På senare år har jag inte hängt med så mycket i vad som hänt i baktaktssvängen, utan mest lyssnat på gamla plattor, men så har utmärkta etiketten Rocking Records skickat mig ett par skivor att recensera, varav den här är en.
Mycket har uppenbarligen hänt medan jag lyssnat på gamla skivor från förr, flörten med punken verkar definitivt vara borta och nu är det snarare så att de som blivit kvar i scenen och gör musik är inspirerade direkt av originalen, 60-talsscenen på Jamaica.
Vad vi får här, levererat av Jr. Thomas, är bra, välspelad musik av folk som kan sina instrument och inte bara gör tråkig punk med baktakt. Texterna är också helt klart av det bättre skicket, mest kärlekstexter och även om Jr. Thomas inte levererar Shakespeares sonetter, så är det svårt att skriva meningsfulla kärlekstexter, men jag tycker överlag att han lyckas.
Men musiken är den främsta "selling pointen". Jag vet inte varför, men jag får vibbar av Sly & Robbie, såväl som Althea & Donna och Blaxploitation-erans soulmusik. Det är soulful ska/rocksteady och en hel del reggae från tidigt 70-tal, innan ganja-psykosen satte in.
Jag tänkte först skriva att Jr. Thomas är bra så är han så fruktansvärt bra, Somebody like you är definitivt en het kandidat till titeln "årets bästa låt", alla kategorier. Det står jag fast vid. Men jag hade också tänkt skriva att när han är dålig, så är han bara seg och tråkig, men efter ett par genomlyssningar kan jag bara konstatera att hans musik växer på mig och det mesta på plattan är faktiskt riktigt schyst, även om den stundtals förblir en smula seg.
En schyst platta får ett schyst betyg. 82,5% i grad av tillfredsställelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar