måndag 28 oktober 2013

Cartoon Violence, "Tit for tat"

/ ARTIST: Cartoon Violence / TITEL: "Tit for tat" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: Rocking Records / FORMAT: CD /

Efter guldruschen slutade efter 90-talet har det stått till lite si så där med den ska som släpps. Mycket är helt enkelt skit, 60-talsinfluerad ska som bara låter trist och inte nyskapande, såväl som ska-punk med 90-talskomplex.

Men det har också kommit en hel del fina saker och Cartoon Violence, ett band jag aldrig hört innan den här avlyssningen är, efter nån initial tveksamhet, faktiskt helt reko. Bandet har inte uppfunnit hjulet och de första två spåren på plattan är lite si så där och får inte min okritiska kärlek, men från och med spår nummer 3, Sons & daughters, är det kvalitet rakt igenom. Lite konstigt att börja med de svagare spåren.

Vad låter Cartoon Violence som, då?

Grunden för bandet är utan tvivel inspiration från Madness, men bandet får det att låta, inte som en rip off, utan ger det sin egen stämpel. Visst, grunden är, som sagt, the nutty sound, men det finns också influenser från 60-talspop, new wave och, tycker jag, svensk ska. I bland låter bandet ohyggligt likt Liberator, men det är kanske resultat av att ha samma influenser?

Hela skivan är heller inte ska rakt igenom, utan det finns ett par fina utflykter i annan musik med, vilket läsaren kanske gissar efter att ha läst ovanstående om influenser. Låten Broken är en ballad, men blir inte tråkig, utan står fram som ett av albumets bästa spår, jag gillar verkligen gästsångerskans röst och cembalon.

Sättningen på bandet är ganska enkelt, det finns inget blås, utan gitarren är ganska dominerande tillsammans med keyboardet.

Men ett av bandets största kvaliteter är dess texter. De visar att man kan göra schyst ska utan löjliga texter. Det är inte politiskt rakt av, även om det finns låtar på plattan, främst Better, som kan uppfattas politiskt. Genomgående är det snarare diskbänksrealism a'la Ken Loach, fast i textform till musik som det definitivt går att dansa till. Det är, med andra ord, mycket vardagsproblem i allmänhet och relationsproblem i synnerhet.

Jag gillar plattan, men bandet har som sagt inte uppfunnit hjulet.

Men, men, en schyst platta som den här får 71,3% i grad av tillfredsställelse!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar