söndag 29 december 2013

En intervju med Contempt

Det är Steve Contempt som svarar på frågorna.


EKA: Ni har hållt på sen 1984. Har ni haft många förändringar i line-uppen och har ni haft några särskild byten i sound?

CT: Line-uppskiften? Ja, skitmånga. För många för att minnas alla om man skall vara ärlig. Gitarristen, Mart, är den ende som varit med från första början, men vi har varit med om för många trummisar för att kunna räkna dem. Trogg var ganska mycket en stabil institution på bas, men dessvärre tog cancern honom för ett tag sen och sedan dess har Sam tagit över. Vi har haft ett par tre sångare med, men jag är faktiskt den nästlängst tjänande efter Mart nu. Musiken har inte ändrat sig så mycket. Jag tror och hoppas att vi har blivit bättre och expanderat vårt sound en smula, men det är i grund och botten ganska rak och enkel punk rock för det mesta. Det är vad vi gillar.

EKA: I en del delar av världen går anarko/peacepunk inte så väl ihop med vad som i vanliga fall kallas "streetpunk". Jag tycker, efter vad jag hört av er, att ni har ett street-sound med mycket politiskt innehåll i texterna. Är det en orsak till ovänskap var ni bor, eller umgås alla punkare och skins där ni bor?

CT: Well, det är olika för vem du frågar, skulle jag tro. För det mesta hänger folk här med varandra och kommer överens: ingen gillar, av uppenbara skäl, att bli predikad för, men alla gillar nåt att dricka och en kul utekväll, eller hur? Skins och punkare kommer bra överens, men höger/fascistisk/rasistisk politik tolereras faktiskt ingenstans. Punken är och bör vara väldigt frihetlig och rakt motsatt de ideologier som inte accepterar sådan frihet, oavsett om det är hudfärg, sexualitet eller vad det nu gäller.

EKA: Hur ser scenen för politisk punk ut i Storbritannien ut idag? Vilka band bör vi lyssna på? Om ni jämför scenen med när ni började, vilken är då den största skillnaden, vad är bättre och vad är sämre? Dessutom, vilken roll i motståndet kan ett band spela?

CT: Well, scenen är annorlunda på olika platser. Jag tror Birminghamscenen är ganska bra, men det finns massor utav bra gigs överallt, men massor utav dåliga med. Det är fantastiskt hur många folk som kommer till spelningar med större band, men då undrar man var i helvete de kommer ifrån. De är aldrig på plats annars! En av de stora förändringarna är att många punkare nu är i 40- eller 50-årsåldern och på många ställen går det en skiljelinje mellan gamla punkare och unga punkare. Skulle vara kul att se mer unity, unga punkare som tar sig ut att stödja de gamla banden och vice versa. Med så mycket sagt är jag skyldig till att inte stödja de unga banden så mycket, men jag har barn och går inte ut så ofta nuförtiden.

Och när det gäller ett bands roll i motståndet... Well, det samma som alla andras. Vi håller först och främst på för musiken, för att underhålla, det var därför vi plockade upp gitarrerna och trumstockarna, för att vi först och främst ville spela musik. Förhoppningsvis kan vi upplysa lite här och där, och få fram budskapet, men till syvende och sist handlar det vad vi gör när vi inte är musiker, hur vi lever våra liv till vardags. Att inte köpa all skit som finns därute, vara organiserade, leva så fritt som möjligt, så mycket utanför systemet som möjligt och försöka att hjälpa eller uppmuntra andra att göra detsamma. Att inte lita på vår regering eller politiker, att lite på oss själva och på varandra och att ta tillbaka makten på så sätt. Förhoppningsvis kommer saker och ting att börja uppluckras och falla sönder, vilket jag tror de har börjat göra. Vi behöver bara ha ett par saker redo när det händer, och ju mindre vi litar på "systemet", desto lättare blir det när den tiden kommer. (Och det kommer den att göra!)

EKA: Punk och reggae brukade komma bra överens och dessutom gillar många människor som gillar punk också reggae, sen har du hela 2tone-grejen och såklart ska-punk, för att inte nämna The Ruts. Lyssnar ni själva reggae/ska och vad tycker ni om den ofta våldsamt homofobiska naturen hos moderna ragga-låtar?

CT: Ja, för fan, jag älskar reggae och ska. Jag växte upp på 2tone och punk och har lyssnat på reggae och dub i åratal. Jag älskar, för att vara ärlig, många sorters musik. Och när det gäller något homofobiskt, åt helvete med det. Vad är de så rädda för? Kan inte förstå varför en del människor är så intresserade av vad andra människor gör med sina könsorgan, låter som osäkerhet om du frågar mig. Sex är bättre än hat, oavsett vem du gör det med, så länge det är på lika villkor, så klart! Men reggae, ja, det gillar vi.

EKA: Är ni vegisar? Jag och en vän, som likt mig är vegis, har en pågående, aldrig slutande diskussion över vegismat som smakar som riktigt kött, han tycker det är omoraliskt, medan jag tycker det är perfekt, för nu kan alla käka vad de vill och det är dessutom cruelty-free. Vad tycker ni om detta?

CT: Ja, vi är alla vegetarianer på gränsen till veganer. Intressant sak du tar upp om hela moralgrejen. Jag kan bara tala för mig själv och min familj och vi gör alla vårt bästa för att hitta etisk mat, cruelty-free, ekologisk, fair trade, etc. Jag skulle gärna vilja veta varför han inte tycker det är etiskt. En hel del sojabönsodling är oetisk och sojaburgare kan därför, enbart av den orsaken, sägas vara oetisk. Dessutom, det finns fler etiska faktorer än bara dödandet av och lidandet hos djur, så som miljöpåverkan, kapitalism, skador på inhemsk kultur och olika sorters odlings sidoeffekter med. Det huvudsakliga målet måste, emellertid, vara att minska köttkonsumtionen på hela planeten och jag tror inte man klarar det utan "köttsubstitut", för de gör det verkligen lättare för folk att göra övergången eller bara att minska andelen kött de konsumerar. En del människor måste vara allt eller inget, nåt jag personligen inte sympatiserar med. Vi är 95% veganska, de flesta av våra måltider är veganska, vi köper inte mjölk, äter nästan inte ost och det skulle inte vara tillräckligt bra för en del folk, men den militanta inställningen avskräcker en hel del människor. De tror att de inte kan ta an utmaningen, så de fortsätter med att äta kött varje dag, men jag anser att varje måltid som är vegetariansk istället för köttbaserad är en liten seger. Varför är det inte ok för nån som äter kött varje dag att skära ner till 2 eller 3 dagar i veckan? Ge dem en chans och de kommer snart att bryta med vanan, falskt kött hjälper denna övergång. Vi äter det själva väldigt sällan, men jag har varit vegetarian i 20 eller mer år och kan överleva utan det. Fullkorn, böner, linser, gröna bladiga grönsaker, fixa tillräckligt mycket av det och du klarar dig!

EKA: Ni har en låt som heter Glory seekers om modern fotboll. Går ni fortfarande på matcher eller har ni gett upp hoppet om att folket nånsin kommer att återerövra det en gång så vackra spelet? Vad tycker ni om non-league fotboll?

CT: Well, fotboll är nåt jag älskat så länge jag kan minnas och Mart med. Craig och Sam kan dock inte bry sig mindre. Både jag och Mart har säsongskort till våra respektive klubbar, förhoppningsvis gillar Mart non-league, eftersom det ser ut som att hans lag (Wolverhampton Wanderers) är på väg ditåt! Jag brottas ibland med moralen i att stödja en så snuskig kapitalistisk sport, särskilt eftersom mitt lag, Norwich City, ligger i elitdivisionen Premier League, men det är inte själva fansen som går på matcherna som jag har nåt emot. Skulden till problemen bakom den moderna sporten är alla tv-pengar från Sky, det är nåt jag inte ger mina pengar till , utan till min lokala klubb som jag inte nåt emot att stödja. Om folk skulle skita i att köpa sina kanalpaket från Sky TV och gick till matcherna i stället och verkligen se dem, så skulle det vara mycket friskare. Så ja, stöd no-league-lagen. Min lilla dotter gillar att gå på fotboll, men hon tycker det är för mycket oljud på Premier League-matcher, bless her! Så damfotbollmatcher, vilka fortfarande är rätt små här och non-league-matcher passar henne mycket bättre. Som med allting annat påverkar hur och var du lägger dina pengar vilken sorts värld vi lever i.

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby eller nåt elegan och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

CT: Helvete, det vet jag inte, tiddleywinks? Alla kan spela det, men inte alla är bra på det.

EKA: Nåra ord till era svenska supporters? Gillar ni nåra svenska band? Vill ni spela här? Hur bokar man er?

CT: Fortsätt kämpa på! (Detta skrev Steve Contempt på svenska själv - övers. anm.) Känner inte till så många svenska band, Project Hopeless, de är väl svenska? Jag gillar dem. Säkert andra med, men jag är trött och kan inte tänka. Jag har full upp med att hålla reda på alla engelska band redan! Vi skulle älska att spela i Sverige, det har varit på tal många gånger, men det har aldrig hänt, men låt oss få det att hända! Det är kostnaden som oftast är boven i dramat, men om nån vill sätta upp en spelning med oss, så turnerar vi i Europa nästa år, runt slutet av maj, troligtvis, så det skulle funka. Facebook är troligtvis det bästa sättet att få kontakt med mig, så kontakta mig på: http://www.facebook.com/steve.contempt  och låt oss talas vid!

Cheers, Steve

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar