måndag 1 april 2013

Eslövs Bollklubb är mitt landslag!

Så har fotbollen kommit in i sin mest intensiva fas. På kontinenten har slutstriden inletts, här hemma börjar Allsvenskan, samtidigt som en hel del landskamper spelas. Samtidigt kunde jag inte bry mig mindre.

Visst, jag gillar inte Helsinborg, BoISare, som jag är, men jag hade inte hoppat av glädje om Djurgården hade slagit dem igår och Champions League är så urbota tråkigt modernt fotbolls-helvete sen Celtic åkte ur att man inte ens kan engagera sig en smula. Ungefär som FA Cup-matchen jag såg på tv 10 nyss, där Chelski slog Manchester United. Ärligt talat, det är inte fansen som vinner, utan de som sponsrar klubbarna och de som tjänar multum på biljettintäkterna.

Egentligen finns det bara två klubbar kvar inom Europeisk fotboll som har nån slags anda kvar i sig och som representerar nåt, nämligen Athletic Bilbao, som vägrar ställa upp med spelare som inte kommer från Baskien och Celtic FC som representerar de irländska arbetarklassinvandrarna och allt som är fint med vår klass i Storbritannien. Men ingen av dem har en chans i storfotbollen.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, boven i dramat är det faktum att man nuförtiden får ha i princip hur många utländska spelare som helst, vilket innebär att de med mest pengar kan köpa det "bästa" laget, vilken kontrast till Lisbon Lions, där alla spelare utom en kom från en radie av 2 km (eller var det mil? Osäker...) från Celtic Park!

Det faktum att vissa klubbar i vissa ligor sysslar med ekonomisk doping innebär att deras landslag påverkas. Mer pengar åt klubbarna innebär att de har råd att utveckla och behålla sina talanger.

Det är förvisso sant att Sverige har en hel del internationella talanger, men poängen är att de inte spelar i Allsvenskan och inte är vana att spela tillsammans på klubbnivå. Dessutom är de överbetalda, övervärderade divor. Svenska landslaget under Hamréns ledningar funkar helt enkelt inte. Se bara på de senaste resultaten. Det kvittar hur bra Ibra är om spelupplägget inte funkar och alla spelarna vill vara Ibras like som målkåt diva.

Svenska landslaget har kort sagt blivit en katastrof och jag känner inte att det representerar mig längre, lika lite som jag anser att min gamla favoritklubb, Arsenal, på nåt sätt representerar mig. Modern fotboll är av ondo!

Därför deklarerar jag nu att jag skiter i hur det går för de blågula. Eslövs Bollklubb representerar min stad och därmed mig. De är mitt landslag. All den kärlek som en uppsvensk känner för sitt fosterland känner vi skåningar för våra hemtrakter och när jag var ung var det krig mellan byarna på Jägers, det är lite den lokalpatriotismen som brinner i alla skåningars hjärta som får mig att brinna för EBK.

Så låt den mångmiljardinbringande fotbollscirkusen hållas och låt de blågula vinna VM eller bli slagna av smånationer, jag bryr mig inte. Jag är inte svensk, jag är Eslövbo och mitt landslag heter Eslövs Bollklubb!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar