torsdag 12 juli 2012
Luddes reggaesjuor
Missa inte den här bloggen! Ett måste för alla fans av gammal, god västindisk musik!
torsdag 21 juni 2012
Vem är dj på Ekevalla?
Fotbollen på Ekevalla må inte vara av världsklass, men den är fin nog för att uppleva den live istället för att bara läsa resultaten på internet eller i dagstidningen.
Det finns dock en sak som retar gallfeber på mig på Ekevalla och det är musikval. Visst, det är en klar förbättring denna säsongen jämfört med den blandning av Tomas Ledin och Metallica som kördes för ett tag sen.
Men vad sägs om lite omväxling? De har spelat samma låtar så ofta att skivan repats och stod och hackade ett tag innan matchen började igår.
Så jag har en uppmaning. Ifall EBK bara tillåter det, så ställer jag gärna upp nån gång och dj:ar med gammal reggae, ska och soul, sån musik som i alla fall har en koppling till supporterkulturen, Chelsea har börjat alla sina matcher till tonerna av reggaelåten The Liquidator sedan 60-talet. Skulle det inte vara kul att hälsa supportrarna med lite av musiken de känner för? Jag kan slänga in lite indie också om det skulle visa sig att vi har casuals denna säsongen med. Skulle det inte ge klubben lite särprägel att bli förknippade med kvalitetsmusik istället för Sean Paul?
Och nej, ni måste inte ta in mig som dj (nåt jag naturligtvis gjort helt gratis), men tänk på det, ni som styr matchunderhållningen. Lite omväxling skadar väl inte? Ni behöver inte köra bara sån musik, men lite då och då hade varit najs!
Det finns dock en sak som retar gallfeber på mig på Ekevalla och det är musikval. Visst, det är en klar förbättring denna säsongen jämfört med den blandning av Tomas Ledin och Metallica som kördes för ett tag sen.
Men vad sägs om lite omväxling? De har spelat samma låtar så ofta att skivan repats och stod och hackade ett tag innan matchen började igår.
Så jag har en uppmaning. Ifall EBK bara tillåter det, så ställer jag gärna upp nån gång och dj:ar med gammal reggae, ska och soul, sån musik som i alla fall har en koppling till supporterkulturen, Chelsea har börjat alla sina matcher till tonerna av reggaelåten The Liquidator sedan 60-talet. Skulle det inte vara kul att hälsa supportrarna med lite av musiken de känner för? Jag kan slänga in lite indie också om det skulle visa sig att vi har casuals denna säsongen med. Skulle det inte ge klubben lite särprägel att bli förknippade med kvalitetsmusik istället för Sean Paul?
Och nej, ni måste inte ta in mig som dj (nåt jag naturligtvis gjort helt gratis), men tänk på det, ni som styr matchunderhållningen. Lite omväxling skadar väl inte? Ni behöver inte köra bara sån musik, men lite då och då hade varit najs!
onsdag 20 juni 2012
Eslövs BK - Brantevik/Rörum Österlen FF: 1-1
På väg till matchen filosoferade jag en smula över det fina vädret och det faktum att det inte var nån EM-match idag, något som borde kunna påverka Eslövsbefolkningen att sluta upp i större skara för sitt lag. Något många också gjorde, dessutom fanns många av bortalagets supporters på plats, vilket bäddade för en folkfest på läktaren.
De första fem minuterna dominerade BRÖFF och EBK hade svårt att bryta igenom, men redan i 15e minuten satte Kim Jeppsson, som också välförtjänt får titeln matchens lirare, 1-0. Mycket av matchen skulle vara EBKs, men BRÖFF spelade duktigt och kunde sätta 1-1 i 45e. Som en av våra äldre supporters konstaterade, det var ett onödigt mål. Det kunde ha stått 2-0, för EBK hade en fin chans bara minuterna innan och lyckades slarva till sig ett mål i baken.
Tidvis var matchen väldigt fysisk och gula kort mot oss delades ut åt bland annat Wissam Wehbe i 39e och Adil Adlouni i 80e minuterna. Det var så att man fruktade 1-2, ett par gånger, men i rättvisans namn levde hoppet om 2-1 kvar in i själva slutet med en fin chans åt oss i 90e minuten.
