/ARTIST: DOKA / TITEL: New Era / GENRÉ: Streetpunk / ETIKETT: AMTY / FORMAT: CD /
Så här är det, jag har inte uppdaterat den här bloggen på ett tag. Det finns ett par anledningar till det, för det första översvämmas den svenska punkbloggosfären av bra bloggar som t.e.x Punk och Oi! och annat skoj och Ståkuk och förhud, vilka gör vad jag försökt göra mycket bättre och lusten att blogga om punk har lagt sig. Till på köpet har jag börjat tröttna på punk, är inne i en baktkats- och soul- period. Men framför allt har jag en ny blogg som handlar om ska/soul, den finner ni här.
Så jag hade egentligen tänkt sluta blogga om punk/hc/oi!/whatever, men så sände de hygliga droogisarna på AMTY mig den här plattan och eftersom jag inte vill att folk sänder saker till mig utan att jag recenserar dem, så får det bli en recension ändå, men, alla som läser detta, SKICKA MIG INGA FLER PUNK-PLATTOR, JAG KOMMER INTE ATT RECENSERA DEM!!!
Nåja, då går vi till plattan här.
Den här plattan väcker nostalgiska känslor, hade den kommit för 15-20 år sen, så hade jag fullkomligt älskat den. Det är samma poppiga gatupunk av US Bombs eller Social Distortions karaktär med hookiga refränger som får en att tänka VOAG och Sidekick Records. Tycker även man kan lukta sig till lite poppig 77-punk typ The Jam och Buzzcocks. I vissa låtar får man nästan lite Cock Sparrer-känsla, men riktigt så högt kommer killarna i DOKA inte upp.
Bandet gör allting rätt och det är kanske det som gör att det som hade funkat då, inte funkar nu för mig. Från gitarriffen till sångarens plågade engelska, det hela är en smula överproducerat och "perfekt" för mig. Jag saknar lite aggression och primitivitet.
Men med det sagt, så finns det folk som gillar DOKAs skola punk och eftersom bandet gör det förbaskat fint, så tror jag nog att bandet har en chans att få många spelningar på kontinenten, såväl som hemmavid.
Gillar nig poppig, välpolerad punk med singalongrefränger, så är det här ett givet köp och en sommarens bästa investeringar.
Visar inlägg med etikett Punk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Punk. Visa alla inlägg
måndag 6 juli 2015
tisdag 25 november 2014
Ny punk/oi!-blogg från Malmö
Stolhet & Fördom hittar du här: http://stolthetfordom.blogspot.se/2014/11/recension-urband-savage-let-thunder.html
måndag 18 augusti 2014
Projekt 9, "Storebror"
/ ARTIST: Projekt 9 / TITEL: "Storebror" / GENRÉ: Streetpunk / ETIKETT: Contra Records / FORMAT: Vinyl-EP /
Den här plattan har jag väntat länge på och väntan har inte varit förgäves. Med i bandet finns medlemmar från många andra svenska gatupunkband som The Lowlifes, Agent Bulldogg, Antipati, Frenzy Four, Poor Ol' Slugs, Avgå! och säkert något jag glömt.
Det här är schyst gatupunk och bandet kommer säkert att bli väldigt populärt, både på vikingastränder och utländska dito. Musikaliskt tycker jag det låter som en viss del tidig oi! och sångaren, Erik, har en röst och sångteknik som imponerar massor, en av de bästa stämmorna jag hört på svenska på länge.
Om ena benet står i tidig oi! och får en att tänka Hodges-era 4-skins, tycker jag det finns lite rock & roll-ig tidig punk, typ Chiswick-soundet i det hela, en blandning som får mig att tänka lite For the love of oi!-era Section 5.
Bandet har tagit en musik och attityd som kommit lång väg sen de första staplande stegen för svensk opolitisk oi!-scen under 90-talet. Ja, influenserna från 4-skins, Sham 69 och tidiga, opolitiska, Skrewdriver finns där, men de gör också sin egen sak och gör det förbaskat bra.
Med så mycket sagt kvarstår frågan, är det nydanande? Svaret blir ett "nja". De gör som sagt saken bra och alla oi!-diggare uppmanas att investera i plattan, det är bara det att jag tänker samma sak som när jag recenserade Last Seen Laughing, det blir som sagt inte så nydanande. Jag vet att basisten lyssnar en hel del på anarkopunk med och även om jag blivit allergisk mot senare a-punk, tycker jag att det hade varit kul om det kom nåt band som gick ur det färdiga formatet för streetpunk och utforskade andra musikaliska marker med. Men då hade det ju inte varit streetpunk, så det är möjligt att jag gnäller för gnällandets skull. Pardon me.
Det som däremot höjer bandet är texterna. Visst, det finns en supa och slåss-låt med på plattan, gjord tillsammans med basistens storebror, men det finns också med låtar om överklassen, politiker och andra som gör oss working class punks, skins & herberts liv till en vansinnig situation. Det gillar vi. Det finns absolut utrymme för supa och slåss-låtar, det är en viktig del av våra subkulturers anda, men den tidiga streetpunkmiljön handlade också om social protest och detta lyckas bandet få med ett okrystat och mästerligt vis.
Detta är en på alla sätt schyst platta och ett imponerande förstasläpp av ett ungt svenskt band och förutom att få en att vilja vänta på nästa släpp av bandet, får den en att vilja upptäcka bandmedlemmarnas övriga band. Jag noterar på fb att Avgå! nyss gjort en demo och det skall bli kul att höra den så småningom.
Som sagt, en schyst platta med riktig schyst gatupunk och tänkvärda texter och även om den inte når riktigt hela vägen, är den ett imponerande förstasläpp och bandet förtjänar respekt och din kosing. Se dem live, köp plattorna de släpper och eventuella badges och t-shirts.
Den här plattan har jag väntat länge på och väntan har inte varit förgäves. Med i bandet finns medlemmar från många andra svenska gatupunkband som The Lowlifes, Agent Bulldogg, Antipati, Frenzy Four, Poor Ol' Slugs, Avgå! och säkert något jag glömt.
Det här är schyst gatupunk och bandet kommer säkert att bli väldigt populärt, både på vikingastränder och utländska dito. Musikaliskt tycker jag det låter som en viss del tidig oi! och sångaren, Erik, har en röst och sångteknik som imponerar massor, en av de bästa stämmorna jag hört på svenska på länge.
Om ena benet står i tidig oi! och får en att tänka Hodges-era 4-skins, tycker jag det finns lite rock & roll-ig tidig punk, typ Chiswick-soundet i det hela, en blandning som får mig att tänka lite For the love of oi!-era Section 5.
Bandet har tagit en musik och attityd som kommit lång väg sen de första staplande stegen för svensk opolitisk oi!-scen under 90-talet. Ja, influenserna från 4-skins, Sham 69 och tidiga, opolitiska, Skrewdriver finns där, men de gör också sin egen sak och gör det förbaskat bra.
Med så mycket sagt kvarstår frågan, är det nydanande? Svaret blir ett "nja". De gör som sagt saken bra och alla oi!-diggare uppmanas att investera i plattan, det är bara det att jag tänker samma sak som när jag recenserade Last Seen Laughing, det blir som sagt inte så nydanande. Jag vet att basisten lyssnar en hel del på anarkopunk med och även om jag blivit allergisk mot senare a-punk, tycker jag att det hade varit kul om det kom nåt band som gick ur det färdiga formatet för streetpunk och utforskade andra musikaliska marker med. Men då hade det ju inte varit streetpunk, så det är möjligt att jag gnäller för gnällandets skull. Pardon me.
Det som däremot höjer bandet är texterna. Visst, det finns en supa och slåss-låt med på plattan, gjord tillsammans med basistens storebror, men det finns också med låtar om överklassen, politiker och andra som gör oss working class punks, skins & herberts liv till en vansinnig situation. Det gillar vi. Det finns absolut utrymme för supa och slåss-låtar, det är en viktig del av våra subkulturers anda, men den tidiga streetpunkmiljön handlade också om social protest och detta lyckas bandet få med ett okrystat och mästerligt vis.
Detta är en på alla sätt schyst platta och ett imponerande förstasläpp av ett ungt svenskt band och förutom att få en att vilja vänta på nästa släpp av bandet, får den en att vilja upptäcka bandmedlemmarnas övriga band. Jag noterar på fb att Avgå! nyss gjort en demo och det skall bli kul att höra den så småningom.
Som sagt, en schyst platta med riktig schyst gatupunk och tänkvärda texter och även om den inte når riktigt hela vägen, är den ett imponerande förstasläpp och bandet förtjänar respekt och din kosing. Se dem live, köp plattorna de släpper och eventuella badges och t-shirts.
En relativt schyst platta som denna får ett relativt schyst betyg, 83,1% i grad av tillfredsställelse!
lördag 17 maj 2014
Burnt Cross / Anthrax (UK): "Anathema / The beg society" (Split)
/ ARTIST: Burnt Cross + Anthrax (UK) / TITLE: "Anathema" + "The beg society" (Split) / GENRÉ: Anarkopunk / ETIKETT: Schizo och många fler / FORMAT: Vinylsingel /
En sak jag gillar med anarkopunken, som får den att stå ut jämfört med andra subgenrér inom punken är att den utvecklas. Det är politiskt och ja, många har problem med det, men riktigt bra band, band som tex Anthrax, vill nåt mer med sin musik än att bara ha kul och spela. Med så mycket sagt, så funkar den musikaliska biten med. Anthrax är aningen bättre på sina instrument nu, än under 80-talet, då de släppte sin legendariska Capitalism is cannibalism på lika legendariska Crass records. Man märker att de spelar ner sig en smula, kanske, men det är i vilket fall som helst texten som är det viktiga, även om musiken funkar.
Vad är det då som är så bra med texten? Jo, det hade varit lätt för ett gammalt band från 80-talet att leva på gamla meriter och sjunga om krig och om sanningen skall fram, så ligger ju krigshotet i luften just nu med Ukrainakrisen. Bandet väljer dock ett otippat kort och sjunger om privatiseringar och välfärdsslakt. För trettio år sedan hade det handlat om Thatcherism, men i dagens Sverige, med åldringar i kissblöjor och en psykopatregering under Reinfeldt som tar kapitalismens kris som ursäkt för att plåga pensionärer, så är det tyvärr allt för relaterbart, även för oss svenskar. Med så mycket sagt är jag inte anarkist, utan vänstersosse, men skit samma. Jag kan relatera till texten och uppskattar den sanslöst, samtidigt som jag är rädd för att mitt eget partis ledare, Stefan Löfvén, kommer att fortsätta högerns politik. Det borde inte handla om politik, utan om medmänsklighet. Vi låter de som byggde landet och var beredda att betala det största priset för oss andra, genom beredskapstiderna under andra världskriget, vi låter dem betala högre skatt än de som jobbar och många av nedskärningarna träffar dem i första hand. Nya siffror visar också att hälften av oss som fötts under 70-talet kommer att bli fattigpensionärer.
Får en att vilja spy. Anthrax, å sin sida, skall ha stort tack för att de för in den här frågan i scenen och för att man känner sig mindre som en ensam galning och mer som en del av lösningen.
Det andra bandet på splitten, Burnt Cross, har raskt gjort sig ett namn som anarkopunkens framtid och jag gillar verkligen allt jag hört av dem, det här är inget undantag, även om de, tyvärr, inte kommer upp i Anthrax division.
Burnt Cross spelar klassisk anarkopunk med arg cockneyröst, kombinerat på den här plattan med kvinnlig gästsångerska och man får verkliga Crass/Conflict-vibbar vilket nog också är meningen. Musikaliskt är det lite mindre klasiskt, dock, en del riff på plattan som fräschar upp det hela och en del funkiga trummor sprider ny känsla i en gammal musikstil.
Textmässigt är det bra, det handlar om hur man gör motstånd mot systemet utifrån en anarkists synvinkel, samt jordens troliga snara undergång. Lite mer klassiska teman för anarkister, alltså.
Plattan, som distribueras av bland annat svenska Schizo, samt norska Lukket Avdeling, förtjänar att höras av samtliga punkfans, politiska eller inte. En del kanske vill stoppa huvudet i sanden och inte låtsas om att världen ser för illa ut, men då är detta en bra ögonöppnare. Om ni kan lyssna på sån skit som Skrewdriver, Skullhead, Brutal Attack eller No Remorse och säga att ni inte stödjer politiken, så kan ni lyssna på det här.
Anthrax gör en oerhört fin prestation och Burnt Cross är inte dåliga, det är bara det att de inte är lika bra som Anthrax och drar därmed ner helhetsintrycket en smula.
En sak jag gillar med anarkopunken, som får den att stå ut jämfört med andra subgenrér inom punken är att den utvecklas. Det är politiskt och ja, många har problem med det, men riktigt bra band, band som tex Anthrax, vill nåt mer med sin musik än att bara ha kul och spela. Med så mycket sagt, så funkar den musikaliska biten med. Anthrax är aningen bättre på sina instrument nu, än under 80-talet, då de släppte sin legendariska Capitalism is cannibalism på lika legendariska Crass records. Man märker att de spelar ner sig en smula, kanske, men det är i vilket fall som helst texten som är det viktiga, även om musiken funkar.
Vad är det då som är så bra med texten? Jo, det hade varit lätt för ett gammalt band från 80-talet att leva på gamla meriter och sjunga om krig och om sanningen skall fram, så ligger ju krigshotet i luften just nu med Ukrainakrisen. Bandet väljer dock ett otippat kort och sjunger om privatiseringar och välfärdsslakt. För trettio år sedan hade det handlat om Thatcherism, men i dagens Sverige, med åldringar i kissblöjor och en psykopatregering under Reinfeldt som tar kapitalismens kris som ursäkt för att plåga pensionärer, så är det tyvärr allt för relaterbart, även för oss svenskar. Med så mycket sagt är jag inte anarkist, utan vänstersosse, men skit samma. Jag kan relatera till texten och uppskattar den sanslöst, samtidigt som jag är rädd för att mitt eget partis ledare, Stefan Löfvén, kommer att fortsätta högerns politik. Det borde inte handla om politik, utan om medmänsklighet. Vi låter de som byggde landet och var beredda att betala det största priset för oss andra, genom beredskapstiderna under andra världskriget, vi låter dem betala högre skatt än de som jobbar och många av nedskärningarna träffar dem i första hand. Nya siffror visar också att hälften av oss som fötts under 70-talet kommer att bli fattigpensionärer.
Får en att vilja spy. Anthrax, å sin sida, skall ha stort tack för att de för in den här frågan i scenen och för att man känner sig mindre som en ensam galning och mer som en del av lösningen.
Det andra bandet på splitten, Burnt Cross, har raskt gjort sig ett namn som anarkopunkens framtid och jag gillar verkligen allt jag hört av dem, det här är inget undantag, även om de, tyvärr, inte kommer upp i Anthrax division.
Burnt Cross spelar klassisk anarkopunk med arg cockneyröst, kombinerat på den här plattan med kvinnlig gästsångerska och man får verkliga Crass/Conflict-vibbar vilket nog också är meningen. Musikaliskt är det lite mindre klasiskt, dock, en del riff på plattan som fräschar upp det hela och en del funkiga trummor sprider ny känsla i en gammal musikstil.
Textmässigt är det bra, det handlar om hur man gör motstånd mot systemet utifrån en anarkists synvinkel, samt jordens troliga snara undergång. Lite mer klassiska teman för anarkister, alltså.
Plattan, som distribueras av bland annat svenska Schizo, samt norska Lukket Avdeling, förtjänar att höras av samtliga punkfans, politiska eller inte. En del kanske vill stoppa huvudet i sanden och inte låtsas om att världen ser för illa ut, men då är detta en bra ögonöppnare. Om ni kan lyssna på sån skit som Skrewdriver, Skullhead, Brutal Attack eller No Remorse och säga att ni inte stödjer politiken, så kan ni lyssna på det här.
Anthrax gör en oerhört fin prestation och Burnt Cross är inte dåliga, det är bara det att de inte är lika bra som Anthrax och drar därmed ner helhetsintrycket en smula.
Splitten får därmed inte full poäng, utan stannar på 89,3% i grad av tillfredsställelse!
torsdag 15 maj 2014
Sjuttisju, "Riktiga Söderstadion"
/ ARTIST: Sjuttisju / TITEL: "Riktiga Söderstadion" / GENRÉ: Trubardurstil, punk, mm / ETIKETT: DIY / FORMAT: CDR /
Sjuttisju har gjort det igen! Sveriges främste textförfattare har levererat en platta med så finurligt formulerad kärlek till Hammarby IF att man nästan, men bara nästan, har lust att bli bajare själv. Det finns en hel del finurliga texter på den här plattan, det är kanonlåtar allihopa, men den bästa kanske levereras i sista spåret, Genuint, eller vad tycks om:
Genialt.
På den här plattan samsas lite olika musikstilar, mer irländskt/trubadur-stylee, som på Hat, men även uppenbara nickningar åt punkhållet. De två första låtarna på skivan, Hammarby IF och Bajenmagi, låter omväxlande 80-talspunk, svensk oi! (särskilt Bajenmagi har lånat från Agent Bulldogg, jag tycker mig kunna höra tydlig inspiration från Skyll inte på mig) och lite tidig RAC. Det är med motvilja jag skriver det sista, för jag tycker inte RAC har i opolitiska kretsar att göra, det är som Sjuttisju själv sa en gång när jag snackade med han, "att lyssna på RAC för att musiken är bra, det är som att se på DIF, för att man gillar fotboll". Kan bara hålla med. Men med allt det sagt, så kan man bara konstatera att man får vibbar från The Die-hards.
Det här är en bra platta och den är stöpt i svensk supporterkultur. Det är ingen hipster som vill våldta söders kultur, utan en genuin supporter som följt klubben i med och motgång över åren, det märker man i texterna. Det är kärlek och stolthet som inte kan köpas för pengar, vilket blir uppenbart i titeln på plattan eller texten till den korta låten Den tid som var. Kärleken till bajen hos Sjuttisju är starkare än till vad ledningen för klubben gör. För Sjuttisju är gamla Söderstadion och den anda som fanns där det riktiga bajen och inget kan ersätta det. Respekt.
Därför förtjänar den här plattan att höras av alla riktiga fotbollsfans, alla som tar avstånd från modern fotboll. En hel del kommer att sitta klistrade framför fotbolls-VM i år. Jag har medvetet lagt min semester till augusti, jag kommer att se EBKs hemmamatcher och jag kommer att lyssna på Sjuttisju, för det är äkta fotboll och sen kan alla andra se hur mycket de vill på "fotbolls"-cirkusen, men jag säger nej tack!
Finns det det nån svaghet hos plattan, då? Inte textmässigt och egentligen inte musikaliskt heller, men jag skulle önska att Sjuttisju antingen gjort en hel punkplatta eller en hel trubadurplatta. Han är lika bra på båda fält och jag tror det hade gett ett större helhetsintryck.
En annan sak som slår mig är att Sjuttisju är Sveriges bäste supportermusiker, men det hade varit kul att höra nåt annat av honom med. Fotboll är det viktigaste i världen för många, men det hade varit kul att höra honom sjunga om, typ, nåt annat med nån gång. Inte under namnet "Sjuttisju", så klart, men ett renodlat punkprojekt från den gode herrn hade mina öron välkomnat.
Sjuttisju finns på spotify och itunes.
Sjuttisju har gjort det igen! Sveriges främste textförfattare har levererat en platta med så finurligt formulerad kärlek till Hammarby IF att man nästan, men bara nästan, har lust att bli bajare själv. Det finns en hel del finurliga texter på den här plattan, det är kanonlåtar allihopa, men den bästa kanske levereras i sista spåret, Genuint, eller vad tycks om:
Vart tog alla vägen? Stockholm blev så tyst
det hörs inte ens ett ord, om Linda Rosings byst
Det enda som syns, är en kärring med lila hår,
på en gata på Östermalm, är hon ute och går
Genialt.
På den här plattan samsas lite olika musikstilar, mer irländskt/trubadur-stylee, som på Hat, men även uppenbara nickningar åt punkhållet. De två första låtarna på skivan, Hammarby IF och Bajenmagi, låter omväxlande 80-talspunk, svensk oi! (särskilt Bajenmagi har lånat från Agent Bulldogg, jag tycker mig kunna höra tydlig inspiration från Skyll inte på mig) och lite tidig RAC. Det är med motvilja jag skriver det sista, för jag tycker inte RAC har i opolitiska kretsar att göra, det är som Sjuttisju själv sa en gång när jag snackade med han, "att lyssna på RAC för att musiken är bra, det är som att se på DIF, för att man gillar fotboll". Kan bara hålla med. Men med allt det sagt, så kan man bara konstatera att man får vibbar från The Die-hards.
Det här är en bra platta och den är stöpt i svensk supporterkultur. Det är ingen hipster som vill våldta söders kultur, utan en genuin supporter som följt klubben i med och motgång över åren, det märker man i texterna. Det är kärlek och stolthet som inte kan köpas för pengar, vilket blir uppenbart i titeln på plattan eller texten till den korta låten Den tid som var. Kärleken till bajen hos Sjuttisju är starkare än till vad ledningen för klubben gör. För Sjuttisju är gamla Söderstadion och den anda som fanns där det riktiga bajen och inget kan ersätta det. Respekt.
Därför förtjänar den här plattan att höras av alla riktiga fotbollsfans, alla som tar avstånd från modern fotboll. En hel del kommer att sitta klistrade framför fotbolls-VM i år. Jag har medvetet lagt min semester till augusti, jag kommer att se EBKs hemmamatcher och jag kommer att lyssna på Sjuttisju, för det är äkta fotboll och sen kan alla andra se hur mycket de vill på "fotbolls"-cirkusen, men jag säger nej tack!
Finns det det nån svaghet hos plattan, då? Inte textmässigt och egentligen inte musikaliskt heller, men jag skulle önska att Sjuttisju antingen gjort en hel punkplatta eller en hel trubadurplatta. Han är lika bra på båda fält och jag tror det hade gett ett större helhetsintryck.
En annan sak som slår mig är att Sjuttisju är Sveriges bäste supportermusiker, men det hade varit kul att höra nåt annat av honom med. Fotboll är det viktigaste i världen för många, men det hade varit kul att höra honom sjunga om, typ, nåt annat med nån gång. Inte under namnet "Sjuttisju", så klart, men ett renodlat punkprojekt från den gode herrn hade mina öron välkomnat.
Sjuttisju finns på spotify och itunes.
En sån här kanonplatta får givetvis högsta betyg! 100% i grad av tillfredsställelse!
söndag 13 april 2014
En intervju med Moralpanik
EKA: Ni har varit med i en mängd andra band, vad fick er att starta ett nytt?
MP: Idéen startade för några år sedan när jag (Tobbe) och Fredrik hade hoppat av Werewolf Syndrome. Jag hade några låtar på lager, som var väldigt influerade av Rancid och Bombshell Rocks, som varken platsade i Werewolf eller i det HC-band jag spelade i för tillfället. Samtidigt funderade Fredrik på att det skulle vara kul att lira streetpunk på svenska. Vi började prata lite löst om att slänga ihop ett nytt band och Fredrik föreslog att David, som precis var utan band efter nedlagda Hangups, kunde lira gura. Vi har funnits som band i åtminstone 2 år men har inte börjat vara aktiva förrän nu.
EKA: Hur ser punk/HC-scenen ut i Umeå idag? Finns det fortfarande en levande sxe-scen?
MP: Det finns i alla fall en hardcore-scen som är levande men sen vet vi inte hur mycket straightedge det är nu för tiden. Själva nykterhetsdelen av rörelsen är väl inte riktigt lika viktig som den en gång var.
EKA: Vad tycker ni om Refuseds återförening? Var ni själv och såg dem?
MP: Jag (David) var och såg dem. Det var bra, sen finns det säkert en massa folk som tycker det var en sellout-grej men vafan, i sånt fall kan man väl starta ett eget band, lägga ner, bli kultstora och sen vägra återförenas efter 15 år, det står var och en fritt.
EKA: Vad tycker ni om att Umeå blivit kulturhuvudstad i Europa? Finns det utrymme för underjordisk kultur med, eller är det bara etablissemangskultur som lyfts fram av staden?
MP: Det finns väldigt mycket åsikter om kulturhuvudstadsåret och huruvida underground-kulturen blir styvmoderligt behandlad etc. Men det känns som att den hardcore och DIY-scen som togs upp i ansökan och hjälpte Umeå att få titeln är, bortsett från några få arr, väldigt bortglömd i programmet som helhet.
På det hela sett känns det som att hela huvudstadsåret tas på alldeles för stort allvar här i Umeå. Vi är mest imponerad av att någon utanför Umeå faktiskt visste om att Umeå är årets kulturhuvudstad.
På det hela sett känns det som att hela huvudstadsåret tas på alldeles för stort allvar här i Umeå. Vi är mest imponerad av att någon utanför Umeå faktiskt visste om att Umeå är årets kulturhuvudstad.
EKA: Ni håller på att spela in nytt material, kan vi förvänta oss mer av vad vi hitintills fått, eller kommer det att bli annorlunda? Har ni kontakt med nån label?
MP: Ger man ut skivor på labels fortfarande? Vi är inte på någon label utan har gjort allt själva hittills, men visst skulle det var kul att släppa något ”på riktigt” någon gång framöver. Vi har inga planer på att ändra stil men exakt hur det kommer att låta får man se, slutresultatet blir aldrig riktigt som man tänkt sig (vilket inte behöver vara något negativt).
EKA: Vad tycker ni om fotboll? Följer ni nåra lag? Får damfotbollen stort utrymme i Umeå även nu, efter Marta?
MP: Skulle säga att damfotbollen fortfarande är relativt stor i Umeå men det är inte som det var förut när Umeå IK var bästa klubblaget i världen och Hanna Jungberg, Malin Moström, Marta mfl. var lokal(och riks)-kändisar. Men vi är tämligen sportointresserade i bandet, fast jag (Fredrik) följer iaf OS/VM i hockey/fotboll.
EKA: Om er musik var en sport och inte en musik, vilken sport skulle den då vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard, eller kanske nåt helt annat?
MP: 400m häck. Se oss live så kommer du förstå!
EKA: Hur gör man för att boka er? Gillar ni att spela live och skulle ni vilja spela här nere i Skåne?
MP: Kontakta via facebook. Vi gillar absolut att spela live och vill göra det oftare, det handlar bara om tid, logistik och ersättning. Vi bor ju ändå i Norrland så det tar en stund att köra ned ifall man inte flyger.
måndag 24 mars 2014
En intervju med Svintask
EKA: När började ni spela ihop och vem kom på bandnamnet? Vilka band influerade er att vilja börja spela?
ST: Vi började spela i mitten av 90-talet och inspirationen kom ifrån alla då aktiva band, framförallt i Halland, som vi verkligen hatade. Dom var så jävla duktiga och hurtiga och vågade dessutom kalla sig för punk. Vi kallade oss för olika vidriga bandnamn vid varje repa, och Svintask var väl det aktuella namnet när vi skulle skriva nåt namn på vår första demotape. Just då funkade det bra som ett avståndstagande från de andra banden i Laholm som hade tuffa och engelska namn. Nu 20 år senare känns bandnamnet inte lika genialiskt längre. Folk tror vi spelar nån jävla könsrock och vi blir inte sällan placerade i fack som vi inte vill förknippas med.
EKA: Enligt vad jag förstått har ni tidigare mest gett ut på DIY-basis, hur kommer det sig att AMTY släppte senaste vinylen?
ST: DIY har alltid varit bland det viktigaste för oss. Det har varit en väldigt nyttig utbildning och samtidigt en garanti för att helt själv bestämma och göra precis vad man vill. Å andra sidan har vi inte haft något egentligt val, då ingen har velat ta i oss med tång. AMTY hörde oss för länge sedan och tyckte vi lät skit, men de har väl mognat med åren och förstått vår storhet. Efter 20 år som DIY-talibaner kan det dessutom va kul att testa nåt nytt, och det behövdes nog att någon sparkade oss i arslet så vi yrvaket började skriva lite låtar igen.
EKA: Under alla år som ni varit punkare, vilket band har ni mest sett upp till? Vilket är det tråkigaste punkbandet ni lyssnat på?
ST: Vi tycker att den mesta punk är rätt tråkig, som en standardiserad McDonaldsmeny ungefär. Det betyder inte att vi inte gillar musiken, men det är väldigt få originella, uppkäftiga och intressanta band genom åren. Haak brukar säga att det bara har gjorts fem bra punklåtar, och det ligger kanske nåt i det.
EKA: Vad är viktigast att förmedla med musiken? Motstånd mot folks Svenssonattityder och samhället eller party?
ST: Från början var det viktigaste för oss att slå folk på käften, att bryta konventioner med såväl text som musik. Vi hade aldrig ambitionen att bli ett ”riktigt” band, att göra karriär eller ens bli uppskattade. Vi ville bara röra om. Med åren blev vi dock till slut något som liknar ett mediokert punkband och låtskrivandet blev något mer än bara spottloskor. På din fråga finns inget svar, men det låter ganska trevligt att skriva en låt som uttrycker ens åsikter samtidigt som man kan dricka öl till den.
EKA: Vilken av följande människor hade lättast fått anställning som ny bandmedlem, om ni varit tvungna att välja en? a) Fredrik Reinfeldt b) Kungen c) Homer Simpson d) Zlatan Ibrahimovic.
ST: Fredrik Reinfeldt, under förutsättning att han slutar med politik. Han gör mindre skada som medlem än som statsminister, och man kan alltid kicka honom pga arbetsbrist så han får känna på hur enkelt det är att leva på en a-kassa som max ger ca 10 000 kr/mån (vilket i och för sig är mycket mer än vad han nånsin kommer att tjäna som medlem i Svintask).
EKA: Vad tycker ni om fotboll? Följer ni något lag?
ST: Det har ju blivit några fotbollslåtar under åren; ”LFK” och ”Gör mål -Hur svårt kan det va?”. Haak är den som är mest fanatisk när det gäller fotboll. Vi andra följer bara landslagsmatcher ungefär.
EKA: Om Svintask var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara, något hårt och fysiskt som rugby, något elegant och precist som biljard eller kanske något helt annat?
ST: Definitivt något hårt och fysiskt som någon brutal kampsport… åtminstone för utövarna. För publiken framstår det nog snarare som något mjukare/gubbigare, typ boule eller golf kanske.
EKA: Några ord till folk i Eslöv? Vill ni spela här? Vad har ni mer på gång inom kort
ST: Vi har inget emot Eslöv, men vi vill inte spela där heller. Det är bara roligt att spela i undantagsfall och då kvittar det var vi spelar. På gång inom kort? Vi ska spela in ett legendariskt album och sen splittra bandet efter interna bråk om stimpengar och upphovsrätter.
ST: Vi började spela i mitten av 90-talet och inspirationen kom ifrån alla då aktiva band, framförallt i Halland, som vi verkligen hatade. Dom var så jävla duktiga och hurtiga och vågade dessutom kalla sig för punk. Vi kallade oss för olika vidriga bandnamn vid varje repa, och Svintask var väl det aktuella namnet när vi skulle skriva nåt namn på vår första demotape. Just då funkade det bra som ett avståndstagande från de andra banden i Laholm som hade tuffa och engelska namn. Nu 20 år senare känns bandnamnet inte lika genialiskt längre. Folk tror vi spelar nån jävla könsrock och vi blir inte sällan placerade i fack som vi inte vill förknippas med.
EKA: Enligt vad jag förstått har ni tidigare mest gett ut på DIY-basis, hur kommer det sig att AMTY släppte senaste vinylen?
ST: DIY har alltid varit bland det viktigaste för oss. Det har varit en väldigt nyttig utbildning och samtidigt en garanti för att helt själv bestämma och göra precis vad man vill. Å andra sidan har vi inte haft något egentligt val, då ingen har velat ta i oss med tång. AMTY hörde oss för länge sedan och tyckte vi lät skit, men de har väl mognat med åren och förstått vår storhet. Efter 20 år som DIY-talibaner kan det dessutom va kul att testa nåt nytt, och det behövdes nog att någon sparkade oss i arslet så vi yrvaket började skriva lite låtar igen.
EKA: Under alla år som ni varit punkare, vilket band har ni mest sett upp till? Vilket är det tråkigaste punkbandet ni lyssnat på?
ST: Vi tycker att den mesta punk är rätt tråkig, som en standardiserad McDonaldsmeny ungefär. Det betyder inte att vi inte gillar musiken, men det är väldigt få originella, uppkäftiga och intressanta band genom åren. Haak brukar säga att det bara har gjorts fem bra punklåtar, och det ligger kanske nåt i det.
EKA: Vad är viktigast att förmedla med musiken? Motstånd mot folks Svenssonattityder och samhället eller party?
ST: Från början var det viktigaste för oss att slå folk på käften, att bryta konventioner med såväl text som musik. Vi hade aldrig ambitionen att bli ett ”riktigt” band, att göra karriär eller ens bli uppskattade. Vi ville bara röra om. Med åren blev vi dock till slut något som liknar ett mediokert punkband och låtskrivandet blev något mer än bara spottloskor. På din fråga finns inget svar, men det låter ganska trevligt att skriva en låt som uttrycker ens åsikter samtidigt som man kan dricka öl till den.
EKA: Vilken av följande människor hade lättast fått anställning som ny bandmedlem, om ni varit tvungna att välja en? a) Fredrik Reinfeldt b) Kungen c) Homer Simpson d) Zlatan Ibrahimovic.
ST: Fredrik Reinfeldt, under förutsättning att han slutar med politik. Han gör mindre skada som medlem än som statsminister, och man kan alltid kicka honom pga arbetsbrist så han får känna på hur enkelt det är att leva på en a-kassa som max ger ca 10 000 kr/mån (vilket i och för sig är mycket mer än vad han nånsin kommer att tjäna som medlem i Svintask).
EKA: Vad tycker ni om fotboll? Följer ni något lag?
ST: Det har ju blivit några fotbollslåtar under åren; ”LFK” och ”Gör mål -Hur svårt kan det va?”. Haak är den som är mest fanatisk när det gäller fotboll. Vi andra följer bara landslagsmatcher ungefär.
EKA: Om Svintask var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara, något hårt och fysiskt som rugby, något elegant och precist som biljard eller kanske något helt annat?
ST: Definitivt något hårt och fysiskt som någon brutal kampsport… åtminstone för utövarna. För publiken framstår det nog snarare som något mjukare/gubbigare, typ boule eller golf kanske.
EKA: Några ord till folk i Eslöv? Vill ni spela här? Vad har ni mer på gång inom kort
ST: Vi har inget emot Eslöv, men vi vill inte spela där heller. Det är bara roligt att spela i undantagsfall och då kvittar det var vi spelar. På gång inom kort? Vi ska spela in ett legendariskt album och sen splittra bandet efter interna bråk om stimpengar och upphovsrätter.
lördag 22 mars 2014
Svintask, "Vinstvarning"
/ ARTIST: Svintask / TITEL: "Vinstvarning" / GENRÉ: 77-Punk / ETIKETT: AMTY / FORMAT: Vinyl-EP /
Svintask är ett band som funnits i mitt medvetande länge, men som jag aldrig kollat upp förrän nu. Av namnet att döma trodde jag att det skulle vara kängpunk och det är kanske tack vare det udda namnet som bandet fastnat i min hjärna som ett av de banden man ämnar "kolla upp", men ändå aldrig gör det.
Hursomhelst, AMTY skickade mig den här vinyl-EP:en och det är allt annat än käng. Jag får vibbar av tysk 77-punk, men även inhemsk svensk dito och lite, om än inte överdrivet mycket, brittisk gatupunk.
Det man slås av av att lyssna på den här plattan är hur ojämnt bandet är. Den inleds med Laholm tillhör mig, en cover på en välkänd Cock Sparrer-låt (gissa vilken!), bara för att följas av en tråkig andralåt på samma a-sida. B-sidan, däremot, har två schysta låtar, den första och den sista, varav den sista, Boogie-Woogie-helvete är nåt av det mest genialiska och uppnosiga jag hört på svenska på väldigt, väldigt länge och den får naturligtvis klart godkänt.
Men det är just för att det finns två låtar på skivan som är så fruktansvärt dåliga, Lite sämre överlag och Tömma på konferens, som drar ner skivans kvalité väldigt mycket.
Med så mycket sagt, så är, som sagt, de schysta låtarna desto schystare och jag uppmanar definitivt folk att köpa plattan och kommande alster från bandet.
Svintask är ett band som funnits i mitt medvetande länge, men som jag aldrig kollat upp förrän nu. Av namnet att döma trodde jag att det skulle vara kängpunk och det är kanske tack vare det udda namnet som bandet fastnat i min hjärna som ett av de banden man ämnar "kolla upp", men ändå aldrig gör det.
Hursomhelst, AMTY skickade mig den här vinyl-EP:en och det är allt annat än käng. Jag får vibbar av tysk 77-punk, men även inhemsk svensk dito och lite, om än inte överdrivet mycket, brittisk gatupunk.
Det man slås av av att lyssna på den här plattan är hur ojämnt bandet är. Den inleds med Laholm tillhör mig, en cover på en välkänd Cock Sparrer-låt (gissa vilken!), bara för att följas av en tråkig andralåt på samma a-sida. B-sidan, däremot, har två schysta låtar, den första och den sista, varav den sista, Boogie-Woogie-helvete är nåt av det mest genialiska och uppnosiga jag hört på svenska på väldigt, väldigt länge och den får naturligtvis klart godkänt.
Men det är just för att det finns två låtar på skivan som är så fruktansvärt dåliga, Lite sämre överlag och Tömma på konferens, som drar ner skivans kvalité väldigt mycket.
Med så mycket sagt, så är, som sagt, de schysta låtarna desto schystare och jag uppmanar definitivt folk att köpa plattan och kommande alster från bandet.
Plattan får 65,3% i grad av tillfredsställelse. De bra låtarna får ett mycket bättre betyg, men de sämre får ett desto sämre.
lördag 8 mars 2014
Good night, white pride!
Det är fel att det är mer kontroversiellt i dagens svenska punk/oi!-scen att ta avstånd från rasism än att lyssna på och att sprida vit makt-musik/RAC. Det kan aldrig bli nån unity för mig med krafter som vill splittra den scen vi har efter hudfärg. Punkscenen skall vara ett ställe man kan fly till och göra nåt konstruktivt om man tröttnat på svenssonlivet. Att då, i den säga att det är ok att hata nån, bara för att denne har annan hudfärg, det är verkligen inte ok.
Så låt oss ta fotbollens anda in i punkscenen igen. Vi fungerar som ett lag. Black & white - unite and fight!
All respekt åt Malmö skins, för att de anordnar en SHARP-spelning!
En intervju med Agrotoxico
EKA: Ni har hållt på i mer än 20 år, har ert sound ändrats nåt genom åren och har ni haft nåra förändringar i line-uppen? Vad har fått er att fortsätta som band?
AT: Japp, vår musik har förändrats genom åren, i bland medvetet, i bland av nån liten utveckling. Vi har haft lite förändringar i sång och trummor och sen 2004 har vi spelat med två gitarrer, vilket också förändrat vårt sound en smula. Vi lever inte på bandet. Vi har alla jobb, så vi spelar bara för att det är vår passion och vår livsstil. Vi spelar också fortfarande eftersom vi är vänner och vi behöver en ursäkt att rymma från våra flickvänner för att träffas över nåra öl. :)
EKA: Hur är scenen där ni bor? Finns det riktig unity mellan skinnskallar och punkare och är RAC/vit makt-skit accepterad i punk/skin scenen där ni bor?
AT: Jag kan helt klart säga att scenen här inte är lika organiserad och stor som i en del europeiska länder, till exempel Tyskland, men den är inte dålig, om man tänker på att vi är så långt borta från världens största scener. Vi har många bra punkband runt om i landet, nåra schysta spelställen, nåra etiketter. Tja, skulle kunna vara bättre, men den är ok. Det finns en vänsterfalang inom Brasiliens skinheadscen (särskilt i São Paolo) som hänger med nåra punkare, men det finns också ett gäng fascistiska rövhål och de är självklart inte accepterade i punkscenen.
EKA: Är ni vegetarianer/veganer? Jag har en vän som är, likt mig, vegis och vi har en pågående, aldrig slutande diskussion om vegismat. Han tycker det är omoraliskt att göra vegismat som ser ut och smakar som kötträtter, medan jag tycker det är schyst, för nu kan alla äta vad de vill, fast cruelty-fritt.
AT: Jag är vegis och jag tycker det är helt ok hur än maten smakar, så länge det inte finns djur i den. Jag vill inte ha lik på min tallrik, men samtidigt vill jag ha mat som smakar gott och om det ser ut som och smakar som kött, så bryr jag mig inte, har inget djur dött eller lidit, så dra åt helvete!
EKA: Ni hade lite kravaller i Brasilien förra året, vad handlade de om? Har det blivit en arresteringsvåg efter dessa kravaller, eller har folket tvingat regeringen att dra tillbaka impopulära beslut?
AT: Japp, allt startade med priset på kollektivtrafiken i São Paolo men tack vare vår fascistiska regims repression växte den och blev djupare folk började kämpa för fler rättigheter, yttrandefrihet, bättre kvalitet inom vården, utbildningen och kollektivtrafiken.
EKA: Ni har fotbolls-VM på g. Vad har det inneburit för den vanlige brasilianska knegaren eller fattighjon? Har många hus raserats för att bereda väg åt arenor, bygga flotta hotell och restauranger, etc? Har det varit nedskärningar i offentliga sektorn för att finansiera mästerskapet? Gillar folk i Brasilien att sportindustrins största spektakel kommer till ert land och kommer vanligt folk att kunna se matcherna?
AT: Brasilien är ett väldigt korrumperat land och VM är självklart den perfekta ursäkten för att stjäla allmänhetens pengar för att bygga arenor och annat. Regeringen har utlovat massa investeringar i flygplatser, kollektivtrafik, motorvägar och inga offentliga pengar till arenor och vad vi nu ser är raka motsatsen, massa offentliga pengar till värdelösa och privata arenor (i bland i städer utan bra proffsklubbar eller supporters) och inga pengar åt viktiga saker. De behandlar oss, som vanligt, som idioter. Vanligt folk (som följer stormedia) stödjer fortfarande VM:et, men allt fler människor klagar över det och protesterar mot det.
EKA: Följer ni nåra fotbollsklubbar? Tror ni folket nånsin kommer att återerövra det en gång så vackra spelet, eller är den för evigt förlorad till big business?
AT: Jag och Jefferson stödjer São Paolo F.C., Arthur stödjer Palmeiras och Pedro bryr sig inte om fotboll. Japp, modern fotboll är inte lika schyst som den en gång var. Det handlar bara om pengar och väldigt få spelare har kvar ett band till sina klubbar och supporters, men å andra sidan, inne på idrottsplatsen är fotboll fortfarande en fantastisk sport och ingen kan, trots deras försök, förstöra den.
EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nånting elegant och precist som biljard, eller kanske nåt helt annat?
AT: Bra och originell fråga. Jag skulle säga nånting hårt, men med hjärna, typ boxning.
EKA: Har ni nåt att säga till era svenska fans? Har nåt distro i Sverige era skivor och gillar ni nåra svenska band?
AT: Vi kan lugnt konstatera att vi älskar svensk punk och det är alltid ett nöje att spela i Sverige, för svensk publik och med svenska band. Vi längtar efter att göra det igen. Jag älskar band som Asta Kask, Wolfbrigade, Driller Killer, Anti-Cimex, Skitsystem, Avskum, Totalitär, Troublemakers, Disfear, Mob 47 (som förresten skall spela i Brasilien nu), etc. Jag gillar också svenska rockband som Hellacopters och The Hives. Well, jag älskar er musik.
Marcos Abreu - gitarrist och sångare.
fredag 7 mars 2014
Diverse artister: "And you call this civilization?"
/ ARTIST: Diverse artister / TITEL: "And you call this civilization?" / GENRÉ: Anarkopunk / ETIKETT: Pumpkin Records / FORMAT: CD /
Pumpkin Records släppte den här compen för nåt år sen och det imponerar på mig, inte bara att en så pass utskälld och bland punkare icke-trendig genré som anarkopunken, lyckas samla 50 band för en comp, utan också att Pumpkin Records uppenbarligen brinner för musiken de släpper. De menar allvar med budskapet, skivfordralet är tryckt på återvunnet kartongpapper och på baksidan står, i gammal Bullshit Detector-anda, "Pay no more than".
Jag gillar anarkopunken, mest för att den fortfarande har nåt att säga och inte lever i det förgångna. Musikaliskt gillar jag oi! bättre, men jag är alltid mer intresserad av att höra vad ett band tycker om världen vi lever i än att öl är gott, ingen slåss så bra som vi och fotboll är bra.
Skall man rikta nån kritik mot genrén så är det att allt för många band låter som en blandning av Conflict och Rudimentary Peni, snabbt, tokigt och argt. Med det sagt tillhör Conflict och Rudimentary Peni nåra av mina favoritband och det är klart, är man arg på nånting, så skall det höras. Jag tycker bara att det hade varit kul med lite annorlunda musik i bland. Hela första CD:en (compen är en dubbel-CD) är ganska straight forward anarkopunk med lite crust och d-taktsinfluenser i vissa låtar, med undantag för trubaduren The Casual Terrorist och mer traditionellt Crassigare Power is Poison.
CD nr 2, däremot, bjuder på lite fler utflykter, mycket baktakt, en del dub/roots-influerade låtar, men också skapunk och även om jag tröttnade rejält på skapunken typ 1995, så funkar det här, i och med att det blir en sån kontrast till CD nr 1 och blandningen av ska med anarko är ny i mina öron. Men jag tror inte en hel comp, 2 CD, med ska-anarko hade funkat. Det finns också en del grunge- och amerikansk västkusts- inspiration med i ett par låtar, men höjdpunkten på CD nr 2 är Anarcho Folko, som lyckas låta som en blandning av The Pogues och Flux of Pink Indians.
Men faktum är att det som gör den här compen kul är att tunga namn som just Flux of Pink Indians, The Subhumans, Conflict och Zounds finns med, likaså nåra av de största av yngre band, som Burnt Cross, Active Slaughter och The Restarts finns med och även om de är bra (bästa låten på hela skivan är Oi Polloi's SS Politician) , så är compens stora styrka att den presenterar band jag troligtvis aldrig annars hade hört och gör mig nyfiken på undersöka dessa namn noggrannare. Tre band jag verkligen vill kolla upp är Hello Bastards, Totälickers och Agrotoxico.
Jag tycker detta är en riktigt bra platta och uppmanar alla att få tag i den om man gillar anarko. Enda kritiken är att jag tror det hade varit schystare om blandningen hade varit lite större, inte i genré, utan i presentation. Fler baktaktslåtar på CD nr 1, alltså.
Detta är inte bara en bra comp, utan ett dokument över anarkoscenen under 2000-talet. Till och med ett svenskt band, Fredagen Den 13:e, finns med och som sådant är det värt att investeras i. Måste också berömma Pumpkin Records för det fina omslagskonsten.
Pumpkin Records släppte den här compen för nåt år sen och det imponerar på mig, inte bara att en så pass utskälld och bland punkare icke-trendig genré som anarkopunken, lyckas samla 50 band för en comp, utan också att Pumpkin Records uppenbarligen brinner för musiken de släpper. De menar allvar med budskapet, skivfordralet är tryckt på återvunnet kartongpapper och på baksidan står, i gammal Bullshit Detector-anda, "Pay no more than".
Jag gillar anarkopunken, mest för att den fortfarande har nåt att säga och inte lever i det förgångna. Musikaliskt gillar jag oi! bättre, men jag är alltid mer intresserad av att höra vad ett band tycker om världen vi lever i än att öl är gott, ingen slåss så bra som vi och fotboll är bra.
Skall man rikta nån kritik mot genrén så är det att allt för många band låter som en blandning av Conflict och Rudimentary Peni, snabbt, tokigt och argt. Med det sagt tillhör Conflict och Rudimentary Peni nåra av mina favoritband och det är klart, är man arg på nånting, så skall det höras. Jag tycker bara att det hade varit kul med lite annorlunda musik i bland. Hela första CD:en (compen är en dubbel-CD) är ganska straight forward anarkopunk med lite crust och d-taktsinfluenser i vissa låtar, med undantag för trubaduren The Casual Terrorist och mer traditionellt Crassigare Power is Poison.
CD nr 2, däremot, bjuder på lite fler utflykter, mycket baktakt, en del dub/roots-influerade låtar, men också skapunk och även om jag tröttnade rejält på skapunken typ 1995, så funkar det här, i och med att det blir en sån kontrast till CD nr 1 och blandningen av ska med anarko är ny i mina öron. Men jag tror inte en hel comp, 2 CD, med ska-anarko hade funkat. Det finns också en del grunge- och amerikansk västkusts- inspiration med i ett par låtar, men höjdpunkten på CD nr 2 är Anarcho Folko, som lyckas låta som en blandning av The Pogues och Flux of Pink Indians.
Men faktum är att det som gör den här compen kul är att tunga namn som just Flux of Pink Indians, The Subhumans, Conflict och Zounds finns med, likaså nåra av de största av yngre band, som Burnt Cross, Active Slaughter och The Restarts finns med och även om de är bra (bästa låten på hela skivan är Oi Polloi's SS Politician) , så är compens stora styrka att den presenterar band jag troligtvis aldrig annars hade hört och gör mig nyfiken på undersöka dessa namn noggrannare. Tre band jag verkligen vill kolla upp är Hello Bastards, Totälickers och Agrotoxico.
Jag tycker detta är en riktigt bra platta och uppmanar alla att få tag i den om man gillar anarko. Enda kritiken är att jag tror det hade varit schystare om blandningen hade varit lite större, inte i genré, utan i presentation. Fler baktaktslåtar på CD nr 1, alltså.
Detta är inte bara en bra comp, utan ett dokument över anarkoscenen under 2000-talet. Till och med ett svenskt band, Fredagen Den 13:e, finns med och som sådant är det värt att investeras i. Måste också berömma Pumpkin Records för det fina omslagskonsten.
Den här skivan behöver du! Jag ger den hela 92,3% i grad av tillfredsställelse!
måndag 3 mars 2014
Moralpanik: "S/T"
/ ARTIST: Moralpanik / TITEL: "S/T" / GENRÉ: Streetpunk / ETIKETT: DIY (Demo) / FORMAT: CDR /
I skrivande stund är herr recensent förkyld som tusan och inte mycket har piggat upp under de senaste dagarna, fram tills Moralpaniks demo trillade ner i postlådan. För det här är bra, mycket bra.
Moralpanik spelar, snabb, melodisk gatupunk med inspiration från USA, helt klart, men jag tycker mig också, i refrängerna, känna inspiration från Buzzcocks och gitarrslingor som får en att tänka Back with a bang-era Skrewdriver. Samtidigt tycker jag Moralpanik låter mycket som, just, Moralpanik. De har sitt eget uttryckssätt.
Bandet består av veteraner från punkscenen i Umeå/Östersund och Umeå må vara känt för straight edge och veganism och jag tänker inte klaga på det, jag har varit nykter i tio år och är lakto-ovo-vegetarian. Det är bara det att Umeå HC-scen aldrig appellerade direkt till mig. Men Umeå är också hemort till Guttersnipe, ett av Sveriges bästa oi!-band genom tiderna och som snart spelar i Malmö och det faktum att en av killarna från Guttersnipe spelar med i Moralpanik borgar ju för kvalité! Killarna i bandet har också spelat i för mig okända band som Hangups och Werewolf Syndrome.
Det är med andra ord ett gäng välmeriterade killar och de skall ha stor respekt för att de inte "spelar ner sig" för att låta mer punk, utan hanterar sina instrument mästerligt.
Texterna faller mig också i smaken. Det är inga stereotypa gatupunktexter om våld och alkohol, utan allt från skräp-tv till religiös fundamentalism behandlas och man gör även en Cornelis Vreeswijk-cover.
Detta är bra. Om du vill kolla upp bandet själv, så finns demon på Spotify.
I skrivande stund är herr recensent förkyld som tusan och inte mycket har piggat upp under de senaste dagarna, fram tills Moralpaniks demo trillade ner i postlådan. För det här är bra, mycket bra.
Moralpanik spelar, snabb, melodisk gatupunk med inspiration från USA, helt klart, men jag tycker mig också, i refrängerna, känna inspiration från Buzzcocks och gitarrslingor som får en att tänka Back with a bang-era Skrewdriver. Samtidigt tycker jag Moralpanik låter mycket som, just, Moralpanik. De har sitt eget uttryckssätt.
Bandet består av veteraner från punkscenen i Umeå/Östersund och Umeå må vara känt för straight edge och veganism och jag tänker inte klaga på det, jag har varit nykter i tio år och är lakto-ovo-vegetarian. Det är bara det att Umeå HC-scen aldrig appellerade direkt till mig. Men Umeå är också hemort till Guttersnipe, ett av Sveriges bästa oi!-band genom tiderna och som snart spelar i Malmö och det faktum att en av killarna från Guttersnipe spelar med i Moralpanik borgar ju för kvalité! Killarna i bandet har också spelat i för mig okända band som Hangups och Werewolf Syndrome.
Det är med andra ord ett gäng välmeriterade killar och de skall ha stor respekt för att de inte "spelar ner sig" för att låta mer punk, utan hanterar sina instrument mästerligt.
Texterna faller mig också i smaken. Det är inga stereotypa gatupunktexter om våld och alkohol, utan allt från skräp-tv till religiös fundamentalism behandlas och man gör även en Cornelis Vreeswijk-cover.
Detta är bra. Om du vill kolla upp bandet själv, så finns demon på Spotify.
En bra platta får ett bra betyg, 78,3% i grad av tillfredsställelse!
söndag 29 december 2013
En intervju med Contempt
Det är Steve Contempt som svarar på frågorna.
EKA: Ni har hållt på sen 1984. Har ni haft många förändringar i line-uppen och har ni haft några särskild byten i sound?
CT: Line-uppskiften? Ja, skitmånga. För många för att minnas alla om man skall vara ärlig. Gitarristen, Mart, är den ende som varit med från första början, men vi har varit med om för många trummisar för att kunna räkna dem. Trogg var ganska mycket en stabil institution på bas, men dessvärre tog cancern honom för ett tag sen och sedan dess har Sam tagit över. Vi har haft ett par tre sångare med, men jag är faktiskt den nästlängst tjänande efter Mart nu. Musiken har inte ändrat sig så mycket. Jag tror och hoppas att vi har blivit bättre och expanderat vårt sound en smula, men det är i grund och botten ganska rak och enkel punk rock för det mesta. Det är vad vi gillar.
EKA: I en del delar av världen går anarko/peacepunk inte så väl ihop med vad som i vanliga fall kallas "streetpunk". Jag tycker, efter vad jag hört av er, att ni har ett street-sound med mycket politiskt innehåll i texterna. Är det en orsak till ovänskap var ni bor, eller umgås alla punkare och skins där ni bor?
CT: Well, det är olika för vem du frågar, skulle jag tro. För det mesta hänger folk här med varandra och kommer överens: ingen gillar, av uppenbara skäl, att bli predikad för, men alla gillar nåt att dricka och en kul utekväll, eller hur? Skins och punkare kommer bra överens, men höger/fascistisk/rasistisk politik tolereras faktiskt ingenstans. Punken är och bör vara väldigt frihetlig och rakt motsatt de ideologier som inte accepterar sådan frihet, oavsett om det är hudfärg, sexualitet eller vad det nu gäller.
EKA: Hur ser scenen för politisk punk ut i Storbritannien ut idag? Vilka band bör vi lyssna på? Om ni jämför scenen med när ni började, vilken är då den största skillnaden, vad är bättre och vad är sämre? Dessutom, vilken roll i motståndet kan ett band spela?
CT: Well, scenen är annorlunda på olika platser. Jag tror Birminghamscenen är ganska bra, men det finns massor utav bra gigs överallt, men massor utav dåliga med. Det är fantastiskt hur många folk som kommer till spelningar med större band, men då undrar man var i helvete de kommer ifrån. De är aldrig på plats annars! En av de stora förändringarna är att många punkare nu är i 40- eller 50-årsåldern och på många ställen går det en skiljelinje mellan gamla punkare och unga punkare. Skulle vara kul att se mer unity, unga punkare som tar sig ut att stödja de gamla banden och vice versa. Med så mycket sagt är jag skyldig till att inte stödja de unga banden så mycket, men jag har barn och går inte ut så ofta nuförtiden.
Och när det gäller ett bands roll i motståndet... Well, det samma som alla andras. Vi håller först och främst på för musiken, för att underhålla, det var därför vi plockade upp gitarrerna och trumstockarna, för att vi först och främst ville spela musik. Förhoppningsvis kan vi upplysa lite här och där, och få fram budskapet, men till syvende och sist handlar det vad vi gör när vi inte är musiker, hur vi lever våra liv till vardags. Att inte köpa all skit som finns därute, vara organiserade, leva så fritt som möjligt, så mycket utanför systemet som möjligt och försöka att hjälpa eller uppmuntra andra att göra detsamma. Att inte lita på vår regering eller politiker, att lite på oss själva och på varandra och att ta tillbaka makten på så sätt. Förhoppningsvis kommer saker och ting att börja uppluckras och falla sönder, vilket jag tror de har börjat göra. Vi behöver bara ha ett par saker redo när det händer, och ju mindre vi litar på "systemet", desto lättare blir det när den tiden kommer. (Och det kommer den att göra!)
EKA: Punk och reggae brukade komma bra överens och dessutom gillar många människor som gillar punk också reggae, sen har du hela 2tone-grejen och såklart ska-punk, för att inte nämna The Ruts. Lyssnar ni själva reggae/ska och vad tycker ni om den ofta våldsamt homofobiska naturen hos moderna ragga-låtar?
CT: Ja, för fan, jag älskar reggae och ska. Jag växte upp på 2tone och punk och har lyssnat på reggae och dub i åratal. Jag älskar, för att vara ärlig, många sorters musik. Och när det gäller något homofobiskt, åt helvete med det. Vad är de så rädda för? Kan inte förstå varför en del människor är så intresserade av vad andra människor gör med sina könsorgan, låter som osäkerhet om du frågar mig. Sex är bättre än hat, oavsett vem du gör det med, så länge det är på lika villkor, så klart! Men reggae, ja, det gillar vi.
EKA: Är ni vegisar? Jag och en vän, som likt mig är vegis, har en pågående, aldrig slutande diskussion över vegismat som smakar som riktigt kött, han tycker det är omoraliskt, medan jag tycker det är perfekt, för nu kan alla käka vad de vill och det är dessutom cruelty-free. Vad tycker ni om detta?
CT: Ja, vi är alla vegetarianer på gränsen till veganer. Intressant sak du tar upp om hela moralgrejen. Jag kan bara tala för mig själv och min familj och vi gör alla vårt bästa för att hitta etisk mat, cruelty-free, ekologisk, fair trade, etc. Jag skulle gärna vilja veta varför han inte tycker det är etiskt. En hel del sojabönsodling är oetisk och sojaburgare kan därför, enbart av den orsaken, sägas vara oetisk. Dessutom, det finns fler etiska faktorer än bara dödandet av och lidandet hos djur, så som miljöpåverkan, kapitalism, skador på inhemsk kultur och olika sorters odlings sidoeffekter med. Det huvudsakliga målet måste, emellertid, vara att minska köttkonsumtionen på hela planeten och jag tror inte man klarar det utan "köttsubstitut", för de gör det verkligen lättare för folk att göra övergången eller bara att minska andelen kött de konsumerar. En del människor måste vara allt eller inget, nåt jag personligen inte sympatiserar med. Vi är 95% veganska, de flesta av våra måltider är veganska, vi köper inte mjölk, äter nästan inte ost och det skulle inte vara tillräckligt bra för en del folk, men den militanta inställningen avskräcker en hel del människor. De tror att de inte kan ta an utmaningen, så de fortsätter med att äta kött varje dag, men jag anser att varje måltid som är vegetariansk istället för köttbaserad är en liten seger. Varför är det inte ok för nån som äter kött varje dag att skära ner till 2 eller 3 dagar i veckan? Ge dem en chans och de kommer snart att bryta med vanan, falskt kött hjälper denna övergång. Vi äter det själva väldigt sällan, men jag har varit vegetarian i 20 eller mer år och kan överleva utan det. Fullkorn, böner, linser, gröna bladiga grönsaker, fixa tillräckligt mycket av det och du klarar dig!
EKA: Ni har en låt som heter Glory seekers om modern fotboll. Går ni fortfarande på matcher eller har ni gett upp hoppet om att folket nånsin kommer att återerövra det en gång så vackra spelet? Vad tycker ni om non-league fotboll?
CT: Well, fotboll är nåt jag älskat så länge jag kan minnas och Mart med. Craig och Sam kan dock inte bry sig mindre. Både jag och Mart har säsongskort till våra respektive klubbar, förhoppningsvis gillar Mart non-league, eftersom det ser ut som att hans lag (Wolverhampton Wanderers) är på väg ditåt! Jag brottas ibland med moralen i att stödja en så snuskig kapitalistisk sport, särskilt eftersom mitt lag, Norwich City, ligger i elitdivisionen Premier League, men det är inte själva fansen som går på matcherna som jag har nåt emot. Skulden till problemen bakom den moderna sporten är alla tv-pengar från Sky, det är nåt jag inte ger mina pengar till , utan till min lokala klubb som jag inte nåt emot att stödja. Om folk skulle skita i att köpa sina kanalpaket från Sky TV och gick till matcherna i stället och verkligen se dem, så skulle det vara mycket friskare. Så ja, stöd no-league-lagen. Min lilla dotter gillar att gå på fotboll, men hon tycker det är för mycket oljud på Premier League-matcher, bless her! Så damfotbollmatcher, vilka fortfarande är rätt små här och non-league-matcher passar henne mycket bättre. Som med allting annat påverkar hur och var du lägger dina pengar vilken sorts värld vi lever i.
EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby eller nåt elegan och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?
CT: Helvete, det vet jag inte, tiddleywinks? Alla kan spela det, men inte alla är bra på det.
EKA: Nåra ord till era svenska supporters? Gillar ni nåra svenska band? Vill ni spela här? Hur bokar man er?
CT: Fortsätt kämpa på! (Detta skrev Steve Contempt på svenska själv - övers. anm.) Känner inte till så många svenska band, Project Hopeless, de är väl svenska? Jag gillar dem. Säkert andra med, men jag är trött och kan inte tänka. Jag har full upp med att hålla reda på alla engelska band redan! Vi skulle älska att spela i Sverige, det har varit på tal många gånger, men det har aldrig hänt, men låt oss få det att hända! Det är kostnaden som oftast är boven i dramat, men om nån vill sätta upp en spelning med oss, så turnerar vi i Europa nästa år, runt slutet av maj, troligtvis, så det skulle funka. Facebook är troligtvis det bästa sättet att få kontakt med mig, så kontakta mig på: http://www.facebook.com/steve.contempt och låt oss talas vid!
Cheers, Steve
torsdag 12 september 2013
En intervju med Trevolt
EKA: Billing spelar inte, vad jag förstått, med er längre. Kan vi förvänta oss ett annat trumsound och var det svårt att hitta en ersättare?
Adam: Ett litet annat trumsound blir det nog. Gustav ( sångare/gitarrist i Kept, multitalang) har lite mer åt det tekniska hållet, vilket har gjort att jag och David har fått bli lite mer tekniska också. Men i det stora hela låter det som Trevolt har gjort innan. Det var inte svårt, det blev en naturlig övergång eftersom Gustav har varit stand-in ett par gånger innan och det har funkat bra.
EKA: Har ni nåt nytt material på g? Kommer det att låta likt I all hast?
Adam: Vi har ca 6-7 nya låtar och ska förhoppningsvis skrapa ihop till några till. Och om Gustav (GG i Atlas Losing Grip) hinner avvara någon vecka så spelar vi in i i höst.
David: Jag tror att vi har utvecklats en del sedan I All Hast. Visst har vi fortfarande några toksnabba låtar men vi försöker också varva det hetsiga men lite svängigare långsammare låtar. Och långsamt för Trevolt är ju inte tråkigt långsamt, så vi hoppas att alla kommer att gilla det.
EKA: Vilka band ni spelat med på konserter har varit roligast att spela med? Nån särskild konsert som sticker ut från mängden som var jätterolig att köra?
Adam: Som förband till Dia Psalma på Åland. Pretzeltown-festivalen med Bla Asta Kask. Och Frasses fixarfest såklart.
David: Vi hade ett kaosigt gig på nya ungdomshuset i Köpenhamn för ett par-tre år sedan, det var en upplevelse. Bland de senare så är det nog förbandsgiget med The Menzingers, det var utsålt och jäkligt svettigt.
EKA: Ni har stundtals ett vänsterinriktat budskap, vad säger ni om musikers roll i kampen mot regeringen? Räcker det med att göra stödspelningar för de rödgröna, eller behövs det att man behåller ett oberoende och manar till motstånd? Vad är er roll i kampen mot alliansen?
Adam: Jag ser det helst inte som att vi är mot något utan istället är vi för allt vad punken står för, vilket är en hel filosofi, eller livsstil om man vill säga så. Och om folk håller med och gillar våra texter så är det såklart bra. Och såklart gillar vi inte alliansens politik, men jag tror inte på det tillvägagångssättet att göra motstånd. Det handlar mer om vem som har bäst argument att locka med.
David: Vår roll i "kampen mot alliansen" är väl lite luddig. Vi skriver texter om saker som ligger oss varmt om hjärtat. Om det sedan är politik eller kärlek, det är lite olika. Vissa låtar blir ju väldigt politiska, det blir väl en ventil för att få ut lite grejer. Sen tycker jag att det är kul om det sitter någon tjej/kille någonstans i Sverige och håller med. Att påverka politiker har väl aldrig varit min stora förhoppning, däremot så lyfter vi gärna upp det som är viktigt för oss.
EKA: I skrivande stund har moderaterna i Malmö anklagat en vänsterpolitiker för antisemitism och judiska institutioner i USA avråder judar från att resa till Malmö. Hur märker man, i Malmö, av konflikten mellan (judisk och ickejudisk) sionism och de som står på Palestinas sida? Vad tycker ni själva om konflikten och skulle ni kunna tänka er att stödja nån av sidorna med er musik?
Adam: Jag skulle vilja tipsa om boken "Att bota en fanatiker" som beskriver konflikten rätt bra, men jag vet ändå för lite om konflikten för att kunna ta ställning på någons sida.
David: Jag märker inte av något i Malmö angående konflikten. Det är nog på ganska teoretiskt plan som den där antisemitismen har fäste, det är inget jag uppmärksammat på gatan precis. Jag får väl säga som Adam, jag hade behövt vara mer insatt för att stödja någon av sidorna.
EKA: Vad tycker ni om hur fotbollen stulits från arbetarklassen och blivit en kapitalistisk mardrömsindustri? Kapitalet verkar vilja göra alla yttringar av proletär stolthet till nåt att tjäna pengar på, så vad tycker ni om att heja på lägre divisionsfotboll i stället för fotbollsindustrins storlag?
Adam: Det kan man göra om man vill, men då borde man kanske tänka på att inte stödja kapitalismen på andra områden också. Det är så världen ser ut och man får anpassa sig till den grad man känner är värt det.
David: Det kan ju vara kul att stödja ett lokalt lag om man gillar fotboll. Fast går det att komma ifrån att det är högre nivå i t.ex. allsvenskan än i divisionfotboll? Alla lag borde byta namn till sina sponsorers namn... som LdB Football Club.
EKA: Om er musik var en sport och inte en musik, vilken sport hade den varit, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?
Adam: Fotboll eller hockey, elegans och kraft
David: Innebandy, snabbt och roligt samt relativt ofarligt. Om man inte får en boll i ögat, eller en trumpinne...
EKA: Nåra ord till era fans i Eslöv? Vill ni spela här? Hur bokar man en spelning med er?
Adam: Vi vill alltid spela, mejla oss Eslöv!
David: Vi har ingen manager så bara lägg ett meddelande på vår facebooksida eller maila till trevoltpunk@hotmail.com
tisdag 13 augusti 2013
Noise Agents, "S/T"
/ ARTIST: Noise Agents / TITEL: "S/T" / ETIKETT: Står inte på skivan / GENRÉ: Punk / FORMAT: CD /
Så här är det, jag har, under de senare åren utvecklat en smärre allergi mot engelsk streetpunk, som jag tycker blivit tråkig och generisk. Men, det finns ett par band från det förenade kungadömet som jag haft turen att recensera och som verkligen gjort sin egen grej och gjort den så bra att de räddar den engelska punkens anseende. Jag tänker framför allt på band som Overload och What A Riot (RIP, men sångaren, Watty, har ett nytt projekt på G, "DMD"), men bäst av alla är utan tvekan Noise Agents och denna lilla plastskiva är en stark utmanare till titeln "bästa CD 2013".
Ja, den är så bra. Redan efter att bara ha lyssnat på den en gång kunde jag konstatera att det här är en sjujäkla fin skiva och den växer på mig och jag tror inte jag kommer att ha nån anledning att inte lyssna på den efter jag recenserat den.
Vad skall man likna dem med? Det är fin gammal brittisk melodisk punk uppblandad med sångaren, Andy K's smak för amerikansk poppunk, lite hc, lite uk82 och till och med en reggaeinfluens i låten Punk Rock Dead.
Det närmsta man kommer tycker jag är det svenska bandet Antipati, inte bara för att de klarar köra melodiska bitar med attityd, utan även för texterna. Det är samma vardagliga saker som påverkar vår vardag och det utan att kännas plastigt.
Sångaren är en fena på att skriva schysta texter, det har han bevisat genom att posta små dikter på sin facebook-status då och då. Det är jordnära saker, men framförallt, det som gör att det känns så fräscht är att bandet kan klara att skriva om kravaller, våld och revolt utan att låta konstlat och utan att kritisera mångkultur och politisk korrekthet, vilket kanske var fräscht när Cock Sparrer gjorde sin Bring a rope för typ 20 år sen, men som idag bara får folk att tro att alla fördomar om skins stämmer (sen är ju de flesta i line-uppen punkare/herberts).
Bandet är inte överdrivet politiskt, men om de har nån ståndpunkt, så verkar den vara närmare vänster än höger. Sen får bandet ha en rejäl elogé för att skriva texten till Together we stand, där de förklarar att de kommer, efter mer än 30 år i subkulturen, vara punkare för alltid och skiter i vad folk tycker om dem.
Jag tror att bandet kan uppskattas av alla, punkare, såväl som skins och nu är jag dels nyfiken på Andy K's nya band, "Getagrip" och förhoppningsfull om att Noise Agents kommer till norra Europa snart.
Så här är det, jag har, under de senare åren utvecklat en smärre allergi mot engelsk streetpunk, som jag tycker blivit tråkig och generisk. Men, det finns ett par band från det förenade kungadömet som jag haft turen att recensera och som verkligen gjort sin egen grej och gjort den så bra att de räddar den engelska punkens anseende. Jag tänker framför allt på band som Overload och What A Riot (RIP, men sångaren, Watty, har ett nytt projekt på G, "DMD"), men bäst av alla är utan tvekan Noise Agents och denna lilla plastskiva är en stark utmanare till titeln "bästa CD 2013".
Ja, den är så bra. Redan efter att bara ha lyssnat på den en gång kunde jag konstatera att det här är en sjujäkla fin skiva och den växer på mig och jag tror inte jag kommer att ha nån anledning att inte lyssna på den efter jag recenserat den.
Vad skall man likna dem med? Det är fin gammal brittisk melodisk punk uppblandad med sångaren, Andy K's smak för amerikansk poppunk, lite hc, lite uk82 och till och med en reggaeinfluens i låten Punk Rock Dead.
Det närmsta man kommer tycker jag är det svenska bandet Antipati, inte bara för att de klarar köra melodiska bitar med attityd, utan även för texterna. Det är samma vardagliga saker som påverkar vår vardag och det utan att kännas plastigt.
Sångaren är en fena på att skriva schysta texter, det har han bevisat genom att posta små dikter på sin facebook-status då och då. Det är jordnära saker, men framförallt, det som gör att det känns så fräscht är att bandet kan klara att skriva om kravaller, våld och revolt utan att låta konstlat och utan att kritisera mångkultur och politisk korrekthet, vilket kanske var fräscht när Cock Sparrer gjorde sin Bring a rope för typ 20 år sen, men som idag bara får folk att tro att alla fördomar om skins stämmer (sen är ju de flesta i line-uppen punkare/herberts).
Bandet är inte överdrivet politiskt, men om de har nån ståndpunkt, så verkar den vara närmare vänster än höger. Sen får bandet ha en rejäl elogé för att skriva texten till Together we stand, där de förklarar att de kommer, efter mer än 30 år i subkulturen, vara punkare för alltid och skiter i vad folk tycker om dem.
Jag tror att bandet kan uppskattas av alla, punkare, såväl som skins och nu är jag dels nyfiken på Andy K's nya band, "Getagrip" och förhoppningsfull om att Noise Agents kommer till norra Europa snart.
Det här är en modern klassiker och får fullt betyg. 100% i grad av tillfredsställelse!
torsdag 1 augusti 2013
En intervju med 4 Past Midnight
Nån gång under 90-talet klev jag in i den lilla källarbutik nära Mejeriet i Lund som krängde punk-sjuor. Jag klev in där rätt ofta, men en dag köpte jag tre sjuor, en med amerikanska akten Adolf & The Piss Artists, en med då relativt okända The Restarts och en med följande band, 4 Past Midnight, vilka jag tycker är värda mer respekt och mer kännedom. Därför presenterar jag med stolthet en intervju och hoppas att spelställen bokar in dem.
EKA: Ni startade 1989, under en tid då punken var allt annat än populär och många gamla punkare gått över till metal. Vad inspirerade er att starta ett punkband och vad har fått er att fortsätta?
4PM: 4 Past Midnight startade på grund av en kärlek till punkmusik. Inget mer, inget mindre och ja, det var en dålig tid för punken. Massa folk hade ändrat sig och slutat lyssna på punken, men jag själv, Peter, var alltid punken trogen.
Vad som inspirerat oss att fortsätta är ganska enkelt, vi har passion och drivkraft och övertygelse för vad vi gör. Vi är stolta över musiken vi skapar och vi njuter av det.
EKA: Vilka band influerade er när ni började och hur skulle ni beskriva er musik för nån som aldrig lyssnat på er? Vad kan ni säga om ert senaste släpp? Är ni nöjda med etiketten ni ligger på?
4PM: Band som influerat oss, listan har inget slut, från Discharge, Killing Joke, Stooges, Pink Fairys, Conflict, Cockney rejects, UK Subs, Partisans, Neil Diamond, Susan Vega, No Use for a Name, NOFX, The Sweet, Mud, listan har inget slut.
Att beskriva vår musik är ganska lätt, punk med allsång och lite HC instoppat och som provocerar till efftertanke, vi försöker bli bättre med varje nytt släpp, prövar nya saker, men behåller det 4PM sound som alla älskar.
Etiketter, vi är med på 4 olika etiketter, UK-etiketten Stp Records har varit med bandet sedan albumet Guilty as charged, Trials and tribulations och det nya albumet Life on the inside. Vi har också släppt den nya skivan på franska Ronce recs/ Combat Rock recs, och vi samarbetar med en amerikansk etikett BHJ recs för ett släpp på vinyl.
EKA: Om ni ser till den skotska scenen nu och när ni började, vilken är den största skillnaden?
4PM: Det finns bättre band. En hel del fler giggs som äger rum och det finns en yngre ssen med.
EKA: Hur är acceptansen för politisk extremism, höger eller vänster, i er lokala scen? Lyssnar skinsen på dodgy politiska saker och vad tycker ni folk bör göra när det kommer till politisk extremism? Acceptera den, tala ut mot den eller göra folk glada och inte koncentrera på politiska saker alls?
4PM: Vel, i ärlighetens namn, så kör inte 4PM en massa politiska sånger längre. Jag skriver sånger om våld i hushållen, trafficking och jag ser inte en massa skins på 4PMs giggs, de håller sig för sig själva och går bara på oi!-giggs.
EKA: Ni har spelat en del utomlands. Vilken lokal scen ni spelat för har varit roligast att spela på och vilken har varit den värsta? Vad är det roligaste som hänt på ett 4PM-gigg?
4PM: Vel, i ärlighetens namn har vi bara spelat i USA och UK. Vi håller just nu på att förbereda oss på att dra ut i Europa och vi hoppas kunna besöka Tyskland, Frankrike, Schweiz, etc och vi kommer tillbaka till USA i mars 2014.
Jag gillar fortfarande hemmakonserter, Newcastle i England är trevligt, schyst folk.
Roligaste som hänt var 1989, jag föll av min trumstol på gigget halvvägs genom en sång, lol.
EKA: Vad tycker ni om fotboll? Vad är era meningar om trubblet Rangers befinner sig i? Går ni regelbundet på match och vad tycker ni om non league-fotboll? Tror ni nånsin att folket kan återerövra folkets sport från den mångmiljardsspektakel den blivit?
4PM: Jag skall vara ärlig och berätta att jag hatar fotboll, jag har aldrig följt den överhuvudtaget, Tam, Fred och Stevie följer den, men jag gillar den inte. Jag tycker Celtic och Rangers bara för med sig en massa trubbel, för många bråkstakar bland deras supporters.
EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?
4PM: Duvkapplöpning lol, för jag älskar mina duvor lol.
EKA: Nåra ord till era svenska fans? Nån chans att ni kommer hit och spelar för oss snart?
4PM: Vel, jag visste inte att vi hade nåra svenska fans. men om vi har det, så snälla, köp våra skivor och t-shirts, stöd bandet och kom och se oss live, det får ni inte missa.
Japp, vi samarbetar med Subkultura Pforzheim Booking och försöker fixa nåra europeiska spelningar, så jag förmodar att det är upp till ställena att boka oss!!!
Tack för intervjun!
Kolla vår hemsida: http://www.4pastmidnight.co.uk.
onsdag 3 juli 2013
Oldfashioned Ideas, "Hopp & förtvivlan"
/ ARTIST: Oldfashioned Ideas / TITEL: "Hopp & förtvivlan" / GENRÉ: Punk / ETIKETT: PST / FORMAT: Vinyl-EP /
Äntligen! Äntligen nytt material från ett av Sveriges mest unika band och äntligen, äntligen på svenska!
Jag tycker nämligen inte bara att det är kul att fler band släpper på svenska, utan som gammal textförfattare till mitt gamla punkband (som la av 2000), så vet jag att en helt ny dimension öppnas när man skriver från hjärtat på det språk man behärskar som modersmål själv.
Och det är uppenbarligen just vad bandet gör. Som vanligt levererar de skramlig pogo-punk som är mer punk än oi! med rötter i uk82, såväl som anarkopunkens musikaliska uttryckssätt. Många har gjort det före O.I., men de gör det förbaskat bra och man blir sugen på att dricka alkoholfri cider till det här och röja. Kan tänka mig att bandet är riktigt schyst live med.
Nej, det som gör O.I. unika och får mig att välkomna deras släpp på svenska är det faktum att textmässigt är de ett unikum. Många band säger att de är arbetarklass och skriver om aggro, öl och oi! oi! oi!, men O.I. leker inte arbetarklass, de uttrycker verkligheten som den ser ut för för de flesta av oss. Jag gillar det.
Låt gå för att texterna kanske inte är jättebra, men de har en känsla av äkthet i sig och det är på det de vinner.
Bästa låten textmässigt tycker jag är Amex Gold, som handlar om klasskillnader. Finns egentligen inga dåliga spår på plattan. Vid första genomlyssningen irriterade jag mig en smula på IPA, som handlar om den typiske alternative mannen, som har pseudoradikala åsikter, dricker IPA och latte osv... Det jag inte gillade med den var refrängen som jag tyckte gick dåligt ihop med verserna, men efter att ha lyssnat igenom ett par gånger är jag såld även på den.
Riktigt schyst med andra ord att återstifta bekantskapen med bandet. Extra kul som sagt att höra dem på svenska och jag hoppas att de fortsätter släppa på svenska, för kan de det kan det bli oerhört bra. O.I. har dock, det måste sägas, en bit kvar innan de kan tävla med band som Prins Carl, Agent Bulldogg och Gatans Lag om vem som är Sveriges bästa band, men fortsätter de så här, så tror jag att de är på god väg!
Äntligen! Äntligen nytt material från ett av Sveriges mest unika band och äntligen, äntligen på svenska!
Jag tycker nämligen inte bara att det är kul att fler band släpper på svenska, utan som gammal textförfattare till mitt gamla punkband (som la av 2000), så vet jag att en helt ny dimension öppnas när man skriver från hjärtat på det språk man behärskar som modersmål själv.
Och det är uppenbarligen just vad bandet gör. Som vanligt levererar de skramlig pogo-punk som är mer punk än oi! med rötter i uk82, såväl som anarkopunkens musikaliska uttryckssätt. Många har gjort det före O.I., men de gör det förbaskat bra och man blir sugen på att dricka alkoholfri cider till det här och röja. Kan tänka mig att bandet är riktigt schyst live med.
Nej, det som gör O.I. unika och får mig att välkomna deras släpp på svenska är det faktum att textmässigt är de ett unikum. Många band säger att de är arbetarklass och skriver om aggro, öl och oi! oi! oi!, men O.I. leker inte arbetarklass, de uttrycker verkligheten som den ser ut för för de flesta av oss. Jag gillar det.
Låt gå för att texterna kanske inte är jättebra, men de har en känsla av äkthet i sig och det är på det de vinner.
Bästa låten textmässigt tycker jag är Amex Gold, som handlar om klasskillnader. Finns egentligen inga dåliga spår på plattan. Vid första genomlyssningen irriterade jag mig en smula på IPA, som handlar om den typiske alternative mannen, som har pseudoradikala åsikter, dricker IPA och latte osv... Det jag inte gillade med den var refrängen som jag tyckte gick dåligt ihop med verserna, men efter att ha lyssnat igenom ett par gånger är jag såld även på den.
Riktigt schyst med andra ord att återstifta bekantskapen med bandet. Extra kul som sagt att höra dem på svenska och jag hoppas att de fortsätter släppa på svenska, för kan de det kan det bli oerhört bra. O.I. har dock, det måste sägas, en bit kvar innan de kan tävla med band som Prins Carl, Agent Bulldogg och Gatans Lag om vem som är Sveriges bästa band, men fortsätter de så här, så tror jag att de är på god väg!
En helt schyst platta får ett helt schyst betyg, 78,3% i grad av tillfredsställelse!
måndag 24 juni 2013
En intervju med Constant Fear
EKA: Ni har hållt på sen tidiga 80-talet, tror jag. Finns det nån i bandet hållt på hela tiden? Hur är scenen i Glasgow och var det svårt att hitta nya medlemmar när ni haft line-up-byten?
CF: Det är bara jag själv (Joefear) och Watty som varit med i bandet sedan 80-talet. När vi tog upp det igen för tio år sen, så var vår ursprunglige basist, Willie, med oss, men han stack efter 2 år och till slut fick vi big Stoo att lira bas med oss. Trummisen, Craig, har varit med oss sedan vi började om.
Scenen i Glasgow är, som de flesta ställena nuförtiden, ganska liten och stagnerande. Det finns väldigt få spelningar att få och och de som arrangeras brukar ofta bara ta in samma 4-5 band. Det var svårt för oss att hitta en ny trummis för ett par år sen, för jag sparkade Craig från bandet och vi kunde inte hitta en ny trummis. Efter 8 veckor hotade bandet mig att ta in Craig igen, så så har det i grund och botten varit. Jag har försökt få igång ett annat band och det är lätt att hitta nya gitarrister, men inga trummisar.
EKA: Nåra av mina absoluta favoritband kommer från Skottland som, till exempel, Patrol och Oi Polloi. Det fanns mängder av streetpunkband, så som The Exploited, men också tunga politiska band som Oi Polloi, Alternative och ni under tidiga 80-talet. Var fientligheten som rådde mellan scenerna söder om gränsen närvarande i Skottland med, eller hängde ni med varandra? Hur är scenen nu?
CF: Det är bara jag själv (Joefear) och Watty som varit med i bandet sedan 80-talet. När vi tog upp det igen för tio år sen, så var vår ursprunglige basist, Willie, med oss, men han stack efter 2 år och till slut fick vi big Stoo att lira bas med oss. Trummisen, Craig, har varit med oss sedan vi började om.
Scenen i Glasgow är, som de flesta ställena nuförtiden, ganska liten och stagnerande. Det finns väldigt få spelningar att få och och de som arrangeras brukar ofta bara ta in samma 4-5 band. Det var svårt för oss att hitta en ny trummis för ett par år sen, för jag sparkade Craig från bandet och vi kunde inte hitta en ny trummis. Efter 8 veckor hotade bandet mig att ta in Craig igen, så så har det i grund och botten varit. Jag har försökt få igång ett annat band och det är lätt att hitta nya gitarrister, men inga trummisar.
EKA: Nåra av mina absoluta favoritband kommer från Skottland som, till exempel, Patrol och Oi Polloi. Det fanns mängder av streetpunkband, så som The Exploited, men också tunga politiska band som Oi Polloi, Alternative och ni under tidiga 80-talet. Var fientligheten som rådde mellan scenerna söder om gränsen närvarande i Skottland med, eller hängde ni med varandra? Hur är scenen nu?
CF: Jag minns faktiskt ingen direkt fientlighet mellan anarko/peace-punklägret och dem som var inne på The Exploited. Vi lyssnade alla på allt vi gillade, men tog inte The Exploited på för stort allvar. Det fanns inte direkt något bråk mellan banden här uppe, inte som jag känner till. Mesta trubblet var för det mesta mellan punkare, skins eller mods.
Scenen är ganska liten nu. Glasgow och västra delen av landet är mer street- och pop-punkbetonat, vilket gör det svårt för oss att fixa spelningar här och Edinburgh och östern är mer crust/hardcore, så vi brukar få flest spelningar däröver.
EKA: I 90-talets politiska punkscener i Sverige fanns det band som skällde på folk som dansade på deras spelningar och krävde att folk skulle stå stilla och lyssna. Vad tycker ni om det greppet?
CF: Bandet som jag var med i under 90-talet (Disaffect) hade en sång som hette fast music don't mean violent dancing och vi slutade spela om folk blev skadade av macho-kukhuvuden som verkade njuta av att skada folk. Vi sa inte till folk att sluta dansa, men påminde dem om att scenen skall handla om unity och respekt och det finns inte mycket sånt om man knuffar ner folk på golvet. Fuck, om vi får folk att dansa nu, så är det en bonus, alldeles för många gamla punkare som dyker upp på pubbarna nu, lol.
EKA: Vad kan ni säga om plattan ni har på g?
CF: Väll, efter två år har vi kanske närmat oss möjligheten att få ut den förbannade saken, tack vare Rob från Burnt Cross, som har samlat ihop folk för att försöka få ut den. CDen heter Whats Next? och illustrationerna på omslaget är gjorda av Nesha doomsday graphics och ser otroliga ut och jag skall gladeligen skicka honom ett exemplar av den färdiga CDen. Vi har också en annan CD, som heter Unforgivable och som är tillgänglig på bandets bandcampsida, köp den på www.constantfear.bandcamp.com. Den skulle ha släppts på Belfast Records, men lades på hyllan efter Rob blev utbränd med Amebix-DVDen.
EKA: Ni är, om jag inte tar fel, väldigt mycket för djurrätt. Jag har en fråga jag frågar alla sådana band, vilken är att jag har en kompis som är, likt mig själv, vegis. Jag och min polare bråkar alltid om vegismat som smakar som kött, typ vegis-korvar eller burgare. Han tycker det är omoraliskt, medan jag tycker det är briljant, eftersom alla nu kan äta vad de vill, bara det att det nu är fritt från grymhet. Vad tycker ni om saken?
CF: Ja, djurrätt har varit en stor sak i bandet. 2 medlemmar i bandet, mig själv och Stoo är vegisar. Om maten är helt vegis och utan djurprodukter, vad spelar det då för roll vad den smakar som? Jag har inte käkat kött sedan 1987 så jag skulle inte känna igen köttsmaken nu. Jag har ett par vänner på jobbet som alltid frågar varför man skall kalla det vegis-kött, vegis-färs eller korv? Vad kan man annars kalla det? Jag har hört talas om tillfällen då man kallat vegis-kött falskt kött, köttsurrogat, men om det står vegis-färs på så vet jag vad jag letar efter.
EKA: Vad tycker ni den mångmiljardsfotbollsindustri som en gång var folkets spel? Tror ni att fotbollen nånsin kan återvinnas av folket och vad tycker ni om Glasgow Rangers öde? Stöder ni nåra fotbollsklubbar själva?
CF: Tevebolaget Sky har förstört spelet för den vanlige supportern, det är inte längre en arbetarklassidrott, se bara på lönerna som spelarna i engelska Premier League får, det skulle ta mig flera år att tjäna vad de tjänar på en säsong och det är utan sponsring och sånt. Fotbollen i Skottland är nere på sina knän och döende, Rangers fuskade och blev påkomna med det och fick betala, skiten runt den klubben håller fortfarande på. Hearts håller på att gå bankrutt och det ser inte bra ut för Dunfermline eller en hel del andra klubbar med. Ingen i bandet går på matcher, men vi är fans av Celtic och Rangers.
EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?
CF: Jag skulle säga ett 5000 meterslopp, lol, den gamle medeldistanslöparen i mig kommer ut här. Det finns snabba tillfällen och en del slöare bitar, vi är alla gamla nu och vi behöver sakta ner lite på farten, lol.
EKA: Har ni nåra ord till folk i Sverige? Kommer nåt svenskt distro att tillhandahålla er kommande skiva och skulle ni vilja spela här? I sånt fall, hur bokar man er? Gillar ni nåra svenska band?
CF: Bara att om nån är intresserade av att få reda på mer om bandet eller vad vi låter som, så gå till vår bandcampsida eller vår sida på facebook.
Jag vet inte vem som kommer att tillhandahålla CDen, bandet kommer att få nåra och resten kommer att delas bland folk som lagt in pengar för släppet, men om nåra distros är intresserade av att kränga den, så kontakta oss. Vi skulle verkligen gilla att spela i Sverige, men med två bandmedlemmar arbetslösa är det svårt att spela nånstans om det inte är en del av en turné för vi kan verkligen inte ha råd med flygbiljetter, om inte de som arrangerar spelningen kan fixa nåt, men om nån som fixar spelningar kan hjälpa till, så bör de kontakta oss och om vi får nåt tidigt nog så skulle vi kunna flyga med billigt flyg, men vi skulle också behöva resepengar (vilket får en del folk att tro att är rockstjärnor för att vi ber om pengar).
Svenska band jag gillar skulle vara Dom Där, Svart Snö, G-Anx, Asta Kask, Totalitär, Avskum, Skitsystem, Wolfbrigade, Driller Killer, Massgrav, Bombstrike, Crude SS, Counterblast plus en hel del andra. De är alla fucking fantastiska band.
Tack Jon för intervjun och för visat intresse för bandet. Bästa hälsningar från Constant Fear.
Scenen är ganska liten nu. Glasgow och västra delen av landet är mer street- och pop-punkbetonat, vilket gör det svårt för oss att fixa spelningar här och Edinburgh och östern är mer crust/hardcore, så vi brukar få flest spelningar däröver.
EKA: I 90-talets politiska punkscener i Sverige fanns det band som skällde på folk som dansade på deras spelningar och krävde att folk skulle stå stilla och lyssna. Vad tycker ni om det greppet?
CF: Bandet som jag var med i under 90-talet (Disaffect) hade en sång som hette fast music don't mean violent dancing och vi slutade spela om folk blev skadade av macho-kukhuvuden som verkade njuta av att skada folk. Vi sa inte till folk att sluta dansa, men påminde dem om att scenen skall handla om unity och respekt och det finns inte mycket sånt om man knuffar ner folk på golvet. Fuck, om vi får folk att dansa nu, så är det en bonus, alldeles för många gamla punkare som dyker upp på pubbarna nu, lol.
EKA: Vad kan ni säga om plattan ni har på g?
CF: Väll, efter två år har vi kanske närmat oss möjligheten att få ut den förbannade saken, tack vare Rob från Burnt Cross, som har samlat ihop folk för att försöka få ut den. CDen heter Whats Next? och illustrationerna på omslaget är gjorda av Nesha doomsday graphics och ser otroliga ut och jag skall gladeligen skicka honom ett exemplar av den färdiga CDen. Vi har också en annan CD, som heter Unforgivable och som är tillgänglig på bandets bandcampsida, köp den på www.constantfear.bandcamp.com. Den skulle ha släppts på Belfast Records, men lades på hyllan efter Rob blev utbränd med Amebix-DVDen.
EKA: Ni är, om jag inte tar fel, väldigt mycket för djurrätt. Jag har en fråga jag frågar alla sådana band, vilken är att jag har en kompis som är, likt mig själv, vegis. Jag och min polare bråkar alltid om vegismat som smakar som kött, typ vegis-korvar eller burgare. Han tycker det är omoraliskt, medan jag tycker det är briljant, eftersom alla nu kan äta vad de vill, bara det att det nu är fritt från grymhet. Vad tycker ni om saken?
CF: Ja, djurrätt har varit en stor sak i bandet. 2 medlemmar i bandet, mig själv och Stoo är vegisar. Om maten är helt vegis och utan djurprodukter, vad spelar det då för roll vad den smakar som? Jag har inte käkat kött sedan 1987 så jag skulle inte känna igen köttsmaken nu. Jag har ett par vänner på jobbet som alltid frågar varför man skall kalla det vegis-kött, vegis-färs eller korv? Vad kan man annars kalla det? Jag har hört talas om tillfällen då man kallat vegis-kött falskt kött, köttsurrogat, men om det står vegis-färs på så vet jag vad jag letar efter.
EKA: Vad tycker ni den mångmiljardsfotbollsindustri som en gång var folkets spel? Tror ni att fotbollen nånsin kan återvinnas av folket och vad tycker ni om Glasgow Rangers öde? Stöder ni nåra fotbollsklubbar själva?
CF: Tevebolaget Sky har förstört spelet för den vanlige supportern, det är inte längre en arbetarklassidrott, se bara på lönerna som spelarna i engelska Premier League får, det skulle ta mig flera år att tjäna vad de tjänar på en säsong och det är utan sponsring och sånt. Fotbollen i Skottland är nere på sina knän och döende, Rangers fuskade och blev påkomna med det och fick betala, skiten runt den klubben håller fortfarande på. Hearts håller på att gå bankrutt och det ser inte bra ut för Dunfermline eller en hel del andra klubbar med. Ingen i bandet går på matcher, men vi är fans av Celtic och Rangers.
EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?
CF: Jag skulle säga ett 5000 meterslopp, lol, den gamle medeldistanslöparen i mig kommer ut här. Det finns snabba tillfällen och en del slöare bitar, vi är alla gamla nu och vi behöver sakta ner lite på farten, lol.
EKA: Har ni nåra ord till folk i Sverige? Kommer nåt svenskt distro att tillhandahålla er kommande skiva och skulle ni vilja spela här? I sånt fall, hur bokar man er? Gillar ni nåra svenska band?
CF: Bara att om nån är intresserade av att få reda på mer om bandet eller vad vi låter som, så gå till vår bandcampsida eller vår sida på facebook.
Jag vet inte vem som kommer att tillhandahålla CDen, bandet kommer att få nåra och resten kommer att delas bland folk som lagt in pengar för släppet, men om nåra distros är intresserade av att kränga den, så kontakta oss. Vi skulle verkligen gilla att spela i Sverige, men med två bandmedlemmar arbetslösa är det svårt att spela nånstans om det inte är en del av en turné för vi kan verkligen inte ha råd med flygbiljetter, om inte de som arrangerar spelningen kan fixa nåt, men om nån som fixar spelningar kan hjälpa till, så bör de kontakta oss och om vi får nåt tidigt nog så skulle vi kunna flyga med billigt flyg, men vi skulle också behöva resepengar (vilket får en del folk att tro att är rockstjärnor för att vi ber om pengar).
Svenska band jag gillar skulle vara Dom Där, Svart Snö, G-Anx, Asta Kask, Totalitär, Avskum, Skitsystem, Wolfbrigade, Driller Killer, Massgrav, Bombstrike, Crude SS, Counterblast plus en hel del andra. De är alla fucking fantastiska band.
Tack Jon för intervjun och för visat intresse för bandet. Bästa hälsningar från Constant Fear.
fredag 7 juni 2013
En intervju med Andy K från Noise Agents
EKA: Åtminstone en del medlemmar i bandet har varit aktiva i scenen sedan sent 70-tal och ni måste ha sett scenen utvecklas. Vad är, enligt er, annorlunda nu jämfört med när ni kom in i den? Vad är bättre? Vad är sämre?
A: The Noise Agents bildades av medlemmar ur Demob (punk sedan 1978), Black Flag, originalet från Cheltenham, före USA-versionen (punk sedan 1979), vi har alla 5 spelat i band i 30 år+ och scenen har förändrats en hel del. Det som är bra med scenen nu är att den är mer enad, band som Warriors, Drongos for Europe, Goldblade och andra gjort stora ansträngningar för att få det dit och andra har jobbat för det genom att mingla med alla på spelningarna, tyvärr finns det en del som tror att de är förtjänar nåt och dyker upp på spelningarna och vägrar att ha nåt att göra med fansen (eller "vänner", som vi kallar dem).
Dessutom är den största och mest välkomna förändringen att det väldigt sällan blir nåt våld på spelningarna och om det sker, så stoppas det snabbt, vilket också är bra för alla unga band och vänner som kommer till all ages-spelningar.
Det dåliga med scenen i Storbritannien är att det finns för många folk som försöker sätta upp spelningar och en del har inte fixat organiseringen riktigt och det hindrar bra närvaro, så vi tror att om promoters arbetade tillsammans för att få till spelningar med bättre närvaro så skulle det hjälpa till en hel del i stället för att försöka knäcka varandra.
EKA: Punken verkar fortfarande ha en roll att spela när det kommer till att influera andra genrér. Ta till exempel band som The Rifles, The Enemy (Coventry) och The Kaiser Chiefs, en del av deras material hade kunnat kallas punk. Sen har du ju alla dessa "punkiga" boybands och MTV punk. Är det bra eller dåligt? Hur påverkar det era chanser att få spelningar?
A: Banden du nämner har sånger som skulle kunna klassas som punksånger, men jag tror att grejen är att de band du nämner är er mainstream, så de har ingen effekt på DIY-scenen, det finns en hel del bra band i DIY-scenen, faktum är att det troligtvis finns fler punk/oi!-band i farten än mainstreamband och fler punkband finns kvar längre, tack vare punkens själva natur, punk är för livet, inte en fas du går igenom.
Jag skulle också vilja tillägga att band som Green Day, Blink 182, Rancid, NOFX verkligen räknas för mig personligen, utan tvekan. Jag känner Lars Frederiksen och jag måste säga att han är 120% punk as fuck, jag har lyssnat på många intervjuer med dessa band och sett behind the scenes videor och de band jag nämner här är lika true när det gäller punkens anda som man kan bli, alla kanske inte gillar dem, men de har sin plats.
EKA: Vilken är den största skillnaden mellan att spela i Storbritannien och i utlandet? Vilket land i Europa tycker ni har den bästa scenen? Skulle ni vilja turnera i Skandinavien?
A: En del av oss har spelat på ett par skitschysta spelningar runt omkring i världen, min favoritweekend är festivalen Rebellion, som organiseras av Darren och Jenny Russell, det är på långa vägar den största och bästa, eftersom den attraherar så många folk från hela världen på 4 dagar och jag har personligen skaffat många goda vänner tack vare den weekenden, det är galet, kul och massor ut av bra musik.
Punk Rock Bowling i Las Vegas är ett annat måste för alla som älskar punkrock, det är en lång weekend på Sam's Town LV och musiken före och efter showerna plus den stora smällen sista natten måste upplevas för att man skall tro den och folket är verkligen äkta.
Vi älskar att spela i Europa, Tyskland har en bra scen, Holland är en annan favorit tillsammans med Italien, Frankrike och ja, vi skulle älska att turnera i Skandinavien, vi spelade med Demob i Norge på Stavanger Punk Rock Festival för runt omkring 5 år sen och oj, jag glömde nästan nämna Polen, mottagandet är makalöst, schyst folk och en sån passion för gatans punkmusik.
EKA: Vilket band inom punksvängen i Storbritannien är roligast att hänga med efter ett gig eller en festival? Vilka är tråkigast?
A: Wow! Bra fråga, men det skulle inte vara schyst att nämna nån individ, men jag skulle vilja nämna Cock Sparrer, de grabbarna är det mest stöttade oi!/streetpunkbandet i världen, men var finner man dem på spelningar? Snackar, minglar, dricker, skrattar och är del av hela det sociala i punken, de är helt jordnära och har alltid tid att ge vem som helst och det är del av Cock Sparrers framgångssaga och de förtjänar det definitivt tillsammans med alla andra band som gör likadant.
Mest tråkiga band, tja, jag skulle inte säga tråkig, men jo, Stiff Little Fingers, Jake Burns behöver lära sig att han kommit dit han kommit tack vare allt folk i scenen som gått på SLFs spelningar, köpt skivor, merch, etc, han är så asocial att man knappt kan tro de, synd och skam, för musiken SLF gjort under alla år har blivit legendarisk.
EKA: Vilka fotbollsklubbar följer ni och vilka är era lokala rivaler? Vad tycker ni om vad modern fotboll blivit och kan den nånsin återerövras av folket? Vad tycker ni om non-league fotboll?
A: Modern fotboll har dött tack vare pengarna, så sant det är sagt, pengarna spelarna och klubbarna får är löjligt mycket, jag skulle hellre gå och se en lokal Söndagsmorgons "kick about" för att vara ärlig, med det sagt är min lokala klubb väldigt dålig, eftersom vi är en rugbystad (och jag är inget rugbyfan). Jag har varit ett Man Utd-fan sedan jag nyss lärt mig gå, men trots det gör det mig ledsen att se det vackra spelet bli nedsmutsat av så mycket nonsens nu för tiden.
Chris Lloyd, vår gitarrist och jag (Andy K) har spelat halvprofessionellt, Liam och Baz stöder båda sin lokala klubb, Cheltenham Town och Marcus, tja, Marcus flyger para-glyders och hatar all sport. :-D
EKA: Vad tror ni om det kommande VMet i Brasilien? Tror ni England kommer att ta med sig en firma och hur tror ni polisen kommer att reagera? Har ni hört talas om polisens hot att ta in stridsvagnar och militärer att behandla huliganerna med?
A: The Noise Agents bildades av medlemmar ur Demob (punk sedan 1978), Black Flag, originalet från Cheltenham, före USA-versionen (punk sedan 1979), vi har alla 5 spelat i band i 30 år+ och scenen har förändrats en hel del. Det som är bra med scenen nu är att den är mer enad, band som Warriors, Drongos for Europe, Goldblade och andra gjort stora ansträngningar för att få det dit och andra har jobbat för det genom att mingla med alla på spelningarna, tyvärr finns det en del som tror att de är förtjänar nåt och dyker upp på spelningarna och vägrar att ha nåt att göra med fansen (eller "vänner", som vi kallar dem).
Dessutom är den största och mest välkomna förändringen att det väldigt sällan blir nåt våld på spelningarna och om det sker, så stoppas det snabbt, vilket också är bra för alla unga band och vänner som kommer till all ages-spelningar.
Det dåliga med scenen i Storbritannien är att det finns för många folk som försöker sätta upp spelningar och en del har inte fixat organiseringen riktigt och det hindrar bra närvaro, så vi tror att om promoters arbetade tillsammans för att få till spelningar med bättre närvaro så skulle det hjälpa till en hel del i stället för att försöka knäcka varandra.
EKA: Punken verkar fortfarande ha en roll att spela när det kommer till att influera andra genrér. Ta till exempel band som The Rifles, The Enemy (Coventry) och The Kaiser Chiefs, en del av deras material hade kunnat kallas punk. Sen har du ju alla dessa "punkiga" boybands och MTV punk. Är det bra eller dåligt? Hur påverkar det era chanser att få spelningar?
A: Banden du nämner har sånger som skulle kunna klassas som punksånger, men jag tror att grejen är att de band du nämner är er mainstream, så de har ingen effekt på DIY-scenen, det finns en hel del bra band i DIY-scenen, faktum är att det troligtvis finns fler punk/oi!-band i farten än mainstreamband och fler punkband finns kvar längre, tack vare punkens själva natur, punk är för livet, inte en fas du går igenom.
Jag skulle också vilja tillägga att band som Green Day, Blink 182, Rancid, NOFX verkligen räknas för mig personligen, utan tvekan. Jag känner Lars Frederiksen och jag måste säga att han är 120% punk as fuck, jag har lyssnat på många intervjuer med dessa band och sett behind the scenes videor och de band jag nämner här är lika true när det gäller punkens anda som man kan bli, alla kanske inte gillar dem, men de har sin plats.
EKA: Vilken är den största skillnaden mellan att spela i Storbritannien och i utlandet? Vilket land i Europa tycker ni har den bästa scenen? Skulle ni vilja turnera i Skandinavien?
A: En del av oss har spelat på ett par skitschysta spelningar runt omkring i världen, min favoritweekend är festivalen Rebellion, som organiseras av Darren och Jenny Russell, det är på långa vägar den största och bästa, eftersom den attraherar så många folk från hela världen på 4 dagar och jag har personligen skaffat många goda vänner tack vare den weekenden, det är galet, kul och massor ut av bra musik.
Punk Rock Bowling i Las Vegas är ett annat måste för alla som älskar punkrock, det är en lång weekend på Sam's Town LV och musiken före och efter showerna plus den stora smällen sista natten måste upplevas för att man skall tro den och folket är verkligen äkta.
Vi älskar att spela i Europa, Tyskland har en bra scen, Holland är en annan favorit tillsammans med Italien, Frankrike och ja, vi skulle älska att turnera i Skandinavien, vi spelade med Demob i Norge på Stavanger Punk Rock Festival för runt omkring 5 år sen och oj, jag glömde nästan nämna Polen, mottagandet är makalöst, schyst folk och en sån passion för gatans punkmusik.
EKA: Vilket band inom punksvängen i Storbritannien är roligast att hänga med efter ett gig eller en festival? Vilka är tråkigast?
A: Wow! Bra fråga, men det skulle inte vara schyst att nämna nån individ, men jag skulle vilja nämna Cock Sparrer, de grabbarna är det mest stöttade oi!/streetpunkbandet i världen, men var finner man dem på spelningar? Snackar, minglar, dricker, skrattar och är del av hela det sociala i punken, de är helt jordnära och har alltid tid att ge vem som helst och det är del av Cock Sparrers framgångssaga och de förtjänar det definitivt tillsammans med alla andra band som gör likadant.
Mest tråkiga band, tja, jag skulle inte säga tråkig, men jo, Stiff Little Fingers, Jake Burns behöver lära sig att han kommit dit han kommit tack vare allt folk i scenen som gått på SLFs spelningar, köpt skivor, merch, etc, han är så asocial att man knappt kan tro de, synd och skam, för musiken SLF gjort under alla år har blivit legendarisk.
EKA: Vilka fotbollsklubbar följer ni och vilka är era lokala rivaler? Vad tycker ni om vad modern fotboll blivit och kan den nånsin återerövras av folket? Vad tycker ni om non-league fotboll?
A: Modern fotboll har dött tack vare pengarna, så sant det är sagt, pengarna spelarna och klubbarna får är löjligt mycket, jag skulle hellre gå och se en lokal Söndagsmorgons "kick about" för att vara ärlig, med det sagt är min lokala klubb väldigt dålig, eftersom vi är en rugbystad (och jag är inget rugbyfan). Jag har varit ett Man Utd-fan sedan jag nyss lärt mig gå, men trots det gör det mig ledsen att se det vackra spelet bli nedsmutsat av så mycket nonsens nu för tiden.
Chris Lloyd, vår gitarrist och jag (Andy K) har spelat halvprofessionellt, Liam och Baz stöder båda sin lokala klubb, Cheltenham Town och Marcus, tja, Marcus flyger para-glyders och hatar all sport. :-D
EKA: Vad tror ni om det kommande VMet i Brasilien? Tror ni England kommer att ta med sig en firma och hur tror ni polisen kommer att reagera? Har ni hört talas om polisens hot att ta in stridsvagnar och militärer att behandla huliganerna med?
tisdag 4 juni 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)