Upptäckte till min stora glädje att tv10 börjat sända Championship på lördagarna och dissade därför Premiership, för att underhållas av Bristol City mot Barnsley.
Visst, ibland kan det bli lite pretto, det där med lägre divisioner, det finns naturligtvis inget självändamål i att se dessa matcher och visst finns den vidriga moderna fotbollen representerad inom Championship med, se bara på Bluebirds, som alltid kommer att vara Bluebirds för mig.
Nej, anledningen till att man kikar på Championship är såklart det faktum att den representerar traditionell brittisk fotbollstänk i själva spelet. Det är inte den tic-tac-fotboll som blivit populär på senare år, utan full fart fram och tillbaka och väldigt fysiskt spel, det händer saker hela tiden och man hinner knappt kolla klockan. Massor av mål med. Bristol City-Barnsley slutade 5-3 till The Robins fördel. Och till mitt förtret, inte för att jag är en så stor Barnsley-fan, det var bara det att man kan ju inte se en fotbollsmatch utan att heja på ena laget och när matchen började, bestämde jag mig för att, i solidaritet med en gammal vän som håller på laget, heja just på Barnsley.
Men de stora lagen för mig i serien är Charlton Athletic och B'ham City. Måste jag välja ett av dem blir det nog att jag dissar Zulus.
Det retar mig en smula att jag har abbonnemang på Viasatkanalerna fram tills slutet av året, för, förutom de riktigt stora matcherna i Premiership, typ Arsenal-Spurs och så, så kommer jag nog att sitta bänkad framför tv10 framöver.
Nu väntar vi bara på att nån kanal börjar sända League One (c'mon, you O's!) eller skotska Premiership.
Nu ska jag se de loppbitna lejonen från södra London få stryk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar