E: Vi stötte på varandra på olika punk gig i vår stad (Derby, UK) och snackade alltid om de gamla tiderna i The Enemy och sa alltid att vi borde komma ihop för ett återföreningsgig. Så, i januari 2012, bokade vi en replokal och njöt av det, så vi började repa varje vecka tills vi spelade ett återföreningsgig i vår hemstad, i juni 2012.
Vi har kvar alla fyra originalmedlemmar; Mark Woodhouse (sångare), Steve Mellers (Gitarr), Steve O'Donnell (Bas, sång), Mark Herrington (Trummor, sång) och vi la till en gitarrist till, Wayne Griffiths, för extra power!!
EKA: Har ni förblivit punkare genom åren? Jag frågar, för att jag vet att en hel del gamlingar inom scenen gick över till metal i slutet av 80-talet. Vad för slags annan musik gillar ni?
E: Vi har i grund och gotten förblitt trogna våra punk ideal venom åren, även om basisten Steve O'Donnell gick över till lite metal i slutet av 80-talet.
Vi gillar all music med lite power i sig, men vi älskar de gamla originalen, som The Clash, Stiff Little Fingers, Slaughter & the Dogs etc..
EKA: Ni skall snart släppa en ny platta, hur låter ni idag? Kan vi förvänta oss nånting liknande ni lät på Gateway to hell?
E: Japp, vi har en trespårssingel på väg ut den här veckan och vi är väldigt nöjda med den. Vi tycker själva att de nya sångerna är bättre än allt på Gateway to Hell-plattan, i en liknande stil, kanske mer melodiskt. Men fortfarande med en punkfeeling.
EKA: Det händer rätt så mycket tråkiga saker i världen idag, krig, nedskärningspolitik, terrorism och det har lett till en del protester runt världen. Tror ni detta leder till att fler upptäcker punkens upproriska natur och att de kommer in i scenen?
E: Japp, det sker en hel del nedskärningar, etc i världen idag och vi frågar oss "Varför skall den hårt arbetande mannen, eller kvinnan, på gatan betala för mäktiga organisationers misstag" och vi blir upprörda av att folk blur orättvist och orättfärdigt behandlade av folk i maktställning. Vi tycker också att punken kommer tillbaka till förgrunden som proteströrelse, åter igen.
EKA: Det finns ett annat band (vars första platta jag ärligt talat faktiskt gillade) som kör en indie-rockgrej och som stal ert namn. Vad tycker ni om det bandet och har det skett nåra missförstånd var folk trot de skull se Coventry-bandet, men ni dök upp på gigget istället?
E: Det andra bandet skulle, tycker vi, undersökt om namnet var ledigt innan de tog det. Vi är båda medvetna om varandra och har en hälsosam respekt för varandras musik.
Vi försöker undvika missförstånd rörande namnet genom att väldigt tydligt annonsera oss som '82Punkbandet.
EKA: Är ni Rams-fans? Tror ni det finns nån chans att klubben tar sig tillbaka till högsta ligan inom snar framtid? Stöder ni nåra non-league-klubbar med? Vad tycker ni om det mångmiljardspektakel modern footboll blivit och vad kan man göra för att den återigen skall bli "arbetarsamhällets hjärta och själ"?
E: Vi är inte riktigt nåra stora fans av footboll, även om sångaren Mark Woodhouse och basisten Steve O'Donnell gillar Chelsea FC. Olyckligtvis, så tror vi att fotbollen kommer att få lida nu när så många ställs inför finansiella svårigheter.
EKA: Om ert band var en sport, vilken skulle den vara? Nånting hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?
E: Om vårt band var en sport, så tror vi att den hade varit nånting väldigt fysiskt, som tag team-wrestling!!!
EKA: Nåra ord till era svenska fans? Skulle ni vilja spela här?
E: Vi hade ett gäng fans som kom från Sverige, över till Storbritannien för att se oss på punkfestivalen Rebellion (Blackpool, UK) i Augusti förra året och vi blev väldigt smickrade över att de gjorde den långa resan för att se oss. Vi gav dem en särskild "shout out" för att säga tack under uppträdet.
Vi skulle vilja tacka alla våra svenska fans och skulle verkligen vilja komma till Sverige för att spela - vi väntar bara på ett erbjudande!!!
