lördag 5 oktober 2013

Eslövs BK - Ekets GoIF: 0-1

Så var jag på plats på Ekevalla igen. Jag missade två matcher i rad, den första för att jag var sjuk och den andra för att min morfar begravdes på matchdag. Jag brukade alltid, så länge han var frisk, ringa och meddela honom halvtids- och fulltidsresultatet. Så det var inte utan att man tänkte på honom när man såg matchen idag.

Hursomhelst! Det var kul att så många dök upp på matchen, eftersom det trots allt händer en del saker i engelska Premier League idag. Det som var synd var att det i stort bara var Ekets supporters som hördes på läktaren, men jag är, som sagt en kategori A-supporter och i stället för att hata motståndarnas supporters, så kan man ju ändå på nåt sätt tycka det är kul att de ger matchen en skön inramning.

Mer än så, Ekets supporters visade verkligen att supporters kan göra skillnad, de vann, trots att de knappast var bättre, men de hade en klack med sig som sjöng för sitt lag, vilket de flesta EBK-supporters aldrig gör. Sen kan man så klart påpeka att Ekets GoIF inte har så mycket att konkurrera med på lokalplan medan vi har pingis, handboll och brottning med.

Men jo, visst hade det varit kul om vi Eslöviter kunnat göra nåt liknande nån gång. Trots att vi har ett fint och duktigt fotbollslag, så verkar det som att vi Eslövsbor skäms för vårt lag, eftersom vi inte dyker upp på matchdag och när vi väl är där, på sin höjd kan klappa lite händer.

Men matchen, då?

Eket spelade anfallsfotboll och byggde upp anfallen med hela laget. De hade det mesta av spelet, men EBK siktade in sig, verkar det som, på att göra snabba kontringar och även om Eket hade många farliga chanser, så hade vi med ett par riktigt fina dito, särskilt i andra halvlek.

Jag vet inte om det var för stödet Eket hade från läktarna, men man tyckte hela tiden att 0-1-målet var på väg, men det skulle dröja ända in till 90e spelminuten innan deras mål rullade in, på vilket en pitch invasion följde.

Det jag ogillade starkt med Eket var att de "filmade" så mycket.

EBKs matchens lirare är för mig målvakten, Pontus Andersson, för att han stod emot så mycket och räddade så många farliga chanser.

Som jag har förstått det, så var det här den sista matchen för säsongen och vi slutade knappast lika fint som vi började. Då, nån gång, innan midsommar, så var jag övertygad om att det här var säsongen vi skulle gå upp. Det gjorde vi, som bekant, inte, men vi får helt enkelt ta krafttag nästa säsong. Spelarna behöver tro på sin förmåga och vi supporters måste tro att vi kan göra skillnad för laget från läktaren.

Vi ses nästa säsong, COYR!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar