Så här är det. Om ingen fattat det. Sveriges bästa, såväl som mest missuppfattade, band är tillbaks. Jag har sett fram emot den här dagen och kan bara säga att det var värt att vänta.
Men det är inte det samma som att säga att det bara är bra. Det dåliga är att Antipati, ett av Sveriges bästa band, gått i dvala för att medlemmarna skall hjälpa Botos och Jens med Bulldogg. Visst, kombinationen Bulldogg/Antipati funkar skitbra, det är bara det att Antipati står ut så mycket som ett band med hjärna, muskler och attityd. EP:en Quattro Stagioni är nåt av det bästa som gjorts i Sverige.
Men nog sagt om Antipati, nu snackar vi Bulldogg. Om nåt annat band hade gjort skivan hade jag sagt att de kopierar Agent Bulldogg. Det låter, med andra ord, som Agent Bulldogg utan nåra överraskningar. Det är samma mix av oi!, vikingarock, 77-punk och just Agent Bulldoggs egna sound. Det rockar rejält och det finns en del fina refränger för allsång till sällskap av grillad quorn-filé och alkoholfria öl inför sommaren i goda vänners lag. Musikaliskt är det här skitbra och bandet låter inte som en parodi på sig själv.
Textmässigt är det alltid guld när Botos är i farten. Visst, man kan klaga på att det är klichéartat, säkra kort som kritik av politiker, media och alla andra som nånsin förföljt bandet, tillsammans med en rejäl dos skinhead pride. Poängen är dock att det är Botos & co som definierat svensk oi! sedan 1986 och de får lov att sjunga om vad de vill, som de brukar, även om det låter klichéartat. Dessutom blir det aldrig för klichéartat, eftersom Botos är ett lyricistiskt geni av Guds nåde.
Bästa låten på plattan är Karriärpolitiker, som har fina gitarrpartier.
En efterlängtad platta, med andra ord och jag sr fram emot fler släpp från bandet.
Jag ger plattan ett bra betyg, men inte helt perfekt, eftersom det hade varit kul med lite färre säkra kort.
87,1% får Bulldoggarna av mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar