Ingen Fantasi, "S/T"

/ ARTIST: Ingen Fantasi / TITEL: "s/t" / GENRÉ: Oi! / ETIKETT: DIY / FORMAT: CD /

Jag har hört oi! på danska förr och gillat det, men aldrig en hel demo-CD och jag kan bara säga, efter att ha lyssnat på den här lilla fina plattan, att jag gillar det ännu mer.

Danska är svårt för svenskar, även för skåningar som undertecknad och det gör det inte lättare när sångaren brölar på som Hodges i 4-Skins, så efter att ha kollat låttitlarna och lyssnat hjälpligt på texten, kan man konkludera att bandet gillar öl, eller i alla fall att sjunga om öl, för alkoholen går igenom som tema på många titlar.

Men efter att ha kollat upp texterna på bandets hemsida fattar man att bandet har nåt mer att säga än att öl är gott. Det är vad Jimmy Pursey kallade "a laugh and a say", det finns sånger om relationer, såväl som politiker och pengautlånare. Det hela framställs på ett lätt sätt, men är schyst på alla sätt och vis. Till och med sången om hundbajs är cool på sitt sätt.

Musikaliskt är det ganska generisk oi!, med bröl i stället för sång och ganska enkla melodikonstruktioner men, som sagt, det funkar. Det är nånstans mellan tidiga 4-Skins och The Epileptics, rent musikaliskt, alltså.

Bandet har gjort fler inspelningar och jag hoppas höra fler av dem i framtiden, för det här är nåt av det jag väntat på, skandinavisk oi! på skandinaviskt språk, skulle gärna höra mer norsk oi! på norska med. Sant, Ingen Fantasi kanske inte ligger på lika nivå som Sveriges flaggskepp, Agent Bulldogg, men om de ges tid att utvecklas och inte går under av kopparslagare ("tömmermand" på danska, nej, jag kan inte skriva ett danskt "ö" på min dator), så kan de bli hur bra som helst.

En schyst platta får ett schyst betyg, 78,9% i grad av tillfredsställelse, närmare bestämt.

Keyser Soze, "The Remedy"

/ ARTIST: Keyser Soze / TITEL: "The Remedy" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: Rocking Records / FORMAT: CD /

Så här är det, utmärkta tyska baktaktsetiketten Rocking Records skickade mig ett gäng skivor att recensera häromveckan, vilket jag är tacksam för. Förra plattan jag recenserade ur den högen var Dave Hillyard, vilken jag sågade. Jag tyckte helt enkelt inte om den, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av den här plattan, eftersom även Keyser Soze ligger på Rocking Records.

Men, men, det här är bra, riktigt bra. I skrivande stund sitter jag hemma från jobbet en sen höstdag med en förkylning och vädret är trist, ändå lyckas Keyser Soze få mig på partyhumör.

Grunden i bandest musik är ska/rocksteady, fast med olika utflykter i annan jamaicansk musik. (I ett fall, på låten Soul Ska, gör man även utflykter i afroamerikansk musik, då låten har ett härligt Blaxploitation-sound och man förväntar sig hela tiden höra en kvinnoröst sjunga "SHAFT"). Det är schysta baslinjer, schysta trummor, på ett par sånger riktigt schyst stämsång som skulle göra The Abyssinians gröna av avund.

Bandet har även ett par dublåtar med på platta som är nåra av de schystaste jag hört sen min gode vän Paki Curry upptäckte webbsidan "The dub selecter".

Textmässigt? Jag vet inte, det här är dansmusik och när det gäller sån brukar jag aldrig koncentrera mig på själva sången, men sångrösterna till sångarna är i alla fall schysta. Men det hade varit kul om man fått med ett par texter och lite mer info om bandet i det alldeles för korta inlayet.

Bandet gör verkligen allting rätt och jag kommer att lyssna på det här lång tid framöver. Det är schyst musik, helt enkelt. Stöd bandet, köp skivan! Kommer bandet till Europa är jag beredd att resa lång väg för att se dem.

En sån här kanonskiva får ett kanonbetyg. 90,1% i grad av tillfredsställelse!

Dave Hillyard, "California"

/ ARTIST: Dave Hillyard / TITEL: "California" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: Rocking Records / FORMAT: CD /

Den här plattan är något av ett allstarprojekt från en ska-scen, den amerikanska, som jag, med undantag för The Toasters, aldrig haft nån ordentlig koll på, men folk, däribland saxofonisten Hillyard själv, från flera stora orkestrar deltager.

Musikaliskt är det mycket 60-tal och ligger nånstans mellan The Skatalites och The Heptones. Det är som om 90-talets skejtpunkare och ska-punkare vuxit upp, blivit bättre på sina instrument och sökt sig till rötterna.

Problemet är att allt vad Hillyard gör har gjorts för 40-50 år sen redan och mycket, mycket bättre med. Rudie kanske har soul, men Dave Hillyard har det inte. Låtarna är långa, tråkiga, intetsägande och förutsägbara likt jag vet inte vad. Skivan börjar med en version av Tom Petty's Won't back down och även om jag aldrig haft nån direkt positiv relation till Petty, så är det ju en kul idé, ta en tråkig artist, ge honom ett schyst riff och ett schyst backbeat och kör på. Problemet är att Hillyard inte lyckas med detta, utan låten blir just intetsägande och lika förutsägbar som resten av vad som blandats i smeten.

Jag har en tendens att ge skivorna jag recenserar väldigt högt omdöme, eftersom jag i vanliga fall lyssnar på nåra låtar av en artist på internet och sen antingen tigger från skivbolag eller köper själv. Den här skivan fick jag gratis tillsammans med ett par andra baktaktsverk från utmärkta etiketten Rocking Records. Hade jag lyssnat på Hillyard innan hade jag aldrig lagt ut pengar på den här plattan, nåt jag inte rekommenderar nån annan heller att göra. Så den får inget bra betyg.

Den tråkigaste ska-plattan jag nånsin hört får ett lågt betyg. 28,9% i grad av tillfredsställelse.

Cartoon Violence, "Tit for tat"

/ ARTIST: Cartoon Violence / TITEL: "Tit for tat" / GENRÉ: Ska / ETIKETT: Rocking Records / FORMAT: CD /

Efter guldruschen slutade efter 90-talet har det stått till lite si så där med den ska som släpps. Mycket är helt enkelt skit, 60-talsinfluerad ska som bara låter trist och inte nyskapande, såväl som ska-punk med 90-talskomplex.

Men det har också kommit en hel del fina saker och Cartoon Violence, ett band jag aldrig hört innan den här avlyssningen är, efter nån initial tveksamhet, faktiskt helt reko. Bandet har inte uppfunnit hjulet och de första två spåren på plattan är lite si så där och får inte min okritiska kärlek, men från och med spår nummer 3, Sons & daughters, är det kvalitet rakt igenom. Lite konstigt att börja med de svagare spåren.

Vad låter Cartoon Violence som, då?

Grunden för bandet är utan tvivel inspiration från Madness, men bandet får det att låta, inte som en rip off, utan ger det sin egen stämpel. Visst, grunden är, som sagt, the nutty sound, men det finns också influenser från 60-talspop, new wave och, tycker jag, svensk ska. I bland låter bandet ohyggligt likt Liberator, men det är kanske resultat av att ha samma influenser?

Hela skivan är heller inte ska rakt igenom, utan det finns ett par fina utflykter i annan musik med, vilket läsaren kanske gissar efter att ha läst ovanstående om influenser. Låten Broken är en ballad, men blir inte tråkig, utan står fram som ett av albumets bästa spår, jag gillar verkligen gästsångerskans röst och cembalon.

Sättningen på bandet är ganska enkelt, det finns inget blås, utan gitarren är ganska dominerande tillsammans med keyboardet.

Men ett av bandets största kvaliteter är dess texter. De visar att man kan göra schyst ska utan löjliga texter. Det är inte politiskt rakt av, även om det finns låtar på plattan, främst Better, som kan uppfattas politiskt. Genomgående är det snarare diskbänksrealism a'la Ken Loach, fast i textform till musik som det definitivt går att dansa till. Det är, med andra ord, mycket vardagsproblem i allmänhet och relationsproblem i synnerhet.

Jag gillar plattan, men bandet har som sagt inte uppfunnit hjulet.

Men, men, en schyst platta som den här får 71,3% i grad av tillfredsställelse!

Eslövs BK - Ekets GoIF: 0-1

Så var jag på plats på Ekevalla igen. Jag missade två matcher i rad, den första för att jag var sjuk och den andra för att min morfar begravdes på matchdag. Jag brukade alltid, så länge han var frisk, ringa och meddela honom halvtids- och fulltidsresultatet. Så det var inte utan att man tänkte på honom när man såg matchen idag.

Hursomhelst! Det var kul att så många dök upp på matchen, eftersom det trots allt händer en del saker i engelska Premier League idag. Det som var synd var att det i stort bara var Ekets supporters som hördes på läktaren, men jag är, som sagt en kategori A-supporter och i stället för att hata motståndarnas supporters, så kan man ju ändå på nåt sätt tycka det är kul att de ger matchen en skön inramning.

Mer än så, Ekets supporters visade verkligen att supporters kan göra skillnad, de vann, trots att de knappast var bättre, men de hade en klack med sig som sjöng för sitt lag, vilket de flesta EBK-supporters aldrig gör. Sen kan man så klart påpeka att Ekets GoIF inte har så mycket att konkurrera med på lokalplan medan vi har pingis, handboll och brottning med.

Men jo, visst hade det varit kul om vi Eslöviter kunnat göra nåt liknande nån gång. Trots att vi har ett fint och duktigt fotbollslag, så verkar det som att vi Eslövsbor skäms för vårt lag, eftersom vi inte dyker upp på matchdag och när vi väl är där, på sin höjd kan klappa lite händer.

Men matchen, då?

Eket spelade anfallsfotboll och byggde upp anfallen med hela laget. De hade det mesta av spelet, men EBK siktade in sig, verkar det som, på att göra snabba kontringar och även om Eket hade många farliga chanser, så hade vi med ett par riktigt fina dito, särskilt i andra halvlek.

Jag vet inte om det var för stödet Eket hade från läktarna, men man tyckte hela tiden att 0-1-målet var på väg, men det skulle dröja ända in till 90e spelminuten innan deras mål rullade in, på vilket en pitch invasion följde.

Det jag ogillade starkt med Eket var att de "filmade" så mycket.

EBKs matchens lirare är för mig målvakten, Pontus Andersson, för att han stod emot så mycket och räddade så många farliga chanser.

Som jag har förstått det, så var det här den sista matchen för säsongen och vi slutade knappast lika fint som vi började. Då, nån gång, innan midsommar, så var jag övertygad om att det här var säsongen vi skulle gå upp. Det gjorde vi, som bekant, inte, men vi får helt enkelt ta krafttag nästa säsong. Spelarna behöver tro på sin förmåga och vi supporters måste tro att vi kan göra skillnad för laget från läktaren.

Vi ses nästa säsong, COYR!

Sorry, alla EBK-fans

Jag har missat två matcher i rad, den första för att jag var sjuk och den andra för att min morfar begravdes på matchdag.

Nu ser vi fram emot en fin hemmamatch mot Ekets GoIF och det skall till väldigt mycket för att jag skall missa den matchen!

En intervju med Trevolt

EKA: Billing spelar inte, vad jag förstått, med er längre. Kan vi förvänta oss ett annat trumsound och var det svårt att hitta en ersättare?

Adam: Ett litet annat trumsound blir det nog. Gustav ( sångare/gitarrist i Kept, multitalang) har lite mer åt det tekniska hållet, vilket har gjort att jag och David har fått bli lite mer tekniska också. Men i det stora hela låter det som Trevolt har gjort innan. Det var inte svårt, det blev en naturlig övergång eftersom Gustav har varit stand-in ett par gånger innan och det har funkat bra.

EKA: Har ni nåt nytt material på g? Kommer det att låta likt I all hast?

Adam: Vi har ca 6-7 nya låtar och ska förhoppningsvis skrapa ihop till några till. Och om Gustav (GG i Atlas Losing Grip) hinner avvara någon vecka så spelar vi in i i höst.

David: Jag tror att vi har utvecklats en del sedan I All Hast. Visst har vi fortfarande några toksnabba låtar men vi försöker också varva det hetsiga men lite svängigare långsammare låtar. Och långsamt för Trevolt är ju inte tråkigt långsamt, så vi hoppas att alla kommer att gilla det.

EKA: Vilka band ni spelat med på konserter har varit roligast att spela med? Nån särskild konsert som sticker ut från mängden som var jätterolig att köra?

Adam: Som förband till Dia Psalma på Åland. Pretzeltown-festivalen med Bla Asta Kask. Och Frasses fixarfest såklart.

David: Vi hade ett kaosigt gig på nya ungdomshuset i Köpenhamn för ett par-tre år sedan, det var en upplevelse. Bland de senare så är det nog förbandsgiget med The Menzingers, det var utsålt och jäkligt svettigt.

EKA: Ni har stundtals ett vänsterinriktat budskap, vad säger ni om musikers roll i kampen mot regeringen? Räcker det med att göra stödspelningar för de rödgröna, eller behövs det att man behåller ett oberoende och manar till motstånd? Vad är er roll i kampen mot alliansen?

Adam: Jag ser det helst inte som att vi är mot något utan istället är vi för allt vad punken står för, vilket är en hel filosofi, eller livsstil om man vill säga så. Och om folk håller med och gillar våra texter så är det såklart bra. Och såklart gillar vi inte alliansens politik, men jag tror inte på det tillvägagångssättet att göra motstånd. Det handlar mer om vem som har bäst argument att locka med.

David: Vår roll i "kampen mot alliansen" är väl lite luddig. Vi skriver texter om saker som ligger oss varmt om hjärtat. Om det sedan är politik eller kärlek, det är lite olika. Vissa låtar blir ju väldigt politiska, det blir väl en ventil för att få ut lite grejer. Sen tycker jag att det är kul om det sitter någon tjej/kille någonstans i Sverige och håller med. Att påverka politiker har väl aldrig varit min stora förhoppning, däremot så lyfter vi gärna upp det som är viktigt för oss.

EKA: I skrivande stund har moderaterna i Malmö anklagat en vänsterpolitiker för antisemitism och judiska institutioner i USA avråder judar från att resa till Malmö. Hur märker man, i Malmö, av konflikten mellan (judisk och ickejudisk) sionism och de som står på Palestinas sida? Vad tycker ni själva om konflikten och skulle ni kunna tänka er att stödja nån av sidorna med er musik?

Adam: Jag skulle vilja tipsa om boken "Att bota en fanatiker" som beskriver konflikten rätt bra, men jag vet ändå för lite om konflikten för att kunna ta ställning på någons sida.

David: Jag märker inte av något i Malmö angående konflikten. Det är nog på ganska teoretiskt plan som den där antisemitismen har fäste, det är inget jag uppmärksammat på gatan precis. Jag får väl säga som Adam, jag hade behövt vara mer insatt för att stödja någon av sidorna.

EKA: Vad tycker ni om hur fotbollen stulits från arbetarklassen och blivit en kapitalistisk mardrömsindustri? Kapitalet verkar vilja göra alla yttringar av proletär stolthet till nåt att tjäna pengar på, så vad tycker ni om att heja på lägre divisionsfotboll i stället för fotbollsindustrins storlag?

Adam: Det kan man göra om man vill, men då borde man kanske tänka på att inte stödja kapitalismen på andra områden också. Det är så världen ser ut och man får anpassa sig till den grad man känner är värt det.

David: Det kan ju vara kul att stödja ett lokalt lag om man gillar fotboll. Fast går det att komma ifrån att det är högre nivå i t.ex. allsvenskan än i divisionfotboll? Alla lag borde byta namn till sina sponsorers namn... som LdB Football Club.

EKA: Om er musik var en sport och inte en musik, vilken sport hade den varit, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

Adam: Fotboll eller hockey, elegans och kraft

David: Innebandy, snabbt och roligt samt relativt ofarligt. Om man inte får en boll i ögat, eller en trumpinne...

EKA: Nåra ord till era fans i Eslöv? Vill ni spela här? Hur bokar man en spelning med er?

Adam: Vi vill alltid spela, mejla oss Eslöv!

David: Vi har ingen manager så bara lägg ett meddelande på vår facebooksida eller maila till trevoltpunk@hotmail.com