En intervju med Oi Polloi

Det retar säkert en del att jag publicerar en intervju med ett så pass politiskt band som Oi Polloi, men jag tycker att bandet förtjänar att uppmärksammas, inte bara för att deras anarkism är allt annat än ett gäng posörers. Nej, de förtjänar också att uppmärksammas för sin musik, såväl som för det faktum att de är ett fantastiskt bra liveband. Jag kommer alltid att minnas den galna konserten på Barrikaden i Oslo, tidigt 2000-tal, då galningarna från södra Norge, Skambank, spelade förband. Som vanligt, jag säger inte till dig vad du skall tänka, men om du är allergisk mot politiska band - läs inte intervjun utan vattna dina krukväxter, lös en sudoku eller lyssna på radion!

EKA: Vad är viktigast för er, att vara en bra grupp när det gäller livespelningar och på skiva, eller att föra fram ett politiskt budskap eller båda?

OP: För att vara rättfram, det viktigaste för oss är att ha skoj med vad vi sysslar med. Vid det tillfälle vi slutar ha roligt med vad vi gör, det får bli tillfället vi slutar spela. Vi startade inte bandet för att sprida ett politiskt budskap eller nåt, vi startade det för att ha skoj, eftersom vi älskar den här sortens musik. Jag är alltid en smula skeptiskt inställd när nån säger att de startade ett band för att föra fram en viss politisk agenda, eftersom jag anser att det inte nödvändigtvis är det mest effektiva sättet att förbruka sin tid och handling om det verkligen är ditt mål. Med så mycket sagt om du har turen att ha folk som lyssnar på din musik och texter, så är det ett perfekt tillfälle att säga nåt konstruktivt, utbildande och (förhoppningsvis) inspirerande, så vi vill naturligtvis inte slösa bort det genom att sjunga en massa hjärndött nonsens. Så den politiska biten är också väldigt viktig - såväl som musiken - vi vill uppenbarligen göra bra skivor och köra så bra gigs vi kan - även under de finansiella restriktionerna vi dras med. Med tiden blir så klart en del saker mer viktiga för olika folk och vi har haft folk som lämnat bandet genom åren, därför att den politiska sidan blivit mer viktig för dem än musiken och de vill tillbringa mer tid med antifascistisk aktivitet eller jaktsabotage hellre än att köra gigs eller repa och det är ålreit. De av oss som är med i bandet just nu är nöjda med blandningen av aktivism och musikalisk aktivitet. Det borde vara uppenbart med, så klart, att att man egentligen inte kan skilja den politiska ideologin från musiken - ni skulle till exempel inte se oss spela på en stor festival som skulle vara en god möjlighet att nå ut till en stor publik och samtidigt få en fet betalning för det om festivalen var sponsrad av nåt dodgy företag, till exempel. Det finns gränser man inte överträder och en stor del av de gigs vi kör är, så klart, stödgigs för politiska grupper och kampanjer vi stödjer - politiken och musiken hänger helt ihopa!

EKA: Ni startade under tidigt 80-tal och varit igång sen dess. En hel del anarkopunkband la av under sent 80-tal, men har återförenats sen dess. Vad tycker ni om det? Hur ser anarkoscenen ut på de brittiska öarna idag, vilka är styrkorna och svagheterna? Vilka av de band som återförenats skulle ni helst inte vilja ha sett återförenade och finns det nåra grupper ni skulle vilja se återförenade igen?

OP: Jag gissar att en hel del av banden som la av under sent 80-tal gjorde så, för att bandmedlemmarna hade nått ett stadie i livet där de hade heltidsjobb och/eller ungar att se efter och inte längre var relativt unga med mindre ansvar eller mycket fritid. Ungefär 20 år senare har barnen vuxit upp och har lämnat hemmet så dessa människor har mer tid till övers och med internets ankomst har deras musik nu blivit lättillgänglig för folk runt hela jorden, så det finns en helt ny generation punkare som är intresserade av vad dessa banden gjorde. På det sättet är det lätt att se varför en massa band återförenas - efterfrågan på deras musik är fortfarande igång och vad de sjunger om är fortfarande fruktansvärt relevant. En hel del av banden är fortfarande kapabla att köra bra nya grejer i stället för att bara bli en usel kabaré-version av sig själva. Jag gillade verkligen, till exempel det återförenade Amebix nya material och bandet jag helst ville se återförenat, Antisect, är, kan man säga, bättre nu än när de la av, 1987, de är verkligen utmärkta. Vi körde ett gig med dem i Edinburgh förra månaden och de var superba som vanligt, väldigt, väldigt imponerande - och de gigs de kört sen de kom tillbaka har nästan alla varit DIY-festivaler eller stödgigs, mm, kul att se. Självklart finns det en del folk som spelar igen och gör det av fel orsaker, folk vi gärna skulle se lägga av, men bland anarkopunkbanden är det definitivt en minoritet.

EKA: Fungerar anarkopunken? Finns det inte en risk att banden blir "ledare"? Alla kan gå med i en organisation, men alla kan inte uttrycka sig själv i ett band. Hur viktigt tycker ni det är att uppmana publiken att organisera sig? Vilka organisationer stödjer ni? Vad tycker ni, till exempel, om Solidarity Federation och frihetlig facklig kamp?

OP: Huruvida aarkopunk "funkar" eller ej beror på vad du är ute efter att åstadkomma. Uppenbarligen har ett gäng punkare som sjunger om anarki till vad som vanligen är brutal musik i över 30 år inte fått det kapitalistiska systemet ner på knäna, men det tror jag inte är en överraskning för någon. Jag tror dock, utan att bli högtrevande, att det är väldigt positivt att vad som egentligen är en musikbaserad subkultur har lyckats genomföra så mycket i att höja folks medvetenhet om vad som är fel och inspirerat dem till att göra nåt åt det. Jag menar till exempel att om du ser på vilken djurrättsgrupp, jaktsabotagegrupp, antifascistisk grupp, miljögrupp eller husockupanter, som helst, så finns det alltid ett gäng punkare eller ex-punkare inblandade - folk som kom in i kampen genom punkmusik och det är nåt att vara stolt över. Det är också positivt att anarkopunkscenen tillhandahåller, när den är som bäst, en miljö för folk som tänker lite annorlunda och som är relativt fri från rasism, homofobi, hjärndött våld, mm. Jag minns att nån sa i förakt att punkscenen bara var en sen för missfoster och missanpassade individer, men emedan jag emellertid inte anser det vara helt sant, så anser jag det inte vara nåt dåligt att missanpassade individer har ett utrymme där de kan känna sig lugna, det är nåt väldigt värdefullt. Jag tror också att scenen i allmänhet förespråkar allas deltagande med. Det är sant att inte alla är med i ett band, men en hemskt massa är inblandade på andra sätt, med till exempel att göra zines, sätta upp spelningar eller köra skivbolag, mm. Jag misstänker att andelen i punkscenen som bara går till gigs eller lyssnar på musiken och inte har nån annan inblandning faktiskt är ganska liten, det är i alla fall vårt intryck från Edinburgh och en hel del andra ställen där vi spelat.

När det gäller vilka organnisationer vi stödjer, så stödjer vi alla som har bra politik så vi spelar stödspelningar och deltager med musik på stödskivor åt alla möjliga sorters organisationer från fångstödsgrupper som Rote Hilfe till alla sorters anarkistgrupper och djurrättsgrupper eller miljöaktivistgrupper. När det kommer till direkt aktion och inblandning har vi jobbat mycket genom åren med Edinburgh Antifascist Action och Edinburgh Hunt Saboteurs, såväl som Edinburgh Autonomous Centre och lokala Earth First och andra miljögrupper såväl som i ett helt gäng enfrågekampanjer - vi är väldigt aktiva! Solidarity Federation är cool och självklart stödjer vi frihetlig facklig kamp och arbetarorganisering, även om ingen av oss är direkt inblandade i det.

EKA: Jag vet att ni (likt mig) är vegisar, så jag måste fråga er en fråga jag frågar alla vegisband. Jag har en aldrig slutande diskussion med en vegiskompis. Han anser att det är omoraliskt att göra vegismat som smakar kött, mens jag tycker det är perfekt, för nu kan alla äta vad de vill, bara med den skillnaden att det nu är fritt från grymhet. Vad tycker ni om frågan?

OP: Om det får folk att sluta äta kött, så bryr jag mig inte allt för mycket om köttsmakande vegismat. Särskilt i det tidiga stadiet av att skära ner på köttkonsumtionen kan dessa surrogat vara väldigt bra för en del folk, särskilt om de inte är bra på att laga mat. Jag åt verkligen en hel del vegiskorv när jag la av med att käka kött och var inte särskilt talangfull i köket, så det hjälpte mig. Faktum är att folk flest i Europa inte uppfostras vegetariskt så en hel del av dem kommer att vara vana vid köttsmaken på ett eller annat sätt och om de överväger vegetarianism eller veganism så kanske de tror att de kommer att sakna den smaken. Om tillgången till köttsmakande vegismat skulle få dem att ge upp köttätandet och konvertera dem, så tycker jag det är en bra sak. Personligen är det inte mycket jag käkar nuförtiden som smakar som kött eftersom det finns så mycket god veganmat att du inte nödvändigtvis behöver den sortens mat när du väl börjat bli van i köket, men jo, när jag var yngre gillade jag en del kött, så jag kan se nödvändigheten av det för en del människor i olika stadier av deras liv. Det är inget som förargar nån av oss och vi äter gladeligen köttsmakande vegismat om vi blir bjudna på det när vi turnerar, så det är inget problem. Till syvende och sist, om det betyder att färre folk äter riktigt kött, så för det saker och ting i rätt riktning, så även om jag kanske kan se din polares poäng, så är det inte en stor fråga för oss.

EKA: Ni släppte nyligen, om jag inte är felinformerad (jag har inte hört den ännu), en skiva som är helt på skotsk-gäliska. Hur är situationen för det språkets talare idag? vad har folk, det språkets talare och talare av andra språk, sagt om skivan?

OP: Japp, våra två senaste LP-skivor har alla varit på skotsk-gäliska. Det är det infödda keltiska språket i Skottland, även om det idag bara talas av cirka 1% av befolkningen - nånstans mellan 50000 och 60000 tusen personer. De flesta av dessa är koncentrerade till högländerna och de skotska öarna, även om det finns tusentals talare av språket i Edinburgh och Glasgow med. Vi började sjunga på gäliska av andra orsaker än nån sorts Braveheart-stils patriotisk nationalism, nämligen den att vi tror på språkliga mänskliga rättigheter och kulturell mångfald, så vi gör bara vår del av arbetet i att hindra språket från att dö ut. Språket står uppenbarligen inför allvarliga hot, men det finns ett par trevare i rätt riktning nuförtiden med ökade möjligheter att lära sig gäliska i skolan och större utbud av gälisk media. När jag, till exempel, gick i skolan i Edinburgh fanns inte ens möjligheten att lära sig gäliska, men nu finns det utbud på gäliska i en del skolor och det skall snart öppnas en helt gälisk skola. Det kan kanske vara en bit försenat, men det är kul att se hur folk nuförtiden uppskattar gäliska mer. En hel del föräldrar är intelligentare nu med och ser hur bra det är för barnen att växa upp med tvåspråklighet eller trespråklighet, så det innebär en hel del krav för gälisk undervisning med.

När det gäller folks reaktion till vårt gäliska utbud, så har det överlag varit väldigt positivt - folk flest tycker det är riktigt bra att köra nåt som är en smula annorlunda och gillar att stödja ett hotat språk. På ett par ställen har det dock inte mottagits så positivt. Av nån anledning tycker en hel del engelskt folk att det är dåligt och känner sig hotade av det - en del säger till och med att det är "rasistiskt" att sjunga på gäliska hellre än engelska, vilket är ganska absurt. Det andra stället vi haft problem med att sjunga på gäliska är Tyskland, där vår gitarrist fick en flaska i ansiktet när vi körde en sång på gäliska, med motiveringen att hon var "en jävla skotsk nationalist" - i verkligheten är hon en polsk anarkist, men nåja! Jag vet inte om ni är medvetna om det såkallade "Anti-Deutsch"-fenomenet, men vi har haft massa trubbel med dessa jävlarna när vi spelat i Tyskland.  För de som inte känner till dem är de en ganska galen Tysk politisk sekt som har tagit en ganska vettig avsmak för tysk nationalism till extrema höjder, som att stödja amerikansk utrikespolitik som "antifascistisk" (!!??!!), är fanatiskt proisraeliska och antiarabiska och är helt och hållet mot att folk som vi sjunger på minoritetsspråk, eftersom de ser det som nån slags galen, främlingsfientlig "nationalism". Det skulle ta för mycket tid att försöka beskriva deras vridna filosofi och instängda logik men det är verkligen otroligt - de är på många sätt och vis ganska högervridna, men olyckligtvis fortfarande ganska inflytelserika på den politiska punkscenen i Tyskland och ibland har deras inflytande använts för att banna spelningar med oss, för att vi skulle vara "nazister"!!! Detta baserar de på vårt motstånd mot israelisk ockupation och det faktum att vi sjunger på gäliska, mm. Det låter förmodligen lika galet för er som för oss, men om ni vill ha mer info om hur de tänker kan ni se de här frågorna som vi var tvungna att svara på för att tillåtas spela på ett ställe i Tyskland, ett ställe vi bannats från på grund av detta - det är ganska tunga grejer, men ni kanske tycker det är intressant: https://linksunten.indymedia.org/de/node/15042#comment-3959

EKA: Vad tycker ni om fotboll och det mångmiljardspektakel modern fotboll har blivit? Tror ni det finns nåt sätt att rädda ett spel som en gång var arbetarklassamhällets hjärta och själ och vad måste då göras? Vad tycker ni om Rangers finansiella problem?

OP: Vad som har hänt med fotbollen är rakt igenom deprimerande, även om jag måste erkänna att det inte är nåt vi i bandet är överdrivet intresserade av. Personligen har jag bara gått till en fotbollsmatch, Hearts v. Hibs i Edinburgh för cirka 30 år sen och det totalt jävla hjärndöda sekteristiska och religiösa trångsynthet som folk jag omgavs av (jag var i Hearts supporters del med en kompis som följde dem) var tillräckligt för att ge mig en livstid av avsmak. Jag var bara en unge då och vad jag inte kunde smälta var hur alla dessa vuxna män skrek all sån extrem skit - fruktansvärt - så jag återvände aldrig, även om jag gillar att spela lite med mina vänner och ser ibland nån match på tv om jag har sällskap av andra folk som ser på det. Mina känslor för fotboll skulle antagligen vara annorlunda om mitt lokala lag var, till exempel, St Pauli, men det var det inte, så det gick som det gick. Så i grund och botten är vi nog inte rätt folk att fråga om hur idrotten kan räddas, eftersom vi är ganska okunniga om det.  Med så mycket sagt är vi emellertid väldigt medvetna om vad som hände med Rangers och vi kan bara säga att ingen annan klubb hade förtjänat det mer!! Uppenbarligen måste det finnas nåra Rangerssupporters som är ok och det måste vara en nedtur för dem, men det finns så många trångsynta rövhål eller fascister som stödjer Rangers och den stora saken med så många av dem är deras supporters anknytning till Ulsterlojalistiskt våld, religiös trångsynthet, det fascistiska BNP, EDL/"SDL" och brittisk unionism i allmänhet bara betydde att vi hade ett gott jävla skratt när de hamnade i den finansiella skiten - åt helvete med dem!

EKA: Om ert band var en sport, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby eller nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

OP: Haha - jag tror nog att det skulle vara en blandning av många olika sorters sporter - att lasta all utrustning i bagageutrymmet på en skåpbil skulle vara som ett datorspel typ Tetris, att bära alla förstärkare utan roddare skulle vara som tyngdlyftning, planera spelningar och göra intervjuer skulle vara nåt hyfsat hjärnbaserat typ schack, efter-giget-festen skulle vara nå sorts fyllelek och de (relativt sällsynta) tillfällen vi måste ha med idioter/fascister/fulla våldsamma rövhål på gigs att göra skulle vara en blandning av brottning och amatörboxning!

EKA: Nåra ord till era svenska supporters? Planerar ni att spela här igen snart? Vad tycker ni om Sveriges Punk Illegal festival?

OP: Jag hoppas att vi kan komma tillbaka att spela i Sverige igen, kanske nästa år. Punk Illegal Festivalen är jättebra! (Detta sista svaret gjorde bandet på svenska helt själva!)