fredag 24 augusti 2012
tisdag 21 augusti 2012
Trallpunk - back with a bang?
Jag började lyssna på punk i slutet av 80-talet, när jag gick i mellanstadiet. Jag diggade Ebba Grön, Sex Pistols, The Clash och Nina Hagen. Inte speciellt nåra streetkreddiga band.
Hursomhelst, jag blev kompis med en kille vi kallade "Mini-Kalle", sedemera känd som "Poxy". Han och jag lyssnade på punk tillsammans och var, tillsammans med en tredje kille, de enda punksnubbarna på skolan. Så småningom skulle vi bli kommunens första opolitiskt motiverade skins (jag var politisk, men skilde på livsstilen och politiken, jag var röd, men hängde aldrig med redskins), men det är en annan historia.
Någon gång i början av 90-talet upptäckte jag två band som kom att betyda mycket för mig under den perioden, nämligen svenska De Lyckliga Kompisarna (DLK) och amerikanska Bad Religion.
Jag gillade nog DLK bäst. De körde en blandning av Bad Religions speed och trummor, Stiff Little Fingers melodislingor, samt attityd och textinnehåll från svensk 77-punk. Det lät helt nytt för mig, som var uppfostrad på 77-punk. Det var snabbare, bättre genomtänkta texter och en melodi som gjorde att man kunde tralla med i refärnger och verser, något som innebar att bandet DLK och senare hela genrén som uppstod runt den kom att kallas just "trallpunk". (Nej, jag räknar inte band som Asta Kask, Attentat eller Sötlimpa till trallpunk, de var tidigare och hade en annan attityd).
Men säg den lycka som varar för evigt. I DLKs spår uppstod som sagt en hel genré av band som lät precis som DLK. Lågmärket kom med den politiska samplern Antifascistisk Offensiv, från 1996, där alla band, oavsett varifrån de kom, härmade Marts Stockholmsdialekt. Ungefär som alla band (undantaget Clockwork Crew) i oi!-scenen som försöker låta som real Cockneys.
I sanningens namn hade jag slutat lyssna så mycket på trallpunk när den samplern och hela plagiatscenen infann sig. Runt den tiden lyssnade jag mest på Jamaicansk 60-tals ska och oi!.
I alla fall, genrén trallpunk hade blivit så tråkig att de flesta av oss som lyssnat på genrén låtsades som att vi aldrig gått igenom det stadiet och genrén blev den bredare punkscenens whipping-boy. Ett svenskt community som är så hemskt att jag inte tänker nämna det vid namn (nej, det är inte Bråkis jag talar om) hade på sitt punkforum länge en text där det stod att trallpunk inte räknades till riktig punk. Sant, plagiatbanden kan knappast kallas punk om punken handlar om att göra sin egen grej. Skåningar som låter som Stockholmare blir bara töntigt.
Men, så damp en recenssionskiva från bandet Trevolt ner i min postlåda häromåret och jag återupptäckte genrén. Trevolt, Skånes bästa band, hade verkligen en egen stil som de uppenbarligen utvecklat genom att lyssna på samma band som influerat DLK och inte bara kapat DLKs koncept rakt av. Det var nytt, men samtidigt troget det gamla, det var fräscht, spännande och häftigt och det var kul att höra att en av ens tidiga punkförälskelser fick nytt liv igen.
Efter Trevolt kommer, på min lista, street-tralliga Dräperz, som, om än inte lika coola som Trevolt, i alla fall gör sitt för att melodisk punk i Sverige skall få en revival och kanske tiden är mogen för det? Kanske vi skall slänga bort vår skam över att ha varit gamla trallpunkare och låta en av Sveriges inhemskaste genrér få en revival likt oi!/streetpunk fick under 90-talet och crust under 2000-talets första årtionde?
Kan fler band följa i Trevolts och Dräperz fotspår, men göra sin egen grej, så tror jag att tiden kan vara mogen för en trall-revival!
Hursomhelst, jag blev kompis med en kille vi kallade "Mini-Kalle", sedemera känd som "Poxy". Han och jag lyssnade på punk tillsammans och var, tillsammans med en tredje kille, de enda punksnubbarna på skolan. Så småningom skulle vi bli kommunens första opolitiskt motiverade skins (jag var politisk, men skilde på livsstilen och politiken, jag var röd, men hängde aldrig med redskins), men det är en annan historia.
Någon gång i början av 90-talet upptäckte jag två band som kom att betyda mycket för mig under den perioden, nämligen svenska De Lyckliga Kompisarna (DLK) och amerikanska Bad Religion.
Jag gillade nog DLK bäst. De körde en blandning av Bad Religions speed och trummor, Stiff Little Fingers melodislingor, samt attityd och textinnehåll från svensk 77-punk. Det lät helt nytt för mig, som var uppfostrad på 77-punk. Det var snabbare, bättre genomtänkta texter och en melodi som gjorde att man kunde tralla med i refärnger och verser, något som innebar att bandet DLK och senare hela genrén som uppstod runt den kom att kallas just "trallpunk". (Nej, jag räknar inte band som Asta Kask, Attentat eller Sötlimpa till trallpunk, de var tidigare och hade en annan attityd).
Men säg den lycka som varar för evigt. I DLKs spår uppstod som sagt en hel genré av band som lät precis som DLK. Lågmärket kom med den politiska samplern Antifascistisk Offensiv, från 1996, där alla band, oavsett varifrån de kom, härmade Marts Stockholmsdialekt. Ungefär som alla band (undantaget Clockwork Crew) i oi!-scenen som försöker låta som real Cockneys.
I sanningens namn hade jag slutat lyssna så mycket på trallpunk när den samplern och hela plagiatscenen infann sig. Runt den tiden lyssnade jag mest på Jamaicansk 60-tals ska och oi!.
I alla fall, genrén trallpunk hade blivit så tråkig att de flesta av oss som lyssnat på genrén låtsades som att vi aldrig gått igenom det stadiet och genrén blev den bredare punkscenens whipping-boy. Ett svenskt community som är så hemskt att jag inte tänker nämna det vid namn (nej, det är inte Bråkis jag talar om) hade på sitt punkforum länge en text där det stod att trallpunk inte räknades till riktig punk. Sant, plagiatbanden kan knappast kallas punk om punken handlar om att göra sin egen grej. Skåningar som låter som Stockholmare blir bara töntigt.
Men, så damp en recenssionskiva från bandet Trevolt ner i min postlåda häromåret och jag återupptäckte genrén. Trevolt, Skånes bästa band, hade verkligen en egen stil som de uppenbarligen utvecklat genom att lyssna på samma band som influerat DLK och inte bara kapat DLKs koncept rakt av. Det var nytt, men samtidigt troget det gamla, det var fräscht, spännande och häftigt och det var kul att höra att en av ens tidiga punkförälskelser fick nytt liv igen.
Efter Trevolt kommer, på min lista, street-tralliga Dräperz, som, om än inte lika coola som Trevolt, i alla fall gör sitt för att melodisk punk i Sverige skall få en revival och kanske tiden är mogen för det? Kanske vi skall slänga bort vår skam över att ha varit gamla trallpunkare och låta en av Sveriges inhemskaste genrér få en revival likt oi!/streetpunk fick under 90-talet och crust under 2000-talets första årtionde?
Kan fler band följa i Trevolts och Dräperz fotspår, men göra sin egen grej, så tror jag att tiden kan vara mogen för en trall-revival!
lördag 11 augusti 2012
Min topp 30 punkband
Den utmärkta punkbloggen Schizo Fanzine har nyligen haft en special med de trettio bästa punkbanden. Jag kan inte vara sämre, här är min lista!
1. SECTION 5
Bandet förkroppsligar vad bra oi! skall handla om, "a laugh and a say", samtidigt som bandet är extremt "down to earth". Lät världens bästa band!
2. RUDIMENTARY PENI
En gång betydde det här bandet väldigt mycket för mig. Extremt unikt band.
3. KORT PROSESS
Inspirerade av Rudimentary Peni, fast sjungande på norska och ett mer metal-aktigt sound på en del låtar. Dock har de inte stulit Rudimentary Peni's sound rakt av, utan har en hel del originalitet med i påsen. Lätt Skandinaviens bästa band!
4. ZOUNDS
En del kritiserar det här bandet för att det inte är snabbt nog som anarkopunk. Det tycker inte jag, jag tycker de är geniala och lyckas blanda politik med vardagsproblem och blir därför aldrig lika gaphalsiga som en del band.
5. THE MOB
Ytterligare ett sakta anarkopunkband som, likt Zounds, blandar politik och vardag och körde ett unikt, dansvänligt sound.
6. THE APOSTLES
Ingen skiva låter den andra lik. Även om den är lite i proggigaste laget rekommenderas plattan Punk Obituary!
7. DIRT
Object! Refuse! Reject! Abuse! Nuff said!
8. THE SYSTEM
Udda anarkopunkband som aldrig riktigt slog igenom, men som gett oss underbara sånger som Dogs of war och SAS.
9. ICONS OF FILTH
Bandet tog Conflicts sound och budskap, men gjorde det bättre.
10. MDC
Amerikanskt hc-band med viss politisk framtoning som jag aldrig tröttnar att lyssna på. Gillar särskilt deras humor!
11. THE DICKS
Ett av USAs bästa band någonsin.
12. AGENT BULLDOGG
Svensk klassiker!
13. PERKELE
Fruktansvärt bra band, bra live med!
14. PRINS CARL
Ett svenskt band som börjat visa framfötterna, riktigt bra musik!
15. COCK SPARRER
Allt de gjort är bra, problemet är bara att de inte är särskilt nyskapande!
16. MINOR THREAT
Ett band som är bra musikaliskt och som jag lyssnade massor på första tiden utan alkohol.
17. SHAM 69
Alla har synpunkter på det här bandet, men det de gjorde under 70-talet håller än.
18. VICE SQUAD
Bästa tjejfrontade bandet någonsin.
19. SLAPSHOT
Ett straight edge band till, som visat att man inte behöver vara snäll vegan för att vara edgare.
20. SS DECONTROL
Bandet som skapade hela straight edge-scenen i Boston och influerat myriader av band från den trakten.
21. THE EFFIGIES
När de fortfarande var punk var de ett av USAs bästa band, hc uppblandat med melodisk punk och annorlunda texter. Dessutom var de skinheads redan 1979!
22. BÖHSE ONKELZ
Klassiker från Tyskland. Gjorde några oerhört fina oi!-låtar, men även en hel del fina rock & roll-låtar med efter att de lämnar scenen.
23. THE SOCCER HOOLY'S
Riktigt bra fotbolls-oi!-band, gjort några riktiga anthems!
24. ALLTID JAGET
Bra, metalinfluerat hc-band från Norge. Rekommenderas!
25. PUBLIC ENEMY
Vet inte om det är samma band som det senare nazibandet med samma namn. Bandet som släppte det opolitiska albummet som innehöll låten Pervert är emellertid ett stycke oi!-historia.
26. STRAW DOGS
Kanske en smula homofobiska för en del, men det måste medges, de gjorde ett par förbaskat fina låtar!
27. CASE OF PRIDE
Norway's finest! Har en tatuering med det bandnamnet på min högerarm, bästa oi!-bandet Norge skapat.
28. GORILLA BISCUITS
Klassiskt straight edge-band med en smula polerat sound.
29. SICK OF IT ALL
Tung, aggressiv hardcore som knappast behöver någon introduktion!
30. NEGATIVE APPROACH
Ett riktigt bra band när de var som bäst, med låtar som Ready to fight och Can't tell no one. Dock har de gjort en del tråkigt material med.
Bandet förkroppsligar vad bra oi! skall handla om, "a laugh and a say", samtidigt som bandet är extremt "down to earth". Lät världens bästa band!
2. RUDIMENTARY PENI
En gång betydde det här bandet väldigt mycket för mig. Extremt unikt band.
3. KORT PROSESS
Inspirerade av Rudimentary Peni, fast sjungande på norska och ett mer metal-aktigt sound på en del låtar. Dock har de inte stulit Rudimentary Peni's sound rakt av, utan har en hel del originalitet med i påsen. Lätt Skandinaviens bästa band!
4. ZOUNDS
En del kritiserar det här bandet för att det inte är snabbt nog som anarkopunk. Det tycker inte jag, jag tycker de är geniala och lyckas blanda politik med vardagsproblem och blir därför aldrig lika gaphalsiga som en del band.
5. THE MOB
Ytterligare ett sakta anarkopunkband som, likt Zounds, blandar politik och vardag och körde ett unikt, dansvänligt sound.
6. THE APOSTLES
Ingen skiva låter den andra lik. Även om den är lite i proggigaste laget rekommenderas plattan Punk Obituary!
7. DIRT
Object! Refuse! Reject! Abuse! Nuff said!
8. THE SYSTEM
Udda anarkopunkband som aldrig riktigt slog igenom, men som gett oss underbara sånger som Dogs of war och SAS.
9. ICONS OF FILTH
Bandet tog Conflicts sound och budskap, men gjorde det bättre.
10. MDC
Amerikanskt hc-band med viss politisk framtoning som jag aldrig tröttnar att lyssna på. Gillar särskilt deras humor!
11. THE DICKS
Ett av USAs bästa band någonsin.
12. AGENT BULLDOGG
Svensk klassiker!
13. PERKELE
Fruktansvärt bra band, bra live med!
14. PRINS CARL
Ett svenskt band som börjat visa framfötterna, riktigt bra musik!
15. COCK SPARRER
Allt de gjort är bra, problemet är bara att de inte är särskilt nyskapande!
16. MINOR THREAT
Ett band som är bra musikaliskt och som jag lyssnade massor på första tiden utan alkohol.
17. SHAM 69
Alla har synpunkter på det här bandet, men det de gjorde under 70-talet håller än.
18. VICE SQUAD
Bästa tjejfrontade bandet någonsin.
19. SLAPSHOT
Ett straight edge band till, som visat att man inte behöver vara snäll vegan för att vara edgare.
20. SS DECONTROL
Bandet som skapade hela straight edge-scenen i Boston och influerat myriader av band från den trakten.
21. THE EFFIGIES
När de fortfarande var punk var de ett av USAs bästa band, hc uppblandat med melodisk punk och annorlunda texter. Dessutom var de skinheads redan 1979!
22. BÖHSE ONKELZ
Klassiker från Tyskland. Gjorde några oerhört fina oi!-låtar, men även en hel del fina rock & roll-låtar med efter att de lämnar scenen.
23. THE SOCCER HOOLY'S
Riktigt bra fotbolls-oi!-band, gjort några riktiga anthems!
24. ALLTID JAGET
Bra, metalinfluerat hc-band från Norge. Rekommenderas!
25. PUBLIC ENEMY
Vet inte om det är samma band som det senare nazibandet med samma namn. Bandet som släppte det opolitiska albummet som innehöll låten Pervert är emellertid ett stycke oi!-historia.
26. STRAW DOGS
Kanske en smula homofobiska för en del, men det måste medges, de gjorde ett par förbaskat fina låtar!
27. CASE OF PRIDE
Norway's finest! Har en tatuering med det bandnamnet på min högerarm, bästa oi!-bandet Norge skapat.
28. GORILLA BISCUITS
Klassiskt straight edge-band med en smula polerat sound.
29. SICK OF IT ALL
Tung, aggressiv hardcore som knappast behöver någon introduktion!
30. NEGATIVE APPROACH
Ett riktigt bra band när de var som bäst, med låtar som Ready to fight och Can't tell no one. Dock har de gjort en del tråkigt material med.
fredag 10 augusti 2012
Eslövs BK - Tomelilla IF: 0-1
På vägen till matchen, i regn (som vanligt denna säsongen) gick jag och filosoferade lite inför matchen och våra förutsättningar. Jag hade hoppats att Eslövs hederliga medborgare skulle strunta i handbollsmatchen och i stället sluta upp mangrannt bakom EBK. Handbollsmatchen kan man spela in eller i alla fall se höjdpunkter från på sport-tv, men EBK mot tabellettan har man bara en chans att se och det är live.
Vi har ju faktiskt bara ett lag i själva staden, vilket betyder att vi inte har ett invandrarlag och ett svennelag, inte ett knegarlag och ett rikemanslag, inte ett vänsterlag och ett högerlag, utan ETT EBK och det borde bädda för party på varje hemmamatch, särskilt eftersom musiken inför denna matchen var lite mer varierad, jag märkte bland annat några av mina favoriter som Elvis och The Clash ur högtalarna, även om där var en del annat som inte föll mig lika djupt i smaken.
Tyvärr, måste jag säga, uteblev partyt idag med. Som vanligt var det relativt mycket folk på läktaren men, också som vanligt, gav bortaklacken mest ljud i från sig. När skall Eslövsborna vakna? Vi har ett skitfint lag som spelar för oss alla, vi borde vara stolta över dem och inte tolerera att några Tomelliabor kommer hit och lekar kungar på Ekevalla!
Matchen, då? Målet kom i 87e och då hade TIF dominerat ganska rejält ganska länge, även om det kom en hel del fina EBK-chanser med, bland annat ett efter väldigt fint lagspel från våra grabbar i 66e minuten, även om det som sagt inte räckte hela vägen fram.
Matchen var stundtals ful och fulheterna stod TIF för och fick en hel del gula kort. Varje gång gult kort delades ut började bortaklacken att skrika åt domaren. Dålig stil. Sånt kanske går för sig uppåt i divisionerna, men det här är familjefotboll och ungarna som sitter på läktaren skall inte behöva höra sån skit. En annan fin EBK-chans kom i 29e, men TIFs försvar var idag inte möjligt att penetrera.
Matchens lirare är för mig Ali Al-Sultani. Eftersom våra grabbar inte gjorde något mål måste därför försvaret, målvakten och mittfältet få mest credit, eftersom TIF spelade stundtals väldigt anfallsglatt och hade flest och farligast chanser. Bland våra försvarare tyckte jag Al-Sultani stod ut mest på ett positivt sätt. Han gav den där lilla extra biten energi och ansträngning i allt vad han gjorde och spelade stundtals väldigt fin fysisk försvarsfotboll.
Var står vi nu? Kvar på 3e plats, men Tomelilla rycker ännu mer nu, upp 11 poäng före oss och vi kan känna Tollarp och Åhus Horna nafsa oss i baken. Skall vi ha en chans att gå upp måste vi vinna fler matcher. Då går det inte att ursäkta sig med att TIF är tabelletta.
På nästa match vill jag ha fulla läktare! Auf gehts, EBK!!!
Vi har ju faktiskt bara ett lag i själva staden, vilket betyder att vi inte har ett invandrarlag och ett svennelag, inte ett knegarlag och ett rikemanslag, inte ett vänsterlag och ett högerlag, utan ETT EBK och det borde bädda för party på varje hemmamatch, särskilt eftersom musiken inför denna matchen var lite mer varierad, jag märkte bland annat några av mina favoriter som Elvis och The Clash ur högtalarna, även om där var en del annat som inte föll mig lika djupt i smaken.
Tyvärr, måste jag säga, uteblev partyt idag med. Som vanligt var det relativt mycket folk på läktaren men, också som vanligt, gav bortaklacken mest ljud i från sig. När skall Eslövsborna vakna? Vi har ett skitfint lag som spelar för oss alla, vi borde vara stolta över dem och inte tolerera att några Tomelliabor kommer hit och lekar kungar på Ekevalla!
Matchen, då? Målet kom i 87e och då hade TIF dominerat ganska rejält ganska länge, även om det kom en hel del fina EBK-chanser med, bland annat ett efter väldigt fint lagspel från våra grabbar i 66e minuten, även om det som sagt inte räckte hela vägen fram.
Matchen var stundtals ful och fulheterna stod TIF för och fick en hel del gula kort. Varje gång gult kort delades ut började bortaklacken att skrika åt domaren. Dålig stil. Sånt kanske går för sig uppåt i divisionerna, men det här är familjefotboll och ungarna som sitter på läktaren skall inte behöva höra sån skit. En annan fin EBK-chans kom i 29e, men TIFs försvar var idag inte möjligt att penetrera.
Matchens lirare är för mig Ali Al-Sultani. Eftersom våra grabbar inte gjorde något mål måste därför försvaret, målvakten och mittfältet få mest credit, eftersom TIF spelade stundtals väldigt anfallsglatt och hade flest och farligast chanser. Bland våra försvarare tyckte jag Al-Sultani stod ut mest på ett positivt sätt. Han gav den där lilla extra biten energi och ansträngning i allt vad han gjorde och spelade stundtals väldigt fin fysisk försvarsfotboll.
Var står vi nu? Kvar på 3e plats, men Tomelilla rycker ännu mer nu, upp 11 poäng före oss och vi kan känna Tollarp och Åhus Horna nafsa oss i baken. Skall vi ha en chans att gå upp måste vi vinna fler matcher. Då går det inte att ursäkta sig med att TIF är tabelletta.
På nästa match vill jag ha fulla läktare! Auf gehts, EBK!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)