onsdag 20 februari 2013

What A Riot, "Proud to be different"

/ ARTIST: What A Riot / TITEL: "Proud to be different" / ETIKETT: Black Parade Records / GENRÉ: Streetpunk / FORMAT: CD /

Inte nog med att det här bandets sångare ser ut som Watty, han heter dessutom Watty! Samtidigt så är det här bandet betydligt politiskt seriösare än The Exploited och har till och med AFAs (Antifascistisk Aktions) logga tryckt på plattan, så jag förväntade mig nånting som skulle låta som en blandning av The Exploited och Conflict.

Men vilken överraskning jag fick. Första spåret på plattan, Born a rebel, har ett nästan dubbigt intro, för att sen övergå till det midtempo melodiska, men ändå aggressiva uttryck som går igenom på alla plattans låtar.

Jag tror ärligt talat att det är bra att bandet inte försöker kopiera The Exploiteds framgångsrecept, dels för att det är tråkigt att bara kopiera rakt av, dels för att sångaren i What A Riot verkligen kan sjunga och förmedla en aggressivitet samtidigt som han gör det melodiskt, en väldigt sällsynt talang.

Vad man får på den här plattan är alltså politisk punk till musik som ger ett unikt intryck. Jag skulle vilja säga att bandets styrka är att de går sin egen väg. Medlemmarna kan verkligen spela och spelar inte ner sig för att vara stereotyp punk, utan det finns fina intron i saktare takt, såväl som ett par fina gitarrsligor här och där. Överlag så skulle jag vilja säga att attityden är 80-tal, fast med en musikalitet som andas 90-tal. Om jag måste jämföra dem med nån, så får det bli Anti-Pasti eller The Epileptics/Flux of Pink Indians, även om What A Riot är betydligt bättre musikaliskt.

Jag misstänker också att bandet tjuvlyssnat på oi!, för det här låter betydligt mer oi!-igt än mycket annan vänsterpolitisk punk jag hört från England. Inga trumvirvlar, inga ett-ackords-låtar, bara fräsch, fin punk.

Även om alla låtar på den här plattan är bra, finns det ingen som är superbra. Visst, Ignorance är riktigt bra, även om den inte når hela vägen och All you are har en fin refräng, "There ain't no freedom in the UK".

Jag gillar verkligen den här plattan med andra ord. En av de bästa politiska nya banden (den här 8-spårsplattan är bandets debut) från England jag hört på länge.

Jag ger denna braiga platta hela 80,3% i grad av tillfredsställelse!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar