Tyskland har en lång punktradition och många bra band har kommit därifrån, även om tysk punk för många börjar och slutar med Böhse Onkelz. Dessvärre. Därför är det kul att få recensera en tysk platta.
HSJ står musikaliskt med ena benet i tysk punktradition, stundtals låter det väldigt mycket sent tyskt 80-tal med välspelade gitarrslingor och så, men mest tycker jag det låter som många band lät under tidigt 90-tal, när hc och metal förenades en kort stund. Om man skall plocka ut ett band som jag tycker de kommer närmast, så är det nog Biohazard, i alla fall som de lät på State of the world address.
Jag lyssnar inte överdrivet mycket på hc och kan inte riktigt göra de mest relevanta jämförelserna, men jag gillar ändå vad jag hör, det är ett välkomnat avbrott till all två-ackords-oi! med bröl istället för sång som är så populärt nuförtiden.
Det är i alla fall inte så att bandet är metal-hc rakt av, de håller punkens fana högt, även om de bara lärt sig spela lite bättre än de flesta andra band.
Jag läste tyska i skolan, men skolkade rätt mycket och är kanske inte den bäste på att förstå tyska, men en del förstår jag och mycket av texterna är sympatiska. Inte minst då kanske på Nie ein Skinhead. Visst, folk får tycka vad de vill, jag är ingen pk-polis, men det är kul att folk vågar ta ställning för antifascism i en tid då de flesta skyr vänsterband som pesten, bara för att digga rac. Så massa respekt åt bandet.
En annan kul sak med bandet är att de håller på samma tyska fotbollslag som jag gör, FC Hansa Rostock.
Det här var lite annorlunda vad jag lyssnat på på senare tid och ibland är annorlunda bra, så också i detta fallet.
Jag ger skivan 71,3% i grad av tillfredsställelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar