The Rough Kutz är ett band jag hört mycket bra saker om i flera år, men inte kollat upp förrän rätt nyligen och jag upptäckte då att de är bättre än hajpen. Det är därför riktigt kul att få intervjua dem och jag uppmanar folk att ta dem till Skandinavien!
EKA: Ni är ett av scenens "truest" band när det kommer till street cred. En fördomsfull man skulle tro att ni skulle spela oi!, så vad fick er att spela ska och vad var det i genrén som lockade er?
Rat - ska är vad de flesta av oss var inne på när det startade, eftersom det var den naturliga utvecklingen från punkrörelsen, vilken blivit ganska tandlös vid det laget. Det var naturligtvis band som The Specials och Madness som återtände flamman.
Hazza – 2 Tone-rörelsen fick in mig på ska i den unga åldern av 11 och därifrån gick jag till att samla tusentals jamaicanska ska & reggaeskivor och upptäckte alla dessa olika enorma artister som kommit från den lilla ön. Jag antar att vi skulle kunna bli kopplade till oi!, eftersom de flesta av våra sånger handlar om verkliga livet.
EKA: Ni har spelat över hela Europa, hur är scenen där ni bor jämfört med kontinenten? Nåra band ni spelat med som ni skulle rekommendera våra läsare att kolla upp?
Rat - Även om vi drar en ganska stor publik oavsett var vi spelar, så drar de flesta ska-giggen en liten publik om det inte är ett stort band på turné eller ett löjligt stereotypt coversband som gör det för pengarna och oftast utan någon riktig passion för musiken de spelar. Vi har upptäckt att spelställen, spelarrangörer och publiker på kontinenten är mer ”på” och det är ett privilegium att få spela där.
EKA: När 2tone hade sitt genombrott, så var Thatcher vid makten och det var krig i Afghanistan. Som det är nu så är Cameron vid makten och terrorismen är utom kontroll. Ser ni nåra likheter mellan då och nu och anser ni att ett skaband borde ha åsikter om sånt?
Rat - Saker och ting har inte ändrats alls sedan Thatchers dagar, alla regeringar är likadana. De lovar guld och gröna skogar och levererar inte ett skit. Det kommer inte bli bättre förrän vi dragits ur arslet på USA. Alla band och individer bör ha åsikter om vad som påverkar deras liv, vi kämpar alla i en social strid.
Hazza – Japp! Ingenting har ändrats på alla dessa år, mannen på gatan blir fortfarande blåst för att gynna de mäktiga få. Jag tycker alla band borde ha åsikter om saker som påverkar dem, jag tror inte jag skulle kunna skriva kärlekssånger dagen lång. Tala ur skägget och tala från hjärtat!
EKA: Vilken är den största utmaningen när det gäller att göra relevant musik? Kastar ni många textrader i papperskorgen?
Hazza – Nej, egentligen inte, jag sätter mig liksom inte bara ner och skriver en sång, det krävs att nåt får mig i gång på nåt jag har starka åsikter om eller som har hänt i mitt liv och sen skriver jag bara om det.
EKA: Stoke on Trent har en lång historia av alternativa band, så som Discharge och mitt eget, alla genrér inräknade, favoritband, Section 5. Umgås ni med dessa band och kommer punkare, skins och rudies bra överens inom staden?
Rat - Vi är alla riktigt goda vänner med Section 5, scenen här har äntligen enats, vi går alla på samma giggs, punx,skins,rockers/billy's,rudies,rastas. Det är som det skall vara, inga skiljelinjer!
EKA: Är ni Potters eller Port Vale fans? Existerar det fortfarande en stor rivalitet mellan de två klubbarna även om de ligger i två helt skilda divisioner?
Rat - Vi har 3 stora Vale-fans i bandet,1 crewe,1 man u & 2 l'pool. Det föreligger fortfarande stor rivalitet mellan våra två lokala klubbar, men inte lika rått och grymt som under 70-/80-talen, även om det förmodligen skulle ändras om de skulle komma i samma division igen.
EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle det vara? Hård och fysisk som rugby eller precis och sofistikerad som biljard?
Rat - Ha ha, definitivt hård och fysisk, något som Murderball.
Hazza – Jag tror det skulle vara en semi-final mellan två fientligt inställda lag i fotboll på en regnig Lördageftermiddag med massor ut av glidtacklingar, misstag, utvisningar och mål.
EKA: Vill ni spela i Sverige och hur bokar folk som är intresserade av att boka er för ett gigg er? Nåra ord till era svenska fans?
Rat - Vi skulle gärna spela i Sverige, vi har inte varit där hitintills och vi har hört att ni har en bra scen där, så alla som läser detta, kom till ett av våra giggs och festa loss, ni kan nå oss för bokningar på: roughkutz@ntlworld.com. Tack för intervjun och stödet!
onsdag 6 juni 2012
En intervju med Prins Carl
Prins Carl har inte bara släppt den bästa punkplattan sedan Agent Bulldogg på 90-talet, utan är också frispråkiga och har alltid nåt att säga, vilket gör en både glad, tacksam och stolt över att de vill snacka med en!
EKA: Jag vet att ni spelar snart med Toxic Lab Rats på hemmaplan och vet att ni haft svårt med att få spelningar. Är det lika kul eller till och med roligare att spela i Västerås än på andra ställen? Vad kan ni säga om bandet ni spelar med och finns det nåt drömgigg för er?
J: Vi vet inte längre om T.L.R. kommer att spela, p.g.a. att spelstället har strulat med datum. Nya datumet är 3augusti och vi har inte fått svar än om Toxic kan. Det är alltid kul att giga på hemmaplan men jag föredrar faktiskt att gigga borta. Gör man bort sig i stan får man ju höra det till död dagar, haha. Jag har inget direkt drömgig. Om vi får komma ut på våran Tysklands turné har två av mina mål gått i uppfyllelse.
Mitt första mål var att släppa en skiva på riktigt och det har vi ju hunnit göra.
EKA: Ni har en ny platta på g, vad kan era fans förvänta sig av den? Någonting ni kommer att göra annorlunda?
B: Vi har mixat den råare än New Order för att få lite mer gammal hederlig punk känsla annars hoppas vi att folk ska få precis det som de förväntar sig. Som Ramones och AC/DC, vi försöker göra samma platta om och om igen Åter igen har vi skippat helt att ha några pålägg över huvudtaget, hör man att det rundar någonstans så blev det så, det är inte ditlagt efteråt och även den här plattan är inspelad live men nu i vår repa.
J: Ja den är som sagt råare. Det är så här vi låter live, och det är ju det man ska sträva efter. Då blir ingen besviken. Det är många gånger man gått på konsert så funderar man på vart alla riffen tagit vägen!!
EKA: Det har spridit skitsnack om er att ni skulle vara högerextrema. Vet ni vad det är för folk som snackar sån skit och vad de baserar det på, eller är det bara fegisar på internet som har gjort det? Hur går det med stödskivan Skippers Corner skulle sätta ihop?
B: Det beror nog på okunskap hos en viss arrangör men att neka oss och sedan låta andra väldigt tvivelaktigt band lira är fan skrattretande. Men det är väl bara att inse att den krogägaren är född
med huvudet mellan skinkorna och gå vidare med livet även om det är tråkigt att det gäller en krog i vår hemstad som borde ha lite koll på oss.
J: Vi har tyvärr inte hört något mer om stödskivan men hoppas verkligen att det blir av!!
EKA: Den här bloggen handlar till stor del om ska och Northern Soul och jag tänkte bara fråga er vad ni har för förhållande i bandet till de genrerna. Är det nåt ni mest sätter på sommaren, aldrig, eller hela tiden? Några band eller artister inom genrén ni kan tipsa våra läsare om?
J: ALLTID! Jag älskar gammal ska och blue beat! Det finns så många så det är svårt att peka ut. Jag gillar ex. Laurel Aitken, Symarip, Desmond Dekker, Derrick Morgan.
Man kan väl säga att jag gillar det mesta inom genren från den tiden.
En skiva som är värd att kolla upp är Millie Small (Hon som sjöng My Boy Lollipop) - Time Will Tell.
Jag tror det är Symarip som är kompband på den plattan.
Den är ruggigt bra!!
EKA: Hur tror ni det går för Sverige i fotbolls-em? Har vi en chans att gå långt? Nåra andra lag i turneringen ni hejar på? Vad tror ni om det förenade brittiska laget i fotboll i OS?
B: Jag tror vi kan komma trea om vi har lite flyt. De andra frågorna har jag ingen koll på alls längre. Det fanns en tid när jag kunde ligga i soffan och kolla på fotboll, nu består kvällarna av att promenera fram och tillbaks med en lite tjej som lär sig gå. Det betyder, ingen tv för mig men jag hoppas att jag får se EM ialla fall.
EKA:Åtminstone en av er har blivit pappa. Vad är det bästa med att ha en medlem i Sveriges bästa punkband till farsa och vad tror ni ni gör annorlunda än Svenssonpappor?
B: Jag har faktiskt inte en aning men det kanske är kul att farsan har åstadkommit något. Men när hon är 14 kommer jag ju ändå bara vara sjukt pinsam och dum i hela huvudet haha. Annars försöker jag göra det enda rätta, uppfostra henne så hon får tillräckligt mycket stake för att göra precis vad hon vill med sitt liv utan att hon för den skull glömmer att hon kommer från en arbetarfamilj som står långt till vänster politiskt.
EKA: Om er musik vore en sport, vilken sport skulle den då vara? Hård och fysisk som rugby eller elegant och precis som biljard eller något helt annat?
B: det skulle nog vara speedway, det går inte för fort men inte för sakta heller. En jävla massa oljud. Fysiskt men ändå jävligt mycke teknik. Fullt ös utan bromsar.
J: Björn svarade så bra så jag snor fan hans!
EKA: Nåra ord till era fans? Nåt jag borde frågat men glömt?
J: Nya plattan släpps mot hösten både på cd och vinyl. Cdn släpps i tusen ex.
Vinylen släpps bara i 250 limited edition ex. Så om ni är som jag och älskar vinyl, passa på och köp ett ex.
EKA: Jag vet att ni spelar snart med Toxic Lab Rats på hemmaplan och vet att ni haft svårt med att få spelningar. Är det lika kul eller till och med roligare att spela i Västerås än på andra ställen? Vad kan ni säga om bandet ni spelar med och finns det nåt drömgigg för er?
J: Vi vet inte längre om T.L.R. kommer att spela, p.g.a. att spelstället har strulat med datum. Nya datumet är 3augusti och vi har inte fått svar än om Toxic kan. Det är alltid kul att giga på hemmaplan men jag föredrar faktiskt att gigga borta. Gör man bort sig i stan får man ju höra det till död dagar, haha. Jag har inget direkt drömgig. Om vi får komma ut på våran Tysklands turné har två av mina mål gått i uppfyllelse.
Mitt första mål var att släppa en skiva på riktigt och det har vi ju hunnit göra.
EKA: Ni har en ny platta på g, vad kan era fans förvänta sig av den? Någonting ni kommer att göra annorlunda?
B: Vi har mixat den råare än New Order för att få lite mer gammal hederlig punk känsla annars hoppas vi att folk ska få precis det som de förväntar sig. Som Ramones och AC/DC, vi försöker göra samma platta om och om igen Åter igen har vi skippat helt att ha några pålägg över huvudtaget, hör man att det rundar någonstans så blev det så, det är inte ditlagt efteråt och även den här plattan är inspelad live men nu i vår repa.
J: Ja den är som sagt råare. Det är så här vi låter live, och det är ju det man ska sträva efter. Då blir ingen besviken. Det är många gånger man gått på konsert så funderar man på vart alla riffen tagit vägen!!
EKA: Det har spridit skitsnack om er att ni skulle vara högerextrema. Vet ni vad det är för folk som snackar sån skit och vad de baserar det på, eller är det bara fegisar på internet som har gjort det? Hur går det med stödskivan Skippers Corner skulle sätta ihop?
B: Det beror nog på okunskap hos en viss arrangör men att neka oss och sedan låta andra väldigt tvivelaktigt band lira är fan skrattretande. Men det är väl bara att inse att den krogägaren är född
med huvudet mellan skinkorna och gå vidare med livet även om det är tråkigt att det gäller en krog i vår hemstad som borde ha lite koll på oss.
J: Vi har tyvärr inte hört något mer om stödskivan men hoppas verkligen att det blir av!!
EKA: Den här bloggen handlar till stor del om ska och Northern Soul och jag tänkte bara fråga er vad ni har för förhållande i bandet till de genrerna. Är det nåt ni mest sätter på sommaren, aldrig, eller hela tiden? Några band eller artister inom genrén ni kan tipsa våra läsare om?
J: ALLTID! Jag älskar gammal ska och blue beat! Det finns så många så det är svårt att peka ut. Jag gillar ex. Laurel Aitken, Symarip, Desmond Dekker, Derrick Morgan.
Man kan väl säga att jag gillar det mesta inom genren från den tiden.
En skiva som är värd att kolla upp är Millie Small (Hon som sjöng My Boy Lollipop) - Time Will Tell.
Jag tror det är Symarip som är kompband på den plattan.
Den är ruggigt bra!!
EKA: Hur tror ni det går för Sverige i fotbolls-em? Har vi en chans att gå långt? Nåra andra lag i turneringen ni hejar på? Vad tror ni om det förenade brittiska laget i fotboll i OS?
B: Jag tror vi kan komma trea om vi har lite flyt. De andra frågorna har jag ingen koll på alls längre. Det fanns en tid när jag kunde ligga i soffan och kolla på fotboll, nu består kvällarna av att promenera fram och tillbaks med en lite tjej som lär sig gå. Det betyder, ingen tv för mig men jag hoppas att jag får se EM ialla fall.
EKA:Åtminstone en av er har blivit pappa. Vad är det bästa med att ha en medlem i Sveriges bästa punkband till farsa och vad tror ni ni gör annorlunda än Svenssonpappor?
B: Jag har faktiskt inte en aning men det kanske är kul att farsan har åstadkommit något. Men när hon är 14 kommer jag ju ändå bara vara sjukt pinsam och dum i hela huvudet haha. Annars försöker jag göra det enda rätta, uppfostra henne så hon får tillräckligt mycket stake för att göra precis vad hon vill med sitt liv utan att hon för den skull glömmer att hon kommer från en arbetarfamilj som står långt till vänster politiskt.
EKA: Om er musik vore en sport, vilken sport skulle den då vara? Hård och fysisk som rugby eller elegant och precis som biljard eller något helt annat?
B: det skulle nog vara speedway, det går inte för fort men inte för sakta heller. En jävla massa oljud. Fysiskt men ändå jävligt mycke teknik. Fullt ös utan bromsar.
J: Björn svarade så bra så jag snor fan hans!
EKA: Nåra ord till era fans? Nåt jag borde frågat men glömt?
J: Nya plattan släpps mot hösten både på cd och vinyl. Cdn släpps i tusen ex.
Vinylen släpps bara i 250 limited edition ex. Så om ni är som jag och älskar vinyl, passa på och köp ett ex.
fredag 1 juni 2012
Vindicate This!: "Hard feelings"
/ ARTIST: Vindicate This! / TITEL: Hard feelings / GENRÉ: Oi! / ETIKETT: Ian Rush Records / FORMAT: Vinylsjua /
Innan jag börjar med den egentliga recensionen vill jag bara säga att jag i vanliga fall är ett större fan av mer melodisk oi! än bröl-oi! som den här, men bandet är förbaskat duktiga på vad de gör och förtjänar allt stöd de kan få.
Musikaliskt har de på den här sjuan power från The Last Resort, teknik från Skrewdriver (innan de blev politiska) och melodi från The Business från Saturdays Heroes-eran. Det är ren och skär skinhead rock & roll (trots att en i bandet är punkare) och om man skall lägga ihop alla influenserna och likna dem vid något band som har allt det där, så blir det svårt, men jag tycker mig kunna säga att de påminner om såväl The Templars, tidiga Vice Squad och RAC-bandet Sudden Impact (även om VT! har betydligt intelligentare texter än Sudden Impact's klassiker "do you remember when your forefathers were young?").
Nu har jag varit helnykterist de senaste åtta och ett halvt åren, men den här musiken hade suttit klockrent på en förfest med massor utav starköl på den gamla trista tiden när jag fortfarande drack. Jag kan se det framför mig, Mellanskånes punks, skins och hc-kids, samlade hemma hos mig, drickandes och sjungande med i musiken och jag har ingen anledning att tro att det inte skulle fungera för dagens kids när de dricker. Likaså kan jag föreställa mig att de är ett fantastiskt liveband.
Jag tycker också att det är kul att det finns levande och kreativa skinhead rock & rollband i Skåne. Det blir ju allt färre av skinsen i Skåneland nu för tiden, så det är kul att de håller flaggan vajande. Det hade också varit kul att få hit dem till Eslöv för en spelning.
Kan också säga att jag tycker en sjua är precis perfekt format för sån här musik och sista låten, Always on the same side, är bara den ett klockrent mästerverk som gör den här sjuan till ett måste för grillfesten i sommar med dina lokala skins & punx!
Gillar du något av banden jag jämfört dem med, så gillar du definitivt den här sjuan. Köp den!
Innan jag börjar med den egentliga recensionen vill jag bara säga att jag i vanliga fall är ett större fan av mer melodisk oi! än bröl-oi! som den här, men bandet är förbaskat duktiga på vad de gör och förtjänar allt stöd de kan få.
Musikaliskt har de på den här sjuan power från The Last Resort, teknik från Skrewdriver (innan de blev politiska) och melodi från The Business från Saturdays Heroes-eran. Det är ren och skär skinhead rock & roll (trots att en i bandet är punkare) och om man skall lägga ihop alla influenserna och likna dem vid något band som har allt det där, så blir det svårt, men jag tycker mig kunna säga att de påminner om såväl The Templars, tidiga Vice Squad och RAC-bandet Sudden Impact (även om VT! har betydligt intelligentare texter än Sudden Impact's klassiker "do you remember when your forefathers were young?").
Nu har jag varit helnykterist de senaste åtta och ett halvt åren, men den här musiken hade suttit klockrent på en förfest med massor utav starköl på den gamla trista tiden när jag fortfarande drack. Jag kan se det framför mig, Mellanskånes punks, skins och hc-kids, samlade hemma hos mig, drickandes och sjungande med i musiken och jag har ingen anledning att tro att det inte skulle fungera för dagens kids när de dricker. Likaså kan jag föreställa mig att de är ett fantastiskt liveband.
Jag tycker också att det är kul att det finns levande och kreativa skinhead rock & rollband i Skåne. Det blir ju allt färre av skinsen i Skåneland nu för tiden, så det är kul att de håller flaggan vajande. Det hade också varit kul att få hit dem till Eslöv för en spelning.
Kan också säga att jag tycker en sjua är precis perfekt format för sån här musik och sista låten, Always on the same side, är bara den ett klockrent mästerverk som gör den här sjuan till ett måste för grillfesten i sommar med dina lokala skins & punx!
Gillar du något av banden jag jämfört dem med, så gillar du definitivt den här sjuan. Köp den!
Jag ger plattan 78,3% i grad av tillfredsställelse.
Sjukdom
Om jag inte kryat på mig till när matchen börjar ikväll blir det tyvärr ingen täckning av matchen mot Genarps IF! :-(
torsdag 24 maj 2012
Blandade artister: "The best of the Northern Soul story"
/ ARTIST: Blandade artister / TITEL: The best of the Northern Soul story / GENRÉ: Northern Soul / ETIKETT: Sony / FORMAT: CD /
Till att börja med och detta är en stor sak för mig, den här dubbel-samlings-CD:en är utgiven på ett multinationellt storföretag, nämligen Sony.
Detta rimmar för mig väldigt illa med Northern Soul-rörelsens värderingar, men plattan kom 2011 och jag tror jag kan gissa mig till varför Sony släpper den just nu. I takt med att kidsen allt mer vänder sig till spotify och itunes blir skivköpandet tyvärr något för bara oss gamlingar och de som är ännu äldre än sjuttiotalistiska gamlingar som undertecknad. Det är den första orsaken, den andra är att vi på sista tiden sett en retrorörelse i popmusiken, som efter Amy Winhouse's Back to black, resulterat i listplaceringar för en mängd anndrahandskopior av Amy, såsom Duffy, den underbart vackra Melanie Fiona och Gabriella Cilmi. Allt pekar mot en revival av 60-talssoundet och då kan Northern Soul plötsligt få en revival, något som passar de stora skivbolagen bra, eftersom rättigheterna till obskyra artister utan framgång nån annanstans än i Norra England för 40 år sen inte kan vara skyhöga, direkt.
Med det sagt tycker jag definitivt att folk skall skaffa sig skivan, för Sony har uppenbarligen ansträngt sig för att leta guldkorn i sanden. Som vanligt, när det gäller Northern Soul, så är musiken kanske inte jätteoriginell, utan påminner mycket om de artister som var stora då, även om musiken på just denna samling aldrig känns plastig. Faktum är att det är den bästa Northern Soul-plattan i min samling. Alla nummer rockar röven av en. Det här är bra skit!
Sen finns det förvisso med två spår som, även om de är bra, jag inte tycker borde platsa på en Northern Soul-platta, nämligen ett med Little Richard och ett med Paul Anka.
Det enda jag riktigt retar mig på är det billiga jobbet bolaget gjort med häftet som följer med skivan. En sida med fakta om Northern Soul som man hade kunnat läsa sig till på Wikipedia. Med de resurser Sony har, så borde de kunna hitta lite kul fakta om de olika artisterna, eller i alla fall sätta in några bilder på ett par av dem.
Till att börja med och detta är en stor sak för mig, den här dubbel-samlings-CD:en är utgiven på ett multinationellt storföretag, nämligen Sony.
Detta rimmar för mig väldigt illa med Northern Soul-rörelsens värderingar, men plattan kom 2011 och jag tror jag kan gissa mig till varför Sony släpper den just nu. I takt med att kidsen allt mer vänder sig till spotify och itunes blir skivköpandet tyvärr något för bara oss gamlingar och de som är ännu äldre än sjuttiotalistiska gamlingar som undertecknad. Det är den första orsaken, den andra är att vi på sista tiden sett en retrorörelse i popmusiken, som efter Amy Winhouse's Back to black, resulterat i listplaceringar för en mängd anndrahandskopior av Amy, såsom Duffy, den underbart vackra Melanie Fiona och Gabriella Cilmi. Allt pekar mot en revival av 60-talssoundet och då kan Northern Soul plötsligt få en revival, något som passar de stora skivbolagen bra, eftersom rättigheterna till obskyra artister utan framgång nån annanstans än i Norra England för 40 år sen inte kan vara skyhöga, direkt.
Med det sagt tycker jag definitivt att folk skall skaffa sig skivan, för Sony har uppenbarligen ansträngt sig för att leta guldkorn i sanden. Som vanligt, när det gäller Northern Soul, så är musiken kanske inte jätteoriginell, utan påminner mycket om de artister som var stora då, även om musiken på just denna samling aldrig känns plastig. Faktum är att det är den bästa Northern Soul-plattan i min samling. Alla nummer rockar röven av en. Det här är bra skit!
Sen finns det förvisso med två spår som, även om de är bra, jag inte tycker borde platsa på en Northern Soul-platta, nämligen ett med Little Richard och ett med Paul Anka.
Det enda jag riktigt retar mig på är det billiga jobbet bolaget gjort med häftet som följer med skivan. En sida med fakta om Northern Soul som man hade kunnat läsa sig till på Wikipedia. Med de resurser Sony har, så borde de kunna hitta lite kul fakta om de olika artisterna, eller i alla fall sätta in några bilder på ett par av dem.
Men, men, detta är en platta jag klart rekommenderar till alla smoothies, niteowls och nostalgiska fotbollsfans. Den får hela 96,7% i grad av tillfredsställelse!
fredag 18 maj 2012
Film: "Zurück aus dem Urlaub"
TITEL: Zurück aus dem Urlaub / GENRÉ: Dokumentär / FORMAT: DVD /
Den här filmen är en dokumentär som handlar om FC Hansa Rostocks säsong i tyska tredje ligan, åren 2010-11. Man tillbringade en säsong där och gick sen upp och, som alla Hansafans tyvärr vet, vi halkade ner igen säsongen 2011-12.
Den här filmen kan därför, tror jag, tjäna som inspirationskälla. Efter att vi halkade ner var vi tvungna att bygga ett helt nytt lag. Otrotligt nog lyckades vi som sagt, med konststycket att komma upp igen. Om man studerar den här filmen tror jag man kan dra slutsatser om vad vi gjorde bra, respektive dåligt.
Vi var överlägsna i trean och det är kul att se fansen på plats glada och spelarna spelsugna, såväl som ett par scener från spelarnas firande efter vunna matcher. Men det är klart, hellre en halvdålig säsong i tvåan än en superb i trean.
Hansa är ett klassiskt lag och förtjänar att spela i tyska ligans finrum, men det är klart, de flesta östklubbarna har det gått ut för. Se bara "Deutsche Rekordmeister", Berlin FC Dynamo, nu spelar de i femman. Även om tyska Bundesligan är en levande liga där pengarna än så länge inte tagit fullständigt kommando på traditionernas bekostnad, så har dessa pengar ändå spelat sån stor roll att västklubbarna köper alla bra östspelare och mer än 20 år efter murens fall dominerar väst fortfarande. Det är synd.
För alla Hansafans är den här filmen ett måste! Jag är inte direkt en fena på tyska, även om jag vet hur man beställer en alkoholfri öl. Men, även om man skulle kunna ha textat den, så har man ändå så mycket glädje av den här filmen på grund av alla filmsnuttar från matcher, mål, både framlänges och baklänges och annat intressant. För den som kan tyska kan filmen vara ännu mer intressant, eftersom det är gott om intervjuer och kommentarer.
Nu håller vi alla tummarna för att Hansa klättrar nästa säsong!
Den här filmen är en dokumentär som handlar om FC Hansa Rostocks säsong i tyska tredje ligan, åren 2010-11. Man tillbringade en säsong där och gick sen upp och, som alla Hansafans tyvärr vet, vi halkade ner igen säsongen 2011-12.
Den här filmen kan därför, tror jag, tjäna som inspirationskälla. Efter att vi halkade ner var vi tvungna att bygga ett helt nytt lag. Otrotligt nog lyckades vi som sagt, med konststycket att komma upp igen. Om man studerar den här filmen tror jag man kan dra slutsatser om vad vi gjorde bra, respektive dåligt.
Vi var överlägsna i trean och det är kul att se fansen på plats glada och spelarna spelsugna, såväl som ett par scener från spelarnas firande efter vunna matcher. Men det är klart, hellre en halvdålig säsong i tvåan än en superb i trean.
Hansa är ett klassiskt lag och förtjänar att spela i tyska ligans finrum, men det är klart, de flesta östklubbarna har det gått ut för. Se bara "Deutsche Rekordmeister", Berlin FC Dynamo, nu spelar de i femman. Även om tyska Bundesligan är en levande liga där pengarna än så länge inte tagit fullständigt kommando på traditionernas bekostnad, så har dessa pengar ändå spelat sån stor roll att västklubbarna köper alla bra östspelare och mer än 20 år efter murens fall dominerar väst fortfarande. Det är synd.
För alla Hansafans är den här filmen ett måste! Jag är inte direkt en fena på tyska, även om jag vet hur man beställer en alkoholfri öl. Men, även om man skulle kunna ha textat den, så har man ändå så mycket glädje av den här filmen på grund av alla filmsnuttar från matcher, mål, både framlänges och baklänges och annat intressant. För den som kan tyska kan filmen vara ännu mer intressant, eftersom det är gott om intervjuer och kommentarer.
Nu håller vi alla tummarna för att Hansa klättrar nästa säsong!
En så bra film får naturligtvis 100% i grad av tillfredsställelse!
torsdag 17 maj 2012
Eslövs BK - Näsums IF: 4-1
På väg till matchen idag kunde jag konstatera att vi som vanligt har otur med vädret. Väl framme på Ekevalla kunde jag konstatera att vi som vanligt bor i en stad befolkad av människor som saknar all känsla för lokalpatriotism och hellre stannar hemma och ser på ishockey än på stadens enda fotbollslag. För jag tror inte det beror på vädret.
Hursomhelst! Med dagens resultat, 4-1 till röa, kan man bara konstatera att alla de som stannar hemma missade en fin uppvisning i kvalitetsfotboll och en möjlighet att slå sig på bröstet och vara stolt Eslövsbo!
Eslöv tog kontroll över matchen tidigt och dominerade den hela tiden. Näsums enda mål kom i 84e minuten genom Stefan Nord och det kan diskuteras om det var rättvist att de satte den. Jag tycker nog det var det, för de ett par fina chanser i matchen, även om EBK totalt förtjänade det resultatet vi fick!
En annan sak man kan anmärka på var att det var väldigt fysiskt vid flera olika tillfällen och därför mycket spelavbrott. Domarn var dock bra och dömde rättvist, tycker jag, det enda jag har att påpeka var att Näsum försökte filma sig till en straff i 53e minuten, något domarn ej gick på, ändå delade han mig veterligen ej ut ett gult kort! Näsum hade förtjänat ett par kort till, bland annat genom ett par fula tröjdragningar som också passerade ostraffade.
Selwan Al-Jaberi är för mig matchens lirare, eftersom han krigade hela tiden och var på språng offensivt. Han satte också 1-0-målet i 7e minuten, samt 2-0 i 69e. Tahrir Krasniqi satte 3-0 i 80e och Kim Jeppsson 4-1 i 91a.
Väldigt fint jobbat av killarna! Förlåt mig om jag låter som en gammal raspig grammofonskiva, men jag tycker gott att när killarna representerar hela staden borde hela staden vara där och sjunga för dem och vissa att vi är stolta över dem. Därför, mer folk på läktaren nästa gång!
Hursomhelst! Med dagens resultat, 4-1 till röa, kan man bara konstatera att alla de som stannar hemma missade en fin uppvisning i kvalitetsfotboll och en möjlighet att slå sig på bröstet och vara stolt Eslövsbo!
Eslöv tog kontroll över matchen tidigt och dominerade den hela tiden. Näsums enda mål kom i 84e minuten genom Stefan Nord och det kan diskuteras om det var rättvist att de satte den. Jag tycker nog det var det, för de ett par fina chanser i matchen, även om EBK totalt förtjänade det resultatet vi fick!
En annan sak man kan anmärka på var att det var väldigt fysiskt vid flera olika tillfällen och därför mycket spelavbrott. Domarn var dock bra och dömde rättvist, tycker jag, det enda jag har att påpeka var att Näsum försökte filma sig till en straff i 53e minuten, något domarn ej gick på, ändå delade han mig veterligen ej ut ett gult kort! Näsum hade förtjänat ett par kort till, bland annat genom ett par fula tröjdragningar som också passerade ostraffade.
Selwan Al-Jaberi är för mig matchens lirare, eftersom han krigade hela tiden och var på språng offensivt. Han satte också 1-0-målet i 7e minuten, samt 2-0 i 69e. Tahrir Krasniqi satte 3-0 i 80e och Kim Jeppsson 4-1 i 91a.
Väldigt fint jobbat av killarna! Förlåt mig om jag låter som en gammal raspig grammofonskiva, men jag tycker gott att när killarna representerar hela staden borde hela staden vara där och sjunga för dem och vissa att vi är stolta över dem. Därför, mer folk på läktaren nästa gång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)