Det är Jimi från bandet som svarat på frågorna. Som vanligt när man intervjuar ett politiskt band är det såklart nödvändigt att ställa politiska frågor. Det är emmellertid inte min uppgift att berätta för läsaren vad han/hon skall tänka, bara vädja till dig som läser att tänka. Tål du inte politik - läs inte intervjun! För övrigt är bandet ett av mina absoluta favoriter och det är ett nöje och med stolthet som jag presenterar intervjun!
EKA: Ni spelade ofta med Crass. Idag har Crass och första vågen av anarkopunkband blivit populära igen, tack vare musikens aggressivitet och en politik som verkar alldeles för relevant med den nuvarande krisen. Jag förmodar att ni var influerade av Pistols och första vågen av punk, men hur var känslan när ni hörde Crass för första gången? Hur var det att spela med dem? Hur tycker du rörelsen/scenen ni var del av har påverkat, punk, politik och allt annat?
TS: Japp, vi var alla influerade av punkscenen när den kom 77-78, i en tid av strejker, massarbetslöshet, kravaller, drottningens jubileum, etc. Vi lyssnade på olika band på den tiden av olika orsaker och det var inte förränn vi hörde Crass 1980 som vi insåg att det fanns ett band som sjöng från hjärtat, de stack så mycket ut från mängden, de första punkbanden, många av vilka bara hade hoppat på trenden hade stagnerat och börjat utvecklas mot nästa inne-sound. Därav Crass sång Punk is dead, ofta missförstådd av delar av punkscenen. Allting ändrades, utan tvekan, under 80-talet och inte trodde vi att vi inom ett år skulle spela med Crass, Poison Girls, Flux of Pink Indians, Dirt, Conflict & Discharge för att bara nämna ett fåtal. Vi spelade mer med Flux än med nån av de andra, men utan Crass skulle det aldrig ha hänt, att spela med dem var en utbildning och ett nöje. De lämnade sitt avtryck på en generation, skapade band som tänkte igenom sina texter snarare än att bara snabbt skriva ihop nåt. Utan dem skulle vi aldrig gjort den här intervjun.
EKA: Är ni fortfarande anarkopacifister eller har er politik ändrats genom åren? Vad tycker ni om punk och organisering? Skall politiken förbli på scenen, eller skall den som går på gigget bli influerad att gå med i en organisation eller två, vilket fall vilka?
TS: Min inställning har, personligen, inte ändrats. Om det krävs ett band, en rörelse eller en stödorganisation, så är det bra om det får ut det bästa ur folk och inte det dåliga. Vi är inte aktiva i nån organisation, eftersom bandet är vårt favoritverktyg som vi kan nå folk med. På 80-talet (när vi var 30 år yngre), så engagerade vi oss i massor av rörelser och skänkte så mycket tid vi kunde.
EKA: Blev ni överraskade när Skuld och Profane Existence ville ge ut er skiva så många år efter ni la ner och influerade det er att återförena bandet?
TS: Japp, det överraskade mig en smula, jag gjorde inte så mycket, men min attityd hade inte ändrats, så jag blev glad för det och vi körde en del giggs på den tiden med Zounds & The Subhumans, men det rann ut i sanden tack vare vår trummis (Spider) och hans personliga kamp mot droger, vilka till slut skulle kräva hans liv ett par år senare. Men här är vi igen och ser fram emot var det än för oss...
EKA: Har ni nåt nytt material på väg ut?
TS: Vi har nyligen skrivit 3 nya songer, som vi hoppas kunna ge ut på Mobs etikett, All the Madmen, nån gång i framtiden. De nya sångerna är Consumerism, The people walked by & War and Money. Förhoppningsvis kan vi skriva nåra fler.
EKA: Ni hade en sång som hette White youth, läste folk in rasism i er musik? Fanns det nånsin ett problem med nazis som ställde till med bråk på era giggs?
TS: Så här i efterhand antar jag att det var en smula naivt, men det fanns mer av samma sak i The Clash's White riot. Den spelades bara på giggs och fanns inte tillgänglig på vinyl förränn Thought control-plattan gavs ut -97. Vi hade aldrig nåra problem med fascister på våra giggs under 80-talet, vi sjunger den fortfarande, men nu kallar vi den In my youth, just på grund av de orsaker du nämnde när du ställde frågan.
EKA: Stöder ni nåra fotbollsklubbar, i vilket fall, vilka? Vad tycker ni om amatörfotboll? Vad tycker ni om det mångmiljardspektakel modern fotboll har blivit och vad kan göras för att få den att åter bli "arbetarklassamhällets hjärta och själ"?
TS: Jag är personligen en Celticsupporter, tack vare deras anti-fascistiska och anti-rasistiska ställningstagande och en klubb väldigt aktiv i gott välgörenhetsarbete i Afrika och Sydostasien, för att bara nämna ett fåtal. Och hur skulle jag kunna glömma våra favoritsvenskar, Henrik Larsson och Johan Mjällby! Jag ser med nöje de flesta sorters fotbollsmatcher, från barn som spelar i parken till Champions League, de är alla viktiga, men pengar förstör vårt vackra spel och det håller sakta men säkert på att utvecklas till en rikemanssport.
EKA:Om ert band var en sport, vilken sport skulle den då vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt precist och elegant som biljard eller kanske nåt helt annat?
TS: Jag antar att det skulle vara jakt på räv eller hare, med oss som räv eller hare, jagade av de rika på deras hästar med hundar, försökandes utrota oss, beskrivande oss som ondskefulla skadedjur. Men det är inte så svårt att fatta vem som egentligen är skadedjuren. Länge leve räven och haren!
EKA: Nåra ord till era svenska supporters? Vill ni spela här? Vad tycker ni om Sveriges Punk Illegal-festival?
TS: På 80-talet fick vi massor av brev från Sverige & Finland. Alltid intelligenta och radikala frågor, så vi skulle verkligen vilja besöka ert vackra land och när det gäller Punk Illegal skulle vi gärna komma om nån promoter skulle kunna boka oss. Tack så mycket, Jon för alla frågor, hoppas de gett dig en insikt i bandet. Cheers, Jimi, The System.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar