DOKA: "New Era"

/ARTIST: DOKA / TITEL: New Era / GENRÉ: Streetpunk / ETIKETT: AMTY / FORMAT: CD /

Så här är det, jag har inte uppdaterat den här bloggen på ett tag. Det finns ett par anledningar till det, för det första översvämmas den svenska punkbloggosfären av bra bloggar som t.e.x Punk och Oi! och annat skoj och Ståkuk och förhud, vilka gör vad jag försökt göra mycket bättre och lusten att blogga om punk har lagt sig. Till på köpet har jag börjat tröttna på punk, är inne i en baktkats- och soul- period. Men framför allt har jag en ny blogg som handlar om ska/soul, den finner ni här.

Så jag hade egentligen tänkt sluta blogga om punk/hc/oi!/whatever, men så sände de hygliga droogisarna på AMTY mig den här plattan och eftersom jag inte vill att folk sänder saker till mig utan att jag recenserar dem, så får det bli en recension ändå, men, alla som läser detta, SKICKA MIG INGA FLER PUNK-PLATTOR, JAG KOMMER INTE ATT RECENSERA DEM!!!

Nåja, då går vi till plattan här.

Den här plattan väcker nostalgiska känslor, hade den kommit för 15-20 år sen, så hade jag fullkomligt älskat den. Det är samma poppiga gatupunk av US Bombs eller Social Distortions karaktär med hookiga refränger som får en att tänka VOAG och Sidekick Records. Tycker även man kan lukta sig till lite poppig 77-punk typ The Jam och Buzzcocks. I vissa låtar får man nästan lite Cock Sparrer-känsla, men riktigt så högt kommer killarna i DOKA inte upp.

Bandet gör allting rätt och det är kanske det som gör att det som hade funkat då, inte funkar nu för mig. Från gitarriffen till sångarens plågade engelska, det hela är en smula överproducerat och "perfekt" för mig. Jag saknar lite aggression och primitivitet.

Men med det sagt, så finns det folk som gillar DOKAs skola punk och eftersom bandet gör det förbaskat fint, så tror jag nog att bandet har en chans att få många spelningar på kontinenten, såväl som hemmavid.

Gillar nig poppig, välpolerad punk med singalongrefränger, så är det här ett givet köp och en sommarens bästa investeringar.

Ny punk/oi!-blogg från Malmö

Stolhet & Fördom hittar du här: http://stolthetfordom.blogspot.se/2014/11/recension-urband-savage-let-thunder.html

The Liptones, "Sidospår"

/ ARTIST: The Liptones / TITEL: "Sidospår" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: AMTY / FORMAT: CD /

AMTY har släppt en hel del bra plattor, men frågan är om inte det här är en av de bättre jag hört. Det är solklart den bästa av Liptones jag hört och det är kul med ska på svenska. Det är alltid kul med musik på svenska, men att göra ska på svenska blir nåt extra. Jag kan inte riktigt beskriva varför jag gillar det, men jag gör det verkligen.

Bandet har gjort sig berömt för att köra en blandning av ska och punk, men punken på den här plattan ligger nog mer i attityden och själva hastigheten på musiken. Det är långt i från tre-ackords-musik och särskilt blåssektionen imponerar.

Nej, jag skulle snarare säga att bandet låter som den felande länken mellan 2Tone och svensk 90-tals-ska. Även om bandet naturligtvis låter som sig själv, de har haft god tid på sig att utveckla sitt eget sound, så är det, om än på svenska, en stor nostalgitripp för oss som kom in i scenen på riktigt under tidigt/mitten av 90-talet, men framförallt tycker jag man hör en bit 2Tone-inspiration som man inte riktigt hört av bandet förr.

Jag tycker bandet påminner mycket om The Specials i det att de tar en punkattityd i botten och behandlar jamaicansk musik med den och gör det på sitt eget sätt och brygger en dansant musik till resultat. Liksom Specials kunde göra snabbare nummer, såväl som mer reggaeaktiga Ghost Town, gör Liptones Fri i samma dubbiga slöa reggaestil.

Det finns egentligen inga svaga låtar på plattan och även om jag skankar loss rejält till sista spåret, Sommarlåten, så är den absolut bästa låten på plattan Mörka kvarter, som jag tycker är nåt av det bästa som gjorts på svenska i baktaktsväg.

Det enda trista med plattan är att den kom under brittsommaren. Skulle vara roligare om den kommit under själva sommaren och blivit soundtrack till sol, grillade quornburgare och alkoholfri Stowford Press. Men, men, alla som gillar baktakt till sommaren får väl lägga den på is till 2015. Inte för att jag tror man hinner tröttna på den tills dess.

Skulle vara kul om bandet kom till Skåne inom snar framtid med.

Bra jobbat, pågar!

En schyst platta får ett schyst betyg, 95,8% i grad av tillfredsställelse!

Projekt 9, "Storebror"

/ ARTIST: Projekt 9 / TITEL: "Storebror" / GENRÉ: Streetpunk / ETIKETT: Contra Records / FORMAT: Vinyl-EP /

Den här plattan har jag väntat länge på och väntan har inte varit förgäves. Med i bandet finns medlemmar från många andra svenska gatupunkband som The Lowlifes, Agent Bulldogg, Antipati, Frenzy Four, Poor Ol' Slugs, Avgå! och säkert något jag glömt.

Det här är schyst gatupunk och bandet kommer säkert att bli väldigt populärt, både på vikingastränder och utländska dito. Musikaliskt tycker jag det låter som en viss del tidig oi! och sångaren, Erik, har en röst och sångteknik som imponerar massor, en av de bästa stämmorna jag hört på svenska på länge.

Om ena benet står i tidig oi! och får en att tänka Hodges-era 4-skins, tycker jag det finns lite rock & roll-ig tidig punk, typ Chiswick-soundet i det hela, en blandning som får mig att tänka lite For the love of oi!-era Section 5.

Bandet har tagit en musik och attityd som kommit lång väg sen de första staplande stegen för svensk opolitisk oi!-scen under 90-talet. Ja, influenserna från 4-skins, Sham 69 och tidiga, opolitiska, Skrewdriver finns där, men de gör också sin egen sak och gör det förbaskat bra.

Med så mycket sagt kvarstår frågan, är det nydanande? Svaret blir ett "nja". De gör som sagt saken bra och alla oi!-diggare uppmanas att investera i plattan, det är bara det att jag tänker samma sak som när jag recenserade Last Seen Laughing, det blir som sagt inte så nydanande. Jag vet att basisten lyssnar en hel del på anarkopunk med och även om jag blivit allergisk mot senare a-punk, tycker jag att det hade varit kul om det kom nåt band som gick ur det färdiga formatet för streetpunk och utforskade andra musikaliska marker med. Men då hade det ju inte varit streetpunk, så det är möjligt att jag gnäller för gnällandets skull. Pardon me.

Det som däremot höjer bandet är texterna. Visst, det finns en supa och slåss-låt med på plattan, gjord tillsammans med basistens storebror, men det finns också med låtar om överklassen, politiker och andra som gör oss working class punks, skins & herberts liv till en vansinnig situation. Det gillar vi. Det finns absolut utrymme för supa och slåss-låtar, det är en viktig del av våra subkulturers anda, men den tidiga streetpunkmiljön handlade också om social protest och detta lyckas bandet få med ett okrystat och mästerligt vis.

Detta är en på alla sätt schyst platta och ett imponerande förstasläpp av ett ungt svenskt band och förutom att få en att vilja vänta på nästa släpp av bandet, får den en att vilja upptäcka bandmedlemmarnas övriga band. Jag noterar på fb att Avgå! nyss gjort en demo och det skall bli kul att höra den så småningom.

Som sagt, en schyst platta med riktig schyst gatupunk och tänkvärda texter och även om den inte når riktigt hela vägen, är den ett imponerande förstasläpp och bandet förtjänar respekt och din kosing. Se dem live, köp plattorna de släpper och eventuella badges och t-shirts.

En relativt schyst platta som denna får ett relativt schyst betyg, 83,1% i grad av tillfredsställelse!

Våldsamt Motstånd, obetitlad EP

/ ARTIST: Våldsamt Motstånd / TITEL: Ingen / GENRÉ: Crust / ETIKETT: Högre Tempo! / FORMAT: EP /

Våldsamt Motstånd måste ha varit nöjda med min förra recension av dem, för jag behövde inte tjata på dem om att skicka in mer material till recension, den här vinylplattan dök upp i postlådan helt spontant.

I sanningens namn förtjänar jag inte att få den gratis, jag har nämligen grymt lite koll på sån, den mer brutalare formen av punk, och har svårt att höra skillnad på d-takt och crust. Jag tycker mig emellertid höra lite Monster X i sista låten, Snake people, det är samma tunga, mosh-vänliga growldrivna punk och Monster X är väl crust? Med risk för att göra bort mig mycket, så sätter jag etiketten crust på den här plattan, även om det finns en hel del hc- och metalinfluenser med.

Just moshvänligheten går igenom massor på den och jag kommer att spela den om och om igen under sommaren, medan jag moshar runt i sovrummet i min Ben Shermanskjorta och snaggade skalle.

Det här är bra och även om jag har allt för lite koll på just den här scenen (men vill upptäcka mer av den), så är det ett fräscht alternativ till vad jag lyssnar på i vanliga fall och jag gillar inte bara musiken, utan även texterna. Skivan vinner verkligen på att det följer med texter till sångerna, för bandet har något att säga och det är minst sagt svårt att höra vad de vill.

Öppningsspåret, Gamla goda värderingar sitter som en smocka i buken med textrader som "att jaga folk med järnrör är visst ofint nu". Bandet nämner inte vem de kritiserar och jag tror att många faller under beskrivningen av den paranoida extremhögern av idag. Även låten ex-punk är schyst och tar upp alkoholmissbruk inom scenen.

Jag skulle rekommendera det här lilla mästerverket till alla punks & skins som tröttnat på vad som är populärt inom scenen nu och som vill upptäcka något annorlunda. En riktigt bra platta och jag gillar vinylformatet bättre än den förra CDen.

Därför får skivan ett schyst betyg, eftersom skivan själv är schyst. 95% i grad av tillfredsställelse!

En intervju med Utanbygatan

Jag har aldrig hört bandet live, men väl kollat en del youtube-klipp med dem och det här är bra, mycket bra, så bra att jag har stora förväntningar på den kommande vinylen. Stöd det här bandet!

EKA: Presentera bandet! Har medlemmarna spelat i andra band förr och vad var det som fick er att fastna för reggaen?

UBG:  Vi är Utanbygatan. Några av oss har spelat lite i olika konstellationer men inte reggae tidigare utom Mike som har spelat i almighty lions.

EKA: Vad fick er att välja namnet "Utanbygatan" och vad vill ni förmedla med det?

UBG: 2. Varför inte ? d blev så , vi hade inget namn.

EKA: Hur lätt/svårt är det att skriva meningsfulla texter till reggae på svenska? Situationen här är ju rätt olik den på Jamaica och är det inte lätt att det blir mycket "dance to di riddim of de sufferer"?

UBG: Det klart situationen är olik den som är på Jamaica . Men att det skulle bli mycket "dance to di riddim of de sufferer" kan vi inte hålla med om. Vi gör låtar utifrån oss själva så självklart blir dom meningsfulla , åtminstone för oss själva .

EKA: Hur håller scenen i er hemort ihop? Går ni på andra gigs än den sortens musik ni själva spelar och kommer det skins & punkare på era gigs?

UBG: Vi håller ihop bra här i Västerås. Det känns som att Västerås har en bra reggaescen. Det kan dyka upp en och annan skins & punkare Najs

EKA: Har ni någon studiotid inbokad framöver? Hade varit kul att höra något inspelat med er, om än bara en demo.

UBG: Vi har planerat att spela in och släppa en singel på vinyl. Inom en snar framtid.

EKA: Vad har ni bandet för förhållande till fotboll? Går ni på några matcher, i så fall, med vilka lag? Tror ni att fotboll återigen kan bli "the beautiful game", eller har pengarna i de högre divisionerna gjort för djupa avtryck?

UBG: Fotboll? Det är en av oss i bandet som kollar lite fotboll. Känner att vi inte kan ge rättvisa att bedöma den sporten.

EKA: Om er musik var en sport och inte en musik, vilken sport skulle den vara? Något hårt och fysiskt som rugby, något elegant och precist som biljard, eller kanske något helt annat?

UBG: Svår fråga då vi är så lite intresserade av sport. Men skulle vi va en sport skulle vi va skulle vi va nån slags lagsport.

EKA: Några ord till era mellanskånska fans? Vill ni komma hit och spela för oss och hur gör man för att boka er?

UBG:  Vi skulle gärna komma ner och spela för våra mellanskånska fans. Boka oss kan man göra enklast här på fb.

Burnt Cross / Anthrax (UK): "Anathema / The beg society" (Split)

/ ARTIST: Burnt Cross + Anthrax (UK) / TITLE: "Anathema" + "The beg society" (Split) / GENRÉ: Anarkopunk / ETIKETT: Schizo och många fler / FORMAT: Vinylsingel /

En sak jag gillar med anarkopunken, som får den att stå ut jämfört med andra subgenrér inom punken är att den utvecklas. Det är politiskt och ja, många har problem med det, men riktigt bra band, band som tex Anthrax, vill nåt mer med sin musik än att bara ha kul och spela. Med så mycket sagt, så funkar den musikaliska biten med. Anthrax är aningen bättre på sina instrument nu, än under 80-talet, då de släppte sin legendariska Capitalism is cannibalism på lika legendariska Crass records. Man märker att de spelar ner sig en smula, kanske, men det är i vilket fall som helst texten som är det viktiga, även om musiken funkar.

Vad är det då som är så bra med texten? Jo, det hade varit lätt för ett gammalt band från 80-talet att leva på gamla meriter och sjunga om krig och om sanningen skall fram, så ligger ju krigshotet i luften just nu med Ukrainakrisen. Bandet väljer dock ett otippat kort och sjunger om privatiseringar och välfärdsslakt. För trettio år sedan hade det handlat om Thatcherism, men i dagens Sverige, med åldringar i kissblöjor och en psykopatregering under Reinfeldt som tar kapitalismens kris som ursäkt för att plåga pensionärer, så är det tyvärr allt för relaterbart, även för oss svenskar. Med så mycket sagt är jag inte anarkist, utan vänstersosse, men skit samma. Jag kan relatera till texten och uppskattar den sanslöst, samtidigt som jag är rädd för att mitt eget partis ledare, Stefan Löfvén, kommer att fortsätta högerns politik. Det borde inte handla om politik, utan om medmänsklighet. Vi låter de som byggde landet och var beredda att betala det största priset för oss andra, genom beredskapstiderna under andra världskriget, vi låter dem betala högre skatt än de som jobbar och många av nedskärningarna träffar dem i första hand. Nya siffror visar också att hälften av oss som fötts under 70-talet kommer att bli fattigpensionärer.

Får en att vilja spy. Anthrax, å sin sida, skall ha stort tack för att de för in den här frågan i scenen och för att man känner sig mindre som en ensam galning och mer som en del av lösningen.

Det andra bandet på splitten, Burnt Cross, har raskt gjort sig ett namn som anarkopunkens framtid och jag gillar verkligen allt jag hört av dem, det här är inget undantag, även om de, tyvärr, inte kommer upp i Anthrax division.

Burnt Cross spelar klassisk anarkopunk med arg cockneyröst, kombinerat på den här plattan med kvinnlig gästsångerska och man får verkliga Crass/Conflict-vibbar vilket nog också är meningen. Musikaliskt är det lite mindre klasiskt, dock, en del riff på plattan som fräschar upp det hela och en del funkiga trummor sprider ny känsla i en gammal musikstil.

Textmässigt är det bra, det handlar om hur man gör motstånd mot systemet utifrån en anarkists synvinkel, samt jordens troliga snara undergång. Lite mer klassiska teman för anarkister, alltså.

Plattan, som distribueras av bland annat svenska Schizo, samt norska Lukket Avdeling, förtjänar att höras av samtliga punkfans, politiska eller inte. En del kanske vill stoppa huvudet i sanden och inte låtsas om att världen ser för illa ut, men då är detta en bra ögonöppnare. Om ni kan lyssna på sån skit som Skrewdriver, Skullhead, Brutal Attack eller No Remorse och säga att ni inte stödjer politiken, så kan ni lyssna på det här.

Anthrax gör en oerhört fin prestation och Burnt Cross är inte dåliga, det är bara det att de inte är lika bra som Anthrax och drar därmed ner helhetsintrycket en smula.

Splitten får därmed inte full poäng, utan stannar på 89,3% i grad av tillfredsställelse!

Sjuttisju, "Riktiga Söderstadion"

/ ARTIST: Sjuttisju / TITEL: "Riktiga Söderstadion" / GENRÉ: Trubardurstil, punk, mm / ETIKETT: DIY / FORMAT: CDR /

Sjuttisju har gjort det igen! Sveriges främste textförfattare har levererat en platta med så finurligt formulerad kärlek till Hammarby IF att man nästan, men bara nästan, har lust att bli bajare själv. Det finns en hel del finurliga texter på den här plattan, det är kanonlåtar allihopa, men den bästa kanske levereras i sista spåret, Genuint, eller vad tycks om:

Vart tog alla vägen? Stockholm blev så tyst

det hörs inte ens ett ord, om Linda Rosings byst

Det enda som syns, är en kärring med lila hår,

på en gata på Östermalm, är hon ute och går

Genialt.

På den här plattan samsas lite olika musikstilar, mer irländskt/trubadur-stylee, som på Hat, men även uppenbara nickningar åt punkhållet. De två första låtarna på skivan, Hammarby IF och Bajenmagi, låter omväxlande 80-talspunk, svensk oi! (särskilt Bajenmagi har lånat från Agent Bulldogg, jag tycker mig kunna höra tydlig inspiration från Skyll inte på mig) och lite tidig RAC. Det är med motvilja jag skriver det sista, för jag tycker inte RAC har i opolitiska kretsar att göra, det är som Sjuttisju själv sa en gång när jag snackade med han, "att lyssna på RAC för att musiken är bra, det är som att se på DIF, för att man gillar fotboll". Kan bara hålla med. Men med allt det sagt, så kan man bara konstatera att man får vibbar från The Die-hards.

Det här är en bra platta och den är stöpt i svensk supporterkultur. Det är ingen hipster som vill våldta söders kultur, utan en genuin supporter som följt klubben i med och motgång över åren, det märker man i texterna. Det är kärlek och stolthet som inte kan köpas för pengar, vilket blir uppenbart i titeln på plattan eller texten till den korta låten Den tid som var. Kärleken till bajen hos Sjuttisju är starkare än till vad ledningen för klubben gör. För Sjuttisju är gamla Söderstadion och den anda som fanns där det riktiga bajen och inget kan ersätta det. Respekt.

Därför förtjänar den här plattan att höras av alla riktiga fotbollsfans, alla som tar avstånd från modern fotboll. En hel del kommer att sitta klistrade framför fotbolls-VM i år. Jag har medvetet lagt min semester till augusti, jag kommer att se EBKs hemmamatcher och jag kommer att lyssna på Sjuttisju, för det är äkta fotboll och sen kan alla andra se hur mycket de vill på "fotbolls"-cirkusen, men jag säger nej tack!

Finns det det nån svaghet hos plattan, då? Inte textmässigt och egentligen inte musikaliskt heller, men jag skulle önska att Sjuttisju antingen gjort en hel punkplatta eller en hel trubadurplatta. Han är lika bra på båda fält och jag tror det hade gett ett större helhetsintryck.

En annan sak som slår mig är att Sjuttisju är Sveriges bäste supportermusiker, men det hade varit kul att höra nåt annat av honom med. Fotboll är det viktigaste i världen för många, men det hade varit kul att höra honom sjunga om, typ, nåt annat med nån gång. Inte under namnet "Sjuttisju", så klart, men ett renodlat punkprojekt från den gode herrn hade mina öron välkomnat.

Sjuttisju finns på spotify och itunes.

En sån här kanonplatta får givetvis högsta betyg! 100% i grad av tillfredsställelse!

En intervju med Moralpanik

EKA: Ni har varit med i en mängd andra band, vad fick er att starta ett nytt?

MP: Idéen startade för några år sedan när jag (Tobbe) och Fredrik hade hoppat av Werewolf Syndrome. Jag hade några låtar på lager, som var väldigt influerade av Rancid och Bombshell Rocks, som varken platsade i Werewolf eller i det HC-band jag spelade i för tillfället. Samtidigt funderade Fredrik på att det skulle vara kul att lira streetpunk på svenska. Vi började prata lite löst om att slänga ihop ett nytt band och Fredrik föreslog att David, som precis var utan band efter nedlagda Hangups, kunde lira gura. Vi har funnits som band i åtminstone 2 år men har inte börjat vara aktiva förrän nu.

EKA: Hur ser punk/HC-scenen ut i Umeå idag? Finns det fortfarande en levande sxe-scen?

MP: Det finns i alla fall en hardcore-scen som är levande men sen vet vi inte hur mycket straightedge det är nu för tiden. Själva nykterhetsdelen av rörelsen är väl inte riktigt lika viktig som den en gång var.

EKA: Vad tycker ni om Refuseds återförening? Var ni själv och såg dem?

MP: Jag (David) var och såg dem. Det var bra, sen finns det säkert en massa folk som tycker det var en sellout-grej men vafan, i sånt fall kan man väl starta ett eget band, lägga ner, bli kultstora och sen vägra återförenas efter 15 år, det står var och en fritt.

EKA: Vad tycker ni om att Umeå blivit kulturhuvudstad i Europa? Finns det utrymme för underjordisk kultur med, eller är det bara etablissemangskultur som lyfts fram av staden?

MP: Det finns väldigt mycket åsikter om kulturhuvudstadsåret och huruvida underground-kulturen blir styvmoderligt behandlad etc. Men det känns som att den hardcore och DIY-scen som togs upp i ansökan och hjälpte Umeå att få titeln är, bortsett från några få arr, väldigt bortglömd i programmet som helhet.
På det hela sett känns det som att hela huvudstadsåret tas på alldeles för stort allvar här i Umeå. Vi är mest imponerad av att någon utanför Umeå faktiskt visste om att Umeå är årets kulturhuvudstad. 

EKA: Ni håller på att spela in nytt material, kan vi förvänta oss mer av vad vi hitintills fått, eller kommer det att bli annorlunda? Har ni kontakt med nån label?

MP: Ger man ut skivor på labels fortfarande? Vi är inte på någon label utan har gjort allt själva hittills, men visst skulle det var kul att släppa något ”på riktigt” någon gång framöver. Vi har inga planer på att ändra stil men exakt hur det kommer att låta får man se, slutresultatet blir aldrig riktigt som man tänkt sig (vilket inte behöver vara något negativt).

EKA: Vad tycker ni om fotboll? Följer ni nåra lag? Får damfotbollen stort utrymme i Umeå även nu, efter Marta?

MP: Skulle säga att damfotbollen fortfarande är relativt stor i Umeå men det är inte som det var förut när Umeå IK var bästa klubblaget i världen och Hanna Jungberg, Malin Moström, Marta mfl. var lokal(och riks)-kändisar. Men vi är tämligen sportointresserade i bandet, fast jag (Fredrik) följer iaf OS/VM i hockey/fotboll.

EKA: Om er musik var en sport och inte en musik, vilken sport skulle den då vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard, eller kanske nåt helt annat?

MP: 400m häck. Se oss live så kommer du förstå!

EKA: Hur gör man för att boka er? Gillar ni att spela live och skulle ni vilja spela här nere i Skåne?

MP: Kontakta via facebook. Vi gillar absolut att spela live och vill göra det oftare, det handlar bara om tid, logistik och ersättning. Vi bor ju ändå i Norrland så det tar en stund att köra ned ifall man inte flyger.

En intervju med Svintask

EKA: När började ni spela ihop och vem kom på bandnamnet? Vilka band influerade er att vilja börja spela?

ST: Vi började spela i mitten av 90-talet och inspirationen kom ifrån alla då aktiva band, framförallt i Halland, som vi verkligen hatade. Dom var så jävla duktiga och hurtiga och vågade dessutom kalla sig för punk. Vi kallade oss för olika vidriga bandnamn vid varje repa, och Svintask var väl det aktuella namnet när vi skulle skriva nåt namn på vår första demotape. Just då funkade det bra som ett avståndstagande från de andra banden i Laholm som hade tuffa och engelska namn. Nu 20 år senare känns bandnamnet inte lika genialiskt längre. Folk tror vi spelar nån jävla könsrock och vi blir inte sällan placerade i fack som vi inte vill förknippas med.

EKA: Enligt vad jag förstått har ni tidigare mest gett ut på DIY-basis, hur kommer det sig att AMTY släppte senaste vinylen?

ST: DIY har alltid varit bland det viktigaste för oss. Det har varit en väldigt nyttig utbildning och samtidigt en garanti för att helt själv bestämma och göra precis vad man vill. Å andra sidan har vi inte haft något egentligt val, då ingen har velat ta i oss med tång. AMTY hörde oss för länge sedan och tyckte vi lät skit, men de har väl mognat med åren och förstått vår storhet. Efter 20 år som DIY-talibaner kan det dessutom va kul att testa nåt nytt, och det behövdes nog att någon sparkade oss i arslet så vi yrvaket började skriva lite låtar igen.

EKA: Under alla år som ni varit punkare, vilket band har ni mest sett upp till? Vilket är det tråkigaste punkbandet ni lyssnat på?

ST: Vi tycker att den mesta punk är rätt tråkig, som en standardiserad McDonaldsmeny ungefär. Det betyder inte att vi inte gillar musiken, men det är väldigt få originella, uppkäftiga och intressanta band genom åren. Haak brukar säga att det bara har gjorts fem bra punklåtar, och det ligger kanske nåt i det.
EKA: Vad är viktigast att förmedla med musiken? Motstånd mot folks Svenssonattityder och samhället eller party?

ST: Från början var det viktigaste för oss att slå folk på käften, att bryta konventioner med såväl text som musik. Vi hade aldrig ambitionen att bli ett ”riktigt” band, att göra karriär eller ens bli uppskattade. Vi ville bara röra om. Med åren blev vi dock till slut något som liknar ett mediokert punkband och låtskrivandet blev något mer än bara spottloskor. På din fråga finns inget svar, men det låter ganska trevligt att skriva en låt som uttrycker ens åsikter samtidigt som man kan dricka öl till den.

EKA: Vilken av följande människor hade lättast fått anställning som ny bandmedlem, om ni varit tvungna att välja en? a) Fredrik Reinfeldt b) Kungen c) Homer Simpson d) Zlatan Ibrahimovic.

ST: Fredrik Reinfeldt, under förutsättning att han slutar med politik. Han gör mindre skada som medlem än som statsminister, och man kan alltid kicka honom pga arbetsbrist så han får känna på hur enkelt det är att leva på en a-kassa som max ger ca 10 000 kr/mån (vilket i och för sig är mycket mer än vad han nånsin kommer att tjäna som medlem i Svintask).

EKA: Vad tycker ni om fotboll? Följer ni något lag?

ST: Det har ju blivit några fotbollslåtar under åren; ”LFK” och ”Gör mål -Hur svårt kan det va?”. Haak är den som är mest fanatisk när det gäller fotboll. Vi andra följer bara landslagsmatcher ungefär.

EKA: Om Svintask var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara, något hårt och fysiskt som rugby, något elegant och precist som biljard eller kanske något helt annat?

ST: Definitivt något hårt och fysiskt som någon brutal kampsport… åtminstone för utövarna. För publiken framstår det nog snarare som något mjukare/gubbigare, typ boule eller golf kanske.

EKA: Några ord till folk i Eslöv? Vill ni spela här? Vad har ni mer på gång inom kort

ST: Vi har inget emot Eslöv, men vi vill inte spela där heller. Det är bara roligt att spela i undantagsfall och då kvittar det var vi spelar. På gång inom kort? Vi ska spela in ett legendariskt album och sen splittra bandet efter interna bråk om stimpengar och upphovsrätter.

Svintask, "Vinstvarning"

/ ARTIST: Svintask / TITEL: "Vinstvarning" / GENRÉ: 77-Punk / ETIKETT: AMTY / FORMAT: Vinyl-EP /

Svintask är ett band som funnits i mitt medvetande länge, men som jag aldrig kollat upp förrän nu. Av namnet att döma trodde jag att det skulle vara kängpunk och det är kanske tack vare det udda namnet som bandet fastnat i min hjärna som ett av de banden man ämnar "kolla upp", men ändå aldrig gör det.

Hursomhelst, AMTY skickade mig den här vinyl-EP:en och det är allt annat än käng. Jag får vibbar av tysk 77-punk, men även inhemsk svensk dito och lite, om än inte överdrivet mycket, brittisk gatupunk.

Det man slås av av att lyssna på den här plattan är hur ojämnt bandet är. Den inleds med Laholm tillhör mig, en cover på en välkänd Cock Sparrer-låt (gissa vilken!), bara för att följas av en tråkig andralåt på samma a-sida. B-sidan, däremot, har två schysta låtar, den första och den sista, varav den sista, Boogie-Woogie-helvete är nåt av det mest genialiska och uppnosiga jag hört på svenska på väldigt, väldigt länge och den får naturligtvis klart godkänt.

Men det är just för att det finns två låtar på skivan som är så fruktansvärt dåliga, Lite sämre överlag och Tömma på konferens, som drar ner skivans kvalité väldigt mycket.

Med så mycket sagt, så är, som sagt, de schysta låtarna desto schystare och jag uppmanar definitivt folk att köpa plattan och kommande alster från bandet.

Plattan får 65,3% i grad av tillfredsställelse. De bra låtarna får ett mycket bättre betyg, men de sämre får ett desto sämre.

En intervju med Agrotoxico

EKA: Ni har hållt på i mer än 20 år, har ert sound ändrats nåt genom åren och har ni haft nåra förändringar i line-uppen? Vad har fått er att fortsätta som band?

AT: Japp, vår musik har förändrats genom åren, i bland medvetet, i bland av nån liten utveckling. Vi har haft lite förändringar i sång och trummor och sen 2004 har vi spelat med två gitarrer, vilket också förändrat vårt sound en smula. Vi lever inte på bandet. Vi har alla jobb, så vi spelar bara för att det är vår passion och vår livsstil. Vi spelar också fortfarande eftersom vi är vänner och vi behöver en ursäkt att rymma från våra flickvänner för att träffas över nåra öl. :)

EKA: Hur är scenen där ni bor? Finns det riktig unity mellan skinnskallar och punkare och är RAC/vit makt-skit accepterad i punk/skin scenen där ni bor?

AT: Jag kan helt klart säga att scenen här inte är lika organiserad och stor som i en del europeiska länder, till exempel Tyskland, men den är inte dålig, om man tänker på att vi är så långt borta från världens största scener. Vi har många bra punkband runt om i landet, nåra schysta spelställen, nåra etiketter. Tja, skulle kunna vara bättre, men den är ok. Det finns en vänsterfalang inom Brasiliens skinheadscen (särskilt i São Paolo) som hänger med nåra punkare, men det finns också ett gäng fascistiska rövhål och de är självklart inte accepterade i punkscenen.

EKA: Är ni vegetarianer/veganer? Jag har en vän som är, likt mig, vegis och vi har en pågående, aldrig slutande diskussion om vegismat. Han tycker det är omoraliskt att göra vegismat som ser ut och smakar som kötträtter, medan jag tycker det är schyst, för nu kan alla äta vad de vill, fast cruelty-fritt.

AT: Jag är vegis och jag tycker det är helt ok hur än maten smakar, så länge det inte finns djur i den. Jag vill inte ha lik på min tallrik, men samtidigt vill jag ha mat som smakar gott och om det ser ut som och smakar som kött, så bryr jag mig inte, har inget djur dött eller lidit, så dra åt helvete!

EKA: Ni hade lite kravaller i Brasilien förra året, vad handlade de om? Har det blivit en arresteringsvåg efter dessa kravaller, eller har folket tvingat regeringen att dra tillbaka impopulära beslut?

AT: Japp, allt startade med priset på kollektivtrafiken i São Paolo men tack vare vår fascistiska regims repression växte den och blev djupare folk började kämpa för fler rättigheter, yttrandefrihet, bättre kvalitet inom vården, utbildningen och kollektivtrafiken.

EKA: Ni har fotbolls-VM på g. Vad har det inneburit för den vanlige brasilianska knegaren eller fattighjon? Har många hus raserats för att bereda väg åt arenor, bygga flotta hotell och restauranger, etc? Har det varit nedskärningar i offentliga sektorn för att finansiera mästerskapet? Gillar folk i Brasilien att sportindustrins största spektakel kommer till ert land och kommer vanligt folk att kunna se matcherna?

AT: Brasilien är ett väldigt korrumperat land och VM är självklart den perfekta ursäkten för att stjäla allmänhetens pengar för att bygga arenor och annat. Regeringen har utlovat massa investeringar i flygplatser, kollektivtrafik, motorvägar och inga offentliga pengar till arenor och vad vi nu ser är raka motsatsen, massa offentliga pengar till värdelösa och privata arenor (i bland i städer utan bra proffsklubbar eller supporters) och inga pengar åt viktiga saker. De behandlar oss, som vanligt, som idioter. Vanligt folk (som följer stormedia) stödjer fortfarande VM:et, men allt fler människor klagar över det och protesterar mot det.

EKA: Följer ni nåra fotbollsklubbar? Tror ni folket nånsin kommer att återerövra det en gång så vackra spelet, eller är den för evigt förlorad till big business?

AT: Jag och Jefferson stödjer São Paolo F.C., Arthur stödjer Palmeiras och Pedro bryr sig inte om fotboll. Japp, modern fotboll är inte lika schyst som den en gång var. Det handlar bara om pengar och väldigt få spelare har kvar ett band till sina klubbar och supporters, men å andra sidan, inne på idrottsplatsen är fotboll fortfarande en fantastisk sport och ingen kan, trots deras försök, förstöra den.

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nånting elegant och precist som biljard, eller kanske nåt helt annat?

AT: Bra och originell fråga. Jag skulle säga nånting hårt, men med hjärna, typ boxning.

EKA: Har ni nåt att säga till era svenska fans? Har nåt distro i Sverige era skivor och gillar ni nåra svenska band?

AT: Vi kan lugnt konstatera att vi älskar svensk punk och det är alltid ett nöje att spela i Sverige, för svensk publik och med svenska band. Vi längtar efter att göra det igen. Jag älskar band som Asta Kask, Wolfbrigade, Driller Killer, Anti-Cimex, Skitsystem, Avskum, Totalitär, Troublemakers, Disfear, Mob 47 (som förresten skall spela i Brasilien nu), etc. Jag gillar också svenska rockband som Hellacopters och The Hives. Well, jag älskar er musik.

Marcos Abreu - gitarrist och sångare.

Diverse artister: "And you call this civilization?"

/ ARTIST: Diverse artister / TITEL: "And you call this civilization?" / GENRÉ: Anarkopunk / ETIKETT: Pumpkin Records / FORMAT: CD /

Pumpkin Records släppte den här compen för nåt år sen och det imponerar på mig, inte bara att en så pass utskälld och bland punkare icke-trendig genré som anarkopunken, lyckas samla 50 band för en comp, utan också att Pumpkin Records uppenbarligen brinner för musiken de släpper. De menar allvar med budskapet, skivfordralet är tryckt på återvunnet kartongpapper och på baksidan står, i gammal Bullshit Detector-anda, "Pay no more than".

Jag gillar anarkopunken, mest för att den fortfarande har nåt att säga och inte lever i det förgångna. Musikaliskt gillar jag oi! bättre, men jag är alltid mer intresserad av att höra vad ett band tycker om världen vi lever i än att öl är gott, ingen slåss så bra som vi och fotboll är bra.

Skall man rikta nån kritik mot genrén så är det att allt för många band låter som en blandning av Conflict och Rudimentary Peni, snabbt, tokigt och argt. Med det sagt tillhör Conflict och Rudimentary Peni nåra av mina favoritband och det är klart, är man arg på nånting, så skall det höras. Jag tycker bara att det hade varit kul med lite annorlunda musik i bland. Hela första CD:en (compen är en dubbel-CD) är ganska straight forward anarkopunk med lite crust och d-taktsinfluenser i vissa låtar, med undantag för trubaduren The Casual Terrorist och mer traditionellt Crassigare Power is Poison.

CD nr 2, däremot, bjuder på lite fler utflykter, mycket baktakt, en del dub/roots-influerade låtar, men också skapunk och även om jag tröttnade rejält på skapunken typ 1995, så funkar det här, i och med att det blir en sån kontrast till CD nr 1 och blandningen av ska med anarko är ny i mina öron. Men jag tror inte en hel comp, 2 CD, med ska-anarko hade funkat. Det finns också en del grunge- och amerikansk västkusts- inspiration med i ett par låtar, men höjdpunkten på CD nr 2 är Anarcho Folko, som lyckas låta som en blandning av The Pogues och Flux of Pink Indians.

Men faktum är att det som gör den här compen kul är att tunga namn som just Flux of Pink Indians, The Subhumans, Conflict och Zounds finns med, likaså nåra av de största av yngre band, som Burnt Cross, Active Slaughter och The Restarts finns med och även om de är bra (bästa låten på hela skivan är Oi Polloi's SS Politician) , så är compens stora styrka att den presenterar band jag troligtvis aldrig annars hade hört och gör mig nyfiken på undersöka dessa namn noggrannare. Tre band jag verkligen vill kolla upp är Hello Bastards, Totälickers och Agrotoxico.

Jag tycker detta är en riktigt bra platta och uppmanar alla att få tag i den om man gillar anarko. Enda kritiken är att jag tror det hade varit schystare om blandningen hade varit lite större, inte i genré, utan i presentation. Fler baktaktslåtar på CD nr 1, alltså.

Detta är inte bara en bra comp, utan ett dokument över anarkoscenen under 2000-talet. Till och med ett svenskt band, Fredagen Den 13:e, finns med och som sådant är det värt att investeras i. Måste också berömma Pumpkin Records för det fina omslagskonsten.

Den här skivan behöver du! Jag ger den hela 92,3% i grad av tillfredsställelse! 

Moralpanik: "S/T"

/ ARTIST: Moralpanik / TITEL: "S/T" / GENRÉ: Streetpunk / ETIKETT: DIY (Demo) / FORMAT: CDR /

I skrivande stund är herr recensent förkyld som tusan och inte mycket har piggat upp under de senaste dagarna, fram tills Moralpaniks demo trillade ner i postlådan. För det här är bra, mycket bra.

Moralpanik spelar, snabb, melodisk gatupunk med inspiration från USA, helt klart, men jag tycker mig också, i refrängerna, känna inspiration från Buzzcocks och gitarrslingor som får en att tänka Back with a bang-era Skrewdriver. Samtidigt tycker jag Moralpanik låter mycket som, just, Moralpanik. De har sitt eget uttryckssätt.

Bandet består av veteraner från punkscenen i Umeå/Östersund och Umeå må vara känt för straight edge  och veganism och jag tänker inte klaga på det, jag har varit nykter i tio år och är lakto-ovo-vegetarian. Det är bara det att Umeå HC-scen aldrig appellerade direkt till mig. Men Umeå är också hemort till Guttersnipe, ett av Sveriges bästa oi!-band genom tiderna och som snart spelar i Malmö och det faktum att en av killarna från Guttersnipe spelar med i Moralpanik borgar ju för kvalité! Killarna i bandet har också spelat i för mig okända band som Hangups och Werewolf Syndrome.

Det är med andra ord ett gäng välmeriterade killar och de skall ha stor respekt för att de inte "spelar ner sig" för att låta mer punk, utan hanterar sina instrument mästerligt.

Texterna faller mig också i smaken. Det är inga stereotypa gatupunktexter om våld och alkohol, utan allt från skräp-tv till religiös fundamentalism behandlas och man gör även en Cornelis Vreeswijk-cover.

Detta är bra. Om du vill kolla upp bandet själv, så finns demon på Spotify.

En bra platta får ett bra betyg, 78,3% i grad av tillfredsställelse!

En intervju till med Sjuttisju

Det är ren ära att få intervjua Sjuttisju, som är en av Sveriges bästa textförfattare!

EKA: Du har en ny platta på g. Du har sagt att den skall vara punkinfluerad och ett av spåren som du delat på facebook har elgitarr och trummor. Vad kan vi förvänta oss på resten av låtarna? Blir det tokfort a'la Blitz eller kanske söligt som Section 5? Eller en fin blandning?

SS: Ja det var ju vinylen som skulle komma här näst. Men jag har stuckit emellan med en till 6-låtars CD. Den skivan innehåller två nyinspelade låtar. Den ena låten som heter "Bajenmagi" är helt ny medan den andra är en youtubeklassiker som jag då spelat in på nytt, det är den låt som bara heter Hammarby. Båda låtarna finns på Spotify och iTunes. Men skivan innehåller alltså 6 låtar, så de övriga 4 låtarna är lite äldre. Hur som helst, vinylen är tänkt att det ska bli runt 5-6 nya låtar, jag vet inte riktigt själv vad jag ska jämföra dom med. Men det är någon form av gatupunk. Gitarr, trummor, bas, sång, simpelt men bra. Kanske som en blandning mellan Blitz och Cockney Rejects, vi får se hur slutresultatet blir helt enkelt.

EKA: Har du samarbetat med nån på nya plattan i form av instrument och så, eller lirar du allt själv?

SS: Den nya CD'n har jag haft hjälp av en kille här i Eskilstuna som heter Henrik. Han hjälpte mig att spela in samt att han programerade trummorna. Med vinylen är det tänkt att jag ska ha en trummis och basist, båda Bajare såklart, sen lägger jag gitarrer och sång. Det är isånnafall första gången jag tar hjälp av fler än en. Jag har lite planer sen på att spela in några irländska låtar med 77-texter, då får jag förmodligen ta hjälp av musiker som kan lira de instrument som jag inte kan lira. Men när det blir får vi helt enkelt se.

EKA: En av låtarna på nya plattan är en nyinspelning av gammal låt. Kan vi förvänta oss fler nyinspelningar och covers, eller är det mycket fräscht material?

SS: Jag kommer troligen inte att göra nyinspelningar på några fler gamla låtar. Men covers kan man alltid vänta sig. Jag vill t.ex göra om Cock Sparrers - England belongs to me. Jag har ju texten till refrängen färdig där "Åh Söder tillhör oss, från Slussens vatten bort till Gullmarsplan och Årsta...". Det är alltid roligt att göra om covers till mina egna. Jag har bl.a "Fields of Athenry" och "Go on home brittish soldiers" omgjorda. Men givetvis vill man ju ändå pusha mest för sina egna låtar. Så det blir nog mycket nytt, men sen har jag ju en del gamla låtar som jag tycker om väldigt mycket som är värda att spelas in på nytt. Det blir nog lite blandat även i framtiden. Så är det väl snart dags för en Best of? Näe det blir nog ingen sån. Jag gjorde faktiskt ett väldigt litet antal, kanske 10-20 st väldigt limiterade CD's till en Bajenfest jag spelade på. Med väldigt mycket rare material. Jag tror inte jag har den själv ens.

EKA: Har du lust att spela för Bajen fans i Skåne om nån bokar in dig här?

SS: Jag spelar gärna i Skåne om dom vill ha mig där. Min fru är ju skånska dessutom. Jag har ju gjort väldigt få spelningar på grund av att det psykiska måendet är si sådär. Jag har i alla fall en stående inbjdning att spela hos Bajen Fans Katrineholm, en av de mest aktiva BF-lokalföreningarna. Jävligt schysta människor. Men ja, Skåne, hör av er, det gäller såklart för alla BF-lokalföreningar. Jag har köpt mig en liten gitarrförstärkare nu också, så jag kan repa lite lättare här hemma nu också. Det går iallafall att nå mig på blogg77@hotmail.com

EKA: Vad tycker du om Bajens nya arena, den de delar med DIF? Känns det sjukt eller kul att dela arena med nån som ni varit rivaler så länge med?

SS: Det där nya schabraket, fy fan vilken käftsmäll jag fick första matchen/gången jag var där. Vi stannade kvar 15 minuter in på matchen sen drog vi. Jag klarade inte av det. Jag vet inte om jag kommer vänja mig. Visst är det dynga att dela med dif, dom rotlösa jävlarna men det är inte det som stör mig mest. Det är saknaden av Söderstadion som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Det var därför jag döpte nya CDn till Riktiga Söderstadion. Folk håller på och kallar Stockholmsarenan för "Nya Söderstadion", det är inget jag kan ta till mig. Jag kallar den "Nya arenan", jag har inte varit där mer än dom 15 minuterna mot Örgryte i premiären där. Det är trist, jag vill ju se Bajen spela fotboll, men mår jag inte bra av det vet jag inte hur jag ska göra. Får väl försöka ge den någon mer chans kommande säsong. Att ha djurgårn i hjärtat av Bajenland är kan jag tycka mest deras problem. Dom är pinsamma rakt av.

EKA: Vad tycker du om kommersialiseringen av Superettan och det faktum att tv4 sport visat många av Bajens matcher? Är det oundvikligt att även Superettan förlorar mycket av sin anda när tv-pengar rullar in? Och vad gör det med fotbollen som åskådarsport? Är det inte lätt att folk stannar hemma och glor på tv i stället för att möta upp på stadion? Planerar du nåra resor med Bajen i år? Tror du Bajen går upp denna säsongen till Allsvenskan? Om inte, vad är då viktigast att uppnå i Superettan?

SS: All kommersialisering av fotboll är ju tråkig. Svensk fotboll är ju inte så drabbad än så länge. Alla våra bra spelare försvinner ju från landet och kvaliteten försämras. Men så länge det finns några spelare som visar hjärta är det ju skönt. Visst tror jag att en del stannar hemma, ju äldre man blir desto skönare känns soffan. Men kolla våran förra säsong, vi hade ett bra hemmasnitt och vi hade nästan fyllda klackläktare till vilken håla vi än kom till. Ungdomarna gör ett jävla bra jobb. Jag tror inte Superettans anda lider så mycket, många lag i serien har ju ändå ingen publik. Jag tror inte heller att problemet är att Tv visar Superettanmatcher, det är nog snarare att det visas så mycket Europeisk toppfotboll, många tittar nog hellre på det än på värdelösa Superettanmatcher. Så visst är TV en bov i det hela. För mig är det inte så lockande att titta på en match mellan Falkenberg och Ängelholm. I år tror jag att våra chanser är större än på mycket länge. Vi har köpt in en del bra spelare och det är stort att vi har Nanne Bergstrand som tränare. Så om vi ska gå upp så blir det i år. Och jag hoppas såklart på 6 poäng mot gais. En av våra nya spelar Thorsteinbö från Norge, kommer förhoppningsvis att bli seriens bästa spelare. Av det jag har sett under försäsongen har han varit riktigt jävla bra.

EKA:. Har du lika stor passion för Bajen i de andra sporterna där klubben är representerad? Är det, till exempel, lika kul när Bajen vinner i handboll som i fotboll?

SS: Ärligt så, njä, passionen är störst för fotbollen, det måste jag ju erkänna. Men givetvis blir jag glad när det går bra i de andra sporterna. Och jag älskar bandy måste jag säga. Det är en underbar sport, helst live med lite innanför västen. Om jag var tvungen att välja något att följa lika slaviskt som fotbollen men att jag hade varit tvungen att välja bort fotbollen, då hade det blivit bandyn. Även om hela hockeyprylen är helt fantastisk, nu har ju Bajen Fans Hockey gått upp i Hammarby Hockey. Men bandy är så speciellt. Tänk att Hammarby faktiskt är världens bästa bandylag. Om jag skulle rangordna blir det 1. Fotboll, 2. Bandy, 3. Hockey, 4. Handboll, 5. Speedway. Tyvärr har den dåliga ekonomin gjort att jag inte kommit iväg på nån bandymatch i år.

EKA: Vad tror du om Bajens chanser i årets bandy-slutspel?

SS: Jag är ALLTID rädd för Sandviken. Men det skulle såklart sitta skönt att försvara guldet. Vi har bra chanser med ett bra lag. Som jag sa tidigare, Bajen är världens bästa bandylag, tänkt att man kan säga en sådan sak och det faktiskt är sant.

Våldsamt Motstånd, "S/T"

/ ARTIST: Våldsamt Motstånd / TITEL: "s/t" / GENRÉ: Crust / ETIKETT: Högre Tempo! / FORMAT: CD /

Så här är det, jag har lyssnat på punk i typ ett kvarts sekel och mycket av det jag lyssnar på till vardags, mest oi!, anarko och uk82, börjar bli tråkigt. För lite kreativitet i scenen gör att man förvisso gillar nya band man hör, men man får inte den där smockan i buken man fick första gången man hörde 4 Skins eller Dirt. Så det hade varit kul med lite omväxling och omväxling är vad Våldsamt Motstånd levererar. En rejäl smocka i buken, med andra ord.

Våldsamt Motstånd spelar i en division som jag har alldeles för lite koll på, Crust-divisionen. Jag gillar band som Amebix, Nausea och Citizen's Arrest, men Våldsamt Motstånd är ännu argare och brutalare än de banden.

Jag kan förstå om folk som tror Ebba Grön räknas som arg punk blir förfärade av det här. Jag har så lite koll på Crustscenen att jag inte tänker jämföra bandet med något annat, men jag tycker mig höra lite Black Metal-influenser. Det är schysta gitarrslingor, brutala trummor och growl-sång. Då och då tycker jag mig vandra i ett landskap av Darkthrone och Celtic Frost, bara ännu brutalare.

Bandet är bra, med andra ord, på vad de gör och gör en intresserad av vad som händer inom den scenen. Mosh-partierna i låtar som till exempel Nackskott får en att vilja dansa runt i en enmanna-moshpit i lägenheten.

I broschyren som följer med CDen får man ett par ledtrådar till vad de sjunger om och som Lovecraft-nörd kan man ju inte annat än digga låten Dagon, även om man på den, precis som alla andra låtar, får anstränga sig rejält för att ens låtsas förstå vad de sjunger om.

Våldsamt Motstånd är bra på vad de gör och de skall ha stort tack för att de gör en intresserad av en i mina cirklar bortglömd scen.

Kan nog tänka mig att recensera fler liknande plattor i framtiden.

En schyst platta får ett schyst betyg. 92,3% i grad av tillfredsställelse!

En intervju med Contempt

Det är Steve Contempt som svarar på frågorna.

EKA: Ni har hållt på sen 1984. Har ni haft många förändringar i line-uppen och har ni haft några särskild byten i sound?

CT: Line-uppskiften? Ja, skitmånga. För många för att minnas alla om man skall vara ärlig. Gitarristen, Mart, är den ende som varit med från första början, men vi har varit med om för många trummisar för att kunna räkna dem. Trogg var ganska mycket en stabil institution på bas, men dessvärre tog cancern honom för ett tag sen och sedan dess har Sam tagit över. Vi har haft ett par tre sångare med, men jag är faktiskt den nästlängst tjänande efter Mart nu. Musiken har inte ändrat sig så mycket. Jag tror och hoppas att vi har blivit bättre och expanderat vårt sound en smula, men det är i grund och botten ganska rak och enkel punk rock för det mesta. Det är vad vi gillar.

EKA: I en del delar av världen går anarko/peacepunk inte så väl ihop med vad som i vanliga fall kallas "streetpunk". Jag tycker, efter vad jag hört av er, att ni har ett street-sound med mycket politiskt innehåll i texterna. Är det en orsak till ovänskap var ni bor, eller umgås alla punkare och skins där ni bor?

CT: Well, det är olika för vem du frågar, skulle jag tro. För det mesta hänger folk här med varandra och kommer överens: ingen gillar, av uppenbara skäl, att bli predikad för, men alla gillar nåt att dricka och en kul utekväll, eller hur? Skins och punkare kommer bra överens, men höger/fascistisk/rasistisk politik tolereras faktiskt ingenstans. Punken är och bör vara väldigt frihetlig och rakt motsatt de ideologier som inte accepterar sådan frihet, oavsett om det är hudfärg, sexualitet eller vad det nu gäller.

EKA: Hur ser scenen för politisk punk ut i Storbritannien ut idag? Vilka band bör vi lyssna på? Om ni jämför scenen med när ni började, vilken är då den största skillnaden, vad är bättre och vad är sämre? Dessutom, vilken roll i motståndet kan ett band spela?

CT: Well, scenen är annorlunda på olika platser. Jag tror Birminghamscenen är ganska bra, men det finns massor utav bra gigs överallt, men massor utav dåliga med. Det är fantastiskt hur många folk som kommer till spelningar med större band, men då undrar man var i helvete de kommer ifrån. De är aldrig på plats annars! En av de stora förändringarna är att många punkare nu är i 40- eller 50-årsåldern och på många ställen går det en skiljelinje mellan gamla punkare och unga punkare. Skulle vara kul att se mer unity, unga punkare som tar sig ut att stödja de gamla banden och vice versa. Med så mycket sagt är jag skyldig till att inte stödja de unga banden så mycket, men jag har barn och går inte ut så ofta nuförtiden.

Och när det gäller ett bands roll i motståndet... Well, det samma som alla andras. Vi håller först och främst på för musiken, för att underhålla, det var därför vi plockade upp gitarrerna och trumstockarna, för att vi först och främst ville spela musik. Förhoppningsvis kan vi upplysa lite här och där, och få fram budskapet, men till syvende och sist handlar det vad vi gör när vi inte är musiker, hur vi lever våra liv till vardags. Att inte köpa all skit som finns därute, vara organiserade, leva så fritt som möjligt, så mycket utanför systemet som möjligt och försöka att hjälpa eller uppmuntra andra att göra detsamma. Att inte lita på vår regering eller politiker, att lite på oss själva och på varandra och att ta tillbaka makten på så sätt. Förhoppningsvis kommer saker och ting att börja uppluckras och falla sönder, vilket jag tror de har börjat göra. Vi behöver bara ha ett par saker redo när det händer, och ju mindre vi litar på "systemet", desto lättare blir det när den tiden kommer. (Och det kommer den att göra!)

EKA: Punk och reggae brukade komma bra överens och dessutom gillar många människor som gillar punk också reggae, sen har du hela 2tone-grejen och såklart ska-punk, för att inte nämna The Ruts. Lyssnar ni själva reggae/ska och vad tycker ni om den ofta våldsamt homofobiska naturen hos moderna ragga-låtar?

CT: Ja, för fan, jag älskar reggae och ska. Jag växte upp på 2tone och punk och har lyssnat på reggae och dub i åratal. Jag älskar, för att vara ärlig, många sorters musik. Och när det gäller något homofobiskt, åt helvete med det. Vad är de så rädda för? Kan inte förstå varför en del människor är så intresserade av vad andra människor gör med sina könsorgan, låter som osäkerhet om du frågar mig. Sex är bättre än hat, oavsett vem du gör det med, så länge det är på lika villkor, så klart! Men reggae, ja, det gillar vi.

EKA: Är ni vegisar? Jag och en vän, som likt mig är vegis, har en pågående, aldrig slutande diskussion över vegismat som smakar som riktigt kött, han tycker det är omoraliskt, medan jag tycker det är perfekt, för nu kan alla käka vad de vill och det är dessutom cruelty-free. Vad tycker ni om detta?

CT: Ja, vi är alla vegetarianer på gränsen till veganer. Intressant sak du tar upp om hela moralgrejen. Jag kan bara tala för mig själv och min familj och vi gör alla vårt bästa för att hitta etisk mat, cruelty-free, ekologisk, fair trade, etc. Jag skulle gärna vilja veta varför han inte tycker det är etiskt. En hel del sojabönsodling är oetisk och sojaburgare kan därför, enbart av den orsaken, sägas vara oetisk. Dessutom, det finns fler etiska faktorer än bara dödandet av och lidandet hos djur, så som miljöpåverkan, kapitalism, skador på inhemsk kultur och olika sorters odlings sidoeffekter med. Det huvudsakliga målet måste, emellertid, vara att minska köttkonsumtionen på hela planeten och jag tror inte man klarar det utan "köttsubstitut", för de gör det verkligen lättare för folk att göra övergången eller bara att minska andelen kött de konsumerar. En del människor måste vara allt eller inget, nåt jag personligen inte sympatiserar med. Vi är 95% veganska, de flesta av våra måltider är veganska, vi köper inte mjölk, äter nästan inte ost och det skulle inte vara tillräckligt bra för en del folk, men den militanta inställningen avskräcker en hel del människor. De tror att de inte kan ta an utmaningen, så de fortsätter med att äta kött varje dag, men jag anser att varje måltid som är vegetariansk istället för köttbaserad är en liten seger. Varför är det inte ok för nån som äter kött varje dag att skära ner till 2 eller 3 dagar i veckan? Ge dem en chans och de kommer snart att bryta med vanan, falskt kött hjälper denna övergång. Vi äter det själva väldigt sällan, men jag har varit vegetarian i 20 eller mer år och kan överleva utan det. Fullkorn, böner, linser, gröna bladiga grönsaker, fixa tillräckligt mycket av det och du klarar dig!

EKA: Ni har en låt som heter Glory seekers om modern fotboll. Går ni fortfarande på matcher eller har ni gett upp hoppet om att folket nånsin kommer att återerövra det en gång så vackra spelet? Vad tycker ni om non-league fotboll?

CT: Well, fotboll är nåt jag älskat så länge jag kan minnas och Mart med. Craig och Sam kan dock inte bry sig mindre. Både jag och Mart har säsongskort till våra respektive klubbar, förhoppningsvis gillar Mart non-league, eftersom det ser ut som att hans lag (Wolverhampton Wanderers) är på väg ditåt! Jag brottas ibland med moralen i att stödja en så snuskig kapitalistisk sport, särskilt eftersom mitt lag, Norwich City, ligger i elitdivisionen Premier League, men det är inte själva fansen som går på matcherna som jag har nåt emot. Skulden till problemen bakom den moderna sporten är alla tv-pengar från Sky, det är nåt jag inte ger mina pengar till , utan till min lokala klubb som jag inte nåt emot att stödja. Om folk skulle skita i att köpa sina kanalpaket från Sky TV och gick till matcherna i stället och verkligen se dem, så skulle det vara mycket friskare. Så ja, stöd no-league-lagen. Min lilla dotter gillar att gå på fotboll, men hon tycker det är för mycket oljud på Premier League-matcher, bless her! Så damfotbollmatcher, vilka fortfarande är rätt små här och non-league-matcher passar henne mycket bättre. Som med allting annat påverkar hur och var du lägger dina pengar vilken sorts värld vi lever i.

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby eller nåt elegan och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

CT: Helvete, det vet jag inte, tiddleywinks? Alla kan spela det, men inte alla är bra på det.

EKA: Nåra ord till era svenska supporters? Gillar ni nåra svenska band? Vill ni spela här? Hur bokar man er?

CT: Fortsätt kämpa på! (Detta skrev Steve Contempt på svenska själv - övers. anm.) Känner inte till så många svenska band, Project Hopeless, de är väl svenska? Jag gillar dem. Säkert andra med, men jag är trött och kan inte tänka. Jag har full upp med att hålla reda på alla engelska band redan! Vi skulle älska att spela i Sverige, det har varit på tal många gånger, men det har aldrig hänt, men låt oss få det att hända! Det är kostnaden som oftast är boven i dramat, men om nån vill sätta upp en spelning med oss, så turnerar vi i Europa nästa år, runt slutet av maj, troligtvis, så det skulle funka. Facebook är troligtvis det bästa sättet att få kontakt med mig, så kontakta mig på: http://www.facebook.com/steve.contempt  och låt oss talas vid!

Cheers, Steve

En intervju med Jr. Thomas

EKA: Hur kom du i kontakt med den jamaicanska musiken? Attraherades du av den, likt mig av skinheadanknytningen, var det 90-talets ska-punk eller var det den jamaicanska musiken som direkt tilltalade dig?

JrT: För mig var det den jamaicanska musiken direkt. Jag började köpa Blood & Fire-samlingar, Trojan-samlingar, Lee"Scratch" Perry samlingar vid tidig ålder. Jakten på mer musik blev bara mer intensiv i det att jag började leta efter sällsyntare spår på 45or. Jag gillade särskilt Trojans soul-covers på amerikansk musik. Att höra deras tolkningar av sånger som jag lyssnade på när jag växte upp träffade mig som en bomb. Nu är det på sätt och vis motsatsen. Jag hittar en jamaicansk sång och förstår senare att det var en amerikansk soul-cover.

EKA: När slog det dig för första gången att du kunde "göra" musik? vem inspirerade dig och har du alltid spelat den sorts musik du spelar idag, eller började du med nåt annat?

JrT: Jag började skriva och spela musik när jag var 13. Jag började spela reggae när jag var 17. Jag tog det, emellertid, inte på allvar förrän jag nyktrade till för 4 år sen. Att lägga droger och alkohol bakom mig hjälpte mig verkligen att lägga fokus på att skriva bättre sånger. Jag kämpade med att bli motiverad innan den förändringen, eftersom jag hade de problemen.

EKA: Har du spelat utanför USA? Var är det alltid ett roligt ställe att spela? Vad har det betytt för dig att ha en europeisk etikett (Rocking Records) bakom dig?

JrT: Jag har spelat i Montreal, Canada, bara. Jag skall, emellertid turnera i Europa i maj och juni, tidigt i den kommande sommaren. Riverside Stomp 10 skall bli riktigt spännande!

EKA: Jag försöker hålla kärleksaffären mellan punk och reggae vid liv på min blogg och frågar ibland punkband som jag intervjuar vad de tycker om reggae, så jag tycker det kunde vara en god idé att fråga dig vad du ttycker om punk/oi!. Nåt särskilt band du skulle kunna rekommendera våra läsare?

JrT: Jag diggar oi! Faktum är att det finns ett band från Minneapolis som vi spelat med, Vicotry, heter de. De är badass!

EKA: Är det möjligt att arrangera bra spelningar där ni bor eller händer det att "trubbel" bryter loss? Har ni nånsin haft nazistiska "skinheads" på era spelningar som skapat trubbel?

JrT: Den riktiga skinheadscenen här är toppen. Inget gemensamt med nazisterna. Det skulle knäcka mig i fall det blev så. Skinheadscenen här har varit ett väldigt stöd och jag är tacksam för det.

EKA: Vad tycker du om fotboll? Kommer Major League Soccer att expandera i framtiden och vad tycker du om Amerikas landslag?

JrT: Jag tror Major League Soccer kommer att expandera i framtiden. Tekniken i dag talar för det. När det gäller vårt landslag, så är vi i samma grupp som Tyskland, så jag är hoppfull!

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som amerikansk fotboll, något elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

JrT: Förmodligen ett maratonlopp, ha ha. Det är en lång, svår väg, men i slutändan absolut värt det i fall du bara har passionen för det. Att spela den här sortens musik måste komma från passionen, för den ekonomiska utdelningen är, som vid maraton, minimala.

EKA: Nåra ord till dina svenska fans? Skulle du vilja spela här? Nåra svenska band/artister du gillar?

JrT: Jag hoppas kunna komma till Sverige under sommaren som kommer, jag skulle älska möjligheten att spela för Sverige. Dessutom skulle det ge mig möjligheten att se nåra coola svenska band uppträda med!

Jr. Thomas, "Meets the Venditions"

/ ARTIST: Jr. Thomas / TITEL: "Meets the Venditions" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: Rocking Records / FORMAT: CD /

På senare år har jag inte hängt med så mycket i vad som hänt i baktaktssvängen, utan mest lyssnat på gamla plattor, men så har utmärkta etiketten Rocking Records skickat mig ett par skivor att recensera, varav den här är en.

Mycket har uppenbarligen hänt medan jag lyssnat på gamla skivor från förr, flörten med punken verkar definitivt vara borta och nu är det snarare så att de som blivit kvar i scenen och gör musik är inspirerade direkt av originalen, 60-talsscenen på Jamaica.

Vad vi får här, levererat av Jr. Thomas, är bra, välspelad musik av folk som kan sina instrument och inte bara gör tråkig punk med baktakt. Texterna är också helt klart av det bättre skicket, mest kärlekstexter och även om Jr. Thomas inte levererar Shakespeares sonetter, så är det svårt att skriva meningsfulla kärlekstexter, men jag tycker överlag att han lyckas.

Men musiken är den främsta "selling pointen". Jag vet inte varför, men jag får vibbar av Sly & Robbie, såväl som Althea & Donna och Blaxploitation-erans soulmusik. Det är soulful ska/rocksteady och en hel del reggae från tidigt 70-tal, innan ganja-psykosen satte in.

Jag tänkte först skriva att Jr. Thomas är bra så är han så fruktansvärt bra, Somebody like you är definitivt en het kandidat till titeln "årets bästa låt", alla kategorier. Det står jag fast vid. Men jag hade också tänkt skriva att när han är dålig, så är han bara seg och tråkig, men efter ett par genomlyssningar kan jag bara konstatera att hans musik växer på mig och det mesta på plattan är faktiskt riktigt schyst, även om den stundtals förblir en smula seg.

En schyst platta får ett schyst betyg. 82,5% i grad av tillfredsställelse!

En intervju med Ingen Fantasi

EKA: Hur startade ni bandet? Hur kom ni fram till att ni ville heta "Ingen Fantasi"? Vem skriver sångtexterna?

Sancho: Jag hade länge tyckt att Odense saknade ett oi!-band och försökte få några av mina vänner att starta ett. Men han som jag tänkte skulle sjunga ville inte och inget riktigt hände. Så jag gjorde det själv med Søren och vi fick med oss Gartner att spela trummor. Det var då, runt 2008.
Men bandet blev aldrig något annat än snack, när vi satt och drack på vår stampub Sir Club i Odense centrum. Så var det de första två-tre åren. Och bandet som aldrig repade blev ett skämt. Våra vänner rullade med ögonen när vi fått några öl i oss och började igen snacka om att vi snart måste komma igång.
Under våren 2011 tog vi oss samman och sökte en replokal och i september repade vi första gången - på Kansas City Odense, var bandet fortfarande bor. Gartner och jag hade inte spelat på allvar på 15-20 år och Søren var också ganska ringrostig. Först var det meningen att han skulle spela bas, men han tog gitarren, för vi hade ännu inte funnit nån gitarrist. Så de första veckorna körde vi nåra cover-versions på Evil Conduct, The Dictators och Misfits.

Vi hade säker fotsatt spela covers länge, om det inte var för att vår gode vän J.P. (från Last Seen Laughing) ringde och erbjöd oss ett gig, redan när vi repat tredje eller fjärde gången. Han ville ta oss till Århus och spela med Jenny Woo och Combie Bruisers i maj 2012. Plötsligt fick vi bråttom att skriva några egna låtar, så vi kunde ha ett gäng av dem färdiga. Vi var också tvungna att hitta en basist snabbt och det visade sig att en av våra vänner, Gamle, längtade efter att spela lite punk.

Vi klarade skriva 13 sånger och spela in vår första cd före konserten i Århus. Men när vi skulle spela upp dem för våra vänner vid ett repetitions-gig en vecka före konserten hade vi druckit lite för många Danish pride (8%), så ett fyllebråk resulterade i att Gamle inte hade lust att fortsätta. Lyckligtvis kom Oscar in och tackade ja till att spela bas på de tre gig vi hade i kalendern - även om han bara hade sex dagar på sig att lära sig hela katalogen före vår debut. Vid ett annat tillfälle under de tre konserter blev han lyckligtvis fast medlem i bandet.

Vi är inte helt överens om vad vi hette i början. Jag är helt säker på att vi hade bestämt oss för namnet Mean Drunk, Søren hävdar bestämt att det var The Mean Drunks. Faktum är att vi var så pass oense om det att vi insåg att det var lättare att komma överens om att vi skulle hitta på ett tredje. Det blev till Holmgang, som vi tyckte var ett bra fett gammalt skandinaviskt ord som passade perfekt till ett oi!-band med texter på danska. Men det visade sig att det redan fanns ett spanskt oi!-band som hette så, så vi var tvungna att komma på något nytt. Under en kort tid hette vi Øl, Bold & Porno, men det kunde vi inte ens själva ta på allvar. I stället tog vi namnet Ingen Fantasi från Sørens e-mailadress.

Namnet har fått blandad mottagning. Det finns folk som tycker det låter som namnet på ett pre-pubertalt barnpunkband. Jag anser att det är mycket oi! och passar fint för oss. Vi sjunger för katten inte om drakar och sagor och hurdan världen kunde vara. Vi sjunger om vår vardag och saker vi känner utan en massa överdrifter. Självklart har vi plats för en liten rövarhistoria här och där, men i allt är det verkligheten och inte fantasin våra texter handlar om.

Det är jag som skriver texterna.

EKA: Hur ser punk/oi!-scenen ut i Odense? Hänger punkare och skinheads tillsammans? Odense är ju känt för Kim Larsen och HC Andersen, men finns det ett annat Odense med, ett som turisterna inte får se?

Sancho: Det finns ingen stor punkscen i Odense och oi! är nästan icke-existerande. Vi kallar oss Odenses bästa oi!-band, för det finns inga andra. Vi är nog bara en handfull skins i staden. Men vi har en hel del goda vänner som är old school-punks och vi har ett gott förhållande till de punkare vi stöter på. Som regel. Odense kan i bland bli lite lantligt och vi stöter givetvis på några av de välkända fördomarna om skinheads då och då.

I Danmark är nog Odense mer känt för Vollsmose än för HC Andersen. Till Vollsmose kommer det helt säkert inga turister. Tre av oss har bott i området och Oscar bor där just nu och det är också en del av den verklighet vi sjunger om. Vollsmose är, tills vidare, med i tre av våra sånger: Oiense punk, Hundelortesangen och ett helt nytt stycke om fördomar och idioter.

EKA: Har ni haft många gigs och vad är det bästa med att spela live? Något särskilt gig som står ut som riktigt kul?

Sancho: Vi har spelat cirka tio offentliga gigs. Det tycker jag är najs mycket, eftersom vi först började repa för två år sen. Vi tar det som en fest och försöker leverera det arrangörerna bjudit in oss för. Stämning och massa sånger om öl. Vi har haft turen att spela på några riktigt fina ställen. Jag gillar mest de spelningar där vi inte har spelat allt för tidigt. Så att publiken är mer friska och blir en del av stämningen snarare än att bara vara åskådare.

EKA: Många skånska punkare och skinheads (och många "vanliga" skåningar med) ser med stolthet på sin skånska identitet och landskapets historia som Östdanmark. Hur ser folk i Danmark på Skåne?

Sancho: Jag tror de flesta bara ser Skåne som Sverige. Restdanmark är dessvärre upptagna med att stänga sig själv och glömma historien, nederlagen och förlusterna, så att folken i de gamla danska områdena, som nu ligger i Ghana, US Virgin Islands, Tyskland och Sverige tänker mer på Danmark än vad danskarna tänker på dem.

Men jag tycker det är starkt att ni skåningar håller fast vid er identitet. Så ge fan i majoriteten av restdanskars okunskap - det beror nog lika mycket på tiden vi lever i. Jag är själv stolt Fynbo och Odenseaner.

EKA: Villen öl dricker Odense skins? Är det importöl som Guinness, eller finns det en öl-patriotism

Sancho: Bland industri-öl föredrar jag Ceres Royal, som vi kallar blå cola, den kommer ursprungligen från Århus, men bryggs nu på Själland; och Carlsberg pilsner, som är köpenhamnsk, men som nu bryggs på Jylland. Men annars gillar jag det mesta och det får gärna ha mycket humle och inte för mycket malt.

Ingen Fantasi är nästan anti-lokalölpatrioter. I en av våra sånger har vi degraderat den lokala Odensepilsnern från Albani till en icke-öl med texten: Oi! Oi! Oiense punk, vi drikker kun Albani når der ik'er mere øl. Albanis starka julebrygd, Blålys, har vi faktiskt en hyllning till (sök på Blåslys og glögg på YouTube), men Blålys smakar också långt bättre än den sura Odense Pilsner och så sparkar den som en häst.

I replokalens kylskåp har vi oftast Carlsberg och Ceres Royal.

EKA: Följer ni Odense BK? Kommer klubben någonsin tillbaka till sina storhetsdagar?

Sancho: När vi startade bandet var en av sakerna vi var överens om att vi som band inte skulle hylla en bestämd klubb, för några av oss är rätt oeniga. Søren är OB-fan.

Jag hatar Striberne (OB) och önskar dem all världens olycka. Jag är fan av Odenseanske B1909 (Danska mästare 1959 och 1964 och cup-vinnare 1962 och 1971). De ligger ett stycke ner i divisionerna efter ett misslyckat fusionsäventyr.

Gartner är boll-agnostiker och Oscar är väl nästan boll-ateist.

När vi sjunger om fotboll nämner vi aldrig något klubbnamn, så att vi alla kan stå för det.

EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle den vara, något hårt och fysiskt som rugby eller något elegant och precist som biljard eller kanske något helt annat?

Sancho: Haha. Bra fråga. Kanske boxning, hudlöst ärligt och rakt på och hårt.

EKA: Några ord till era östdanska och rikssvenska fans? Gillar ni några band härifrån och skulle ni vilja spela här? Hur bokar man ett gig med er?

Sancho: Jag gillar verkligen ett par svenska band. När jag kollar på min hylla kan jag se gamla Perkele, Old Fashioned Ideas, Prins Carl, The Clichés och Gatans Lag. Jag vet att det finns mycket mer att kolla upp, så jag får följa rekommendationerna från Eslöv: Kategori A. Gatans Lags första album var en viktig inspiration för mig när det gäller att skriva på mitt modersmål och gärna med en glimt i ögat.

Vi vill gärna spela både i Östdanmark och i Sverige. Det handlar mest om att vara i god tid med att boka oss, så att vi kan se om det funkar med arbete och så. Och vi vill bara ha täckning för vår transport och ha lite mat och öl och ett ställe att sova om vi inte kan komma hem samma kväll.

Skål till våra nordiska bröder och till alla som stöttar den danska oi!-scenen. Om den någonsin växer till sig något är det tack vare er.