måndag 30 december 2013

Våldsamt Motstånd, "S/T"

/ ARTIST: Våldsamt Motstånd / TITEL: "s/t" / GENRÉ: Crust / ETIKETT: Högre Tempo! / FORMAT: CD /

Så här är det, jag har lyssnat på punk i typ ett kvarts sekel och mycket av det jag lyssnar på till vardags, mest oi!, anarko och uk82, börjar bli tråkigt. För lite kreativitet i scenen gör att man förvisso gillar nya band man hör, men man får inte den där smockan i buken man fick första gången man hörde 4 Skins eller Dirt. Så det hade varit kul med lite omväxling och omväxling är vad Våldsamt Motstånd levererar. En rejäl smocka i buken, med andra ord.

Våldsamt Motstånd spelar i en division som jag har alldeles för lite koll på, Crust-divisionen. Jag gillar band som Amebix, Nausea och Citizen's Arrest, men Våldsamt Motstånd är ännu argare och brutalare än de banden.

Jag kan förstå om folk som tror Ebba Grön räknas som arg punk blir förfärade av det här. Jag har så lite koll på Crustscenen att jag inte tänker jämföra bandet med något annat, men jag tycker mig höra lite Black Metal-influenser. Det är schysta gitarrslingor, brutala trummor och growl-sång. Då och då tycker jag mig vandra i ett landskap av Darkthrone och Celtic Frost, bara ännu brutalare.

Bandet är bra, med andra ord, på vad de gör och gör en intresserad av vad som händer inom den scenen. Mosh-partierna i låtar som till exempel Nackskott får en att vilja dansa runt i en enmanna-moshpit i lägenheten.

I broschyren som följer med CDen får man ett par ledtrådar till vad de sjunger om och som Lovecraft-nörd kan man ju inte annat än digga låten Dagon, även om man på den, precis som alla andra låtar, får anstränga sig rejält för att ens låtsas förstå vad de sjunger om.

Våldsamt Motstånd är bra på vad de gör och de skall ha stort tack för att de gör en intresserad av en i mina cirklar bortglömd scen.

Kan nog tänka mig att recensera fler liknande plattor i framtiden.

En schyst platta får ett schyst betyg. 92,3% i grad av tillfredsställelse!

söndag 29 december 2013

En intervju med Contempt

Det är Steve Contempt som svarar på frågorna.


EKA: Ni har hållt på sen 1984. Har ni haft många förändringar i line-uppen och har ni haft några särskild byten i sound?

CT: Line-uppskiften? Ja, skitmånga. För många för att minnas alla om man skall vara ärlig. Gitarristen, Mart, är den ende som varit med från första början, men vi har varit med om för många trummisar för att kunna räkna dem. Trogg var ganska mycket en stabil institution på bas, men dessvärre tog cancern honom för ett tag sen och sedan dess har Sam tagit över. Vi har haft ett par tre sångare med, men jag är faktiskt den nästlängst tjänande efter Mart nu. Musiken har inte ändrat sig så mycket. Jag tror och hoppas att vi har blivit bättre och expanderat vårt sound en smula, men det är i grund och botten ganska rak och enkel punk rock för det mesta. Det är vad vi gillar.

EKA: I en del delar av världen går anarko/peacepunk inte så väl ihop med vad som i vanliga fall kallas "streetpunk". Jag tycker, efter vad jag hört av er, att ni har ett street-sound med mycket politiskt innehåll i texterna. Är det en orsak till ovänskap var ni bor, eller umgås alla punkare och skins där ni bor?

CT: Well, det är olika för vem du frågar, skulle jag tro. För det mesta hänger folk här med varandra och kommer överens: ingen gillar, av uppenbara skäl, att bli predikad för, men alla gillar nåt att dricka och en kul utekväll, eller hur? Skins och punkare kommer bra överens, men höger/fascistisk/rasistisk politik tolereras faktiskt ingenstans. Punken är och bör vara väldigt frihetlig och rakt motsatt de ideologier som inte accepterar sådan frihet, oavsett om det är hudfärg, sexualitet eller vad det nu gäller.

EKA: Hur ser scenen för politisk punk ut i Storbritannien ut idag? Vilka band bör vi lyssna på? Om ni jämför scenen med när ni började, vilken är då den största skillnaden, vad är bättre och vad är sämre? Dessutom, vilken roll i motståndet kan ett band spela?

CT: Well, scenen är annorlunda på olika platser. Jag tror Birminghamscenen är ganska bra, men det finns massor utav bra gigs överallt, men massor utav dåliga med. Det är fantastiskt hur många folk som kommer till spelningar med större band, men då undrar man var i helvete de kommer ifrån. De är aldrig på plats annars! En av de stora förändringarna är att många punkare nu är i 40- eller 50-årsåldern och på många ställen går det en skiljelinje mellan gamla punkare och unga punkare. Skulle vara kul att se mer unity, unga punkare som tar sig ut att stödja de gamla banden och vice versa. Med så mycket sagt är jag skyldig till att inte stödja de unga banden så mycket, men jag har barn och går inte ut så ofta nuförtiden.

Och när det gäller ett bands roll i motståndet... Well, det samma som alla andras. Vi håller först och främst på för musiken, för att underhålla, det var därför vi plockade upp gitarrerna och trumstockarna, för att vi först och främst ville spela musik. Förhoppningsvis kan vi upplysa lite här och där, och få fram budskapet, men till syvende och sist handlar det vad vi gör när vi inte är musiker, hur vi lever våra liv till vardags. Att inte köpa all skit som finns därute, vara organiserade, leva så fritt som möjligt, så mycket utanför systemet som möjligt och försöka att hjälpa eller uppmuntra andra att göra detsamma. Att inte lita på vår regering eller politiker, att lite på oss själva och på varandra och att ta tillbaka makten på så sätt. Förhoppningsvis kommer saker och ting att börja uppluckras och falla sönder, vilket jag tror de har börjat göra. Vi behöver bara ha ett par saker redo när det händer, och ju mindre vi litar på "systemet", desto lättare blir det när den tiden kommer. (Och det kommer den att göra!)

EKA: Punk och reggae brukade komma bra överens och dessutom gillar många människor som gillar punk också reggae, sen har du hela 2tone-grejen och såklart ska-punk, för att inte nämna The Ruts. Lyssnar ni själva reggae/ska och vad tycker ni om den ofta våldsamt homofobiska naturen hos moderna ragga-låtar?

CT: Ja, för fan, jag älskar reggae och ska. Jag växte upp på 2tone och punk och har lyssnat på reggae och dub i åratal. Jag älskar, för att vara ärlig, många sorters musik. Och när det gäller något homofobiskt, åt helvete med det. Vad är de så rädda för? Kan inte förstå varför en del människor är så intresserade av vad andra människor gör med sina könsorgan, låter som osäkerhet om du frågar mig. Sex är bättre än hat, oavsett vem du gör det med, så länge det är på lika villkor, så klart! Men reggae, ja, det gillar vi.

EKA: Är ni vegisar? Jag och en vän, som likt mig är vegis, har en pågående, aldrig slutande diskussion över vegismat som smakar som riktigt kött, han tycker det är omoraliskt, medan jag tycker det är perfekt, för nu kan alla käka vad de vill och det är dessutom cruelty-free. Vad tycker ni om detta?

CT: Ja, vi är alla vegetarianer på gränsen till veganer. Intressant sak du tar upp om hela moralgrejen. Jag kan bara tala för mig själv och min familj och vi gör alla vårt bästa för att hitta etisk mat, cruelty-free, ekologisk, fair trade, etc. Jag skulle gärna vilja veta varför han inte tycker det är etiskt. En hel del sojabönsodling är oetisk och sojaburgare kan därför, enbart av den orsaken, sägas vara oetisk. Dessutom, det finns fler etiska faktorer än bara dödandet av och lidandet hos djur, så som miljöpåverkan, kapitalism, skador på inhemsk kultur och olika sorters odlings sidoeffekter med. Det huvudsakliga målet måste, emellertid, vara att minska köttkonsumtionen på hela planeten och jag tror inte man klarar det utan "köttsubstitut", för de gör det verkligen lättare för folk att göra övergången eller bara att minska andelen kött de konsumerar. En del människor måste vara allt eller inget, nåt jag personligen inte sympatiserar med. Vi är 95% veganska, de flesta av våra måltider är veganska, vi köper inte mjölk, äter nästan inte ost och det skulle inte vara tillräckligt bra för en del folk, men den militanta inställningen avskräcker en hel del människor. De tror att de inte kan ta an utmaningen, så de fortsätter med att äta kött varje dag, men jag anser att varje måltid som är vegetariansk istället för köttbaserad är en liten seger. Varför är det inte ok för nån som äter kött varje dag att skära ner till 2 eller 3 dagar i veckan? Ge dem en chans och de kommer snart att bryta med vanan, falskt kött hjälper denna övergång. Vi äter det själva väldigt sällan, men jag har varit vegetarian i 20 eller mer år och kan överleva utan det. Fullkorn, böner, linser, gröna bladiga grönsaker, fixa tillräckligt mycket av det och du klarar dig!

EKA: Ni har en låt som heter Glory seekers om modern fotboll. Går ni fortfarande på matcher eller har ni gett upp hoppet om att folket nånsin kommer att återerövra det en gång så vackra spelet? Vad tycker ni om non-league fotboll?

CT: Well, fotboll är nåt jag älskat så länge jag kan minnas och Mart med. Craig och Sam kan dock inte bry sig mindre. Både jag och Mart har säsongskort till våra respektive klubbar, förhoppningsvis gillar Mart non-league, eftersom det ser ut som att hans lag (Wolverhampton Wanderers) är på väg ditåt! Jag brottas ibland med moralen i att stödja en så snuskig kapitalistisk sport, särskilt eftersom mitt lag, Norwich City, ligger i elitdivisionen Premier League, men det är inte själva fansen som går på matcherna som jag har nåt emot. Skulden till problemen bakom den moderna sporten är alla tv-pengar från Sky, det är nåt jag inte ger mina pengar till , utan till min lokala klubb som jag inte nåt emot att stödja. Om folk skulle skita i att köpa sina kanalpaket från Sky TV och gick till matcherna i stället och verkligen se dem, så skulle det vara mycket friskare. Så ja, stöd no-league-lagen. Min lilla dotter gillar att gå på fotboll, men hon tycker det är för mycket oljud på Premier League-matcher, bless her! Så damfotbollmatcher, vilka fortfarande är rätt små här och non-league-matcher passar henne mycket bättre. Som med allting annat påverkar hur och var du lägger dina pengar vilken sorts värld vi lever i.

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby eller nåt elegan och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

CT: Helvete, det vet jag inte, tiddleywinks? Alla kan spela det, men inte alla är bra på det.

EKA: Nåra ord till era svenska supporters? Gillar ni nåra svenska band? Vill ni spela här? Hur bokar man er?

CT: Fortsätt kämpa på! (Detta skrev Steve Contempt på svenska själv - övers. anm.) Känner inte till så många svenska band, Project Hopeless, de är väl svenska? Jag gillar dem. Säkert andra med, men jag är trött och kan inte tänka. Jag har full upp med att hålla reda på alla engelska band redan! Vi skulle älska att spela i Sverige, det har varit på tal många gånger, men det har aldrig hänt, men låt oss få det att hända! Det är kostnaden som oftast är boven i dramat, men om nån vill sätta upp en spelning med oss, så turnerar vi i Europa nästa år, runt slutet av maj, troligtvis, så det skulle funka. Facebook är troligtvis det bästa sättet att få kontakt med mig, så kontakta mig på: http://www.facebook.com/steve.contempt  och låt oss talas vid!

Cheers, Steve

torsdag 19 december 2013

En intervju med Jr. Thomas


EKA: Hur kom du i kontakt med den jamaicanska musiken? Attraherades du av den, likt mig av skinheadanknytningen, var det 90-talets ska-punk eller var det den jamaicanska musiken som direkt tilltalade dig?

JrT: För mig var det den jamaicanska musiken direkt. Jag började köpa Blood & Fire-samlingar, Trojan-samlingar, Lee"Scratch" Perry samlingar vid tidig ålder. Jakten på mer musik blev bara mer intensiv i det att jag började leta efter sällsyntare spår på 45or. Jag gillade särskilt Trojans soul-covers på amerikansk musik. Att höra deras tolkningar av sånger som jag lyssnade på när jag växte upp träffade mig som en bomb. Nu är det på sätt och vis motsatsen. Jag hittar en jamaicansk sång och förstår senare att det var en amerikansk soul-cover.

EKA: När slog det dig för första gången att du kunde "göra" musik? vem inspirerade dig och har du alltid spelat den sorts musik du spelar idag, eller började du med nåt annat?

JrT: Jag började skriva och spela musik när jag var 13. Jag började spela reggae när jag var 17. Jag tog det, emellertid, inte på allvar förrän jag nyktrade till för 4 år sen. Att lägga droger och alkohol bakom mig hjälpte mig verkligen att lägga fokus på att skriva bättre sånger. Jag kämpade med att bli motiverad innan den förändringen, eftersom jag hade de problemen.

EKA: Har du spelat utanför USA? Var är det alltid ett roligt ställe att spela? Vad har det betytt för dig att ha en europeisk etikett (Rocking Records) bakom dig?

JrT: Jag har spelat i Montreal, Canada, bara. Jag skall, emellertid turnera i Europa i maj och juni, tidigt i den kommande sommaren. Riverside Stomp 10 skall bli riktigt spännande!

EKA: Jag försöker hålla kärleksaffären mellan punk och reggae vid liv på min blogg och frågar ibland punkband som jag intervjuar vad de tycker om reggae, så jag tycker det kunde vara en god idé att fråga dig vad du ttycker om punk/oi!. Nåt särskilt band du skulle kunna rekommendera våra läsare?

JrT: Jag diggar oi! Faktum är att det finns ett band från Minneapolis som vi spelat med, Vicotry, heter de. De är badass!

EKA: Är det möjligt att arrangera bra spelningar där ni bor eller händer det att "trubbel" bryter loss? Har ni nånsin haft nazistiska "skinheads" på era spelningar som skapat trubbel?

JrT: Den riktiga skinheadscenen här är toppen. Inget gemensamt med nazisterna. Det skulle knäcka mig i fall det blev så. Skinheadscenen här har varit ett väldigt stöd och jag är tacksam för det.

EKA: Vad tycker du om fotboll? Kommer Major League Soccer att expandera i framtiden och vad tycker du om Amerikas landslag?

JrT: Jag tror Major League Soccer kommer att expandera i framtiden. Tekniken i dag talar för det. När det gäller vårt landslag, så är vi i samma grupp som Tyskland, så jag är hoppfull!

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som amerikansk fotboll, något elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

JrT: Förmodligen ett maratonlopp, ha ha. Det är en lång, svår väg, men i slutändan absolut värt det i fall du bara har passionen för det. Att spela den här sortens musik måste komma från passionen, för den ekonomiska utdelningen är, som vid maraton, minimala.

EKA: Nåra ord till dina svenska fans? Skulle du vilja spela här? Nåra svenska band/artister du gillar?

JrT: Jag hoppas kunna komma till Sverige under sommaren som kommer, jag skulle älska möjligheten att spela för Sverige. Dessutom skulle det ge mig möjligheten att se nåra coola svenska band uppträda med!

Jr. Thomas, "Meets the Venditions"

/ ARTIST: Jr. Thomas / TITEL: "Meets the Venditions" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: Rocking Records / FORMAT: CD /

På senare år har jag inte hängt med så mycket i vad som hänt i baktaktssvängen, utan mest lyssnat på gamla plattor, men så har utmärkta etiketten Rocking Records skickat mig ett par skivor att recensera, varav den här är en.

Mycket har uppenbarligen hänt medan jag lyssnat på gamla skivor från förr, flörten med punken verkar definitivt vara borta och nu är det snarare så att de som blivit kvar i scenen och gör musik är inspirerade direkt av originalen, 60-talsscenen på Jamaica.

Vad vi får här, levererat av Jr. Thomas, är bra, välspelad musik av folk som kan sina instrument och inte bara gör tråkig punk med baktakt. Texterna är också helt klart av det bättre skicket, mest kärlekstexter och även om Jr. Thomas inte levererar Shakespeares sonetter, så är det svårt att skriva meningsfulla kärlekstexter, men jag tycker överlag att han lyckas.

Men musiken är den främsta "selling pointen". Jag vet inte varför, men jag får vibbar av Sly & Robbie, såväl som Althea & Donna och Blaxploitation-erans soulmusik. Det är soulful ska/rocksteady och en hel del reggae från tidigt 70-tal, innan ganja-psykosen satte in.

Jag tänkte först skriva att Jr. Thomas är bra så är han så fruktansvärt bra, Somebody like you är definitivt en het kandidat till titeln "årets bästa låt", alla kategorier. Det står jag fast vid. Men jag hade också tänkt skriva att när han är dålig, så är han bara seg och tråkig, men efter ett par genomlyssningar kan jag bara konstatera att hans musik växer på mig och det mesta på plattan är faktiskt riktigt schyst, även om den stundtals förblir en smula seg.

En schyst platta får ett schyst betyg. 82,5% i grad av tillfredsställelse!

tisdag 3 december 2013

En intervju med Ingen Fantasi

EKA: Hur startade ni bandet? Hur kom ni fram till att ni ville heta "Ingen Fantasi"? Vem skriver sångtexterna?
Sancho: Jag hade länge tyckt att Odense saknade ett oi!-band och försökte få några av mina vänner att starta ett. Men han som jag tänkte skulle sjunga ville inte och inget riktigt hände. Så jag gjorde det själv med Søren och vi fick med oss Gartner att spela trummor. Det var då, runt 2008.
Men bandet blev aldrig något annat än snack, när vi satt och drack på vår stampub Sir Club i Odense centrum. Så var det de första två-tre åren. Och bandet som aldrig repade blev ett skämt. Våra vänner rullade med ögonen när vi fått några öl i oss och började igen snacka om att vi snart måste komma igång.
Under våren 2011 tog vi oss samman och sökte en replokal och i september repade vi första gången - på Kansas City Odense, var bandet fortfarande bor. Gartner och jag hade inte spelat på allvar på 15-20 år och Søren var också ganska ringrostig. Först var det meningen att han skulle spela bas, men han tog gitarren, för vi hade ännu inte funnit nån gitarrist. Så de första veckorna körde vi nåra cover-versions på Evil Conduct, The Dictators och Misfits.
Vi hade säker fotsatt spela covers länge, om det inte var för att vår gode vän J.P. (från Last Seen Laughing) ringde och erbjöd oss ett gig, redan när vi repat tredje eller fjärde gången. Han ville ta oss till Århus och spela med Jenny Woo och Combie Bruisers i maj 2012. Plötsligt fick vi bråttom att skriva några egna låtar, så vi kunde ha ett gäng av dem färdiga. Vi var också tvungna att hitta en basist snabbt och det visade sig att en av våra vänner, Gamle, längtade efter att spela lite punk.

Vi klarade skriva 13 sånger och spela in vår första cd före konserten i Århus. Men när vi skulle spela upp dem för våra vänner vid ett repetitions-gig en vecka före konserten hade vi druckit lite för många Danish pride (8%), så ett fyllebråk resulterade i att Gamle inte hade lust att fortsätta. Lyckligtvis kom Oscar in och tackade ja till att spela bas på de tre gig vi hade i kalendern - även om han bara hade sex dagar på sig att lära sig hela katalogen före vår debut. Vid ett annat tillfälle under de tre konserter blev han lyckligtvis fast medlem i bandet.

Vi är inte helt överens om vad vi hette i början. Jag är helt säker på att vi hade bestämt oss för namnet Mean Drunk, Søren hävdar bestämt att det var The Mean Drunks. Faktum är att vi var så pass oense om det att vi insåg att det var lättare att komma överens om att vi skulle hitta på ett tredje. Det blev till Holmgang, som vi tyckte var ett bra fett gammalt skandinaviskt ord som passade perfekt till ett oi!-band med texter på danska. Men det visade sig att det redan fanns ett spanskt oi!-band som hette så, så vi var tvungna att komma på något nytt. Under en kort tid hette vi Øl, Bold & Porno, men det kunde vi inte ens själva ta på allvar. I stället tog vi namnet Ingen Fantasi från Sørens e-mailadress.

Namnet har fått blandad mottagning. Det finns folk som tycker det låter som namnet på ett pre-pubertalt barnpunkband. Jag anser att det är mycket oi! och passar fint för oss. Vi sjunger för katten inte om drakar och sagor och hurdan världen kunde vara. Vi sjunger om vår vardag och saker vi känner utan en massa överdrifter. Självklart har vi plats för en liten rövarhistoria här och där, men i allt är det verkligheten och inte fantasin våra texter handlar om.

Det är jag som skriver texterna.

EKA: Hur ser punk/oi!-scenen ut i Odense? Hänger punkare och skinheads tillsammans? Odense är ju känt för Kim Larsen och HC Andersen, men finns det ett annat Odense med, ett som turisterna inte får se?
Sancho: Det finns ingen stor punkscen i Odense och oi! är nästan icke-existerande. Vi kallar oss Odenses bästa oi!-band, för det finns inga andra. Vi är nog bara en handfull skins i staden. Men vi har en hel del goda vänner som är old school-punks och vi har ett gott förhållande till de punkare vi stöter på. Som regel. Odense kan i bland bli lite lantligt och vi stöter givetvis på några av de välkända fördomarna om skinheads då och då.

I Danmark är nog Odense mer känt för Vollsmose än för HC Andersen. Till Vollsmose kommer det helt säkert inga turister. Tre av oss har bott i området och Oscar bor där just nu och det är också en del av den verklighet vi sjunger om. Vollsmose är, tills vidare, med i tre av våra sånger: Oiense punk, Hundelortesangen och ett helt nytt stycke om fördomar och idioter.


EKA: Har ni haft många gigs och vad är det bästa med att spela live? Något särskilt gig som står ut som riktigt kul?
Sancho: Vi har spelat cirka tio offentliga gigs. Det tycker jag är najs mycket, eftersom vi först började repa för två år sen. Vi tar det som en fest och försöker leverera det arrangörerna bjudit in oss för. Stämning och massa sånger om öl. Vi har haft turen att spela på några riktigt fina ställen. Jag gillar mest de spelningar där vi inte har spelat allt för tidigt. Så att publiken är mer friska och blir en del av stämningen snarare än att bara vara åskådare.

EKA: Många skånska punkare och skinheads (och många "vanliga" skåningar med) ser med stolthet på sin skånska identitet och landskapets historia som Östdanmark. Hur ser folk i Danmark på Skåne?


Sancho: Jag tror de flesta bara ser Skåne som Sverige. Restdanmark är dessvärre upptagna med att stänga sig själv och glömma historien, nederlagen och förlusterna, så att folken i de gamla danska områdena, som nu ligger i Ghana, US Virgin Islands, Tyskland och Sverige tänker mer på Danmark än vad danskarna tänker på dem.


Men jag tycker det är starkt att ni skåningar håller fast vid er identitet. Så ge fan i majoriteten av restdanskars okunskap - det beror nog lika mycket på tiden vi lever i. Jag är själv stolt Fynbo och Odenseaner.


EKA: Villen öl dricker Odense skins? Är det importöl som Guinness, eller finns det en öl-patriotism


Sancho: Bland industri-öl föredrar jag Ceres Royal, som vi kallar blå cola, den kommer ursprungligen från Århus, men bryggs nu på Själland; och Carlsberg pilsner, som är köpenhamnsk, men som nu bryggs på Jylland. Men annars gillar jag det mesta och det får gärna ha mycket humle och inte för mycket malt.


Ingen Fantasi är nästan anti-lokalölpatrioter. I en av våra sånger har vi degraderat den lokala Odensepilsnern från Albani till en icke-öl med texten: Oi! Oi! Oiense punk, vi drikker kun Albani når der ik'er mere øl. Albanis starka julebrygd, Blålys, har vi faktiskt en hyllning till (sök på Blåslys og glögg på YouTube), men Blålys smakar också långt bättre än den sura Odense Pilsner och så sparkar den som en häst.


I replokalens kylskåp har vi oftast Carlsberg och Ceres Royal.


EKA: Följer ni Odense BK? Kommer klubben någonsin tillbaka till sina storhetsdagar?
Sancho: När vi startade bandet var en av sakerna vi var överens om att vi som band inte skulle hylla en bestämd klubb, för några av oss är rätt oeniga. Søren är OB-fan.

Jag hatar Striberne (OB) och önskar dem all världens olycka. Jag är fan av Odenseanske B1909 (Danska mästare 1959 och 1964 och cup-vinnare 1962 och 1971). De ligger ett stycke ner i divisionerna efter ett misslyckat fusionsäventyr.


Gartner är boll-agnostiker och Oscar är väl nästan boll-ateist.


När vi sjunger om fotboll nämner vi aldrig något klubbnamn, så att vi alla kan stå för det.


EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle den vara, något hårt och fysiskt som rugby eller något elegant och precist som biljard eller kanske något helt annat?


Sancho: Haha. Bra fråga. Kanske boxning, hudlöst ärligt och rakt på och hårt.


EKA: Några ord till era östdanska och rikssvenska fans? Gillar ni några band härifrån och skulle ni vilja spela här? Hur bokar man ett gig med er?


Sancho: Jag gillar verkligen ett par svenska band. När jag kollar på min hylla kan jag se gamla Perkele, Old Fashioned Ideas, Prins Carl, The Clichés och Gatans Lag. Jag vet att det finns mycket mer att kolla upp, så jag får följa rekommendationerna från Eslöv: Kategori A. Gatans Lags första album var en viktig inspiration för mig när det gäller att skriva på mitt modersmål och gärna med en glimt i ögat.


Vi vill gärna spela både i Östdanmark och i Sverige. Det handlar mest om att vara i god tid med att boka oss, så att vi kan se om det funkar med arbete och så. Och vi vill bara ha täckning för vår transport och ha lite mat och öl och ett ställe att sova om vi inte kan komma hem samma kväll.


Skål till våra nordiska bröder och till alla som stöttar den danska oi!-scenen. Om den någonsin växer till sig något är det tack vare er.

torsdag 21 november 2013

Ingen Fantasi, "S/T"

/ ARTIST: Ingen Fantasi / TITEL: "s/t" / GENRÉ: Oi! / ETIKETT: DIY / FORMAT: CD /

Jag har hört oi! på danska förr och gillat det, men aldrig en hel demo-CD och jag kan bara säga, efter att ha lyssnat på den här lilla fina plattan, att jag gillar det ännu mer.

Danska är svårt för svenskar, även för skåningar som undertecknad och det gör det inte lättare när sångaren brölar på som Hodges i 4-Skins, så efter att ha kollat låttitlarna och lyssnat hjälpligt på texten, kan man konkludera att bandet gillar öl, eller i alla fall att sjunga om öl, för alkoholen går igenom som tema på många titlar.

Men efter att ha kollat upp texterna på bandets hemsida fattar man att bandet har nåt mer att säga än att öl är gott. Det är vad Jimmy Pursey kallade "a laugh and a say", det finns sånger om relationer, såväl som politiker och pengautlånare. Det hela framställs på ett lätt sätt, men är schyst på alla sätt och vis. Till och med sången om hundbajs är cool på sitt sätt.

Musikaliskt är det ganska generisk oi!, med bröl i stället för sång och ganska enkla melodikonstruktioner men, som sagt, det funkar. Det är nånstans mellan tidiga 4-Skins och The Epileptics, rent musikaliskt, alltså.

Bandet har gjort fler inspelningar och jag hoppas höra fler av dem i framtiden, för det här är nåt av det jag väntat på, skandinavisk oi! på skandinaviskt språk, skulle gärna höra mer norsk oi! på norska med. Sant, Ingen Fantasi kanske inte ligger på lika nivå som Sveriges flaggskepp, Agent Bulldogg, men om de ges tid att utvecklas och inte går under av kopparslagare ("tömmermand" på danska, nej, jag kan inte skriva ett danskt "ö" på min dator), så kan de bli hur bra som helst.

En schyst platta får ett schyst betyg, 78,9% i grad av tillfredsställelse, närmare bestämt.

tisdag 12 november 2013

Keyser Soze, "The Remedy"

/ ARTIST: Keyser Soze / TITEL: "The Remedy" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: Rocking Records / FORMAT: CD /

Så här är det, utmärkta tyska baktaktsetiketten Rocking Records skickade mig ett gäng skivor att recensera häromveckan, vilket jag är tacksam för. Förra plattan jag recenserade ur den högen var Dave Hillyard, vilken jag sågade. Jag tyckte helt enkelt inte om den, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av den här plattan, eftersom även Keyser Soze ligger på Rocking Records.

Men, men, det här är bra, riktigt bra. I skrivande stund sitter jag hemma från jobbet en sen höstdag med en förkylning och vädret är trist, ändå lyckas Keyser Soze få mig på partyhumör.

Grunden i bandest musik är ska/rocksteady, fast med olika utflykter i annan jamaicansk musik. (I ett fall, på låten Soul Ska, gör man även utflykter i afroamerikansk musik, då låten har ett härligt Blaxploitation-sound och man förväntar sig hela tiden höra en kvinnoröst sjunga "SHAFT"). Det är schysta baslinjer, schysta trummor, på ett par sånger riktigt schyst stämsång som skulle göra The Abyssinians gröna av avund.

Bandet har även ett par dublåtar med på platta som är nåra av de schystaste jag hört sen min gode vän Paki Curry upptäckte webbsidan "The dub selecter".

Textmässigt? Jag vet inte, det här är dansmusik och när det gäller sån brukar jag aldrig koncentrera mig på själva sången, men sångrösterna till sångarna är i alla fall schysta. Men det hade varit kul om man fått med ett par texter och lite mer info om bandet i det alldeles för korta inlayet.

Bandet gör verkligen allting rätt och jag kommer att lyssna på det här lång tid framöver. Det är schyst musik, helt enkelt. Stöd bandet, köp skivan! Kommer bandet till Europa är jag beredd att resa lång väg för att se dem.

En sån här kanonskiva får ett kanonbetyg. 90,1% i grad av tillfredsställelse!

torsdag 7 november 2013

Dave Hillyard, "California"

/ ARTIST: Dave Hillyard / TITEL: "California" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: Rocking Records / FORMAT: CD /

Den här plattan är något av ett allstarprojekt från en ska-scen, den amerikanska, som jag, med undantag för The Toasters, aldrig haft nån ordentlig koll på, men folk, däribland saxofonisten Hillyard själv, från flera stora orkestrar deltager.

Musikaliskt är det mycket 60-tal och ligger nånstans mellan The Skatalites och The Heptones. Det är som om 90-talets skejtpunkare och ska-punkare vuxit upp, blivit bättre på sina instrument och sökt sig till rötterna.

Problemet är att allt vad Hillyard gör har gjorts för 40-50 år sen redan och mycket, mycket bättre med. Rudie kanske har soul, men Dave Hillyard har det inte. Låtarna är långa, tråkiga, intetsägande och förutsägbara likt jag vet inte vad. Skivan börjar med en version av Tom Petty's Won't back down och även om jag aldrig haft nån direkt positiv relation till Petty, så är det ju en kul idé, ta en tråkig artist, ge honom ett schyst riff och ett schyst backbeat och kör på. Problemet är att Hillyard inte lyckas med detta, utan låten blir just intetsägande och lika förutsägbar som resten av vad som blandats i smeten.

Jag har en tendens att ge skivorna jag recenserar väldigt högt omdöme, eftersom jag i vanliga fall lyssnar på nåra låtar av en artist på internet och sen antingen tigger från skivbolag eller köper själv. Den här skivan fick jag gratis tillsammans med ett par andra baktaktsverk från utmärkta etiketten Rocking Records. Hade jag lyssnat på Hillyard innan hade jag aldrig lagt ut pengar på den här plattan, nåt jag inte rekommenderar nån annan heller att göra. Så den får inget bra betyg.

Den tråkigaste ska-plattan jag nånsin hört får ett lågt betyg. 28,9% i grad av tillfredsställelse.

måndag 28 oktober 2013

Cartoon Violence, "Tit for tat"

/ ARTIST: Cartoon Violence / TITEL: "Tit for tat" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: Rocking Records / FORMAT: CD /

Efter guldruschen slutade efter 90-talet har det stått till lite si så där med den ska som släpps. Mycket är helt enkelt skit, 60-talsinfluerad ska som bara låter trist och inte nyskapande, såväl som ska-punk med 90-talskomplex.

Men det har också kommit en hel del fina saker och Cartoon Violence, ett band jag aldrig hört innan den här avlyssningen är, efter nån initial tveksamhet, faktiskt helt reko. Bandet har inte uppfunnit hjulet och de första två spåren på plattan är lite si så där och får inte min okritiska kärlek, men från och med spår nummer 3, Sons & daughters, är det kvalitet rakt igenom. Lite konstigt att börja med de svagare spåren.

Vad låter Cartoon Violence som, då?

Grunden för bandet är utan tvivel inspiration från Madness, men bandet får det att låta, inte som en rip off, utan ger det sin egen stämpel. Visst, grunden är, som sagt, the nutty sound, men det finns också influenser från 60-talspop, new wave och, tycker jag, svensk ska. I bland låter bandet ohyggligt likt Liberator, men det är kanske resultat av att ha samma influenser?

Hela skivan är heller inte ska rakt igenom, utan det finns ett par fina utflykter i annan musik med, vilket läsaren kanske gissar efter att ha läst ovanstående om influenser. Låten Broken är en ballad, men blir inte tråkig, utan står fram som ett av albumets bästa spår, jag gillar verkligen gästsångerskans röst och cembalon.

Sättningen på bandet är ganska enkelt, det finns inget blås, utan gitarren är ganska dominerande tillsammans med keyboardet.

Men ett av bandets största kvaliteter är dess texter. De visar att man kan göra schyst ska utan löjliga texter. Det är inte politiskt rakt av, även om det finns låtar på plattan, främst Better, som kan uppfattas politiskt. Genomgående är det snarare diskbänksrealism a'la Ken Loach, fast i textform till musik som det definitivt går att dansa till. Det är, med andra ord, mycket vardagsproblem i allmänhet och relationsproblem i synnerhet.

Jag gillar plattan, men bandet har som sagt inte uppfunnit hjulet.

Men, men, en schyst platta som den här får 71,3% i grad av tillfredsställelse!

lördag 5 oktober 2013

Eslövs BK - Ekets GoIF: 0-1

Så var jag på plats på Ekevalla igen. Jag missade två matcher i rad, den första för att jag var sjuk och den andra för att min morfar begravdes på matchdag. Jag brukade alltid, så länge han var frisk, ringa och meddela honom halvtids- och fulltidsresultatet. Så det var inte utan att man tänkte på honom när man såg matchen idag.

Hursomhelst! Det var kul att så många dök upp på matchen, eftersom det trots allt händer en del saker i engelska Premier League idag. Det som var synd var att det i stort bara var Ekets supporters som hördes på läktaren, men jag är, som sagt en kategori A-supporter och i stället för att hata motståndarnas supporters, så kan man ju ändå på nåt sätt tycka det är kul att de ger matchen en skön inramning.

Mer än så, Ekets supporters visade verkligen att supporters kan göra skillnad, de vann, trots att de knappast var bättre, men de hade en klack med sig som sjöng för sitt lag, vilket de flesta EBK-supporters aldrig gör. Sen kan man så klart påpeka att Ekets GoIF inte har så mycket att konkurrera med på lokalplan medan vi har pingis, handboll och brottning med.

Men jo, visst hade det varit kul om vi Eslöviter kunnat göra nåt liknande nån gång. Trots att vi har ett fint och duktigt fotbollslag, så verkar det som att vi Eslövsbor skäms för vårt lag, eftersom vi inte dyker upp på matchdag och när vi väl är där, på sin höjd kan klappa lite händer.

Men matchen, då?

Eket spelade anfallsfotboll och byggde upp anfallen med hela laget. De hade det mesta av spelet, men EBK siktade in sig, verkar det som, på att göra snabba kontringar och även om Eket hade många farliga chanser, så hade vi med ett par riktigt fina dito, särskilt i andra halvlek.

Jag vet inte om det var för stödet Eket hade från läktarna, men man tyckte hela tiden att 0-1-målet var på väg, men det skulle dröja ända in till 90e spelminuten innan deras mål rullade in, på vilket en pitch invasion följde.

Det jag ogillade starkt med Eket var att de "filmade" så mycket.

EBKs matchens lirare är för mig målvakten, Pontus Andersson, för att han stod emot så mycket och räddade så många farliga chanser.

Som jag har förstått det, så var det här den sista matchen för säsongen och vi slutade knappast lika fint som vi började. Då, nån gång, innan midsommar, så var jag övertygad om att det här var säsongen vi skulle gå upp. Det gjorde vi, som bekant, inte, men vi får helt enkelt ta krafttag nästa säsong. Spelarna behöver tro på sin förmåga och vi supporters måste tro att vi kan göra skillnad för laget från läktaren.

Vi ses nästa säsong, COYR!

tisdag 24 september 2013

Sorry, alla EBK-fans

Jag har missat två matcher i rad, den första för att jag var sjuk och den andra för att min morfar begravdes på matchdag.

Nu ser vi fram emot en fin hemmamatch mot Ekets GoIF och det skall till väldigt mycket för att jag skall missa den matchen!

torsdag 12 september 2013

En intervju med Trevolt


EKA: Billing spelar inte, vad jag förstått, med er längre. Kan vi förvänta oss ett annat trumsound och var det svårt att hitta en ersättare?
Adam: Ett litet annat trumsound blir det nog. Gustav ( sångare/gitarrist i Kept, multitalang) har lite mer åt det tekniska hållet, vilket har gjort att jag och David har fått bli lite mer tekniska också. Men i det stora hela låter det som Trevolt har gjort innan. Det var inte svårt, det blev en naturlig övergång eftersom Gustav har varit stand-in ett par gånger innan och det har funkat bra.
EKA: Har ni nåt nytt material på g? Kommer det att låta likt I all hast?
Adam: Vi har ca 6-7 nya låtar och ska förhoppningsvis skrapa ihop till några till. Och om Gustav (GG i Atlas Losing Grip) hinner avvara någon vecka så spelar vi in i i höst.
David: Jag tror att vi har utvecklats en del sedan I All Hast. Visst har vi fortfarande några toksnabba låtar men vi försöker också varva det hetsiga men lite svängigare långsammare låtar. Och långsamt för Trevolt är ju inte tråkigt långsamt, så vi hoppas att alla kommer att gilla det.
EKA: Vilka band ni spelat med på konserter har varit roligast att spela med? Nån särskild konsert som sticker ut från mängden som var jätterolig att köra?
Adam: Som förband till Dia Psalma på Åland. Pretzeltown-festivalen med Bla Asta Kask. Och Frasses fixarfest såklart.
David: Vi hade ett kaosigt gig på nya ungdomshuset i Köpenhamn för ett par-tre år sedan, det var en upplevelse. Bland de senare så är det nog förbandsgiget med The Menzingers, det var utsålt och jäkligt svettigt.
EKA: Ni har stundtals ett vänsterinriktat budskap, vad säger ni om musikers roll i kampen mot regeringen? Räcker det med att göra stödspelningar för de rödgröna, eller behövs det att man behåller ett oberoende och manar till motstånd? Vad är er roll i kampen mot alliansen?
Adam: Jag ser det helst inte som att vi är mot något utan istället är vi för allt vad punken står för, vilket är en hel filosofi, eller livsstil om man vill säga så. Och om folk håller med och gillar våra texter så är det såklart bra. Och såklart gillar vi inte alliansens politik, men jag tror inte på det tillvägagångssättet att göra motstånd. Det handlar mer om vem som har bäst argument att locka med.
David: Vår roll i "kampen mot alliansen" är väl lite luddig. Vi skriver texter om saker som ligger oss varmt om hjärtat. Om det sedan är politik eller kärlek, det är lite olika. Vissa låtar blir ju väldigt politiska, det blir väl en ventil för att få ut lite grejer. Sen tycker jag att det är kul om det sitter någon tjej/kille någonstans i Sverige och håller med. Att påverka politiker har väl aldrig varit min stora förhoppning, däremot så lyfter vi gärna upp det som är viktigt för oss.
EKA: I skrivande stund har moderaterna i Malmö anklagat en vänsterpolitiker för antisemitism och judiska institutioner i USA avråder judar från att resa till Malmö. Hur märker man, i Malmö, av konflikten mellan (judisk och ickejudisk) sionism och de som står på Palestinas sida? Vad tycker ni själva om konflikten och skulle ni kunna tänka er att stödja nån av sidorna med er musik?
Adam: Jag skulle vilja tipsa om boken "Att bota en fanatiker" som beskriver konflikten rätt bra, men jag vet ändå för lite om konflikten för att kunna ta ställning på någons sida.
David: Jag märker inte av något i Malmö angående konflikten. Det är nog på ganska teoretiskt plan som den där antisemitismen har fäste, det är inget jag uppmärksammat på gatan precis. Jag får väl säga som Adam, jag hade behövt vara mer insatt för att stödja någon av sidorna.
EKA: Vad tycker ni om hur fotbollen stulits från arbetarklassen och blivit en kapitalistisk mardrömsindustri? Kapitalet verkar vilja göra alla yttringar av proletär stolthet till nåt att tjäna pengar på, så vad tycker ni om att heja på lägre divisionsfotboll i stället för fotbollsindustrins storlag?
Adam: Det kan man göra om man vill, men då borde man kanske tänka på att inte stödja kapitalismen på andra områden också. Det är så världen ser ut och man får anpassa sig till den grad man känner är värt det.
David: Det kan ju vara kul att stödja ett lokalt lag om man gillar fotboll. Fast går det att komma ifrån att det är högre nivå i t.ex. allsvenskan än i divisionfotboll? Alla lag borde byta namn till sina sponsorers namn... som LdB Football Club.
EKA: Om er musik var en sport och inte en musik, vilken sport hade den varit, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?
Adam: Fotboll eller hockey, elegans och kraft
David: Innebandy, snabbt och roligt samt relativt ofarligt. Om man inte får en boll i ögat, eller en trumpinne...
EKA: Nåra ord till era fans i Eslöv? Vill ni spela här? Hur bokar man en spelning med er?
Adam: Vi vill alltid spela, mejla oss Eslöv!
David: Vi har ingen manager så bara lägg ett meddelande på vår facebooksida eller maila till trevoltpunk@hotmail.com

söndag 18 augusti 2013

fredag 16 augusti 2013

Eslövs BK - Hanaskogs IS: 2-0

Jag har gått och sett fram emot den här matchen länge, dels på grund av sommaruppehållet, dels på grund av att jag förväntade mig extra stor närvaro av Eslövs fans på första hemmamatchen efter ombyggt Ekevalla.

När det gällde publiksiffran, så låg den kanske snäppet över det normala, men inte jättemycket.

Skulle vara kul att se fler Eslövsbor på matcherna.

Jag pratar rätt ofta fotboll med en god vän till mig som är något av ett "face" i en av subkulturella skäl mycket kreddigare klubb än EBK, nämligen GAIS, så har han också bott länge i Götet.

Nåväl, när jag berättade att vi skulle möta en liten förening som Hanaskogs IS, så skrattade han inte åt det, utan påpekade att det är sånt här fotbollen handlar om. När fotbollen började för nåra hundra år sen, så handlade det om att försvara den lokala hedern mot andra byar och fotbollen har på så sätt alltid varit en förenande faktor och hade det inte varit kul om den hade fortsatt vara det? Om folk på internet inte satt och snackade om Real Madrid eller Chelsea som "deras" klubbar, utan om klubbar som representerar deras kvarter, stadsdel eller landskap? Genom att bojkotta det mångmiljardspektakel fotbollsindustrin har blivit och följa småklubbar som EBK eller Hanaskog, så gör man fotbollen en stor tjänst genom att connecta till vad det egentligen handlar om.

Nåväl, själva matchen, då. Jag har tidigare beskrivit EBKs taktik den här säsongen som engelsk, mycket spel fram och tillbaka på planen, men jag tror jag får ändra på den beskrivningen, för om en klubb spelar engelskt, så har den i alla fall ett visst försvarsspel. EBKs taktik har, med tiden mer och mer utvecklat sig till att vara ett gäng fulla brassar som går bärsärkagång. Fullt fokus framåt, alla vill göra mål och alla dundrar på konstant utan respekt för motståndet.

EBK gjorde i dag bara två mål, det första genom Blerim Hajra i 32e minuten och det andra av Christian Englesson i 70e.

Hanaskog hade ett par fina chanser, de flesta på fasta situationer, däribland ett riktigt snyggt, det får man ge dem, försök i 72a minuten.

Men överlag var det Eslöv som hade flest fina chanser och vi hade mycket väl kunnat göra många mål till, om inte Hanaskog hade satsat, som de gjorde, så defensivt.

Jag tyckte faktiskt domaren, för en gångs skull, inte var en total katastrof, utan la ribban högt. Tre gula kort delades dock ut, ett till Hanaskog och två till oss.

Matchens lirare är för mig Christian Englesson, för 1-0 är ett farligt resultat att nöja sig med, särskilt när vi spelar så offensivt, att jag tyckte det kom som en lättnad när 2-0 petades in.

För att summera, äntligen är fotbollen på gång igen! Ser fram emot flera fina hemmamatcher på Ekevalla i höst och jag hoppas se fler Eslöviter på plats.

Forza Eslöv!

tisdag 13 augusti 2013

Noise Agents, "S/T"

/ ARTIST: Noise Agents / TITEL: "S/T" / ETIKETT: Står inte på skivan / GENRÉ: Punk / FORMAT: CD /

Så här är det, jag har, under de senare åren utvecklat en smärre allergi mot engelsk streetpunk, som jag tycker blivit tråkig och generisk. Men, det finns ett par band från det förenade kungadömet som jag haft turen att recensera och som verkligen gjort sin egen grej och gjort den så bra att de räddar den engelska punkens anseende. Jag tänker framför allt på band som Overload och What A Riot (RIP, men sångaren, Watty, har ett nytt projekt på G, "DMD"), men bäst av alla är utan tvekan Noise Agents och denna lilla plastskiva är en stark utmanare till titeln "bästa CD 2013".

Ja, den är så bra. Redan efter att bara ha lyssnat på den en gång kunde jag konstatera att det här är en sjujäkla fin skiva och den växer på mig och jag tror inte jag kommer att ha nån anledning att inte lyssna på den efter jag recenserat den.

Vad skall man likna dem med? Det är fin gammal brittisk melodisk punk uppblandad med sångaren, Andy K's smak för amerikansk poppunk, lite hc, lite uk82 och till och med en reggaeinfluens i låten Punk Rock Dead.

Det närmsta man kommer tycker jag är det svenska bandet Antipati, inte bara för att de klarar köra melodiska bitar med attityd, utan även för texterna. Det är samma vardagliga saker som påverkar vår vardag och det utan att kännas plastigt.

Sångaren är en fena på att skriva schysta texter, det har han bevisat genom att posta små dikter på sin facebook-status då och då. Det är jordnära saker, men framförallt, det som gör att det känns så fräscht är att bandet kan klara att skriva om kravaller, våld och revolt utan att låta konstlat och utan att kritisera mångkultur och politisk korrekthet, vilket kanske var fräscht när Cock Sparrer gjorde sin Bring a rope för typ 20 år sen, men som idag bara får folk att tro att alla fördomar om skins stämmer (sen är ju de flesta i line-uppen punkare/herberts).

Bandet är inte överdrivet politiskt, men om de har nån ståndpunkt, så verkar den vara närmare vänster än höger. Sen får bandet ha en rejäl elogé för att skriva texten till Together we stand, där de förklarar att de kommer, efter mer än 30 år i subkulturen, vara punkare för alltid och skiter i vad folk tycker om dem.

Jag tror att bandet kan uppskattas av alla, punkare, såväl som skins och nu är jag dels nyfiken på Andy K's nya band, "Getagrip" och förhoppningsfull om att Noise Agents kommer till norra Europa snart.

Det här är en modern klassiker och får fullt betyg. 100% i grad av tillfredsställelse!

torsdag 1 augusti 2013

En intervju med The Liptones


EKA: Hur bildades ni? Har ni haft många line-up-byten? Vad vill ni helst förmedla med bandet?

LT: Två polare, mo å mårten, delade replokal med sina respektive punkband och började skriva låtar ihop -97. Fixade trummis å började lira ute. Resten av medlemmarna hittades en efter en och -00 var liptones fulltaligt. Bobban ersatte orginaltrummisen -07. Förmedla? Bra energisk dansant partymusik med tänkvärda texter.

EKA:. Hade ni i bandet nån a-ha-upplevelse när ni först hörde ska och visste att ni ville göra sån musik? Har ni spelat i andra band med, inklusive andra genrér av musik?

LT: Mo kom nog i kontakt med ska nån gång på 80talet via typ madness å 4skins. Även 7an skinhead moonstomp florerade tidigt. Mårten första kontakt med ska va genom tapetrading millencolins första demo tidigt nittiotal. Men en gemensam favorit för mo å mårten i början var Rancids ...and out comes the wolves. Alla medlemmar har givetvis sin egen relation till ska och alla dess genrer, som färgar hur the liptones låter. Men mest lyssnas det nog på 60tals ska till 80tals twotone. Alla medlemmar har spelat i band innan liptones, allt ifrån punk hårdrock blues å jazz.

EKA: Ni har spelat en del i Europa, däribland London International Ska festival. Var är det, av alla ställen ni spelat, roligast att spela? Hur ser scenen ut i Sverige jämfört med internationellt? Vilka är svenne-ska'ns styrkor respektive svagheter?

LT: Jo vi har varit ute å lirat en hel del, både i Norden å neråt i Europa. De festa spelningar brukar hamna under kategorin "jävligt kul kväll" och det är en kombination av en jävligt engagerad publik, bra arrangemang och lagom med öl! Nån direkt skascen finns väl inte direkt i Sverige vad vi vet, men det e skit samma. Vi spelar var som helst för vem som helst bara omständigheterna e hyfsade.

EKA: Tror ni svensk underground/diy-scen har nån framtid med alla nedskärningar? Tror ni att dessa nedskärningar kommer att drabba de lokala kulturskolorna och hindra folk från att uttrycka sig, eller kommer det att bli som det blev med Thatcher-eran, som resulterade i en 2 tone-explosion och oi!-vågen?

LT: Vi som var med under 90talet å den frodande live scenen som fanns då, ser en allmän nergång vad gäller livemusik. Om det beror på nerskärningar, bristande engagemang eller det faktum att den yngre generationen verkar vara mer intresserad av att dansa till en såkallad DJ, låter vi va osagt. Men allt går i vågor, och kreativitet får i slutändan alltid ett utlopp i någon form eller annan.

EKA: Vilken av era plattor är ni mest nöjda med och vad kan vi förvänta oss av kommande släpp från er?

LT: Oj... Svår fråga. Alla medlemmar har nog olika favoriter av olika anledningar. Men vi e stolta över hela vår katalog. Nästa skiva e klar och kommer släppas inom kort. Lite jobb kvar på omslaget bara. Skivan sjungs för första gången på svenska och musikaliskt så är det mer av det som liptones lyssnare e vana vid, med lite avstickare åt olika håll.

EKA: Vad tycker ni om vad fotbollen har blivit? Kan folket, tror ni, nånsin ta tillbaka sin sport från dem som gjort den till en industri? Vilka klubbar hejar ni i laget på?

LT: I synnerhet fotbollen i de högsta divisionerna har blivit något av en industri där pengavinster räknas högt. Allsvenskan är väl inte det värsta exemplet men det har blivit så där också, tyvärr. Man kan, som supporter, kanske försöka påverka sin klubb genom engagemang i klubben men på elitnivå blir det så gott som omöjligt då dessa klubbar styrs i styrelserummen. En i bandet har ett lag som han följer och det är INTE från Skåne, hehehe men både MFF och HIF är starka i år :-))

7. Om er musik var en sport och inte en musik, vilken sport skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard, eller kanske nåt helt annat?

LT: Fotboll, absolut. Liptones musik är som en hemmamatch i fint väder, vinst och en massa kalla öl!!

EKA: Nåra ord till era fans i Skåne? Vill ni spela här? Hur gör man för att boka er?

LT: Var ett tag sen vi lirade i Skåne, men de gånger vi vart där har vi haft jävligt roligt och vi kommer gärna igen! För att boka the liptones så skickar du en förfrågan till liptones@mail.com eller genom vår Facebook sida. Tack för frågorna å ha en fortsatt go sommar! Skål:)

En intervju med 4 Past Midnight

Nån gång under 90-talet klev jag in i den lilla källarbutik nära Mejeriet i Lund som krängde punk-sjuor. Jag klev in där rätt ofta, men en dag köpte jag tre sjuor, en med amerikanska akten Adolf & The Piss Artists, en med då relativt okända The Restarts och en med följande band, 4 Past Midnight, vilka jag tycker är värda mer respekt och mer kännedom. Därför presenterar jag med stolthet en intervju och hoppas att spelställen bokar in dem.


EKA: Ni startade 1989, under en tid då punken var allt annat än populär och många gamla punkare gått över till metal. Vad inspirerade er att starta ett punkband och vad har fått er att fortsätta?

4PM: 4 Past Midnight startade på grund av en kärlek till punkmusik. Inget mer, inget mindre och ja, det var en dålig tid för punken. Massa folk hade ändrat sig och slutat lyssna på punken, men jag själv, Peter, var alltid punken trogen.

Vad som inspirerat oss att fortsätta är ganska enkelt, vi har passion och drivkraft och övertygelse för vad vi gör. Vi är stolta över musiken vi skapar och vi njuter av det.

EKA: Vilka band influerade er när ni började och hur skulle ni beskriva er musik för nån som aldrig lyssnat på er? Vad kan ni säga om ert senaste släpp? Är ni nöjda med etiketten ni ligger på?

4PM: Band som influerat oss, listan har inget slut, från Discharge, Killing Joke, Stooges, Pink Fairys, Conflict, Cockney rejects, UK Subs, Partisans, Neil Diamond, Susan Vega, No Use for a Name, NOFX, The Sweet, Mud, listan har inget slut.

Att beskriva vår musik är ganska lätt, punk med allsång och lite HC instoppat och som provocerar till efftertanke, vi försöker bli bättre med varje nytt släpp, prövar nya saker, men behåller det 4PM sound som alla älskar.

Etiketter, vi är med på 4 olika etiketter, UK-etiketten Stp Records har varit med bandet sedan albumet Guilty as charged, Trials and tribulations och det nya albumet Life on the inside. Vi har också släppt den nya skivan på franska Ronce recs/ Combat Rock recs, och vi samarbetar med en amerikansk etikett BHJ recs för ett släpp på vinyl.

EKA: Om ni ser till den skotska scenen nu och när ni började, vilken är den största skillnaden?

4PM: Det finns bättre band. En hel del fler giggs som äger rum och det finns en yngre ssen med.

EKA: Hur är acceptansen för politisk extremism, höger eller vänster, i er lokala scen? Lyssnar skinsen på dodgy politiska saker och vad tycker ni folk bör göra när det kommer till politisk extremism? Acceptera den, tala ut mot den eller göra folk glada och inte koncentrera på politiska saker alls?

4PM: Vel, i ärlighetens namn, så kör inte 4PM en massa politiska sånger längre. Jag skriver sånger om våld i hushållen, trafficking och jag ser inte en massa skins på 4PMs giggs, de håller sig för sig själva och går bara på oi!-giggs.

EKA: Ni har spelat en del utomlands. Vilken lokal scen ni spelat för har varit roligast att spela på och vilken har varit den värsta? Vad är det roligaste som hänt på ett 4PM-gigg?

4PM: Vel, i ärlighetens namn har vi bara spelat i USA och UK. Vi håller just nu på att förbereda oss på att dra ut i Europa och vi hoppas kunna besöka Tyskland, Frankrike, Schweiz, etc och vi kommer tillbaka till USA i mars 2014.

Jag gillar fortfarande hemmakonserter, Newcastle i England är trevligt, schyst folk.

Roligaste som hänt var 1989, jag föll av min trumstol på gigget halvvägs genom en sång, lol.

EKA: Vad tycker ni om fotboll? Vad är era meningar om trubblet Rangers befinner sig i? Går ni regelbundet på match och vad tycker ni om non league-fotboll? Tror ni nånsin att folket kan återerövra folkets sport från den mångmiljardsspektakel den blivit?

4PM: Jag skall vara ärlig och berätta att jag hatar fotboll, jag har aldrig följt den överhuvudtaget, Tam, Fred och Stevie följer den, men jag gillar den inte. Jag tycker Celtic och Rangers bara för med sig en massa trubbel, för många bråkstakar bland deras supporters.

EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

4PM: Duvkapplöpning lol, för jag älskar mina duvor lol.

EKA: Nåra ord till era svenska fans? Nån chans att ni kommer hit och spelar för oss snart?

4PM: Vel, jag visste inte att vi hade nåra svenska fans. men om vi har det, så snälla, köp våra skivor och t-shirts, stöd bandet och kom och se oss live, det får ni inte missa.

Japp, vi samarbetar med Subkultura Pforzheim Booking och försöker fixa nåra europeiska spelningar, så jag förmodar att det är upp till ställena att boka oss!!!

Tack för intervjun!

Kolla vår hemsida: http://www.4pastmidnight.co.uk.

onsdag 3 juli 2013

Oldfashioned Ideas, "Hopp & förtvivlan"

/ ARTIST: Oldfashioned Ideas / TITEL: "Hopp & förtvivlan" / GENRÉ: Punk / ETIKETT: PST / FORMAT: Vinyl-EP /

Äntligen! Äntligen nytt material från ett av Sveriges mest unika band och äntligen, äntligen på svenska!

Jag tycker nämligen inte bara att det är kul att fler band släpper på svenska, utan som gammal textförfattare till mitt gamla punkband (som la av 2000), så vet jag att en helt ny dimension öppnas när man skriver från hjärtat på det språk man behärskar som modersmål själv.

Och det är uppenbarligen just vad bandet gör. Som vanligt levererar de skramlig pogo-punk som är mer punk än oi! med rötter i uk82, såväl som anarkopunkens musikaliska uttryckssätt. Många har gjort det före O.I., men de gör det förbaskat bra och man blir sugen på att dricka alkoholfri cider till det här och röja. Kan tänka mig att bandet är riktigt schyst live med.

Nej, det som gör O.I. unika och får mig att välkomna deras släpp på svenska är det faktum att textmässigt är de ett unikum. Många band säger att de är arbetarklass och skriver om aggro, öl och oi! oi! oi!, men O.I. leker inte arbetarklass, de uttrycker verkligheten som den ser ut för för de flesta av oss. Jag gillar det.

Låt gå för att texterna kanske inte är jättebra, men de har en känsla av äkthet i sig och det är på det de vinner.

Bästa låten textmässigt tycker jag är Amex Gold, som handlar om klasskillnader. Finns egentligen inga dåliga spår på plattan. Vid första genomlyssningen irriterade jag mig en smula på IPA, som handlar om den typiske alternative mannen, som har pseudoradikala åsikter, dricker IPA och latte osv... Det jag inte gillade med den var refrängen som jag tyckte gick dåligt ihop med verserna, men efter att ha lyssnat igenom ett par gånger är jag såld även på den.

Riktigt schyst med andra ord att återstifta bekantskapen med bandet. Extra kul som sagt att höra dem på svenska och jag hoppas att de fortsätter släppa på svenska, för kan de det kan det bli oerhört bra. O.I. har dock, det måste sägas, en bit kvar innan de kan tävla med band som Prins Carl, Agent Bulldogg och Gatans Lag om vem som är Sveriges bästa band, men fortsätter de så här, så tror jag att de är på god väg!

En helt schyst platta får ett helt schyst betyg, 78,3% i grad av tillfredsställelse!

fredag 28 juni 2013

Agent Bulldogg, "Vi är tillbaks"

/ ARTIST: Agent Bulldogg / TITEL: "Vi är tillbaks" / GENRÉ: Oi! / ETIKETT: ? / FORMAT:Vinyl-EP /

Så här är det. Om ingen fattat det. Sveriges bästa, såväl som mest missuppfattade, band är tillbaks. Jag har sett fram emot den här dagen och kan bara säga att det var värt att vänta.

Men det är inte det samma som att säga att det bara är bra. Det dåliga är att Antipati, ett av Sveriges bästa band, gått i dvala för att medlemmarna skall hjälpa Botos och Jens med Bulldogg. Visst, kombinationen Bulldogg/Antipati funkar skitbra, det är bara det att Antipati står ut så mycket som ett band med hjärna, muskler och attityd. EP:en Quattro Stagioni är nåt av det bästa som gjorts i Sverige.

Men nog sagt om Antipati, nu snackar vi Bulldogg. Om nåt annat band hade gjort skivan hade jag sagt att de kopierar Agent Bulldogg. Det låter, med andra ord, som Agent Bulldogg utan nåra överraskningar. Det är samma mix av oi!, vikingarock, 77-punk och just Agent Bulldoggs egna sound. Det rockar rejält och det finns en del fina refränger för allsång till sällskap av grillad quorn-filé och alkoholfria öl inför sommaren i goda vänners lag. Musikaliskt är det här skitbra och bandet låter inte som en parodi på sig själv.

Textmässigt är det alltid guld när Botos är i farten. Visst, man kan klaga på att det är klichéartat, säkra kort som kritik av politiker, media och alla andra som nånsin förföljt bandet, tillsammans med en rejäl dos skinhead pride. Poängen är dock att det är Botos & co som definierat svensk oi! sedan 1986 och de får lov att sjunga om vad de vill, som de brukar, även om det låter klichéartat. Dessutom blir det aldrig för klichéartat, eftersom Botos är ett lyricistiskt geni av Guds nåde.

Bästa låten på plattan är Karriärpolitiker, som har fina gitarrpartier.

En efterlängtad platta, med andra ord och jag sr fram emot fler släpp från bandet.

Jag ger plattan ett bra betyg, men inte helt perfekt, eftersom det hade varit kul med lite färre säkra kort.

87,1% får Bulldoggarna av mig!

måndag 24 juni 2013

En intervju med Constant Fear

EKA: Ni har hållt på sen tidiga 80-talet, tror jag. Finns det nån i bandet hållt på hela tiden? Hur är scenen i Glasgow och var det svårt att hitta nya medlemmar när ni haft line-up-byten?

CF: Det är bara jag själv (Joefear) och Watty som varit med i bandet sedan 80-talet. När vi tog upp det igen för tio år sen, så var vår ursprunglige basist, Willie, med oss, men han stack efter 2 år och till slut fick vi big Stoo att lira bas med oss. Trummisen, Craig, har varit med oss sedan vi började om.

Scenen i Glasgow är, som de flesta ställena nuförtiden, ganska liten och stagnerande. Det finns väldigt få spelningar att få och och de som arrangeras brukar ofta bara ta in samma 4-5 band. Det var svårt för oss att hitta en ny trummis för ett par år sen, för jag sparkade Craig från bandet och vi kunde inte hitta en ny trummis. Efter 8 veckor hotade bandet mig att ta in Craig igen, så så har det i grund och botten varit. Jag har försökt få igång ett annat band och det är lätt att hitta nya gitarrister, men inga trummisar.

EKA: Nåra av mina absoluta favoritband kommer från Skottland som, till exempel, Patrol och Oi Polloi. Det fanns mängder av streetpunkband, så som The Exploited, men också tunga politiska band som Oi Polloi, Alternative och ni under tidiga 80-talet. Var fientligheten som rådde mellan scenerna söder om gränsen närvarande i Skottland med, eller hängde ni med varandra? Hur är scenen nu?

CF: Jag minns faktiskt ingen direkt fientlighet mellan anarko/peace-punklägret och dem som var inne på The Exploited. Vi lyssnade alla på allt vi gillade, men tog inte The Exploited på för stort allvar. Det fanns inte direkt något bråk mellan banden här uppe, inte som jag känner till. Mesta trubblet var för det mesta mellan punkare, skins eller mods.

Scenen är ganska liten nu. Glasgow och västra delen av landet är mer street- och pop-punkbetonat, vilket gör det svårt för oss att fixa spelningar här och Edinburgh och östern är mer crust/hardcore, så vi brukar få flest spelningar däröver.

EKA: I 90-talets politiska punkscener i Sverige fanns det band som skällde på folk som dansade på deras spelningar och krävde att folk skulle stå stilla och lyssna. Vad tycker ni om det greppet?

CF: Bandet som jag var med i under 90-talet (Disaffect) hade en sång som hette fast music don't mean violent dancing och vi slutade spela om folk blev skadade av macho-kukhuvuden som verkade njuta av att skada folk. Vi sa inte till folk att sluta dansa, men påminde dem om att scenen skall handla om unity och respekt och det finns inte mycket sånt om man knuffar ner folk på golvet. Fuck, om vi får folk att dansa nu, så är det en bonus, alldeles för många gamla punkare som dyker upp på pubbarna nu, lol.

EKA: Vad kan ni säga om plattan ni har på g?

CF: Väll, efter två år har vi kanske närmat oss möjligheten att få ut den förbannade saken, tack vare Rob från Burnt Cross, som har samlat ihop folk för att försöka få ut den. CDen heter Whats Next? och illustrationerna på omslaget är gjorda av Nesha doomsday graphics och ser otroliga ut och jag skall gladeligen skicka honom ett exemplar av den färdiga CDen. Vi har också en annan CD, som heter Unforgivable och som är tillgänglig på bandets bandcampsida, köp den på www.constantfear.bandcamp.com. Den skulle ha släppts på Belfast Records, men lades på hyllan efter Rob blev utbränd med Amebix-DVDen.

EKA: Ni är, om jag inte tar fel, väldigt mycket för djurrätt. Jag har en fråga jag frågar alla sådana band, vilken är att jag har en kompis som är, likt mig själv, vegis. Jag och min polare bråkar alltid om vegismat som smakar som kött, typ vegis-korvar eller burgare. Han tycker det är omoraliskt, medan jag tycker det är briljant, eftersom alla nu kan äta vad de vill, bara det att det nu är fritt från grymhet. Vad tycker ni om saken?

CF: Ja, djurrätt har varit en stor sak i bandet. 2 medlemmar i bandet, mig själv och Stoo är vegisar. Om maten är helt vegis och utan djurprodukter, vad spelar det då för roll vad den smakar som? Jag har inte käkat kött sedan 1987 så jag skulle inte känna igen köttsmaken nu. Jag har ett par vänner på jobbet som alltid frågar varför man skall kalla det vegis-kött, vegis-färs eller korv? Vad kan man annars kalla det? Jag har hört talas om tillfällen då man kallat vegis-kött falskt kött, köttsurrogat, men om det står vegis-färs på så vet jag vad jag letar efter.

EKA: Vad tycker ni den mångmiljardsfotbollsindustri som en gång var folkets spel? Tror ni att fotbollen nånsin kan återvinnas av folket och vad tycker ni om Glasgow Rangers öde? Stöder ni nåra fotbollsklubbar själva?

CF: Tevebolaget Sky har förstört spelet för den vanlige supportern, det är inte längre en arbetarklassidrott, se bara på lönerna som spelarna i engelska Premier League får, det skulle ta mig flera år att tjäna vad de tjänar på en säsong och det är utan sponsring och sånt. Fotbollen i Skottland är nere på sina knän och döende, Rangers fuskade och blev påkomna med det och fick betala, skiten runt den klubben håller fortfarande på. Hearts håller på att gå bankrutt och det ser inte bra ut för Dunfermline eller en hel del andra klubbar med. Ingen i bandet går på matcher, men vi är fans av Celtic och Rangers.

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

CF: Jag skulle säga ett 5000 meterslopp, lol, den gamle medeldistanslöparen i mig kommer ut här. Det finns snabba tillfällen och en del slöare bitar, vi är alla gamla nu och vi behöver sakta ner lite på farten, lol.

EKA: Har ni nåra ord till folk i Sverige? Kommer nåt svenskt distro att tillhandahålla er kommande skiva och skulle ni vilja spela här? I sånt fall, hur bokar man er? Gillar ni nåra svenska band?

CF: Bara att om nån är intresserade av att få reda på mer om bandet eller vad vi låter som, så gå till vår bandcampsida eller vår sida på facebook.

Jag vet inte vem som kommer att tillhandahålla CDen, bandet kommer att få nåra och resten kommer att delas bland folk som lagt in pengar för släppet, men om nåra distros är intresserade av att kränga den, så kontakta oss. Vi skulle verkligen gilla att spela i Sverige, men med två bandmedlemmar arbetslösa är det svårt att spela nånstans om det inte är en del av en turné för vi kan verkligen inte ha råd med flygbiljetter, om inte de som arrangerar spelningen kan fixa nåt, men om nån som fixar spelningar kan hjälpa till, så bör de kontakta oss och om vi får nåt tidigt nog så skulle vi kunna flyga med billigt flyg, men vi skulle också behöva resepengar (vilket får en del folk att tro att är rockstjärnor för att vi ber om pengar).

Svenska band jag gillar skulle vara Dom Där, Svart Snö, G-Anx, Asta Kask, Totalitär, Avskum, Skitsystem, Wolfbrigade, Driller Killer, Massgrav, Bombstrike, Crude SS, Counterblast plus en hel del andra. De är alla fucking fantastiska band.

Tack Jon för intervjun och för visat intresse för bandet. Bästa hälsningar från Constant Fear.

Jag missar matchen mot Näsums IF

På grund av familjeangelägenheter kommer jag att missa matchen mot Näsum, ingen bloggning om den matchen, alltså! :(

lördag 8 juni 2013

Eslövs BK - Glimåkra IF: 1-4

I dag tog det roliga slut för ett tag. Vi förlorade och skall man ändå förlora kan man i alla fall förlora stort. Det viktiga nu är att inte bryta ihop, utan att laget analyserar vad som gick snett och förbättrar sig inför kommande matcher.

Tror i och för sig inte att det finns så mycket att analysera, Glimåkra IF var helt enkelt bättre och vi gavs inte så många chanser att spela vårt spel, så som vi vill spela det. I bland tog det fart och vi kunde briljera lite, men överlag var Glimåkra det bättre laget och de förtjänade faktiskt att vinna i dag.

Men det började i alla fall bra, vi fick första målet, vilket sattes i 9e minuten, efter fint lagspel från EBK, ett lagspel som jag gärna ser mer av. Men det blev kalldusch direkt, för redan i nästa anfall från Glimåkra sattes 1-1-målet och även om det då inte såg ut att vara kört direkt, så kom 1-2 i 23e minuten, efter att de hade haft chansen till det i 15e och 21a minuterna.

EBK hade en fin chans i 28e, men sen var det mest Glimåkra för resten av matchen. 1-3 var nära i 31a, redan, då Glimåkra satte ett skott i vår ribba. Sen blev det mest spel fram och tillbaka till slutet av första halvlek och egentligen mycket av andra halvlek med.

1-3 kom i 47e och sen kom 1-4 i 87e och under den halvtimmen hände egentligen ingenting.

Matchens lirare i EBK är för mig Alexander Kutlesovski, för han visade mod och vilja på ett sätt som fick en att hoppas ända in i det sista att vi i alla fall skulle reducera.

Det viktigaste att ta sig med från den här matchen tror jag är övertygelsen om att säsongen inte är körd redan, utan att vi fortfarande har en chans att gå upp. Det och det faktum att vi behöver fans som hörs mer.

fredag 7 juni 2013

En intervju med Andy K från Noise Agents

EKA: Åtminstone en del medlemmar i bandet har varit aktiva i scenen sedan sent 70-tal och ni måste ha sett scenen utvecklas. Vad är, enligt er, annorlunda nu jämfört med när ni kom in i den? Vad är bättre? Vad är sämre?

A: The Noise Agents bildades av medlemmar ur Demob (punk sedan 1978), Black Flag, originalet från Cheltenham, före USA-versionen (punk sedan 1979), vi har alla 5 spelat i band i 30 år+ och scenen har förändrats en hel del. Det som är bra med scenen nu är att den är mer enad, band som Warriors, Drongos for Europe, Goldblade och andra gjort stora ansträngningar för att få det dit och andra har jobbat för det genom att mingla med alla på spelningarna, tyvärr finns det en del som tror att de är förtjänar nåt och dyker upp på spelningarna och vägrar att ha nåt att göra med fansen (eller "vänner", som vi kallar dem).

Dessutom är den största och mest välkomna förändringen att det väldigt sällan blir nåt våld på spelningarna och om det sker, så stoppas det snabbt, vilket också är bra för alla unga band och vänner som kommer till all ages-spelningar.

Det dåliga med scenen i Storbritannien är att det finns för många folk som försöker sätta upp spelningar och en del har inte fixat organiseringen riktigt och det hindrar bra närvaro, så vi tror att om promoters arbetade tillsammans för att få till spelningar med bättre närvaro så skulle det hjälpa till en hel del i stället för att försöka knäcka varandra.

EKA: Punken verkar fortfarande ha en roll att spela när det kommer till att influera andra genrér. Ta till exempel band som The Rifles, The Enemy (Coventry) och The Kaiser Chiefs, en del av deras material hade kunnat kallas punk. Sen har du ju alla dessa "punkiga" boybands och MTV punk. Är det bra eller dåligt? Hur påverkar det era chanser att få spelningar?

A: Banden du nämner har sånger som skulle kunna klassas som punksånger, men jag tror att grejen är att de band du nämner är er mainstream, så de har ingen effekt på DIY-scenen, det finns en hel del bra band i DIY-scenen, faktum är att det troligtvis finns fler punk/oi!-band i farten än mainstreamband och fler punkband finns kvar längre, tack vare punkens själva natur, punk är för livet, inte en fas du går igenom.

Jag skulle också vilja tillägga att band som Green Day, Blink 182, Rancid, NOFX verkligen räknas för mig personligen, utan tvekan. Jag känner Lars Frederiksen och jag måste säga att han är 120% punk as fuck, jag har lyssnat på många intervjuer med dessa band och sett behind the scenes videor och de band jag nämner här är lika true när det gäller punkens anda som man kan bli, alla kanske inte gillar dem, men de har sin plats.

EKA: Vilken är den största skillnaden mellan att spela i Storbritannien och i utlandet? Vilket land i Europa tycker ni har den bästa scenen? Skulle ni vilja turnera i Skandinavien?

A: En del av oss har spelat på ett par skitschysta spelningar runt omkring i världen, min favoritweekend är festivalen Rebellion, som organiseras av Darren och Jenny Russell, det är på långa vägar den största och bästa, eftersom den attraherar så många folk från hela världen på 4 dagar och jag har personligen skaffat många goda vänner tack vare den weekenden, det är galet, kul och massor ut av bra musik.

Punk Rock Bowling i Las Vegas är ett annat måste för alla som älskar punkrock, det är en lång weekend på Sam's Town LV och musiken före och efter showerna plus den stora smällen sista natten måste upplevas för att man skall tro den och folket är verkligen äkta.

Vi älskar att spela i Europa, Tyskland har en bra scen, Holland är en annan favorit tillsammans med Italien, Frankrike och ja, vi skulle älska att turnera i Skandinavien, vi spelade med Demob i Norge på Stavanger Punk Rock Festival för runt omkring 5 år sen och oj, jag glömde nästan nämna Polen, mottagandet är makalöst, schyst folk och en sån passion för gatans punkmusik.

EKA: Vilket band inom punksvängen i Storbritannien är roligast att hänga med efter ett gig eller en festival? Vilka är tråkigast?

A: Wow! Bra fråga, men det skulle inte vara schyst att nämna nån individ, men jag skulle vilja nämna Cock Sparrer, de grabbarna är det mest stöttade oi!/streetpunkbandet i världen, men var finner man dem på spelningar? Snackar, minglar, dricker, skrattar och är del av hela det sociala i punken, de är helt jordnära och har alltid tid att ge vem som helst och det är del av Cock Sparrers framgångssaga och de förtjänar det definitivt tillsammans med alla andra band som gör likadant.

Mest tråkiga band, tja, jag skulle inte säga tråkig, men jo, Stiff Little Fingers, Jake Burns behöver lära sig att han kommit dit han kommit tack vare allt folk i scenen som gått på SLFs spelningar, köpt skivor, merch, etc, han är så asocial att man knappt kan tro de, synd och skam, för musiken SLF gjort under alla år har blivit legendarisk.

EKA: Vilka fotbollsklubbar följer ni och vilka är era lokala rivaler? Vad tycker ni om vad modern fotboll blivit och kan den nånsin återerövras av folket? Vad tycker ni om non-league fotboll?

A: Modern fotboll har dött tack vare pengarna, så sant det är sagt, pengarna spelarna och klubbarna får är löjligt mycket, jag skulle hellre gå och se en lokal Söndagsmorgons "kick about" för att vara ärlig, med det sagt är min lokala klubb väldigt dålig, eftersom vi är en rugbystad (och jag är inget rugbyfan). Jag har varit ett Man Utd-fan sedan jag nyss lärt mig gå, men trots det gör det mig ledsen att se det vackra spelet bli nedsmutsat av så mycket nonsens nu för tiden.

Chris Lloyd, vår gitarrist och jag (Andy K) har spelat halvprofessionellt, Liam och Baz stöder båda sin lokala klubb, Cheltenham Town och Marcus, tja, Marcus flyger para-glyders och hatar all sport. :-D

EKA: Vad tror ni om det kommande VMet i Brasilien? Tror ni England kommer att ta med sig en firma och hur tror ni polisen kommer att reagera? Har ni hört talas om polisens hot att ta in stridsvagnar och militärer att behandla huliganerna med?






torsdag 6 juni 2013

En intervju med Mobster


Mobster mobiliserade tre av medlemmarna: Anders Jeppsson (AJ), Niklas Anderberg (NA) och Mike Salonen (MS) för att svara på frågor inför Ska Mobilizer 2013.
EKA: Till att börja med, är det nåt i dricksvattnet, eller vad är det som får Landskrona att fostra så många bra baktakts-band?
AJ: Sommarstad, kuststad, arbetarstad. Ett vinnande recept för att fostra baktakt…
MS: Haha, tror kanske att det beror på att det alltid funnits många band i Landskrona. Framförallt efter punktiden. I och med punken, så uppmärksammades ska och reggae tidigt som musikaliska uttryck. Sen har ju Skåne överhuvudtaget varit bra på baktakt, allt sedan Skånes egen Bob Marley: Peps Persson!
NA: Att det just är Landskrona är ju också lite av en slump…
EKA: Finns det en stor känsla av unity i staden, så att punx, skins, rudeboys, etc umgås? Vad tycker ni om den attityd som finns hos vissa att man säljer ut sig om man, som ett ska-band, inte bara spelar för just "the usual suspects"?
NA: Det finns en ganska bra sammanhållning i staden, vi har alltid haft en mycket blandad publik i Landskrona sedan starten med The Skalatones.
MS: Och sen punktiden finns en bra samhörighetskänsla… Jag tycker man ska vara öppen för nya influenser… Puritaner är sällan vettiga… Vi har råkat ut för en del ”Ska-poliser” som tyckt att vi sålt oss, vilket vi struntar i. Däremot når vi en större publik.
EKA: Berätta om Ska-mobilizern i juni. Hur fixade ni fram den och kommer den bli ett årligen igenkommande evenemang?
NA: Vi tyckte det skulle va kul att arrangera en skakväll så som vi själva skulle vilja gå till… också kul att lira med gamla vänner igen som Charley Anderson (The Selecter/The Skalatones) och Michael Svegbrant från Skalatones.
Det kommer bjudas på musik från Skalatones, Mobster, Selecter och mycket annat. Johan Malm, från Reggae Scorcher, kommer att vara ska dj.
Spelningen sker på Gränden i Landskrona som vi arrenderar för kvällen (biljettpris 80 kronor)… Det ska bli riktigt kul…
MS: Ja, vi hoppas kunna göra detta återkommande… Vi får se och utvärdera efter den 15:e …
EKA: Vad tycker ni om den globala ska-scenen idag jämfört med när ni en gång kom in i den? Vilka internationella band skulle ni vilja dela scen med och vilka skulle ni inte ta i med tång?
AJ: Det saknas något eller några nya större band, det vore vitaliserande för hela Ska-scenen om det kom fram en större akt som kunde lyfta hela genren. Det finns många bra band och artister som är långt bättre än all det skräp som skapas i dagens musikfabriker likt Idol m.fl. När ska människor avslöja denna bubbla som är skapad för att sälja en produkt, när kommer nästa punkvåg? Den behövs mer än någonsin. Att få lira med Toots vore en ära  … Hoffmaestro skulle jag i inte ta i med en tång
MS: The Specials hade varit grymt! Aldrig, aldrig, aldrig Tomas Ledin!
NA: Jag tycker vi kan lira med alla band utan problem så länge de inte representerar nazistiska eller rasistiska åsikter…
EKA: Landskrona är rikskänt för sin sociala situation och sverigedemokraternas framgångar. Hur märker man av problemen dagligen och hur relaterar ni till det rent musikaliskt? Genom att koncentrera på positiva saker och få folk att vilja dansa i stället för att slåss, eller genom att gå till den andra extremen och predika från scenen?
AJ: Bara genom att tillhöra Ska-scenen i sig är att ta avstånd ifrån SD. Vi märker inte av SD direkt, de som sympatiserar med dem är väl främst tangentbordsmarodörer som inte kan ta en saklig diskussion med motargument. Fördomar i sig är farliga och är mindre begåvade personers verktyg för att skydda sig mot det okända. Vi bekämpar denna dumhet med våra texter, vi står för solidaritet och icke rasism!
MS: … och samtidigt får folk att dansa 
NA: Vi har alltid skrivit både humoristiska texter och texter med samhällsengagemang. Jag tror man skriver om vad som händer omkring sig…
EKA: Tror ni Landskrona BoIS kommer att återvända till Allsvenskan nån gång och vad tror ni behövs göras för att det skall ske?
NA: Det tror jag absolut, det måste gå, men det är svårt… pengar spelar en allt större roll inom fotbollen…
MS: Självklart! Mer satsning på ungdomar.
AJ: BoIS kommer alltid tillbaka, det är bara en fråga om tid och det finns endast en väg. Att ta fram lokala talanger, vi kan inte värva ihop ett lag som avancerar till Allsvenskan och det gillar vi! Att slå underifrån med lokala pågar som har BoIS inristat i hjärtat, det är sånt som enar.
EKA: Vad tycker ni om den pågående debatten kring 51%-regeln?
AJ: Vi är för demokratin i idrottsföreningar och emot kommersialiseringen av t.ex. Fotbollsklubbar. Idrott är till för alla och ska inte vara en lekstuga för penningstinna kapitalister. Titta hur det ser ut i England, där har vanligt folk knappt råd att gå på en fotbollsmatch. Det har blivit för mycket business!
EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle det vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?
NA: Varför inte ett fotbollslag…
AJ: Utan tvekan! Vår trummis är som en målvakt, han skäller på alla! Basisten som en back, burdus och kompromisslös. Gitarr och orgeln är vårt välbalanserade mittfält och frontmannen är den som nätar efter sina smekande finter. Blåset kan utan tvekan jämföras med yttermittfältare, släpar benen efter sig men när de väl får bollen så går det undan och inläggen ramlar in i straffområdet.
EKA: Nåra ord till era fans i Eslöv? Vill ni spela här? Hur bokar man er?
MS: Vi hoppas att även baktaktsdiggare från Eslöv hittar till Landskrona den 15:e juni. Det hade varit kul… Det hade också varit kul att spela i Eslöv nån gång…
AJ: Det går alltid att nå oss och få mer info via vår hemsida (www.mobsterska.com)
NA: Keep Skanking! Vi ses på Gränden den 15:e på Ska Mobilizer 2013