En intervju med The Liptones

EKA: Hur bildades ni? Har ni haft många line-up-byten? Vad vill ni helst förmedla med bandet?

LT: Två polare, mo å mårten, delade replokal med sina respektive punkband och började skriva låtar ihop -97. Fixade trummis å började lira ute. Resten av medlemmarna hittades en efter en och -00 var liptones fulltaligt. Bobban ersatte orginaltrummisen -07. Förmedla? Bra energisk dansant partymusik med tänkvärda texter.

EKA:. Hade ni i bandet nån a-ha-upplevelse när ni först hörde ska och visste att ni ville göra sån musik? Har ni spelat i andra band med, inklusive andra genrér av musik?

LT: Mo kom nog i kontakt med ska nån gång på 80talet via typ madness å 4skins. Även 7an skinhead moonstomp florerade tidigt. Mårten första kontakt med ska va genom tapetrading millencolins första demo tidigt nittiotal. Men en gemensam favorit för mo å mårten i början var Rancids ...and out comes the wolves. Alla medlemmar har givetvis sin egen relation till ska och alla dess genrer, som färgar hur the liptones låter. Men mest lyssnas det nog på 60tals ska till 80tals twotone. Alla medlemmar har spelat i band innan liptones, allt ifrån punk hårdrock blues å jazz.

EKA: Ni har spelat en del i Europa, däribland London International Ska festival. Var är det, av alla ställen ni spelat, roligast att spela? Hur ser scenen ut i Sverige jämfört med internationellt? Vilka är svenne-ska'ns styrkor respektive svagheter?

LT: Jo vi har varit ute å lirat en hel del, både i Norden å neråt i Europa. De festa spelningar brukar hamna under kategorin "jävligt kul kväll" och det är en kombination av en jävligt engagerad publik, bra arrangemang och lagom med öl! Nån direkt skascen finns väl inte direkt i Sverige vad vi vet, men det e skit samma. Vi spelar var som helst för vem som helst bara omständigheterna e hyfsade.

EKA: Tror ni svensk underground/diy-scen har nån framtid med alla nedskärningar? Tror ni att dessa nedskärningar kommer att drabba de lokala kulturskolorna och hindra folk från att uttrycka sig, eller kommer det att bli som det blev med Thatcher-eran, som resulterade i en 2 tone-explosion och oi!-vågen?

LT: Vi som var med under 90talet å den frodande live scenen som fanns då, ser en allmän nergång vad gäller livemusik. Om det beror på nerskärningar, bristande engagemang eller det faktum att den yngre generationen verkar vara mer intresserad av att dansa till en såkallad DJ, låter vi va osagt. Men allt går i vågor, och kreativitet får i slutändan alltid ett utlopp i någon form eller annan.

EKA: Vilken av era plattor är ni mest nöjda med och vad kan vi förvänta oss av kommande släpp från er?

LT: Oj... Svår fråga. Alla medlemmar har nog olika favoriter av olika anledningar. Men vi e stolta över hela vår katalog. Nästa skiva e klar och kommer släppas inom kort. Lite jobb kvar på omslaget bara. Skivan sjungs för första gången på svenska och musikaliskt så är det mer av det som liptones lyssnare e vana vid, med lite avstickare åt olika håll.

EKA: Vad tycker ni om vad fotbollen har blivit? Kan folket, tror ni, nånsin ta tillbaka sin sport från dem som gjort den till en industri? Vilka klubbar hejar ni i laget på?

LT: I synnerhet fotbollen i de högsta divisionerna har blivit något av en industri där pengavinster räknas högt. Allsvenskan är väl inte det värsta exemplet men det har blivit så där också, tyvärr. Man kan, som supporter, kanske försöka påverka sin klubb genom engagemang i klubben men på elitnivå blir det så gott som omöjligt då dessa klubbar styrs i styrelserummen. En i bandet har ett lag som han följer och det är INTE från Skåne, hehehe men både MFF och HIF är starka i år :-))

7. Om er musik var en sport och inte en musik, vilken sport skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard, eller kanske nåt helt annat?

LT: Fotboll, absolut. Liptones musik är som en hemmamatch i fint väder, vinst och en massa kalla öl!!

EKA: Nåra ord till era fans i Skåne? Vill ni spela här? Hur gör man för att boka er?

LT: Var ett tag sen vi lirade i Skåne, men de gånger vi vart där har vi haft jävligt roligt och vi kommer gärna igen! För att boka the liptones så skickar du en förfrågan till liptones@mail.com eller genom vår Facebook sida. Tack för frågorna å ha en fortsatt go sommar! Skål:)

En intervju med 4 Past Midnight

Nån gång under 90-talet klev jag in i den lilla källarbutik nära Mejeriet i Lund som krängde punk-sjuor. Jag klev in där rätt ofta, men en dag köpte jag tre sjuor, en med amerikanska akten Adolf & The Piss Artists, en med då relativt okända The Restarts och en med följande band, 4 Past Midnight, vilka jag tycker är värda mer respekt och mer kännedom. Därför presenterar jag med stolthet en intervju och hoppas att spelställen bokar in dem.

EKA: Ni startade 1989, under en tid då punken var allt annat än populär och många gamla punkare gått över till metal. Vad inspirerade er att starta ett punkband och vad har fått er att fortsätta?

4PM: 4 Past Midnight startade på grund av en kärlek till punkmusik. Inget mer, inget mindre och ja, det var en dålig tid för punken. Massa folk hade ändrat sig och slutat lyssna på punken, men jag själv, Peter, var alltid punken trogen.

Vad som inspirerat oss att fortsätta är ganska enkelt, vi har passion och drivkraft och övertygelse för vad vi gör. Vi är stolta över musiken vi skapar och vi njuter av det.

EKA: Vilka band influerade er när ni började och hur skulle ni beskriva er musik för nån som aldrig lyssnat på er? Vad kan ni säga om ert senaste släpp? Är ni nöjda med etiketten ni ligger på?

4PM: Band som influerat oss, listan har inget slut, från Discharge, Killing Joke, Stooges, Pink Fairys, Conflict, Cockney rejects, UK Subs, Partisans, Neil Diamond, Susan Vega, No Use for a Name, NOFX, The Sweet, Mud, listan har inget slut.

Att beskriva vår musik är ganska lätt, punk med allsång och lite HC instoppat och som provocerar till efftertanke, vi försöker bli bättre med varje nytt släpp, prövar nya saker, men behåller det 4PM sound som alla älskar.

Etiketter, vi är med på 4 olika etiketter, UK-etiketten Stp Records har varit med bandet sedan albumet Guilty as charged, Trials and tribulations och det nya albumet Life on the inside. Vi har också släppt den nya skivan på franska Ronce recs/ Combat Rock recs, och vi samarbetar med en amerikansk etikett BHJ recs för ett släpp på vinyl.

EKA: Om ni ser till den skotska scenen nu och när ni började, vilken är den största skillnaden?

4PM: Det finns bättre band. En hel del fler giggs som äger rum och det finns en yngre ssen med.

EKA: Hur är acceptansen för politisk extremism, höger eller vänster, i er lokala scen? Lyssnar skinsen på dodgy politiska saker och vad tycker ni folk bör göra när det kommer till politisk extremism? Acceptera den, tala ut mot den eller göra folk glada och inte koncentrera på politiska saker alls?

4PM: Vel, i ärlighetens namn, så kör inte 4PM en massa politiska sånger längre. Jag skriver sånger om våld i hushållen, trafficking och jag ser inte en massa skins på 4PMs giggs, de håller sig för sig själva och går bara på oi!-giggs.

EKA: Ni har spelat en del utomlands. Vilken lokal scen ni spelat för har varit roligast att spela på och vilken har varit den värsta? Vad är det roligaste som hänt på ett 4PM-gigg?

4PM: Vel, i ärlighetens namn har vi bara spelat i USA och UK. Vi håller just nu på att förbereda oss på att dra ut i Europa och vi hoppas kunna besöka Tyskland, Frankrike, Schweiz, etc och vi kommer tillbaka till USA i mars 2014.

Jag gillar fortfarande hemmakonserter, Newcastle i England är trevligt, schyst folk.

Roligaste som hänt var 1989, jag föll av min trumstol på gigget halvvägs genom en sång, lol.

EKA: Vad tycker ni om fotboll? Vad är era meningar om trubblet Rangers befinner sig i? Går ni regelbundet på match och vad tycker ni om non league-fotboll? Tror ni nånsin att folket kan återerövra folkets sport från den mångmiljardsspektakel den blivit?

4PM: Jag skall vara ärlig och berätta att jag hatar fotboll, jag har aldrig följt den överhuvudtaget, Tam, Fred och Stevie följer den, men jag gillar den inte. Jag tycker Celtic och Rangers bara för med sig en massa trubbel, för många bråkstakar bland deras supporters.

EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

4PM: Duvkapplöpning lol, för jag älskar mina duvor lol.

EKA: Nåra ord till era svenska fans? Nån chans att ni kommer hit och spelar för oss snart?

4PM: Vel, jag visste inte att vi hade nåra svenska fans. men om vi har det, så snälla, köp våra skivor och t-shirts, stöd bandet och kom och se oss live, det får ni inte missa.

Japp, vi samarbetar med Subkultura Pforzheim Booking och försöker fixa nåra europeiska spelningar, så jag förmodar att det är upp till ställena att boka oss!!!

Tack för intervjun!

Kolla vår hemsida: http://www.4pastmidnight.co.uk.

Oldfashioned Ideas, "Hopp & förtvivlan"

/ ARTIST: Oldfashioned Ideas / TITEL: "Hopp & förtvivlan" / GENRÉ: Punk / ETIKETT: PST / FORMAT: Vinyl-EP /

Äntligen! Äntligen nytt material från ett av Sveriges mest unika band och äntligen, äntligen på svenska!

Jag tycker nämligen inte bara att det är kul att fler band släpper på svenska, utan som gammal textförfattare till mitt gamla punkband (som la av 2000), så vet jag att en helt ny dimension öppnas när man skriver från hjärtat på det språk man behärskar som modersmål själv.

Och det är uppenbarligen just vad bandet gör. Som vanligt levererar de skramlig pogo-punk som är mer punk än oi! med rötter i uk82, såväl som anarkopunkens musikaliska uttryckssätt. Många har gjort det före O.I., men de gör det förbaskat bra och man blir sugen på att dricka alkoholfri cider till det här och röja. Kan tänka mig att bandet är riktigt schyst live med.

Nej, det som gör O.I. unika och får mig att välkomna deras släpp på svenska är det faktum att textmässigt är de ett unikum. Många band säger att de är arbetarklass och skriver om aggro, öl och oi! oi! oi!, men O.I. leker inte arbetarklass, de uttrycker verkligheten som den ser ut för för de flesta av oss. Jag gillar det.

Låt gå för att texterna kanske inte är jättebra, men de har en känsla av äkthet i sig och det är på det de vinner.

Bästa låten textmässigt tycker jag är Amex Gold, som handlar om klasskillnader. Finns egentligen inga dåliga spår på plattan. Vid första genomlyssningen irriterade jag mig en smula på IPA, som handlar om den typiske alternative mannen, som har pseudoradikala åsikter, dricker IPA och latte osv... Det jag inte gillade med den var refrängen som jag tyckte gick dåligt ihop med verserna, men efter att ha lyssnat igenom ett par gånger är jag såld även på den.

Riktigt schyst med andra ord att återstifta bekantskapen med bandet. Extra kul som sagt att höra dem på svenska och jag hoppas att de fortsätter släppa på svenska, för kan de det kan det bli oerhört bra. O.I. har dock, det måste sägas, en bit kvar innan de kan tävla med band som Prins Carl, Agent Bulldogg och Gatans Lag om vem som är Sveriges bästa band, men fortsätter de så här, så tror jag att de är på god väg!

En helt schyst platta får ett helt schyst betyg, 78,3% i grad av tillfredsställelse!

Agent Bulldogg, "Vi är tillbaks"

/ ARTIST: Agent Bulldogg / TITEL: "Vi är tillbaks" / GENRÉ: Oi! / ETIKETT: ? / FORMAT:Vinyl-EP /

Så här är det. Om ingen fattat det. Sveriges bästa, såväl som mest missuppfattade, band är tillbaks. Jag har sett fram emot den här dagen och kan bara säga att det var värt att vänta.

Men det är inte det samma som att säga att det bara är bra. Det dåliga är att Antipati, ett av Sveriges bästa band, gått i dvala för att medlemmarna skall hjälpa Botos och Jens med Bulldogg. Visst, kombinationen Bulldogg/Antipati funkar skitbra, det är bara det att Antipati står ut så mycket som ett band med hjärna, muskler och attityd. EP:en Quattro Stagioni är nåt av det bästa som gjorts i Sverige.

Men nog sagt om Antipati, nu snackar vi Bulldogg. Om nåt annat band hade gjort skivan hade jag sagt att de kopierar Agent Bulldogg. Det låter, med andra ord, som Agent Bulldogg utan nåra överraskningar. Det är samma mix av oi!, vikingarock, 77-punk och just Agent Bulldoggs egna sound. Det rockar rejält och det finns en del fina refränger för allsång till sällskap av grillad quorn-filé och alkoholfria öl inför sommaren i goda vänners lag. Musikaliskt är det här skitbra och bandet låter inte som en parodi på sig själv.

Textmässigt är det alltid guld när Botos är i farten. Visst, man kan klaga på att det är klichéartat, säkra kort som kritik av politiker, media och alla andra som nånsin förföljt bandet, tillsammans med en rejäl dos skinhead pride. Poängen är dock att det är Botos & co som definierat svensk oi! sedan 1986 och de får lov att sjunga om vad de vill, som de brukar, även om det låter klichéartat. Dessutom blir det aldrig för klichéartat, eftersom Botos är ett lyricistiskt geni av Guds nåde.

Bästa låten på plattan är Karriärpolitiker, som har fina gitarrpartier.

En efterlängtad platta, med andra ord och jag sr fram emot fler släpp från bandet.

Jag ger plattan ett bra betyg, men inte helt perfekt, eftersom det hade varit kul med lite färre säkra kort.

87,1% får Bulldoggarna av mig!

En intervju med Constant Fear

EKA: Ni har hållt på sen tidiga 80-talet, tror jag. Finns det nån i bandet hållt på hela tiden? Hur är scenen i Glasgow och var det svårt att hitta nya medlemmar när ni haft line-up-byten?

CF: Det är bara jag själv (Joefear) och Watty som varit med i bandet sedan 80-talet. När vi tog upp det igen för tio år sen, så var vår ursprunglige basist, Willie, med oss, men han stack efter 2 år och till slut fick vi big Stoo att lira bas med oss. Trummisen, Craig, har varit med oss sedan vi började om.

Scenen i Glasgow är, som de flesta ställena nuförtiden, ganska liten och stagnerande. Det finns väldigt få spelningar att få och och de som arrangeras brukar ofta bara ta in samma 4-5 band. Det var svårt för oss att hitta en ny trummis för ett par år sen, för jag sparkade Craig från bandet och vi kunde inte hitta en ny trummis. Efter 8 veckor hotade bandet mig att ta in Craig igen, så så har det i grund och botten varit. Jag har försökt få igång ett annat band och det är lätt att hitta nya gitarrister, men inga trummisar.

EKA: Nåra av mina absoluta favoritband kommer från Skottland som, till exempel, Patrol och Oi Polloi. Det fanns mängder av streetpunkband, så som The Exploited, men också tunga politiska band som Oi Polloi, Alternative och ni under tidiga 80-talet. Var fientligheten som rådde mellan scenerna söder om gränsen närvarande i Skottland med, eller hängde ni med varandra? Hur är scenen nu?

CF: Jag minns faktiskt ingen direkt fientlighet mellan anarko/peace-punklägret och dem som var inne på The Exploited. Vi lyssnade alla på allt vi gillade, men tog inte The Exploited på för stort allvar. Det fanns inte direkt något bråk mellan banden här uppe, inte som jag känner till. Mesta trubblet var för det mesta mellan punkare, skins eller mods.

Scenen är ganska liten nu. Glasgow och västra delen av landet är mer street- och pop-punkbetonat, vilket gör det svårt för oss att fixa spelningar här och Edinburgh och östern är mer crust/hardcore, så vi brukar få flest spelningar däröver.

EKA: I 90-talets politiska punkscener i Sverige fanns det band som skällde på folk som dansade på deras spelningar och krävde att folk skulle stå stilla och lyssna. Vad tycker ni om det greppet?

CF: Bandet som jag var med i under 90-talet (Disaffect) hade en sång som hette fast music don't mean violent dancing och vi slutade spela om folk blev skadade av macho-kukhuvuden som verkade njuta av att skada folk. Vi sa inte till folk att sluta dansa, men påminde dem om att scenen skall handla om unity och respekt och det finns inte mycket sånt om man knuffar ner folk på golvet. Fuck, om vi får folk att dansa nu, så är det en bonus, alldeles för många gamla punkare som dyker upp på pubbarna nu, lol.

EKA: Vad kan ni säga om plattan ni har på g?

CF: Väll, efter två år har vi kanske närmat oss möjligheten att få ut den förbannade saken, tack vare Rob från Burnt Cross, som har samlat ihop folk för att försöka få ut den. CDen heter Whats Next? och illustrationerna på omslaget är gjorda av Nesha doomsday graphics och ser otroliga ut och jag skall gladeligen skicka honom ett exemplar av den färdiga CDen. Vi har också en annan CD, som heter Unforgivable och som är tillgänglig på bandets bandcampsida, köp den på www.constantfear.bandcamp.com. Den skulle ha släppts på Belfast Records, men lades på hyllan efter Rob blev utbränd med Amebix-DVDen.

EKA: Ni är, om jag inte tar fel, väldigt mycket för djurrätt. Jag har en fråga jag frågar alla sådana band, vilken är att jag har en kompis som är, likt mig själv, vegis. Jag och min polare bråkar alltid om vegismat som smakar som kött, typ vegis-korvar eller burgare. Han tycker det är omoraliskt, medan jag tycker det är briljant, eftersom alla nu kan äta vad de vill, bara det att det nu är fritt från grymhet. Vad tycker ni om saken?

CF: Ja, djurrätt har varit en stor sak i bandet. 2 medlemmar i bandet, mig själv och Stoo är vegisar. Om maten är helt vegis och utan djurprodukter, vad spelar det då för roll vad den smakar som? Jag har inte käkat kött sedan 1987 så jag skulle inte känna igen köttsmaken nu. Jag har ett par vänner på jobbet som alltid frågar varför man skall kalla det vegis-kött, vegis-färs eller korv? Vad kan man annars kalla det? Jag har hört talas om tillfällen då man kallat vegis-kött falskt kött, köttsurrogat, men om det står vegis-färs på så vet jag vad jag letar efter.

EKA: Vad tycker ni den mångmiljardsfotbollsindustri som en gång var folkets spel? Tror ni att fotbollen nånsin kan återvinnas av folket och vad tycker ni om Glasgow Rangers öde? Stöder ni nåra fotbollsklubbar själva?

CF: Tevebolaget Sky har förstört spelet för den vanlige supportern, det är inte längre en arbetarklassidrott, se bara på lönerna som spelarna i engelska Premier League får, det skulle ta mig flera år att tjäna vad de tjänar på en säsong och det är utan sponsring och sånt. Fotbollen i Skottland är nere på sina knän och döende, Rangers fuskade och blev påkomna med det och fick betala, skiten runt den klubben håller fortfarande på. Hearts håller på att gå bankrutt och det ser inte bra ut för Dunfermline eller en hel del andra klubbar med. Ingen i bandet går på matcher, men vi är fans av Celtic och Rangers.

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

CF: Jag skulle säga ett 5000 meterslopp, lol, den gamle medeldistanslöparen i mig kommer ut här. Det finns snabba tillfällen och en del slöare bitar, vi är alla gamla nu och vi behöver sakta ner lite på farten, lol.

EKA: Har ni nåra ord till folk i Sverige? Kommer nåt svenskt distro att tillhandahålla er kommande skiva och skulle ni vilja spela här? I sånt fall, hur bokar man er? Gillar ni nåra svenska band?

CF: Bara att om nån är intresserade av att få reda på mer om bandet eller vad vi låter som, så gå till vår bandcampsida eller vår sida på facebook.

Jag vet inte vem som kommer att tillhandahålla CDen, bandet kommer att få nåra och resten kommer att delas bland folk som lagt in pengar för släppet, men om nåra distros är intresserade av att kränga den, så kontakta oss. Vi skulle verkligen gilla att spela i Sverige, men med två bandmedlemmar arbetslösa är det svårt att spela nånstans om det inte är en del av en turné för vi kan verkligen inte ha råd med flygbiljetter, om inte de som arrangerar spelningen kan fixa nåt, men om nån som fixar spelningar kan hjälpa till, så bör de kontakta oss och om vi får nåt tidigt nog så skulle vi kunna flyga med billigt flyg, men vi skulle också behöva resepengar (vilket får en del folk att tro att är rockstjärnor för att vi ber om pengar).

Svenska band jag gillar skulle vara Dom Där, Svart Snö, G-Anx, Asta Kask, Totalitär, Avskum, Skitsystem, Wolfbrigade, Driller Killer, Massgrav, Bombstrike, Crude SS, Counterblast plus en hel del andra. De är alla fucking fantastiska band.

Tack Jon för intervjun och för visat intresse för bandet. Bästa hälsningar från Constant Fear.

Jag missar matchen mot Näsums IF

På grund av familjeangelägenheter kommer jag att missa matchen mot Näsum, ingen bloggning om den matchen, alltså! :(

Eslövs BK - Glimåkra IF: 1-4

I dag tog det roliga slut för ett tag. Vi förlorade och skall man ändå förlora kan man i alla fall förlora stort. Det viktiga nu är att inte bryta ihop, utan att laget analyserar vad som gick snett och förbättrar sig inför kommande matcher.

Tror i och för sig inte att det finns så mycket att analysera, Glimåkra IF var helt enkelt bättre och vi gavs inte så många chanser att spela vårt spel, så som vi vill spela det. I bland tog det fart och vi kunde briljera lite, men överlag var Glimåkra det bättre laget och de förtjänade faktiskt att vinna i dag.

Men det började i alla fall bra, vi fick första målet, vilket sattes i 9e minuten, efter fint lagspel från EBK, ett lagspel som jag gärna ser mer av. Men det blev kalldusch direkt, för redan i nästa anfall från Glimåkra sattes 1-1-målet och även om det då inte såg ut att vara kört direkt, så kom 1-2 i 23e minuten, efter att de hade haft chansen till det i 15e och 21a minuterna.

EBK hade en fin chans i 28e, men sen var det mest Glimåkra för resten av matchen. 1-3 var nära i 31a, redan, då Glimåkra satte ett skott i vår ribba. Sen blev det mest spel fram och tillbaka till slutet av första halvlek och egentligen mycket av andra halvlek med.

1-3 kom i 47e och sen kom 1-4 i 87e och under den halvtimmen hände egentligen ingenting.

Matchens lirare i EBK är för mig Alexander Kutlesovski, för han visade mod och vilja på ett sätt som fick en att hoppas ända in i det sista att vi i alla fall skulle reducera.

Det viktigaste att ta sig med från den här matchen tror jag är övertygelsen om att säsongen inte är körd redan, utan att vi fortfarande har en chans att gå upp. Det och det faktum att vi behöver fans som hörs mer.