Jag är förkyld :(

Blir därför ingen täckning av dagens match. Beklagar.

En intervju med Moralpanik

EKA: Ni har varit med i en mängd andra band, vad fick er att starta ett nytt?

MP: Idéen startade för några år sedan när jag (Tobbe) och Fredrik hade hoppat av Werewolf Syndrome. Jag hade några låtar på lager, som var väldigt influerade av Rancid och Bombshell Rocks, som varken platsade i Werewolf eller i det HC-band jag spelade i för tillfället. Samtidigt funderade Fredrik på att det skulle vara kul att lira streetpunk på svenska. Vi började prata lite löst om att slänga ihop ett nytt band och Fredrik föreslog att David, som precis var utan band efter nedlagda Hangups, kunde lira gura. Vi har funnits som band i åtminstone 2 år men har inte börjat vara aktiva förrän nu.

EKA: Hur ser punk/HC-scenen ut i Umeå idag? Finns det fortfarande en levande sxe-scen?

MP: Det finns i alla fall en hardcore-scen som är levande men sen vet vi inte hur mycket straightedge det är nu för tiden. Själva nykterhetsdelen av rörelsen är väl inte riktigt lika viktig som den en gång var.

EKA: Vad tycker ni om Refuseds återförening? Var ni själv och såg dem?

MP: Jag (David) var och såg dem. Det var bra, sen finns det säkert en massa folk som tycker det var en sellout-grej men vafan, i sånt fall kan man väl starta ett eget band, lägga ner, bli kultstora och sen vägra återförenas efter 15 år, det står var och en fritt.

EKA: Vad tycker ni om att Umeå blivit kulturhuvudstad i Europa? Finns det utrymme för underjordisk kultur med, eller är det bara etablissemangskultur som lyfts fram av staden?

MP: Det finns väldigt mycket åsikter om kulturhuvudstadsåret och huruvida underground-kulturen blir styvmoderligt behandlad etc. Men det känns som att den hardcore och DIY-scen som togs upp i ansökan och hjälpte Umeå att få titeln är, bortsett från några få arr, väldigt bortglömd i programmet som helhet.
På det hela sett känns det som att hela huvudstadsåret tas på alldeles för stort allvar här i Umeå. Vi är mest imponerad av att någon utanför Umeå faktiskt visste om att Umeå är årets kulturhuvudstad. 

EKA: Ni håller på att spela in nytt material, kan vi förvänta oss mer av vad vi hitintills fått, eller kommer det att bli annorlunda? Har ni kontakt med nån label?

MP: Ger man ut skivor på labels fortfarande? Vi är inte på någon label utan har gjort allt själva hittills, men visst skulle det var kul att släppa något ”på riktigt” någon gång framöver. Vi har inga planer på att ändra stil men exakt hur det kommer att låta får man se, slutresultatet blir aldrig riktigt som man tänkt sig (vilket inte behöver vara något negativt).

EKA: Vad tycker ni om fotboll? Följer ni nåra lag? Får damfotbollen stort utrymme i Umeå även nu, efter Marta?

MP: Skulle säga att damfotbollen fortfarande är relativt stor i Umeå men det är inte som det var förut när Umeå IK var bästa klubblaget i världen och Hanna Jungberg, Malin Moström, Marta mfl. var lokal(och riks)-kändisar. Men vi är tämligen sportointresserade i bandet, fast jag (Fredrik) följer iaf OS/VM i hockey/fotboll.

EKA: Om er musik var en sport och inte en musik, vilken sport skulle den då vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard, eller kanske nåt helt annat?

MP: 400m häck. Se oss live så kommer du förstå!

EKA: Hur gör man för att boka er? Gillar ni att spela live och skulle ni vilja spela här nere i Skåne?

MP: Kontakta via facebook. Vi gillar absolut att spela live och vill göra det oftare, det handlar bara om tid, logistik och ersättning. Vi bor ju ändå i Norrland så det tar en stund att köra ned ifall man inte flyger.

Eslövs BK - Malmö City FC: 1-2

Så här är det, sedan jag bloggade om fotboll sist har ett par saker hänt inom svensk fotboll och supporterkultur. Till att börja med mordförsöket på Showan, en MFF-supporter vars enda brott var att han var invandrare och antirasist och för det andra, dråpet på en Djurgårdare i Helsingborg.

Såna saker är naturligtvis fruktansvärda, men efterföljden på dem blev desto positivare. Hela supportersverige och många firmor från utlandet stod upp för Showan mot rasismen och fotbollssverige fördömde lika kraftigt dråpet i Helsingborg. Det visar fotbollens styrka. Det finns folk som vill slåss för sin klubbs färger, men de flesta supporters tar avstånd från sånt som splittrar. Det krävs två lag för att det skall bli match och jag önskar att man även på matcher högre upp i systemet skulle kunna se vad man ser på Ekevalla, hemmafans och bortafans som sitter tillsammans.

Det är det som är charmen i lägre divisioners fotboll, att laget representerar nåt och inte bara spelarnas bankkonton. EBK är en perfekt representant för vår stad, "knegarvärderingar och mångkulturellt", som poeten diktade. Det är riktiga spelare och riktiga supporters. Därför känns det extra taggande denna säsongen, då vi återigen spelar i samma division som Höörs IS. I riktig fotboll vinner man i bland och förlorar i bland. I dag förlorade vi mot MCFC, men bara vi vinner över Höör, så är jag nöjd den här säsongen.

Nåväl, vi förlorade som sagt och jag har min egen teori, det var vädret. EBK är vana att spela i regnskurar, men i dag tittade solen fram under stora delar av matchen och det var uppehållsväder. Fanns egentligen ingen ursäkt till varför inte fler Eslövsbor var på plats för att heja fram sitt eget lag. Men det har man ju blitt van vid.

Vi förlorade i dag och det var nog, väder eller ej, rättvist. Vi inledde matchen väldigt splittrat och det skulle hålla sig i stora delar av första halvlek. MCFC spelar precis som EBK utpräglat anfallsspel, så det fanns inte brist på målchanser åt Eslöv, men det var precis som att en förbannelse hängde över laget. Upp med bollen i offensivt rum, men fumla bort den på den planhalvan. Det hände gång på gång. Bland annat nästan direkt efter 0-1-målet, vilket kom redan i 11e minuten. Men i sanningens namn, så skulle även MCFC ha ett par chanser till.

Därför var det kul att se EBK komma ut på planen efter halvtid. Det var ett helt annat lag, kan man säga, grabbarna spelade med större självförtroende och redan i 49e petade Hannes Englesson, som för den bedriften får titeln "matchens lirare i EBK" av mig, in 1-1.

EBK skulle sedan visa ordentlig klass under stora delar av andra halvlek och det flera gånger man trodde att 2-1 skulle sitta och när Adil Adlouni, bara det värt att se matchen för, började dribbla, så kändes målet nära.

Men det skulle bli en 1-2-förlust, för i 78e minuten satte gästerna in 1-2. Piss!

Nåja, som sagt, bara vi slår Höör är jag nöjd den här säsongen.

Domarn var i dag ganska schyst, han la ribban högt och tolererade mycket fysiskt spel, kanske för mycket enligt somliga. Det var ett par gånger då man önskade att han skulle blåsa i EBKs favör, bland annat i 64e minuten, då MCFC stoppade ett EBK-anfall genom att förfalla till tröjdragning och det fanns ett par, tycker jag, klara straffsituationer, men å andra sidan var han lika trögbedd om att blåsa för MCFC.

Jag tror inte att det här resultatet är talande för säsongen, utan jag slår vad om att vi kan mycket bättre än så här och det skall, som vanligt, bli en ren fröjd att följa och heja fram sitt lag. Dessutom var det jättekul att se våra duktiga P15-spelare hyllas i halvtid, det borgar för framtiden!

Det här blir najs, COYR!

En intervju med Svintask

EKA: När började ni spela ihop och vem kom på bandnamnet? Vilka band influerade er att vilja börja spela?

ST: Vi började spela i mitten av 90-talet och inspirationen kom ifrån alla då aktiva band, framförallt i Halland, som vi verkligen hatade. Dom var så jävla duktiga och hurtiga och vågade dessutom kalla sig för punk. Vi kallade oss för olika vidriga bandnamn vid varje repa, och Svintask var väl det aktuella namnet när vi skulle skriva nåt namn på vår första demotape. Just då funkade det bra som ett avståndstagande från de andra banden i Laholm som hade tuffa och engelska namn. Nu 20 år senare känns bandnamnet inte lika genialiskt längre. Folk tror vi spelar nån jävla könsrock och vi blir inte sällan placerade i fack som vi inte vill förknippas med.

EKA: Enligt vad jag förstått har ni tidigare mest gett ut på DIY-basis, hur kommer det sig att AMTY släppte senaste vinylen?

ST: DIY har alltid varit bland det viktigaste för oss. Det har varit en väldigt nyttig utbildning och samtidigt en garanti för att helt själv bestämma och göra precis vad man vill. Å andra sidan har vi inte haft något egentligt val, då ingen har velat ta i oss med tång. AMTY hörde oss för länge sedan och tyckte vi lät skit, men de har väl mognat med åren och förstått vår storhet. Efter 20 år som DIY-talibaner kan det dessutom va kul att testa nåt nytt, och det behövdes nog att någon sparkade oss i arslet så vi yrvaket började skriva lite låtar igen.

EKA: Under alla år som ni varit punkare, vilket band har ni mest sett upp till? Vilket är det tråkigaste punkbandet ni lyssnat på?

ST: Vi tycker att den mesta punk är rätt tråkig, som en standardiserad McDonaldsmeny ungefär. Det betyder inte att vi inte gillar musiken, men det är väldigt få originella, uppkäftiga och intressanta band genom åren. Haak brukar säga att det bara har gjorts fem bra punklåtar, och det ligger kanske nåt i det.
EKA: Vad är viktigast att förmedla med musiken? Motstånd mot folks Svenssonattityder och samhället eller party?

ST: Från början var det viktigaste för oss att slå folk på käften, att bryta konventioner med såväl text som musik. Vi hade aldrig ambitionen att bli ett ”riktigt” band, att göra karriär eller ens bli uppskattade. Vi ville bara röra om. Med åren blev vi dock till slut något som liknar ett mediokert punkband och låtskrivandet blev något mer än bara spottloskor. På din fråga finns inget svar, men det låter ganska trevligt att skriva en låt som uttrycker ens åsikter samtidigt som man kan dricka öl till den.

EKA: Vilken av följande människor hade lättast fått anställning som ny bandmedlem, om ni varit tvungna att välja en? a) Fredrik Reinfeldt b) Kungen c) Homer Simpson d) Zlatan Ibrahimovic.

ST: Fredrik Reinfeldt, under förutsättning att han slutar med politik. Han gör mindre skada som medlem än som statsminister, och man kan alltid kicka honom pga arbetsbrist så han får känna på hur enkelt det är att leva på en a-kassa som max ger ca 10 000 kr/mån (vilket i och för sig är mycket mer än vad han nånsin kommer att tjäna som medlem i Svintask).

EKA: Vad tycker ni om fotboll? Följer ni något lag?

ST: Det har ju blivit några fotbollslåtar under åren; ”LFK” och ”Gör mål -Hur svårt kan det va?”. Haak är den som är mest fanatisk när det gäller fotboll. Vi andra följer bara landslagsmatcher ungefär.

EKA: Om Svintask var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara, något hårt och fysiskt som rugby, något elegant och precist som biljard eller kanske något helt annat?

ST: Definitivt något hårt och fysiskt som någon brutal kampsport… åtminstone för utövarna. För publiken framstår det nog snarare som något mjukare/gubbigare, typ boule eller golf kanske.

EKA: Några ord till folk i Eslöv? Vill ni spela här? Vad har ni mer på gång inom kort

ST: Vi har inget emot Eslöv, men vi vill inte spela där heller. Det är bara roligt att spela i undantagsfall och då kvittar det var vi spelar. På gång inom kort? Vi ska spela in ett legendariskt album och sen splittra bandet efter interna bråk om stimpengar och upphovsrätter.

Svintask, "Vinstvarning"

/ ARTIST: Svintask / TITEL: "Vinstvarning" / GENRÉ: 77-Punk / ETIKETT: AMTY / FORMAT: Vinyl-EP /

Svintask är ett band som funnits i mitt medvetande länge, men som jag aldrig kollat upp förrän nu. Av namnet att döma trodde jag att det skulle vara kängpunk och det är kanske tack vare det udda namnet som bandet fastnat i min hjärna som ett av de banden man ämnar "kolla upp", men ändå aldrig gör det.

Hursomhelst, AMTY skickade mig den här vinyl-EP:en och det är allt annat än käng. Jag får vibbar av tysk 77-punk, men även inhemsk svensk dito och lite, om än inte överdrivet mycket, brittisk gatupunk.

Det man slås av av att lyssna på den här plattan är hur ojämnt bandet är. Den inleds med Laholm tillhör mig, en cover på en välkänd Cock Sparrer-låt (gissa vilken!), bara för att följas av en tråkig andralåt på samma a-sida. B-sidan, däremot, har två schysta låtar, den första och den sista, varav den sista, Boogie-Woogie-helvete är nåt av det mest genialiska och uppnosiga jag hört på svenska på väldigt, väldigt länge och den får naturligtvis klart godkänt.

Men det är just för att det finns två låtar på skivan som är så fruktansvärt dåliga, Lite sämre överlag och Tömma på konferens, som drar ner skivans kvalité väldigt mycket.

Med så mycket sagt, så är, som sagt, de schysta låtarna desto schystare och jag uppmanar definitivt folk att köpa plattan och kommande alster från bandet.

Plattan får 65,3% i grad av tillfredsställelse. De bra låtarna får ett mycket bättre betyg, men de sämre får ett desto sämre.

Good night, white pride!

Det är fel att det är mer kontroversiellt i dagens svenska punk/oi!-scen att ta avstånd från rasism än att lyssna på och att sprida vit makt-musik/RAC. Det kan aldrig bli nån unity för mig med krafter som vill splittra den scen vi har efter hudfärg. Punkscenen skall vara ett ställe man kan fly till och göra nåt konstruktivt om man tröttnat på svenssonlivet. Att då, i den säga att det är ok att hata nån, bara för att denne har annan hudfärg, det är verkligen inte ok.

Så låt oss ta fotbollens anda in i punkscenen igen. Vi fungerar som ett lag. Black & white - unite and fight!

All respekt åt Malmö skins, för att de anordnar en SHARP-spelning!

En intervju med Agrotoxico

EKA: Ni har hållt på i mer än 20 år, har ert sound ändrats nåt genom åren och har ni haft nåra förändringar i line-uppen? Vad har fått er att fortsätta som band?

AT: Japp, vår musik har förändrats genom åren, i bland medvetet, i bland av nån liten utveckling. Vi har haft lite förändringar i sång och trummor och sen 2004 har vi spelat med två gitarrer, vilket också förändrat vårt sound en smula. Vi lever inte på bandet. Vi har alla jobb, så vi spelar bara för att det är vår passion och vår livsstil. Vi spelar också fortfarande eftersom vi är vänner och vi behöver en ursäkt att rymma från våra flickvänner för att träffas över nåra öl. :)

EKA: Hur är scenen där ni bor? Finns det riktig unity mellan skinnskallar och punkare och är RAC/vit makt-skit accepterad i punk/skin scenen där ni bor?

AT: Jag kan helt klart säga att scenen här inte är lika organiserad och stor som i en del europeiska länder, till exempel Tyskland, men den är inte dålig, om man tänker på att vi är så långt borta från världens största scener. Vi har många bra punkband runt om i landet, nåra schysta spelställen, nåra etiketter. Tja, skulle kunna vara bättre, men den är ok. Det finns en vänsterfalang inom Brasiliens skinheadscen (särskilt i São Paolo) som hänger med nåra punkare, men det finns också ett gäng fascistiska rövhål och de är självklart inte accepterade i punkscenen.

EKA: Är ni vegetarianer/veganer? Jag har en vän som är, likt mig, vegis och vi har en pågående, aldrig slutande diskussion om vegismat. Han tycker det är omoraliskt att göra vegismat som ser ut och smakar som kötträtter, medan jag tycker det är schyst, för nu kan alla äta vad de vill, fast cruelty-fritt.

AT: Jag är vegis och jag tycker det är helt ok hur än maten smakar, så länge det inte finns djur i den. Jag vill inte ha lik på min tallrik, men samtidigt vill jag ha mat som smakar gott och om det ser ut som och smakar som kött, så bryr jag mig inte, har inget djur dött eller lidit, så dra åt helvete!

EKA: Ni hade lite kravaller i Brasilien förra året, vad handlade de om? Har det blivit en arresteringsvåg efter dessa kravaller, eller har folket tvingat regeringen att dra tillbaka impopulära beslut?

AT: Japp, allt startade med priset på kollektivtrafiken i São Paolo men tack vare vår fascistiska regims repression växte den och blev djupare folk började kämpa för fler rättigheter, yttrandefrihet, bättre kvalitet inom vården, utbildningen och kollektivtrafiken.

EKA: Ni har fotbolls-VM på g. Vad har det inneburit för den vanlige brasilianska knegaren eller fattighjon? Har många hus raserats för att bereda väg åt arenor, bygga flotta hotell och restauranger, etc? Har det varit nedskärningar i offentliga sektorn för att finansiera mästerskapet? Gillar folk i Brasilien att sportindustrins största spektakel kommer till ert land och kommer vanligt folk att kunna se matcherna?

AT: Brasilien är ett väldigt korrumperat land och VM är självklart den perfekta ursäkten för att stjäla allmänhetens pengar för att bygga arenor och annat. Regeringen har utlovat massa investeringar i flygplatser, kollektivtrafik, motorvägar och inga offentliga pengar till arenor och vad vi nu ser är raka motsatsen, massa offentliga pengar till värdelösa och privata arenor (i bland i städer utan bra proffsklubbar eller supporters) och inga pengar åt viktiga saker. De behandlar oss, som vanligt, som idioter. Vanligt folk (som följer stormedia) stödjer fortfarande VM:et, men allt fler människor klagar över det och protesterar mot det.

EKA: Följer ni nåra fotbollsklubbar? Tror ni folket nånsin kommer att återerövra det en gång så vackra spelet, eller är den för evigt förlorad till big business?

AT: Jag och Jefferson stödjer São Paolo F.C., Arthur stödjer Palmeiras och Pedro bryr sig inte om fotboll. Japp, modern fotboll är inte lika schyst som den en gång var. Det handlar bara om pengar och väldigt få spelare har kvar ett band till sina klubbar och supporters, men å andra sidan, inne på idrottsplatsen är fotboll fortfarande en fantastisk sport och ingen kan, trots deras försök, förstöra den.

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nånting elegant och precist som biljard, eller kanske nåt helt annat?

AT: Bra och originell fråga. Jag skulle säga nånting hårt, men med hjärna, typ boxning.

EKA: Har ni nåt att säga till era svenska fans? Har nåt distro i Sverige era skivor och gillar ni nåra svenska band?

AT: Vi kan lugnt konstatera att vi älskar svensk punk och det är alltid ett nöje att spela i Sverige, för svensk publik och med svenska band. Vi längtar efter att göra det igen. Jag älskar band som Asta Kask, Wolfbrigade, Driller Killer, Anti-Cimex, Skitsystem, Avskum, Totalitär, Troublemakers, Disfear, Mob 47 (som förresten skall spela i Brasilien nu), etc. Jag gillar också svenska rockband som Hellacopters och The Hives. Well, jag älskar er musik.

Marcos Abreu - gitarrist och sångare.