Jag har sagt det förr och säger det igen, en av de roligaste sakerna med att recensera skivor är att man får så många fina gratisexempel på vad som är scenens framtid och även om Bad Shermans, ett ungt gäng från Sveriges framsida, inte kanske är det bästa den svenska scenen har att erbjuda, så visar de på den här demon, som kom 2011, att de har potential att bli det en gång.
Vad man får är två låtar på svenska och två på engelska. På sista tid har allt fler svenska band börjat sjunga på svenska, nåt jag välkomnar, för det blir så lättare vara ärligare på sitt eget språk än på ett lånat och i oi! är, i ärlighetens namn, ärligheten allt. Visst, refrängen på Time to ask why är pumpig och bra på alla sätt och vis, med sitt "BULLSHIT! BULLSHIT!", men den slår inte de svenska låtarna.
Första spåret på skivan tycker jag är det bästa, En av dem. Här visar bandet vilken kaliber de ligger inne med. Sångaren låter macho, såväl som evil, utan att bli posig och utan att förfalla till C84-bröl. Texten är helt okej och det musikaliska är skitbra på den låten. Jag tycker mig i den kunna influenser från klassisk oi!, såväl som svensk 90-tals WP (bara musikaliskt då, alltså), Göteborgsrock i stil med GBG Sound och 77-punk i Troublemakers, såväl som kanske otippade The Clash's anda i ett par riff.
Det som går igen i alla bandets sånger är en drivande trumma, skickligt spelade gitarrer, en sångare som bemästrar sitt "instrument" och nästintill perfekta hockey-körer, vilka blir ett välkomnat alternativ till alla polerade fotbollskörer som var så poppis för nåt år sen.
Överlag tycker jag många svenska band av idag håller hög klass musikaliskt. På så sätt, att vi är så bortskämda med talanger, så ser man ibland inte när man jämför svenska band med svenska band hur bra de verkligen är, men jämför man ett ungt band som Bad Shermans med liknande nya band från utlandet, så ligger vi hästlängder före.
Om de flesta låtarna på plattan handlar om stolthet och machismo, så tycker jag spår nr 2, GBG Skins, andas party och folköl. Jag kan tänka mig att den spelas på många fester bland GBGs babyskins och säkert en hel del äldre med, om de bara låter sig övertygas om att ett gäng ungdomar kan skriva nåt så bra.
Det här var en schyst bekantskap och jag tycker det är kul att GBGs långa skinhead och oi! tradition lever vidare, samt att bandet plockar friskt influenser från många håll. Jag gillar det och ser fram emot att höra den kommande EP:n. Ge nu bandet spelningar, for fuck's sake!
En helt okej demo får 75,5% i grad av tillfredsställelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar