"Meine Heimat, meine Liebe, mein Verein", det vill säga "Mitt hem, min kärlek, min förening" står det att läsa på en av mina Hansa Rostock-halsdukar, men det kunde gärna lika stå för EBK.
Oavsett om vi tar oss upp i trean igen eller ej, så slår ens hjärta några extra slag av kärlek och lokalpatriotism när EBK vinner och den här säsongen har det varit fruktansvärt kul att följa klubben. Det är liksom en självklarhet att man stödjer klubben som representerar inte bara hela staden Eslöv, utan också vad riktig fotboll handlar om. I fyran finns inget Manchester City, men heller inget Pompey. Klubbarna är jämnbördiga och gamla tiders fotbollsanda finns representerad på läktaren, just på grund av att EBK för oss som går på matcherna är kärlek och stolthet!
Nåväl, nu till själva referatet!
Det som slog mig i början av matchen var vilket fint passningsspel EBK spelade. I vanliga brukar det ju vara engelskt stuk på EBKs taktik, men det här kändes katalanskt! EBK hade många fina chanser, men aldrig något riktigt bra avslut i första halvlek. I halvtid kändes det som att vi antingen skulle rasa av demoralisering, eller vinna fint.
Därför kom det som något av en kalldusch när Hardeberga petade in 0-1 i 51a minuten. Tack och lov gav EBK inte upp, utan kämpade på bra och 1-1 kom genom Tahir Krasniqi i 60e minuten. Tahir får också titeln matchens lirare av mig, för han var den som var målhungrigast i laget och mest peppad, något som syntes lång väg.
I 66e minuten fick en straff, vilken lades av Eldar Selimovic och den gick rakt i mål.
Nu har vi Glimåkra hemma om två veckor och jag utgår från att staden sluter upp bakom sin stolthet, nu när vi har chans att gå upp i trean, något jag hoppas hela staden bryr sig om!
Inspirerande att läsa din blogg, skönt med folk som inte har vikt sig helt för den moderna fotbollen!
SvaraRadera