(Skivan finns också på Spotify)
De flesta stora fotbollsklubbar har musiker som diggar dem. Av alla eldsjälsartister på gräsrotsnivå är nog AIK-trubaduren från 90-talet den mest kände, men Hammarby's Sjuttisju är den bäste.
Det här är pubmusik med hög allsångsfaktor och några av de bästa texterna från någon svensk artist. Visst, de glorifierar Bajen, men Sjuttisju är trots sitt bajande uppenbarligen en mycket intelligent man med en känsla för lyrik som överträffar allt annat jag hört inom subkulturell musik på svenska. Det är så bra att man nästan vill bli bajare själv.
Det här är med andra ord, en näst intill perfekt platta. Sjuttisju har nog sin anledning att ha med låten Gustav, men jag tycker den drar ner på hela skivans kvalité. Skivan hade helt enkelt varit bättre utan den.
Texterna till låtarna handlar, föga uppseendeväckande, om Bajen och Stockholms södra kvarter. På Socialgrupp 3, ett av mina favoritspår på plattan får man dessutom lite trasproletär stolthet som värmer i hjärtat på en gammal deklasserad lodis som undertecknad.
Jag gillar också låten Hat, även om jag inte är kategori c själv, utan kategori a. Men man får ändå ge honom att han är fyndig i att beskriva Bajens rivaler, såväl som väktare.
Jag skulle uppmana alla fotbollsfans att stödja den här artisten så gott det går och jag har sett Bajen-stickers i Lund, så om det finns en supportersklubb där skulle jag uppskatta om de tog ner honom för en spelning. Man känner ju igen kärleken till ens eget lag i hans texter och eftersom jag ibland går på Landskrona BoIS hemmamatcher vet jag att bajare gillar att sjunga med, så jag tror nog att han gör sig riktigt bra live.
Det har var en fin upplevelse sång, gitarr, trummor och flöjt, mycket angenämare än electro-plattan jag recenserade av samma artist för nån vecka sen.
En bra platta får ett bra betyg. 98,3% i grad av tillfredsställelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar