Ursprungligen publicerad på min personliga blogg.
På senare tid har det bland svenska fotbollskillar blivit populärt att bli fans av engelska Non Leagueklubbar, det vill säga lägre divisionerna under League Two, gamla division 3, det som är den lägsta professionella ligan.
Att folk intresserar sig för klubbar långt ner i divisionerna är kul, inte bara för att Premier League blivit en kapitalistisk marröm, utan för att fotboll handlar, när den är som bäst, om hjärta och lokal stolthet, vad engelsmännen kallar "jingoism". Eller som Frankie "Boy" Flame från Superyob sa vid ett samtal med mig backstage en gång att fotboll är "the heart and soul of the working class community". För engelsmännen är det självklart att komma i tusental till en match i en lägre division, för att det är "deras lag". Man kanske hejar på en klubb i Premier League med, men den lokala klubben ligger närmast hjärtat.
Det är likadant i Tyskland, jag har varit över ett par gånger och sett FC Hansa (Rostock) och på Ostsee Stadi...förlåt...DKB Arena och det kommer alltid supporters i tusental, även när de låg i trean och även när det snöar. Min bästa kompis Mini-Kalle håller på Berlin Dynamo, ett lag i tyska femman och de får inte sällan tusentals supporters på hemmamatcherna med.
Det är bara i Sverige fotbollen blivit en sån statusgrej. Man "måste" heja på ett framgångsrikt lag i Premier League och, om man har ett "seriöst" fotbollsintresse kanske man hejar på ett lag i Allsvenskan med, men det är inte alls säkert man går på matcherna.
När man sen kommer under Allsvenskan, med ett fåtal hedervärda undantag typ Bajen, så blir fotbollen enligt folk "tråkig". Det är som om fotbollslaget man hejar på blir en magisk amulett som skänker en ära och då måste man, såklart identifiera fotbollsmässig charm med framgång.
Personligen tror jag inte ett skit på det. Jag är uppvuxen med en farsa som hållt på Wolves i med- och motgång och när jag bodde i London höll jag på mitt lokala lag, Leyton Orient. Fotbollen kanske inte var den bästa, men hjärtat från hela bouroughen (eller hur det nu stavas) var på plats.
Därför önskar jag att fler svenska fotbollskillar kanske intresserade sig för sina lokala lag med. Eslöv har väl, typ, tjugotusen invånare och ett enda fotbollslag, Eslövs BK, ändå står jag ofta tillsammans med mindre än hundra pers, motståndarsupporters inräknade, på Ekevalla.
Vad vill jag ha sagt? Jo, att om man skall intressera sig för lägere divisionsfotboll hade det varit kul om man intresserade sig för sitt lokala lag med. Tänk att få stå på Ekevalla i en avgörande match i den kommande säsongens division 4 östra Skåne och känna trycket från läktaren när tiotusen Eslövsbor sjunger för EBK. Hur kul hade inte det varit?
