Det här är ett argt plaststycke anarkopunk och innan jag skriver vidare om det vill jag bara påpeka att min filosofi är "oi! not politics! och jag är inte anarkist.
Trots det gillar jag anarkopunk, eller rättare sagt klassisk anarkopunk. Jag gillar soundet och ilskan. Tyvärr är dagens anarkopunkscen lika stereotyp och tråkig som oi!-scenen är. Om oi!band bara sjunger om fotboll, slagsmål, öl och snuthat, så är anarkopunken trist på det sättet att den låter likadant musikaliskt som den gjorde på 80-talets glansdagar, även om politikens skiftande karaktär gör att anarkopunkarna i alla fall kan hitta nya inspirationskällor. Jag skulle vilja att den textmässiga utvecklingen följdes av lite mer musikaliskt experimenterande.
Med det sagt sticker det här bandet ut en smula från mängden. Visst, det är arg södra Londondialekt, det går snabbt, inte för många ackord och sångaren härmar till och med Colin från Conflicts klassiska snack-sång. Det som gör Burnt Cross annorlunda och värda att lyssna på är det faktum att visst, det är fantasilöst, men de gör i alla fall vad de gör bra. Det är ett gediget hantverk och jag kan tänka mig att folk som gillar anarkopunk mer än vad en gammal skinnskalle som undertecknad gör finner den här plattan väldigt, väldigt bra och kan komma med nostalgiska kommentarer.
Texterna är också bra. Låten Ian Tomlinson skulle kunna vara skriven av ett oi!-band. Vidare covrar de en av mina absoluta favoritband inom genrén, nämligen The Apostles och gör en hejdunrande fin version av deras Mob violence.
Det är också kul att bandet kan tänka själva och inte bara sysslar med musikpolitisk nekrofili. Det finns så många band som eftersträvar att föra fram samma budskap som de klassiska banden, utan att tänka på vad som hänt sen Crass la ner och vilka politiska slusatser som gjorts sedan dess. Burnt Cross är inte ett sånt band. De är inte pacifister, utan snackar klasskrig.
Det här var kul att lyssna igenom och recensera. Musikaliskt är plattan bra, om än en smula stereotyp, textmässigt är den naturligtvis förkastlig, om än intelligent.
Sen är det såklart skitkul att svenska Schizo är med och släpper den. Hoppas på fler svenska anarkosläpp inom snar framtid!
En schyst platta som gjort ett medelmåttigt intryck får 68,3% i grad av tillfresställelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar