en del youtube-klipp med dem och det här är bra, mycket bra, så bra att jag har stora förväntningar på den kommande vinylen. Stöd det här bandet!


EKA: Presentera bandet! Har medlemmarna spelat i andra band förr och vad var det som fick er att fastna för reggaen?

UBG:  Vi är Utanbygatan. Några av oss har spelat lite i olika konstellationer men inte reggae tidigare utom Mike som har spelat i almighty lions.

EKA: Vad fick er att välja namnet "Utanbygatan" och vad vill ni förmedla med det?

UBG: 2. Varför inte ? d blev så , vi hade inget namn.

EKA: Hur lätt/svårt är det att skriva meningsfulla texter till reggae på svenska? Situationen här är ju rätt olik den på Jamaica och är det inte lätt att det blir mycket "dance to di riddim of de sufferer"?

UBG: Det klart situationen är olik den som är på Jamaica . Men att det skulle bli mycket "dance to di riddim of de sufferer" kan vi inte hålla med om. Vi gör låtar utifrån oss själva så självklart blir dom meningsfulla , åtminstone för oss själva .

EKA: Hur håller scenen i er hemort ihop? Går ni på andra gigs än den sortens musik ni själva spelar och kommer det skins & punkare på era gigs?

UBG: Vi håller ihop bra här i Västerås. Det känns som att Västerås har en bra reggaescen. Det kan dyka upp en och annan skins & punkare Najs

EKA: Har ni någon studiotid inbokad framöver? Hade varit kul att höra något inspelat med er, om än bara en demo.

UBG: Vi har planerat att spela in och släppa en singel på vinyl. Inom en snar framtid.

EKA: Vad har ni bandet för förhållande till fotboll? Går ni på några matcher, i så fall, med vilka lag? Tror ni att fotboll återigen kan bli "the beautiful game", eller har pengarna i de högre divisionerna gjort för djupa avtryck?

UBG: Fotboll? Det är en av oss i bandet som kollar lite fotboll. Känner att vi inte kan ge rättvisa att bedöma den sporten.

EKA: Om er musik var en sport och inte en musik, vilken sport skulle den vara? Något hårt och fysiskt som rugby, något elegant och precist som biljard, eller kanske något helt annat?

UBG: Svår fråga då vi är så lite intresserade av sport. Men skulle vi va en sport skulle vi va skulle vi va nån slags lagsport.

EKA: Några ord till era mellanskånska fans? Vill ni komma hit och spela för oss och hur gör man för att boka er?

UBG:  Vi skulle gärna komma ner och spela för våra mellanskånska fans. Boka oss kan man göra enklast här på fb.