EKA: Vem är med i den nya line-uppen och varför bestämde ni er för att återförena bandet?
CS: Line-uppen är Fluff – sång, jag (Jedd) – Gitarr, Sid – bas, Steve – trummor. Fluff ville återförena bandet för en bra tid sedan och kontaktade Steve, han kontaktade även Sid, som också ville, men problemet var att man inte kunde hitta en gitarrist, så återförenandet lades på is. Jag snackade med Fluff en kväll om att återförena bandet och jag sa att jag gärna skulle vara med.
EKA: Låter ert nya album som er klassiska Hard as nails, eller har ni bestämt er för ett annat sound?
CS: Den nya plattan är ett livealbum, så det finns sånger från de flesta av Close Shave's släpp, däribland Hard As Nails.... Men också nåra nya sånger.
EKA: The Midlands är hem till några av de bästa banden i scenen, däribland Crux och Loyalty, såväl som nåra dodgiga band som English Rose och Razors Edge. Hur är scenen där idag och finns det någon anda av unity mellan punks och skins?
CS: Det finns egentligen ingen unity-anda, men alla kommer överens med varandra. Scenen är fin här för tillfället, många band som spelar och en hel del Reggae nights
EKA: Vad är den största skillnaden i dagens skinheadscen jämfört med när ni först blev skins?
CS: Kan inte svara egentligen, eftersom jag inte var med på den gamla goda tiden... Nuförtiden är scenen finfin i alla fall, massor utav nya oi!-band bildas och gamla återförenas.... Scenen verkar gradvis växa.
EKA: Vilka fotbollsklubbar stöder ni och vad tycker ni om modern fotboll? Stöder ni nåra lokala amatörlag med?
Fluff är West Ham, Steve är Birmingham City, jag är Villa och Sid är Port Vale
EKA: Ni skall snart dela scen med ett svenskt band, Pitbull Farm. Ser ni fram emot det gigget och finns det nåra andra svenska band ni gillar? Skulle ni vilja spela i Sverige och hur arrangerar man ett gig med er?
CS: Jag ser faktiskt fram emot det gigget massor, jag är ett stort fan av psychovbilly, såväl som av oi!... Så det skall bli kul att dela scen med ett riktigt 'Billyband
Om det finns nåt intresse av att boka oss, så skicka oss ett meddelande på: www.facebook.com/closeshaveofficial
EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby eller nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?
CS: Förmodligen fotboll, eftersom alla älskar fotboll, hahaha
EKA: Nåra ord till era svenska fans?
CS: Tack för allt intresse för bandet genom åren! Skulle gärna spela där nån dag!
fredag 5 oktober 2012
Sjuttisju, "Skit i stan"
/ ARTIST: Sjuttisju / TITEL: "Skit i stan" / GENRÉ: Trubadurmusik / FORMAT: CD-EP / ETIKETT: Stockholm Södra Records /
De flesta stora fotbollsklubbar har musiker som diggar dem. Av alla eldsjälsartister på gräsrotsnivå är nog AIK-trubaduren från 90-talet den mest kände, men Hammarby's Sjuttisju är den bäste.
Det här är pubmusik med hög allsångsfaktor och några av de bästa texterna från någon svensk artist. Visst, de glorifierar Bajen, men Sjuttisju är trots sitt bajande uppenbarligen en mycket intelligent man med en känsla för lyrik som överträffar allt annat jag hört inom subkulturell musik på svenska. Det är så bra att man nästan vill bli bajare själv.
Det här är med andra ord, en näst intill perfekt platta. Sjuttisju har nog sin anledning att ha med låten Gustav, men jag tycker den drar ner på hela skivans kvalité. Skivan hade helt enkelt varit bättre utan den.
Texterna till låtarna handlar, föga uppseendeväckande, om Bajen och Stockholms södra kvarter. På Socialgrupp 3, ett av mina favoritspår på plattan får man dessutom lite trasproletär stolthet som värmer i hjärtat på en gammal deklasserad lodis som undertecknad.
Jag gillar också låten Hat, även om jag inte är kategori c själv, utan kategori a. Men man får ändå ge honom att han är fyndig i att beskriva Bajens rivaler, såväl som väktare.
Jag skulle uppmana alla fotbollsfans att stödja den här artisten så gott det går och jag har sett Bajen-stickers i Lund, så om det finns en supportersklubb där skulle jag uppskatta om de tog ner honom för en spelning. Man känner ju igen kärleken till ens eget lag i hans texter och eftersom jag ibland går på Landskrona BoIS hemmamatcher vet jag att bajare gillar att sjunga med, så jag tror nog att han gör sig riktigt bra live.
Det har var en fin upplevelse sång, gitarr, trummor och flöjt, mycket angenämare än electro-plattan jag recenserade av samma artist för nån vecka sen.
(Skivan finns också på Spotify)
De flesta stora fotbollsklubbar har musiker som diggar dem. Av alla eldsjälsartister på gräsrotsnivå är nog AIK-trubaduren från 90-talet den mest kände, men Hammarby's Sjuttisju är den bäste.
Det här är pubmusik med hög allsångsfaktor och några av de bästa texterna från någon svensk artist. Visst, de glorifierar Bajen, men Sjuttisju är trots sitt bajande uppenbarligen en mycket intelligent man med en känsla för lyrik som överträffar allt annat jag hört inom subkulturell musik på svenska. Det är så bra att man nästan vill bli bajare själv.
Det här är med andra ord, en näst intill perfekt platta. Sjuttisju har nog sin anledning att ha med låten Gustav, men jag tycker den drar ner på hela skivans kvalité. Skivan hade helt enkelt varit bättre utan den.
Texterna till låtarna handlar, föga uppseendeväckande, om Bajen och Stockholms södra kvarter. På Socialgrupp 3, ett av mina favoritspår på plattan får man dessutom lite trasproletär stolthet som värmer i hjärtat på en gammal deklasserad lodis som undertecknad.
Jag gillar också låten Hat, även om jag inte är kategori c själv, utan kategori a. Men man får ändå ge honom att han är fyndig i att beskriva Bajens rivaler, såväl som väktare.
Jag skulle uppmana alla fotbollsfans att stödja den här artisten så gott det går och jag har sett Bajen-stickers i Lund, så om det finns en supportersklubb där skulle jag uppskatta om de tog ner honom för en spelning. Man känner ju igen kärleken till ens eget lag i hans texter och eftersom jag ibland går på Landskrona BoIS hemmamatcher vet jag att bajare gillar att sjunga med, så jag tror nog att han gör sig riktigt bra live.
Det har var en fin upplevelse sång, gitarr, trummor och flöjt, mycket angenämare än electro-plattan jag recenserade av samma artist för nån vecka sen.
En bra platta får ett bra betyg. 98,3% i grad av tillfredsställelse.
tisdag 2 oktober 2012
En intervju med Projekt 9
EKA: Jag tänkte ni kanske kunde börja med att presentera bandet, vem som gör vad och vilka band ni spelat med tidigare, plus att berätta lite om bandet historia hitintills.
Arthur: Bas (Med i The Lowlifes och tidigare i bland annt Poor Old Slugs)
Erik: Sång (Tidigare med Frenzy Four)
Ville: Trummor (Med i The Lowlifes)
Johan: Gitarr (Med i Agent Bulldogg och Antipati)
Opoku: Gitarr(Med i The Lowlifes)
Arthur: Vi började någon gång 2009 utan ambitioner. Sedan dess har vi blivit av med två medlemmar och värvat tre nya om man ska vara noggrann. Tre gig (med första framträdandet bortärknat) är avklarade och vi siktar på att det ska bli fler.
EKA: Ni har, som sagt, spelat i många andra band tidigare, så vad är det musikaliskt som gör Projekt 9 till bandet det är om man jämför det med era tidigare? Hur skulle ni beskriva er musik?
Arthur: Projekt 9 låter inte som något tidigare band vi har spelat i, men influenser kommer nog från alla. Vi har alla skrivit musik till våra tidigare grupper så nu blir det till att lyssna på många viljor när det är något nytt på g. Än så länge har det funkat bra.
Generellt är det ganska enkel musik, med både hårda bitar och poppigare partier.
EKA: Flera av er har nyligen gått från punksubkulturen till skinheadvärlden. Vad var det som fick er att byta stil?
Arthur: Jag vet inte riktigt om det stämmer. Och det får någon annan svara på.
Ville: Stämmer inte riktigt som Arthur säger. För min del har det alltid varit och alltid kommer att bli punksubkulturen som är aktuell.
Opoku: Det är bara jag som nyligen gått över till "skinheadvärlden". Jag gjorde det för att det kändes rätt.
Johan: Man är ju numera inne på 10e året va.
EKA: En stor del av den här bloggen handlar om Jamaicansk musik och northern soul, så jag tänkte fråga er i bandet vad ni har för relation till genrérna. Är det nånting ni lyssnar på alltid, ibland eller bara på sommarens grillfester? Nån särskild artist ni gillar jättemycket och som ni kan dela med er av? Tänkte också fråga er vad ni tycker om ”modernare” Jamaicansk musik, typ dancehall och ragga.
Arthur: Jag gillar Judge Dread. Dancehall och ragga, det är väl bara skit?
Ville: Ingen relation alls egentligen. Dock finns det riktiga pärlor i de båda genrerna. Har egentligen ett intresse att gräva mig lite mer i dessa, men det är brist på tid då jag gräver mycket i punk och det finns en jävla massa kvar att gräva fram.
Erik: Gillar en hel del gammal ska och reggae. Northen soul går väll an som bakgrundsmusik, annar intresserar det mig inte specielt. Och ja Arthur,
dancehall och ragga är bara skit!
Opoku: Uppskattar också en hel del ska och reggae. Hatar dock all ragga dancehallskit.
Johan: Gammal reggae är alltid uppskattat på lördagkvällen, men ytterst sällan en tisdagmorgon om du hajar vad jag menar.
EKA: Vad tror ni om samhällsklimatet i Sverige? Kommer det att bli fler punkare och skinnskallar om samhället fortsätter vara lika rövknullat som det är under alliansen, likt det kom flera punks and skins under Thatchers era?
Arthur: Att det håller på att balla ur helt ooch hållet kan vi väl vara överens om? Angående mer punkare och skinnskallar, folk är ju bara hipsters nu för tiden.
Johan: Tror tyvärr som arthur att det inte funkar på samma sätt längre, folk engagerar sig inte längre i riktiga subkulturer, det är bekvämare att bara sitta och fåna sig med en iPad och sluta raka sig. Med lite tur kan det väl vända men jag räknar med att vi varken blir färre eller fler.
EKA: Gillar ni fotboll? Nåt särskilt lag ni håller på? Vad tycker ni om modern fotboll?
Arthur: En gång himmelsblå, alltid himmelsblå. Fotboll är bäst att spela (och inte att titta på), med fötterna och på modernt vis (på typ playstation).
Ville: Nää, bara när det är EM och VM.
Erik: Är i dagensläge inte speciellt insatt längre! Men
ÖSK när det gäller svenskfotboll i alla fall.
Opoku: West Ham United. Modern fotboll... Så länge det är West Ham är det bra.
EKA: Om er musik hade varit en sport och inte en musikstil, vilken sport hade den varit? Nåt hårt och fysiskt som rugby eller elegant och precist som biljard?
Arthur: Jag kan inte komma på någon sport som är spännande nog faktiskt, även fast både Prins Carl och Vindicate This! lyckades med att vara fyndiga.
Johan: Vi spelar alltid biljard när vi repar, så det får bli det.
EKA: Några ord till era skånska fans? När spelar ni live nästa gång?
Arthur: Har vi några? Kul att ni gillart! Vi spelar live nästa gång någon bokar oss! (Projektnio@hotmail.com)
Arthur: Bas (Med i The Lowlifes och tidigare i bland annt Poor Old Slugs)
Erik: Sång (Tidigare med Frenzy Four)
Ville: Trummor (Med i The Lowlifes)
Johan: Gitarr (Med i Agent Bulldogg och Antipati)
Opoku: Gitarr(Med i The Lowlifes)
Arthur: Vi började någon gång 2009 utan ambitioner. Sedan dess har vi blivit av med två medlemmar och värvat tre nya om man ska vara noggrann. Tre gig (med första framträdandet bortärknat) är avklarade och vi siktar på att det ska bli fler.
EKA: Ni har, som sagt, spelat i många andra band tidigare, så vad är det musikaliskt som gör Projekt 9 till bandet det är om man jämför det med era tidigare? Hur skulle ni beskriva er musik?
Arthur: Projekt 9 låter inte som något tidigare band vi har spelat i, men influenser kommer nog från alla. Vi har alla skrivit musik till våra tidigare grupper så nu blir det till att lyssna på många viljor när det är något nytt på g. Än så länge har det funkat bra.
Generellt är det ganska enkel musik, med både hårda bitar och poppigare partier.
EKA: Flera av er har nyligen gått från punksubkulturen till skinheadvärlden. Vad var det som fick er att byta stil?
Arthur: Jag vet inte riktigt om det stämmer. Och det får någon annan svara på.
Ville: Stämmer inte riktigt som Arthur säger. För min del har det alltid varit och alltid kommer att bli punksubkulturen som är aktuell.
Opoku: Det är bara jag som nyligen gått över till "skinheadvärlden". Jag gjorde det för att det kändes rätt.
Johan: Man är ju numera inne på 10e året va.
EKA: En stor del av den här bloggen handlar om Jamaicansk musik och northern soul, så jag tänkte fråga er i bandet vad ni har för relation till genrérna. Är det nånting ni lyssnar på alltid, ibland eller bara på sommarens grillfester? Nån särskild artist ni gillar jättemycket och som ni kan dela med er av? Tänkte också fråga er vad ni tycker om ”modernare” Jamaicansk musik, typ dancehall och ragga.
Arthur: Jag gillar Judge Dread. Dancehall och ragga, det är väl bara skit?
Ville: Ingen relation alls egentligen. Dock finns det riktiga pärlor i de båda genrerna. Har egentligen ett intresse att gräva mig lite mer i dessa, men det är brist på tid då jag gräver mycket i punk och det finns en jävla massa kvar att gräva fram.
Erik: Gillar en hel del gammal ska och reggae. Northen soul går väll an som bakgrundsmusik, annar intresserar det mig inte specielt. Och ja Arthur,
dancehall och ragga är bara skit!
Opoku: Uppskattar också en hel del ska och reggae. Hatar dock all ragga dancehallskit.
Johan: Gammal reggae är alltid uppskattat på lördagkvällen, men ytterst sällan en tisdagmorgon om du hajar vad jag menar.
EKA: Vad tror ni om samhällsklimatet i Sverige? Kommer det att bli fler punkare och skinnskallar om samhället fortsätter vara lika rövknullat som det är under alliansen, likt det kom flera punks and skins under Thatchers era?
Arthur: Att det håller på att balla ur helt ooch hållet kan vi väl vara överens om? Angående mer punkare och skinnskallar, folk är ju bara hipsters nu för tiden.
Johan: Tror tyvärr som arthur att det inte funkar på samma sätt längre, folk engagerar sig inte längre i riktiga subkulturer, det är bekvämare att bara sitta och fåna sig med en iPad och sluta raka sig. Med lite tur kan det väl vända men jag räknar med att vi varken blir färre eller fler.
EKA: Gillar ni fotboll? Nåt särskilt lag ni håller på? Vad tycker ni om modern fotboll?
Arthur: En gång himmelsblå, alltid himmelsblå. Fotboll är bäst att spela (och inte att titta på), med fötterna och på modernt vis (på typ playstation).
Ville: Nää, bara när det är EM och VM.
Erik: Är i dagensläge inte speciellt insatt längre! Men
ÖSK när det gäller svenskfotboll i alla fall.
Opoku: West Ham United. Modern fotboll... Så länge det är West Ham är det bra.
EKA: Om er musik hade varit en sport och inte en musikstil, vilken sport hade den varit? Nåt hårt och fysiskt som rugby eller elegant och precist som biljard?
Arthur: Jag kan inte komma på någon sport som är spännande nog faktiskt, även fast både Prins Carl och Vindicate This! lyckades med att vara fyndiga.
Johan: Vi spelar alltid biljard när vi repar, så det får bli det.
EKA: Några ord till era skånska fans? När spelar ni live nästa gång?
Arthur: Har vi några? Kul att ni gillart! Vi spelar live nästa gång någon bokar oss! (Projektnio@hotmail.com)
måndag 1 oktober 2012
Projekt 9
Projekt 9 är ett relativt nytt band som gjort ett par uppskattade spelningar och som har medlemmar från flera andra band. En låt, Elak elak elak, en cover på 4-skins klassiker (gissa vilken!) finns upplagd på youtube och den låter riktigt lovande. Av filmen att döma är de här killarna riktigt bra live.
Låten som finns på youtube är det enda jag hört av dem, så jag skall inte höja dem för mycket till skyarna, men om de har annat material av samma klass är de givna på en spelning nära dig snart.
Kolla också upp deras bandbloggsida!
Låten som finns på youtube är det enda jag hört av dem, så jag skall inte höja dem för mycket till skyarna, men om de har annat material av samma klass är de givna på en spelning nära dig snart.
Kolla också upp deras bandbloggsida!
Liberator, "Stand and deliver"
/ ARTIST: Liberator / TITEL: Stand and deliver / GENRÉ: Ska / FORMAT: CD / ETIKETT: Break a leg /
Den här skivan kom häromåret, men är ändå, av flera anledningar, värd att uppmärksammas.
Min kärlek till ska går lång väg tillbaka, jag diggade Madness som liten och Liberator var med om att återuppväcka min kärlek till genrén när deras Freedom fighters kom. Dock får en sak pinsamt erkännas och det är att jag sett band som The Specials och The Selecter, men Liberator, trots att de är skåningar, har jag aldrig sett live.
Men, tillbaka till skivan. Jag gillar den. Jag har alltid sett Liberator som Sveriges Madness, inte bara på grund av musiken, utan även på grund av texterna. Visst, Liberator var med om att utveckla det svenska 90-talssoundet och gjorde det väldigt fint. När det sen blev 2000-tal, så började många band att undersöka rötterna och många, tycker jag, låter betydligt mer 60-talsinfluerade än 2tone. Därför är det kul att Liberator på denna platta ligger kvar i sent 70-tal/tidigt 80-tal.
Men om Liberator på en del låtar på den här plattan låter som Sveriges Madness, så låter ockkså på en del låtar som Sveriges Specials. Inte bara musikaliskt då, utan, de har också ett textmässigt djup på låtar som Head full of nothing och Working week som jag tycker de saknat förr.
Bästa låten på plattan är titelspåret.
Detta är en av Sveriges bästa ska-plattor någonsin.
Den här skivan kom häromåret, men är ändå, av flera anledningar, värd att uppmärksammas.
Min kärlek till ska går lång väg tillbaka, jag diggade Madness som liten och Liberator var med om att återuppväcka min kärlek till genrén när deras Freedom fighters kom. Dock får en sak pinsamt erkännas och det är att jag sett band som The Specials och The Selecter, men Liberator, trots att de är skåningar, har jag aldrig sett live.
Men, tillbaka till skivan. Jag gillar den. Jag har alltid sett Liberator som Sveriges Madness, inte bara på grund av musiken, utan även på grund av texterna. Visst, Liberator var med om att utveckla det svenska 90-talssoundet och gjorde det väldigt fint. När det sen blev 2000-tal, så började många band att undersöka rötterna och många, tycker jag, låter betydligt mer 60-talsinfluerade än 2tone. Därför är det kul att Liberator på denna platta ligger kvar i sent 70-tal/tidigt 80-tal.
Men om Liberator på en del låtar på den här plattan låter som Sveriges Madness, så låter ockkså på en del låtar som Sveriges Specials. Inte bara musikaliskt då, utan, de har också ett textmässigt djup på låtar som Head full of nothing och Working week som jag tycker de saknat förr.
Bästa låten på plattan är titelspåret.
Detta är en av Sveriges bästa ska-plattor någonsin.
Den får utmärkta 92,7% i grad av tillfredsställelse!
lördag 29 september 2012
Eslövs BK - Glimåkra IF: 2-2
Till att börja med, det har varit förbaskat kul att följa EBK den här säsongen i bokstavligt talat ur och skur. Det är möjligt att vi inte kvalar in i trean, men i vilket fall som helst, så kan man bara säga, så här efter säsongens sista hemmamatch att laget är en stolthet för staden. Precis som vi har ekonomisk kris nu, vilken vi kommer att ta oss ur, så satte Dennis Nilsson 2-2 målet och räddade en pinne åt oss i sista minuten, när det såg som mörkast ut. Därför får Dennis Nilsson (dä) även titeln matchens lirare av mig.
En annan sak som var rolig med dagens match var att vi dominerade på läktaren. Som vanligt kom det lite ljud ur oss försynta Eslövsbor, men man hörde i alla fall inte motståndarklacken. Är det något jag retar mig på med EBKs fans förutom att de inte dyker upp på matchdag, så är det att vi gör så lite ljud ifrån oss. Eller ens applåderar laget när det kommer in. Visst, det är kanske för mycket att begära att vi skall ha en singing section av Celtics kaliber, men lite kunde vi väl heja på vårt lag? Gärna några sånger med. Det finns ett par eldsjälar som sjunger och hejar och jag önskar vi kunde bli fler inför nästa säsong.
Matchen idag var rolig, även om vädret var sämre och jag trodde i 90e minuten, tills Dennis Nilsson satte 2-2 att vi skulle förlora. Man kan skämta om Glimåkra och så, men de visade sig ändå jämbördiga med oss, även om deras 2-1-mål var ett självmål som någon i EBK satte i 76e minuten. Stundtals var spelet väldigt fysiskt med. Det var lite "engelskt" idag.
Första målet satte Glimåkra i 9e minuten och försvarade sin ledning fint länge, även om EBK inte på något sätt gav upp och i 30e minuten visade det sig att Göingarna försvarade sig väl hårdhänt, för då fick vi en straff som Eldar Selimovic satte mycket snyggt.
Två skott stod ut idag, dels Dennis Nilssons vackra 2-2 mål, dels det ofrivilligt komiska "räddandet" av bollen från Glimåkras målvakt, som hade kvalificerat sig för en "Sport Bloopers" på teve i 52a minuten. Hela EBKs sektion av läktaren vek sig dubbel.
Så det är bara att summera och säga tack till klubbens alla spelare och ledare för vad de gett en under säsongen, men även till alla de trogna fans som dykt upp under en säsong som präglats av dåligt väder.
Hoppas vi ses nästa säsong med!
En annan sak som var rolig med dagens match var att vi dominerade på läktaren. Som vanligt kom det lite ljud ur oss försynta Eslövsbor, men man hörde i alla fall inte motståndarklacken. Är det något jag retar mig på med EBKs fans förutom att de inte dyker upp på matchdag, så är det att vi gör så lite ljud ifrån oss. Eller ens applåderar laget när det kommer in. Visst, det är kanske för mycket att begära att vi skall ha en singing section av Celtics kaliber, men lite kunde vi väl heja på vårt lag? Gärna några sånger med. Det finns ett par eldsjälar som sjunger och hejar och jag önskar vi kunde bli fler inför nästa säsong.
Matchen idag var rolig, även om vädret var sämre och jag trodde i 90e minuten, tills Dennis Nilsson satte 2-2 att vi skulle förlora. Man kan skämta om Glimåkra och så, men de visade sig ändå jämbördiga med oss, även om deras 2-1-mål var ett självmål som någon i EBK satte i 76e minuten. Stundtals var spelet väldigt fysiskt med. Det var lite "engelskt" idag.
Första målet satte Glimåkra i 9e minuten och försvarade sin ledning fint länge, även om EBK inte på något sätt gav upp och i 30e minuten visade det sig att Göingarna försvarade sig väl hårdhänt, för då fick vi en straff som Eldar Selimovic satte mycket snyggt.
Två skott stod ut idag, dels Dennis Nilssons vackra 2-2 mål, dels det ofrivilligt komiska "räddandet" av bollen från Glimåkras målvakt, som hade kvalificerat sig för en "Sport Bloopers" på teve i 52a minuten. Hela EBKs sektion av läktaren vek sig dubbel.
Så det är bara att summera och säga tack till klubbens alla spelare och ledare för vad de gett en under säsongen, men även till alla de trogna fans som dykt upp under en säsong som präglats av dåligt väder.
Hoppas vi ses nästa säsong med!
måndag 17 september 2012
Johan Andersson, "Project SKA"
/ ARTIST: Johan Andersson / TITEL: Project SKA / GENRÈ: Ska / FORMAT: CD / ETIKETT: DIY /
Jag har skådat svensk ska:s framtid och den är ljus! Den här femspårsplattan är det bästa som presterats inom svensk ska sedan USCB Allstar's Class Brutals!
Skivan andas 60-tal och är så välgjord att man skulle kunna tro att det är något som spelats in på Studio 1 för 50 år sen och sedan glömts bort och inte, som det är, ett enmansprojekt av en hypermusikalisk svensk kille som spelar alla analoga instrument själv.
Jag gillar 60-tals-ska massor och särskild instrumentala låtar, varav det finns två på den här plattan, utmärkta Gipsy ska och The Awakening. Gipsy ska är plattans, enligt mitt tycke, bästa spår, just eftersom den är så dansvänlig och just dansvänligheten är ju puddingens bevis i genrén. The Awakening är också bra, mycket tack vare ett par tunga gitarriff som skulle kunna vara snodda från ett annat 60-talsband, nämligen The Small Faces!
I vanliga fall gillar jag musik med ett socialt budskap, även om jag inte är överdrivet förtjust i band som inte har något hjärta, utan bara lusläst Marx eller Bakunins verk och letat efter ord som rimmar i stället för att tänka själv. Därför kommer en sån här platta, med samma naiva kärleksbudskap som finns i många jamaicanska 60-talslåtar som ett välkommet avbrott till andra akter jag gillar.
Andersson har en fin, aningen laidback röst som påminner, om än inte lika kvalitativt, som Desmond Dekker eller Derrick Morgan, vars The Hop han gör en helt ålreit version av.
Jag hoppas detta inte är ett engångsprojekt. Andersson borde upptäckas av alla inom scenen i Sverige och internationellt och ges ett ordentligt kontrakt och nå ut till ska-älskare på bredare front, om det är det han önskar.
Det enda som är synd med plattan är just att det är ett enmansprojekt. Jag skulle gärna se ett band spela hans musik och det live.
En oerhört bra platta får ett nästan perfekt betyg.
Jag har skådat svensk ska:s framtid och den är ljus! Den här femspårsplattan är det bästa som presterats inom svensk ska sedan USCB Allstar's Class Brutals!
Skivan andas 60-tal och är så välgjord att man skulle kunna tro att det är något som spelats in på Studio 1 för 50 år sen och sedan glömts bort och inte, som det är, ett enmansprojekt av en hypermusikalisk svensk kille som spelar alla analoga instrument själv.
Jag gillar 60-tals-ska massor och särskild instrumentala låtar, varav det finns två på den här plattan, utmärkta Gipsy ska och The Awakening. Gipsy ska är plattans, enligt mitt tycke, bästa spår, just eftersom den är så dansvänlig och just dansvänligheten är ju puddingens bevis i genrén. The Awakening är också bra, mycket tack vare ett par tunga gitarriff som skulle kunna vara snodda från ett annat 60-talsband, nämligen The Small Faces!
I vanliga fall gillar jag musik med ett socialt budskap, även om jag inte är överdrivet förtjust i band som inte har något hjärta, utan bara lusläst Marx eller Bakunins verk och letat efter ord som rimmar i stället för att tänka själv. Därför kommer en sån här platta, med samma naiva kärleksbudskap som finns i många jamaicanska 60-talslåtar som ett välkommet avbrott till andra akter jag gillar.
Andersson har en fin, aningen laidback röst som påminner, om än inte lika kvalitativt, som Desmond Dekker eller Derrick Morgan, vars The Hop han gör en helt ålreit version av.
Jag hoppas detta inte är ett engångsprojekt. Andersson borde upptäckas av alla inom scenen i Sverige och internationellt och ges ett ordentligt kontrakt och nå ut till ska-älskare på bredare front, om det är det han önskar.
Det enda som är synd med plattan är just att det är ett enmansprojekt. Jag skulle gärna se ett band spela hans musik och det live.
En oerhört bra platta får ett nästan perfekt betyg.
98,9% i grad av tillfredsställelse!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)