Pumpkin Records släppte den här compen för nåt år sen och det imponerar på mig, inte bara att en så pass utskälld och bland punkare icke-trendig genré som anarkopunken, lyckas samla 50 band för en comp, utan också att Pumpkin Records uppenbarligen brinner för musiken de släpper. De menar allvar med budskapet, skivfordralet är tryckt på återvunnet kartongpapper och på baksidan står, i gammal Bullshit Detector-anda, "Pay no more than".
Jag gillar anarkopunken, mest för att den fortfarande har nåt att säga och inte lever i det förgångna. Musikaliskt gillar jag oi! bättre, men jag är alltid mer intresserad av att höra vad ett band tycker om världen vi lever i än att öl är gott, ingen slåss så bra som vi och fotboll är bra.
Skall man rikta nån kritik mot genrén så är det att allt för många band låter som en blandning av Conflict och Rudimentary Peni, snabbt, tokigt och argt. Med det sagt tillhör Conflict och Rudimentary Peni nåra av mina favoritband och det är klart, är man arg på nånting, så skall det höras. Jag tycker bara att det hade varit kul med lite annorlunda musik i bland. Hela första CD:en (compen är en dubbel-CD) är ganska straight forward anarkopunk med lite crust och d-taktsinfluenser i vissa låtar, med undantag för trubaduren The Casual Terrorist och mer traditionellt Crassigare Power is Poison.
CD nr 2, däremot, bjuder på lite fler utflykter, mycket baktakt, en del dub/roots-influerade låtar, men också skapunk och även om jag tröttnade rejält på skapunken typ 1995, så funkar det här, i och med att det blir en sån kontrast till CD nr 1 och blandningen av ska med anarko är ny i mina öron. Men jag tror inte en hel comp, 2 CD, med ska-anarko hade funkat. Det finns också en del grunge- och amerikansk västkusts- inspiration med i ett par låtar, men höjdpunkten på CD nr 2 är Anarcho Folko, som lyckas låta som en blandning av The Pogues och Flux of Pink Indians.
Men faktum är att det som gör den här compen kul är att tunga namn som just Flux of Pink Indians, The Subhumans, Conflict och Zounds finns med, likaså nåra av de största av yngre band, som Burnt Cross, Active Slaughter och The Restarts finns med och även om de är bra (bästa låten på hela skivan är Oi Polloi's SS Politician) , så är compens stora styrka att den presenterar band jag troligtvis aldrig annars hade hört och gör mig nyfiken på undersöka dessa namn noggrannare. Tre band jag verkligen vill kolla upp är Hello Bastards, Totälickers och Agrotoxico.
Jag tycker detta är en riktigt bra platta och uppmanar alla att få tag i den om man gillar anarko. Enda kritiken är att jag tror det hade varit schystare om blandningen hade varit lite större, inte i genré, utan i presentation. Fler baktaktslåtar på CD nr 1, alltså.
Detta är inte bara en bra comp, utan ett dokument över anarkoscenen under 2000-talet. Till och med ett svenskt band, Fredagen Den 13:e, finns med och som sådant är det värt att investeras i. Måste också berömma Pumpkin Records för det fina omslagskonsten.
Den här skivan behöver du! Jag ger den hela 92,3% i grad av tillfredsställelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar