Jag är ledsen, men...

...jag har en kronisk sjukdom och jag har känt av den i veckan, så som det ser ut nu vågar jag inte ta mig till idrottsplatsen ikväll.

En intervju med Cervelli Stanki

EKA: Vad inspirerade er för så många år sen att starta bandet och vad har fått er att fortsätta med det?

CS: Att vara uttråkade, vilja att skrika ut våra idéer, fyra unga mäns ilska efter att ha sett den moderna världen som bara skit och att kämpa mot alla former av rasism.

Idag är anledningarna de samma, men mer medvetenhet har vunnits över de senaste tjugo åren.

EKA: Vad betyder "Cervelli Stanki" och vad fick er att ge bandet det namnet?

CS: Vårt namn betyder, på svenska, "Trötta Hjärnor" och representerar vår frustration över systemet. Vi valde namnet för det var en tagg på en av vår stads murar.

EKA: Jag är personligen straight edge sedan sex år tillbaka och helt nykter från alkohol sedan nio år tillbaka. Här, i Sverige, har vi en väldigt stark brännvinskultur och den icke-rasistiska skinheadkulturen i det här landet blev i mycket till som reaktion på straight edge scenen i det här landet under 90-talet, vilken hade sina förkämpar bland många band från Umeå. Så svenska skins dricker väldigt mycket öl och man måste vara beredd att ta massa skit om du bestämmer dig för att inte dricka. Hur är det i Italien, med dess starka vinkultur? Får ni ta massa skit från gemene man för att ni inte dricker och hur behandlar folk i skinheadscenen straight edge kids? Nåra italienska sxe-band vi borde känna till?

CS: I Italien imiterar de flesta skinsen de brittiska och dricker därmed en hel del öl och vin. Det mesta av trubbel som sker på våra konserter skapas av fulla kids. Jag gillar det inte. Jag tror vi kan leva väl och ha kul utan att missbruka alkohol och droger.

SxE-scenen i Italien har haft en hel del braiga hardcoreband förr och även idag är det lätt att träffa folk i hardcorescenen som är straight edge, eftersom en hel del skins har valt en annan väg än stereotypens som tjocka, fulla och dumma.

EKA: Hur och när blev ni veganer? Vilken var er anledning, var det kritik av hur den kapitalistiska köttindustrin fungerar eller var det ett etiskt ställningstagande för att allt liv är lika? Hur stark är den anti-specieistiska rörelsen i Italien?

CS: Jag är vegan sedan 5 år och sxe sedan 3. För mig är det ett viktigt ställningstagande mot kapitalism och konsumtionism, men ett personligt val. Jag vill inte mästra de som inte tänker som jag att börja leva som jag. Det är definitivt också ett etiskt val, en stor kamp mot rasism, för för djuren är varje man som utnyttjar dem en nazist.

Djurrättsrörelsen växer i Italien, det finns många protester mot djurförsök, köttkonsumtion, tobaksindustrin, etc, men man måste vara beredd på att kämpa för att uppnå resultat.

EKA: Italien verkar ha en stark vänster-skinhead-scen med massor av bra band som erat och Los Fastidios. Hur kommer det sig?

CS: Det är för att våra farföräldrar kämpade mot fascismen, för att fascismen inte är död, vi måste alltid kämpa, vi hade en fascistregering i förklädnad för femton år under Berlusconi, det finns nazi-fascistiskt inspirerade rörelser som Casa Pound. Det är normalt för många band i Italien att vara vänster  och skinheadscenen är väldigt politiserad.

EKA: Hur är fotbollsscenen i Italien av idag? Jag frågar, eftersom jag läste nånstans att Lazios och Romas supporters gjort gemensam sak att anfalla Tottenham, när de spelade i Rom, eftersom de har rykte av sig att vara judar. Kan fascister organisera sig i fotbollsfirmor och hur svarar antifascister på det här? Hur har antifascister svarat på polisens mord på Gabriele Sandri? Är scenen enad bakom kraven på rättvisa?

CS: Det är sant att Romas och Lazios supporters har gemensamma extrema värderingar och ofta tar sig an nazistiska räder som den mot Tottenhams supporters. Läktarna blir mer och mer tomma, tack vare betal-tv och pay per view och tack vare fascistiska lagar. För mig borde man inte glömma att vara fans och samtidigt engagera sig i kampen mot fascismen och polisen, skapa en stor rörelse för att straffa mördarna, de som mördade Gabriele Sandri, Claudio Spagnolo. Jag och mina kamrater kör ultrasgruppen "working class" långt ut på vänsterkanten, som följer laget i min stad, Savona. Nuförtiden, tack vare problemen och alldeles för mycket dumhet i ultrasrörelsen, så kan jag inte ta mig till stadion.

EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby eller nåt precist och elegant som biljard, eller kanske nåt helt annat?

CS: Det är första gången jag fått denna underbara fråga!!! Jag älskar alla sporter, jag spelade fotboll i många år, sen beachvolleyboll, baseboll, handboll, volleyboll och kampsporter som wing tsun, brazilian ju-jitsu, mma! Jag skulle säga att Cervelli Stanki är som en mma-fajter, fast snabb, kraftfull, precis, med stil!

EKA: Nåra ord till era svenska fans? Vill ni spela här?

CS: Ja, jag tycker att det i Sverige finns en bra punk/hc-scen, jag älskar vegan-sxe-banden Refused och The Intenrational Noise Conspiracy!! Vi hoppas vi i ert land kan spela våra snabba och ilskna street-oi!-rock-n-roll och träffa nya vänner att lära känna personligen! Vi ses på scenen!!!
ivn

Eslövs Bollklubb är mitt landslag!

Så har fotbollen kommit in i sin mest intensiva fas. På kontinenten har slutstriden inletts, här hemma börjar Allsvenskan, samtidigt som en hel del landskamper spelas. Samtidigt kunde jag inte bry mig mindre.

Visst, jag gillar inte Helsinborg, BoISare, som jag är, men jag hade inte hoppat av glädje om Djurgården hade slagit dem igår och Champions League är så urbota tråkigt modernt fotbolls-helvete sen Celtic åkte ur att man inte ens kan engagera sig en smula. Ungefär som FA Cup-matchen jag såg på tv 10 nyss, där Chelski slog Manchester United. Ärligt talat, det är inte fansen som vinner, utan de som sponsrar klubbarna och de som tjänar multum på biljettintäkterna.

Egentligen finns det bara två klubbar kvar inom Europeisk fotboll som har nån slags anda kvar i sig och som representerar nåt, nämligen Athletic Bilbao, som vägrar ställa upp med spelare som inte kommer från Baskien och Celtic FC som representerar de irländska arbetarklassinvandrarna och allt som är fint med vår klass i Storbritannien. Men ingen av dem har en chans i storfotbollen.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, boven i dramat är det faktum att man nuförtiden får ha i princip hur många utländska spelare som helst, vilket innebär att de med mest pengar kan köpa det "bästa" laget, vilken kontrast till Lisbon Lions, där alla spelare utom en kom från en radie av 2 km (eller var det mil? Osäker...) från Celtic Park!

Det faktum att vissa klubbar i vissa ligor sysslar med ekonomisk doping innebär att deras landslag påverkas. Mer pengar åt klubbarna innebär att de har råd att utveckla och behålla sina talanger.

Det är förvisso sant att Sverige har en hel del internationella talanger, men poängen är att de inte spelar i Allsvenskan och inte är vana att spela tillsammans på klubbnivå. Dessutom är de överbetalda, övervärderade divor. Svenska landslaget under Hamréns ledningar funkar helt enkelt inte. Se bara på de senaste resultaten. Det kvittar hur bra Ibra är om spelupplägget inte funkar och alla spelarna vill vara Ibras like som målkåt diva.

Svenska landslaget har kort sagt blivit en katastrof och jag känner inte att det representerar mig längre, lika lite som jag anser att min gamla favoritklubb, Arsenal, på nåt sätt representerar mig. Modern fotboll är av ondo!

Därför deklarerar jag nu att jag skiter i hur det går för de blågula. Eslövs Bollklubb representerar min stad och därmed mig. De är mitt landslag. All den kärlek som en uppsvensk känner för sitt fosterland känner vi skåningar för våra hemtrakter och när jag var ung var det krig mellan byarna på Jägers, det är lite den lokalpatriotismen som brinner i alla skåningars hjärta som får mig att brinna för EBK.

Så låt den mångmiljardinbringande fotbollscirkusen hållas och låt de blågula vinna VM eller bli slagna av smånationer, jag bryr mig inte. Jag är inte svensk, jag är Eslövbo och mitt landslag heter Eslövs Bollklubb!

En intervju med Oi Polloi

Det retar säkert en del att jag publicerar en intervju med ett så pass politiskt band som Oi Polloi, men jag tycker att bandet förtjänar att uppmärksammas, inte bara för att deras anarkism är allt annat än ett gäng posörers. Nej, de förtjänar också att uppmärksammas för sin musik, såväl som för det faktum att de är ett fantastiskt bra liveband. Jag kommer alltid att minnas den galna konserten på Barrikaden i Oslo, tidigt 2000-tal, då galningarna från södra Norge, Skambank, spelade förband. Som vanligt, jag säger inte till dig vad du skall tänka, men om du är allergisk mot politiska band - läs inte intervjun utan vattna dina krukväxter, lös en sudoku eller lyssna på radion!

EKA: Vad är viktigast för er, att vara en bra grupp när det gäller livespelningar och på skiva, eller att föra fram ett politiskt budskap eller båda?

OP: För att vara rättfram, det viktigaste för oss är att ha skoj med vad vi sysslar med. Vid det tillfälle vi slutar ha roligt med vad vi gör, det får bli tillfället vi slutar spela. Vi startade inte bandet för att sprida ett politiskt budskap eller nåt, vi startade det för att ha skoj, eftersom vi älskar den här sortens musik. Jag är alltid en smula skeptiskt inställd när nån säger att de startade ett band för att föra fram en viss politisk agenda, eftersom jag anser att det inte nödvändigtvis är det mest effektiva sättet att förbruka sin tid och handling om det verkligen är ditt mål. Med så mycket sagt om du har turen att ha folk som lyssnar på din musik och texter, så är det ett perfekt tillfälle att säga nåt konstruktivt, utbildande och (förhoppningsvis) inspirerande, så vi vill naturligtvis inte slösa bort det genom att sjunga en massa hjärndött nonsens. Så den politiska biten är också väldigt viktig - såväl som musiken - vi vill uppenbarligen göra bra skivor och köra så bra gigs vi kan - även under de finansiella restriktionerna vi dras med. Med tiden blir så klart en del saker mer viktiga för olika folk och vi har haft folk som lämnat bandet genom åren, därför att den politiska sidan blivit mer viktig för dem än musiken och de vill tillbringa mer tid med antifascistisk aktivitet eller jaktsabotage hellre än att köra gigs eller repa och det är ålreit. De av oss som är med i bandet just nu är nöjda med blandningen av aktivism och musikalisk aktivitet. Det borde vara uppenbart med, så klart, att att man egentligen inte kan skilja den politiska ideologin från musiken - ni skulle till exempel inte se oss spela på en stor festival som skulle vara en god möjlighet att nå ut till en stor publik och samtidigt få en fet betalning för det om festivalen var sponsrad av nåt dodgy företag, till exempel. Det finns gränser man inte överträder och en stor del av de gigs vi kör är, så klart, stödgigs för politiska grupper och kampanjer vi stödjer - politiken och musiken hänger helt ihopa!

EKA: Ni startade under tidigt 80-tal och varit igång sen dess. En hel del anarkopunkband la av under sent 80-tal, men har återförenats sen dess. Vad tycker ni om det? Hur ser anarkoscenen ut på de brittiska öarna idag, vilka är styrkorna och svagheterna? Vilka av de band som återförenats skulle ni helst inte vilja ha sett återförenade och finns det nåra grupper ni skulle vilja se återförenade igen?

OP: Jag gissar att en hel del av banden som la av under sent 80-tal gjorde så, för att bandmedlemmarna hade nått ett stadie i livet där de hade heltidsjobb och/eller ungar att se efter och inte längre var relativt unga med mindre ansvar eller mycket fritid. Ungefär 20 år senare har barnen vuxit upp och har lämnat hemmet så dessa människor har mer tid till övers och med internets ankomst har deras musik nu blivit lättillgänglig för folk runt hela jorden, så det finns en helt ny generation punkare som är intresserade av vad dessa banden gjorde. På det sättet är det lätt att se varför en massa band återförenas - efterfrågan på deras musik är fortfarande igång och vad de sjunger om är fortfarande fruktansvärt relevant. En hel del av banden är fortfarande kapabla att köra bra nya grejer i stället för att bara bli en usel kabaré-version av sig själva. Jag gillade verkligen, till exempel det återförenade Amebix nya material och bandet jag helst ville se återförenat, Antisect, är, kan man säga, bättre nu än när de la av, 1987, de är verkligen utmärkta. Vi körde ett gig med dem i Edinburgh förra månaden och de var superba som vanligt, väldigt, väldigt imponerande - och de gigs de kört sen de kom tillbaka har nästan alla varit DIY-festivaler eller stödgigs, mm, kul att se. Självklart finns det en del folk som spelar igen och gör det av fel orsaker, folk vi gärna skulle se lägga av, men bland anarkopunkbanden är det definitivt en minoritet.

EKA: Fungerar anarkopunken? Finns det inte en risk att banden blir "ledare"? Alla kan gå med i en organisation, men alla kan inte uttrycka sig själv i ett band. Hur viktigt tycker ni det är att uppmana publiken att organisera sig? Vilka organisationer stödjer ni? Vad tycker ni, till exempel, om Solidarity Federation och frihetlig facklig kamp?

OP: Huruvida aarkopunk "funkar" eller ej beror på vad du är ute efter att åstadkomma. Uppenbarligen har ett gäng punkare som sjunger om anarki till vad som vanligen är brutal musik i över 30 år inte fått det kapitalistiska systemet ner på knäna, men det tror jag inte är en överraskning för någon. Jag tror dock, utan att bli högtrevande, att det är väldigt positivt att vad som egentligen är en musikbaserad subkultur har lyckats genomföra så mycket i att höja folks medvetenhet om vad som är fel och inspirerat dem till att göra nåt åt det. Jag menar till exempel att om du ser på vilken djurrättsgrupp, jaktsabotagegrupp, antifascistisk grupp, miljögrupp eller husockupanter, som helst, så finns det alltid ett gäng punkare eller ex-punkare inblandade - folk som kom in i kampen genom punkmusik och det är nåt att vara stolt över. Det är också positivt att anarkopunkscenen tillhandahåller, när den är som bäst, en miljö för folk som tänker lite annorlunda och som är relativt fri från rasism, homofobi, hjärndött våld, mm. Jag minns att nån sa i förakt att punkscenen bara var en sen för missfoster och missanpassade individer, men emedan jag emellertid inte anser det vara helt sant, så anser jag det inte vara nåt dåligt att missanpassade individer har ett utrymme där de kan känna sig lugna, det är nåt väldigt värdefullt. Jag tror också att scenen i allmänhet förespråkar allas deltagande med. Det är sant att inte alla är med i ett band, men en hemskt massa är inblandade på andra sätt, med till exempel att göra zines, sätta upp spelningar eller köra skivbolag, mm. Jag misstänker att andelen i punkscenen som bara går till gigs eller lyssnar på musiken och inte har nån annan inblandning faktiskt är ganska liten, det är i alla fall vårt intryck från Edinburgh och en hel del andra ställen där vi spelat.

När det gäller vilka organnisationer vi stödjer, så stödjer vi alla som har bra politik så vi spelar stödspelningar och deltager med musik på stödskivor åt alla möjliga sorters organisationer från fångstödsgrupper som Rote Hilfe till alla sorters anarkistgrupper och djurrättsgrupper eller miljöaktivistgrupper. När det kommer till direkt aktion och inblandning har vi jobbat mycket genom åren med Edinburgh Antifascist Action och Edinburgh Hunt Saboteurs, såväl som Edinburgh Autonomous Centre och lokala Earth First och andra miljögrupper såväl som i ett helt gäng enfrågekampanjer - vi är väldigt aktiva! Solidarity Federation är cool och självklart stödjer vi frihetlig facklig kamp och arbetarorganisering, även om ingen av oss är direkt inblandade i det.

EKA: Jag vet att ni (likt mig) är vegisar, så jag måste fråga er en fråga jag frågar alla vegisband. Jag har en aldrig slutande diskussion med en vegiskompis. Han anser att det är omoraliskt att göra vegismat som smakar kött, mens jag tycker det är perfekt, för nu kan alla äta vad de vill, bara med den skillnaden att det nu är fritt från grymhet. Vad tycker ni om frågan?

OP: Om det får folk att sluta äta kött, så bryr jag mig inte allt för mycket om köttsmakande vegismat. Särskilt i det tidiga stadiet av att skära ner på köttkonsumtionen kan dessa surrogat vara väldigt bra för en del folk, särskilt om de inte är bra på att laga mat. Jag åt verkligen en hel del vegiskorv när jag la av med att käka kött och var inte särskilt talangfull i köket, så det hjälpte mig. Faktum är att folk flest i Europa inte uppfostras vegetariskt så en hel del av dem kommer att vara vana vid köttsmaken på ett eller annat sätt och om de överväger vegetarianism eller veganism så kanske de tror att de kommer att sakna den smaken. Om tillgången till köttsmakande vegismat skulle få dem att ge upp köttätandet och konvertera dem, så tycker jag det är en bra sak. Personligen är det inte mycket jag käkar nuförtiden som smakar som kött eftersom det finns så mycket god veganmat att du inte nödvändigtvis behöver den sortens mat när du väl börjat bli van i köket, men jo, när jag var yngre gillade jag en del kött, så jag kan se nödvändigheten av det för en del människor i olika stadier av deras liv. Det är inget som förargar nån av oss och vi äter gladeligen köttsmakande vegismat om vi blir bjudna på det när vi turnerar, så det är inget problem. Till syvende och sist, om det betyder att färre folk äter riktigt kött, så för det saker och ting i rätt riktning, så även om jag kanske kan se din polares poäng, så är det inte en stor fråga för oss.

EKA: Ni släppte nyligen, om jag inte är felinformerad (jag har inte hört den ännu), en skiva som är helt på skotsk-gäliska. Hur är situationen för det språkets talare idag? vad har folk, det språkets talare och talare av andra språk, sagt om skivan?

OP: Japp, våra två senaste LP-skivor har alla varit på skotsk-gäliska. Det är det infödda keltiska språket i Skottland, även om det idag bara talas av cirka 1% av befolkningen - nånstans mellan 50000 och 60000 tusen personer. De flesta av dessa är koncentrerade till högländerna och de skotska öarna, även om det finns tusentals talare av språket i Edinburgh och Glasgow med. Vi började sjunga på gäliska av andra orsaker än nån sorts Braveheart-stils patriotisk nationalism, nämligen den att vi tror på språkliga mänskliga rättigheter och kulturell mångfald, så vi gör bara vår del av arbetet i att hindra språket från att dö ut. Språket står uppenbarligen inför allvarliga hot, men det finns ett par trevare i rätt riktning nuförtiden med ökade möjligheter att lära sig gäliska i skolan och större utbud av gälisk media. När jag, till exempel, gick i skolan i Edinburgh fanns inte ens möjligheten att lära sig gäliska, men nu finns det utbud på gäliska i en del skolor och det skall snart öppnas en helt gälisk skola. Det kan kanske vara en bit försenat, men det är kul att se hur folk nuförtiden uppskattar gäliska mer. En hel del föräldrar är intelligentare nu med och ser hur bra det är för barnen att växa upp med tvåspråklighet eller trespråklighet, så det innebär en hel del krav för gälisk undervisning med.

När det gäller folks reaktion till vårt gäliska utbud, så har det överlag varit väldigt positivt - folk flest tycker det är riktigt bra att köra nåt som är en smula annorlunda och gillar att stödja ett hotat språk. På ett par ställen har det dock inte mottagits så positivt. Av nån anledning tycker en hel del engelskt folk att det är dåligt och känner sig hotade av det - en del säger till och med att det är "rasistiskt" att sjunga på gäliska hellre än engelska, vilket är ganska absurt. Det andra stället vi haft problem med att sjunga på gäliska är Tyskland, där vår gitarrist fick en flaska i ansiktet när vi körde en sång på gäliska, med motiveringen att hon var "en jävla skotsk nationalist" - i verkligheten är hon en polsk anarkist, men nåja! Jag vet inte om ni är medvetna om det såkallade "Anti-Deutsch"-fenomenet, men vi har haft massa trubbel med dessa jävlarna när vi spelat i Tyskland.  För de som inte känner till dem är de en ganska galen Tysk politisk sekt som har tagit en ganska vettig avsmak för tysk nationalism till extrema höjder, som att stödja amerikansk utrikespolitik som "antifascistisk" (!!??!!), är fanatiskt proisraeliska och antiarabiska och är helt och hållet mot att folk som vi sjunger på minoritetsspråk, eftersom de ser det som nån slags galen, främlingsfientlig "nationalism". Det skulle ta för mycket tid att försöka beskriva deras vridna filosofi och instängda logik men det är verkligen otroligt - de är på många sätt och vis ganska högervridna, men olyckligtvis fortfarande ganska inflytelserika på den politiska punkscenen i Tyskland och ibland har deras inflytande använts för att banna spelningar med oss, för att vi skulle vara "nazister"!!! Detta baserar de på vårt motstånd mot israelisk ockupation och det faktum att vi sjunger på gäliska, mm. Det låter förmodligen lika galet för er som för oss, men om ni vill ha mer info om hur de tänker kan ni se de här frågorna som vi var tvungna att svara på för att tillåtas spela på ett ställe i Tyskland, ett ställe vi bannats från på grund av detta - det är ganska tunga grejer, men ni kanske tycker det är intressant: https://linksunten.indymedia.org/de/node/15042#comment-3959

EKA: Vad tycker ni om fotboll och det mångmiljardspektakel modern fotboll har blivit? Tror ni det finns nåt sätt att rädda ett spel som en gång var arbetarklassamhällets hjärta och själ och vad måste då göras? Vad tycker ni om Rangers finansiella problem?

OP: Vad som har hänt med fotbollen är rakt igenom deprimerande, även om jag måste erkänna att det inte är nåt vi i bandet är överdrivet intresserade av. Personligen har jag bara gått till en fotbollsmatch, Hearts v. Hibs i Edinburgh för cirka 30 år sen och det totalt jävla hjärndöda sekteristiska och religiösa trångsynthet som folk jag omgavs av (jag var i Hearts supporters del med en kompis som följde dem) var tillräckligt för att ge mig en livstid av avsmak. Jag var bara en unge då och vad jag inte kunde smälta var hur alla dessa vuxna män skrek all sån extrem skit - fruktansvärt - så jag återvände aldrig, även om jag gillar att spela lite med mina vänner och ser ibland nån match på tv om jag har sällskap av andra folk som ser på det. Mina känslor för fotboll skulle antagligen vara annorlunda om mitt lokala lag var, till exempel, St Pauli, men det var det inte, så det gick som det gick. Så i grund och botten är vi nog inte rätt folk att fråga om hur idrotten kan räddas, eftersom vi är ganska okunniga om det.  Med så mycket sagt är vi emellertid väldigt medvetna om vad som hände med Rangers och vi kan bara säga att ingen annan klubb hade förtjänat det mer!! Uppenbarligen måste det finnas nåra Rangerssupporters som är ok och det måste vara en nedtur för dem, men det finns så många trångsynta rövhål eller fascister som stödjer Rangers och den stora saken med så många av dem är deras supporters anknytning till Ulsterlojalistiskt våld, religiös trångsynthet, det fascistiska BNP, EDL/"SDL" och brittisk unionism i allmänhet bara betydde att vi hade ett gott jävla skratt när de hamnade i den finansiella skiten - åt helvete med dem!

EKA: Om ert band var en sport, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby eller nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

OP: Haha - jag tror nog att det skulle vara en blandning av många olika sorters sporter - att lasta all utrustning i bagageutrymmet på en skåpbil skulle vara som ett datorspel typ Tetris, att bära alla förstärkare utan roddare skulle vara som tyngdlyftning, planera spelningar och göra intervjuer skulle vara nåt hyfsat hjärnbaserat typ schack, efter-giget-festen skulle vara nå sorts fyllelek och de (relativt sällsynta) tillfällen vi måste ha med idioter/fascister/fulla våldsamma rövhål på gigs att göra skulle vara en blandning av brottning och amatörboxning!

EKA: Nåra ord till era svenska supporters? Planerar ni att spela här igen snart? Vad tycker ni om Sveriges Punk Illegal festival?

OP: Jag hoppas att vi kan komma tillbaka att spela i Sverige igen, kanske nästa år. Punk Illegal Festivalen är jättebra! (Detta sista svaret gjorde bandet på svenska helt själva!)

Hard and Smart

Ny webbshop för den subkulturella fotbollsfantasten finns här. Både kläder och musik. Ser skitschyst ut!

Torpedo Göteborg, "Nu jävlar!"

/ ARTIST: Torpedo Göteborg / TITEL: "Nu jävlar!" / GENRÉ: 77-punk / ETIKETT: Kjell Hell / FORMAT: CD /

Jag gillar inte 77-punk. Jag vet att det är ohistoriskt att inte bry sig om rötterna, men jag  tycker mycket av den blir plastig. Det gäller dock inte Göteborgsband som Göteborg Sound, GBG Punx, Troublemakers eller Attentat, vilka jag introducerades till av en god vän som länge bodde i Götet.

"Om en stockholmare skulle försöka spela gitarr så här, så hade han brutit handen av sig" eller nåt liknande, lär Göteborg Sounds, tror jag det var, sångare, LOB, ha sagt i en intervju nån gång. Det samma skulle Torpedo GBG kunna ha sagt, för de kör riktigt rockig punk efter Götlabosskt 70-talsupplägg och gör det riktigt bra.

Första gången jag lyssnade igenom skivan tyckte jag lite si och så om plattan. Jag gillade musiken men tyckte inte texterna passade in. Vad vi får textmässigt är nämligen typiska oi!-teman, typ, dödshot mot pedofiler, hat mot politiker, osv. Missförstå mig inte, jag håller med bandet och ser gärna dödsstraff åt pedofiler och politiker har jag inte mycket till övers för heller. Men jag tyckte inte det passade in till musiken.

Efter att ha lyssnat nån gång till på skivan har jag ändrat mig och tycker nu att det är kul att bandet kör sin egen grej. Bandet låter lite som en felande länk mellan Göteborgs 77-punk och Göteborgs fina oi!-scen, även om tyvärr många Göteborgsband, med undantag för typ Bad Shermans, väljer att sjunga på engelska. De är också kul att de kör oväntade saker, som typ kritik av kollektivtrafiken i Nu har det spårat ur, även om jag tycker Emil skulle ha lagt till den ursprungliga undertiteln Göteborgs spårvägrar.

Ett annat plus med skivan är att nästan hälften av den, i gammal Secret Records-anda består av livespår och lyssnaren, likt mig, som aldrig fick chansen att höra dem live (jag är gammal och går nästan aldrig ut längre) att upptäcka ett band som låter lika bra live som i studion. Gillar också Hawkind-covern.

Det här är en bra platta, men den räcker inte hela vägen. Musiken är det inget fel på och även om texterna känns relevanta, så har många oi!-band gjort dem förr, fast kanske inte på svenska. Det kan därför inte bli toppbetyg. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är nåt som saknas.

En bra, men inte perfekt platta får 81,3% i grad av tillfredsställelse!

En intervju med What A Riot

EKA: Skivan med er som jag recenserade var er första. Hur länge har ni spelat tillsammans och har ni varit aktiva i andra band med, eller var detta ert första?

WAR: WHAT A RIOT har spelat ihop sen September 2011, men det tog oss lite tid att fixa en trummis och vi började inte gigga förrän Oktober 2012. VI har alla spelat i andra band tidigare, allt från reggae till punkband.

EKA: Vad fick er att vilja vara del av punkscenen och om ni jämför den nu med hur den var när ni kom in i den, villa är de största skillnaderna? Vad är bra? Vad är sämre?

WAR: Punken gav oss ett sätt att utrycka vad vi tyckte om saker, våra känslor och kreativitet, ett bra sätt att göra våra röster hörda. Vi var alla tonåringar när punkrocken kom och vi kände direkt att "wow, detta är för oss".

Kampen idag är ganska mycket samma som när vi var unga, arbetslöshet, fattigdom, girighet, trångsynthet, rasism och politiker som ljuger.

Jag tycker inte det är lika bra som förr, men nu finns en hel del bättre möjligheter för band att få sin musik hörd med internet och facebook som plattform att nå ut med sitt budskap och få gigs, etc, så det är bra, men det finns alldeles för många punkpoliser som dömer och stiftar sina så kallade lagar om hur man är en riktig punkare, allt sånt är skitsnack, vi är alla individer, vi tänker alla olika i olika frågor och har alla rätt att uttrycka oss.

EKA: Ni bor, likt mig, på vischan (sorry). Hur ser punkscenen ut där ni for? Får ni massa skit för att vara punkare från landsbygdssnobbar, bondlurkar, etc? Finns det nåra andra band, gamla som nya, från Burnley som ni kan rekommendera? Kommer ni bra överens med andra subkulturer med som skinheads och psychobillies där ni bor?

WAR: ha ha tack, Jon. Punkscenen där vi bor har nyss börjat hämta sig och under de sista året har fler gigs sats upp på pubbar och klubbar, i Burnley finns ett schyst litet ställe vid namn The Sanctuary Rock Bar, de har alltid nåt band som spelar på Fredags- och Lördags-kvällar. Nåra bra band i vårt område är Warsaw Pakt,Total Bloody Chaos,The Sanity Clause,Brace for Impact och vi kör alla gigs tillsammans

Det finns alltid nån som ger en skit för hur man ser ut, men det händer betydligt mer sällan nuförtiden, det är på tiden att vi alla behandlas LIKA. Det borde inte betyda nåt hur en ser ut eller ens hudfärg, vi blöder alla rött, vi lever alla, vi dör alla, kom igen och acceptera folk och kom igen och lev, vi lever bara en gång! Vi kommer bra överens med folk flest, vi är emot fascism och det är de flesta punkarna, psychobillies och skinheads, etc med.

EKA: En del av min målsättning med den här bloggen är att säkerställa att det långa och lyckliga äktenskapet mellan punk och reggae, vilket i mitt land håller på att försvinna, inte helt dör ut. Därför frågar jag vad ni tycker om ska/dub/reggae. Lyssnar ni på det alltid, på sommaren och fester eller aldrig? Om ni lyssnar på det, finns det nån artist ni skulle tipsa våra läsare om?

WAR: Vi lyssnar alltid på punk, ska och reggae. Jag älskar band som Random Hand och The Filaments, som blander punk/ska och reggae till ett häftigt resultat av perfekta sånger som verkligen rör allting. Ett annat schyst band som kör blandning av genrér är Addictive Philosophy, vi har giggat med dem och de är perfekta live. Två av oss var en gång med i ett reggaeband för flera år sen och vi brukade också gå på the Brighton Reggae festival och se U-Roy, Gregory Isaacs, gillar också lite Lee Scratch Perry det finns för många för att välja nån, men alla är perfekta för fester eller bara när man chillar.

EKA: Vilka är de största influenserna för er musik och era texter och vad tycker ni är viktigast, ge ut en skiva som får vansinnigt bra recensioner eller att spela live och möta fans?

WAR: Det finns så många schysta band som har påverkat vår musik, Crass, Stiff Little Fingers,The Restarts, Flux of Pink Indians, 999 och massor ut av andra.

Texterna kommer från vardagslivet, saker som händer eller har hänt. Verkligheten.

Sanningen och hat mot systemet.

Att få en schyst recension är najs, men inget slår att spela live och skapa nya vänner.

EKA: Är ni fotbollsfans? Vad tycker ni om non-league-fotboll? Tror ni att Burnley kommer att återvända till högsta divisionen igen och bad skulle krävas för att göra en sån återkomst möjlig? Vad tycker ni om det gamla 80-tals-oi!-bandet Soccer Hooly's och dears låt, Throwing bricks at the Burnley fans?

WAR: Vi gillar alla lite footboll. Ah! Non league, det är där spelarna inte blir betalda ett skit, men spelar till det yttersta utav kärlek till sporten!!! (Det är så det borde vara!!!)

Burnley kommer att återvända till Premier League nån gång, kanske inte under vår livstid, men man vet aldrig, ha ha. Så länge som Blackburn Rovers slutar under oss i tabellen den här säsongen, så är det en ordentlig seger för oss.

Har inte hört den sången, men kanske jag blivit träffad av en av de tegelstenarna.

EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby, eller nåt precist och elegant som biljard,  eller kanske nåt helt annat?

WAR: 
Watty – Jag säger schack, jag gillar att tänka innan jag gör nåt och njuter alltid av att sitta på mitt arsle.
Pete – Rollerball
Gaz- Rugby
Ged- Fotboll- oavsett vad som händer får vi alltid ett bra resultat.

EKA: Nåra ord till era svenska fans? Skulle ni vilja spela här? Hur gör man om man vill boka er eller komma i kontakt med er?

WAR: Tjenare, folkens, tack för ert stöd och vi skulle verkligen vilja spela i Sverige.

Om ni önskar att kontakta oss om gigs, etc, så kan ni mejla oss eller messa oss på facebook.

Tonywatson1965@hotmail.co.uk
www.facebook.com/whatariotpunkband

Om ni vill köpa vår CD, så finns den tillgänglig på följande ställen:

www.amazon.co.uk

www.chaosrecords.co.uk/store

Tack för intervjun och CD recensionen, Jon, ta hand om dig, kompis!
WHAT A RIOT