Jag hade verkligen hoppats på hemmaseger och säkrad andra plats inför sommaruppehållet, det hade varit sjukt najs. Nu blev det ju inte så, men jag kan bara hoppas att laget samlas nu och man peppar upp sig och låter detta bli säsongen då vi går upp i trean igen! Vi kan göra det om bara fler folk dyker upp på match och stöttar sitt hemmalag.
Kom igen, Eslöv!
De första fem minuterna dominerade BRÖFF och EBK hade svårt att bryta igenom, men redan i 15e minuten satte Kim Jeppsson, som också välförtjänt får titeln matchens lirare, 1-0. Mycket av matchen skulle vara EBKs, men BRÖFF spelade duktigt och kunde sätta 1-1 i 45e. Som en av våra äldre supporters konstaterade, det var ett onödigt mål. Det kunde ha stått 2-0, för EBK hade en fin chans bara minuterna innan och lyckades slarva till sig ett mål i baken.
Tidvis var matchen väldigt fysisk och gula kort mot oss delades ut åt bland annat Wissam Wehbe i 39e och Adil Adlouni i 80e minuterna. Det var så att man fruktade 1-2, ett par gånger, men i rättvisans namn levde hoppet om 2-1 kvar in i själva slutet med en fin chans åt oss i 90e minuten.
Jag hade verkligen hoppats på hemmaseger och säkrad andra plats inför sommaruppehållet, det hade varit sjukt najs. Nu blev det ju inte så, men jag kan bara hoppas att laget samlas nu och man peppar upp sig och låter detta bli säsongen då vi går upp i trean igen! Vi kan göra det om bara fler folk dyker upp på match och stöttar sitt hemmalag.
Kom igen, Eslöv!
måndag 18 juni 2012
Oldfashioned Ideas: "Promises mean nothing"
/ ARTIST: Oldfashioned Ideas / TITEL: Promises mean nothing / GENRÉ: Punk / ETIKETT: Switchlight Records / FORMT: CD /
Jag stiftade först bekantskap med det här bandet för nåra år sen, när en polare till bandet postade länken till deras då nystartade myspacesida på ett community som är så hemskt att jag inte tänker nämna det vid namn (nej, inte Bråkmakargatan). Då tyckte jag bandet osade för mycket Condemned 84, ett band som jag har svårt för i allt för stora doser. Jag var därför osäker på vad jag skulle tycka om den här fullängdaren från bandet, som kom i år.
Faktum är att jag gillar den. Jag älskar den inte, det är inte punkens heliga graal, men det är en schyst platta som förklarar varför bandet heter som det heter, eller inte riktigt, för de har en del genuina uttryck med, men överlag tycker jag skivan luktar 80-tal.
En del av musiken låter oi!, ibland vanlig punk, ibland hc, en liten dos anarko och en liten del English Dogs, tycker jag. Texterna är helt okej, men knappast banbrytande. Man får en stor, och då menar jag stor, dos proletär stolthet, alkoholromantik, fotboll och ställningstagande mot de extremister, oavsett om det är stalinister eller nazister, som säger sig tala i vårt namn. Ofta blir sån här arbetarklasspunk en smula klichéartad och posig, inte sällan är de framförd av folk som aldrig gjort ett riktigt handtag, men Oldfashioned Ideas övertygar på ett sätt som få gör. När de sjunger om livet som knegare får man intrycket att de är där, det är deras eget liv de beskriver. Och vem kan inte hålla med om texten till A Nice Little Pub? När jag var i de tidiga tjugoåren drack jag och mina polare alltid på The Londoner i Lund, tills den lades ned och blev ett trendigt steak house, så jo, jag har också varit där. :)
Det enda jag retar mig på på skivan är att det ibland blir för snabbt spelat och för kakmonstrigt på sången. Bandet skulle tjäna på att söla ner sig bara lite och lägga sig till med en mer "sjungande" sång. Bandet får naturligtvis göra hur de vill, men jag tror musiken hade tjänat på det och gjort dem till ett av Sveriges bästa band i farten.
Jag stiftade först bekantskap med det här bandet för nåra år sen, när en polare till bandet postade länken till deras då nystartade myspacesida på ett community som är så hemskt att jag inte tänker nämna det vid namn (nej, inte Bråkmakargatan). Då tyckte jag bandet osade för mycket Condemned 84, ett band som jag har svårt för i allt för stora doser. Jag var därför osäker på vad jag skulle tycka om den här fullängdaren från bandet, som kom i år.
Faktum är att jag gillar den. Jag älskar den inte, det är inte punkens heliga graal, men det är en schyst platta som förklarar varför bandet heter som det heter, eller inte riktigt, för de har en del genuina uttryck med, men överlag tycker jag skivan luktar 80-tal.
En del av musiken låter oi!, ibland vanlig punk, ibland hc, en liten dos anarko och en liten del English Dogs, tycker jag. Texterna är helt okej, men knappast banbrytande. Man får en stor, och då menar jag stor, dos proletär stolthet, alkoholromantik, fotboll och ställningstagande mot de extremister, oavsett om det är stalinister eller nazister, som säger sig tala i vårt namn. Ofta blir sån här arbetarklasspunk en smula klichéartad och posig, inte sällan är de framförd av folk som aldrig gjort ett riktigt handtag, men Oldfashioned Ideas övertygar på ett sätt som få gör. När de sjunger om livet som knegare får man intrycket att de är där, det är deras eget liv de beskriver. Och vem kan inte hålla med om texten till A Nice Little Pub? När jag var i de tidiga tjugoåren drack jag och mina polare alltid på The Londoner i Lund, tills den lades ned och blev ett trendigt steak house, så jo, jag har också varit där. :)
Det enda jag retar mig på på skivan är att det ibland blir för snabbt spelat och för kakmonstrigt på sången. Bandet skulle tjäna på att söla ner sig bara lite och lägga sig till med en mer "sjungande" sång. Bandet får naturligtvis göra hur de vill, men jag tror musiken hade tjänat på det och gjort dem till ett av Sveriges bästa band i farten.
En trevlig upplevelse att lyssna på plattan. Jag ger den 71,2% i grad av tillfredsställelse!
lördag 16 juni 2012
Film: "Studio One Story"
/ TITEL: Studio One Story / GENRÉ: Dokumentärfilm / FORMAT: DVD+CD /
Vad man får här är en skitbra liten film från killarna på Soul Jazz Records och en CD (som inte låg i paketet när jag köpte det, alltså kan jag bara recensera DVD:en).
Filmen är en bra dokumentär om Clement Dodd, eller "Sir Coxsone Downbeat", som han är mer känd som. Den berättar om hur musik tidigt var en del av hans liv, hans familj hade en radio i familjens butik, som folk kom och dansade till. Senare, under 50-talet, skulle han resa till USA för att arbeta och fastnade rejält för musiken där som var inne just då, R&B och började köpa plattor, vilka han senare, när han kom hem till Jamaica, började spela på Duke Reids "sound system".
Coxsone hade dock sina egna idéer, influerad av amerikanska jukeboxes utformade han sina högtalare konstnärligt och införde toastandet, det vill säga snackandet mellan låtar och snart var han, som dj, så populär att han kunde skaffa sig sitt eget soundsystem.
Men vid detta laget hade R&B-flugan tillfälligt dött ut i USA och kidsen började lyssna på rock & roll, nåt som aldrig slog igenom riktigt på Jamaica och Coxsone kom på idén att spela in egna artister med den musik han gillade. Detta blev starten för jamaicansk R&B, men ganska snabbt upptäckte han att de som gick på danserna gärna ville ha nån skiva med sig hem och han startade då vad som kom att bli Studio One, det vill säga en legendarisk studio och skivbolag.
Coxsone kunde locka de bästa artisterna på Jamaica till Studio One, eftersom han erbjöd bra betalt, såväl som chansen att få göra spännande och innovativ musik, vilket blev starten för legenderna The Skatalites, ett studioband som kompade alla de tidiga jamaicanska artisterna, såväl som egna soloäventyr. När det gäller traditionell ska tycker jag att de plattor som kom från Studio One och denna period till dags dato är de absolut bästa.
Men Studio One slutade inte med ska:s mutation till reggae, utan Coxsone såg till att hans artister var väl engagerade i den nya versionen av jamaicansk musik och han var även vän med rastafariledaren Morty Planner och inbjöd nyabinghi-trummisar att spela på några av hans sound systems danser.
Personligen gillar jag 60-talsreggae, även om jag, som kristen, har problem med den rastafarianska doktrinen. Musikaliskt är det emellertid få artister som slår, till exempel, The Abyssinians.
Men även reggaen skulle nå sin höjd och bli ersatt av något annat, något som ligger som rötter för dagens ragga, såväl som dagen rap (även om Bounty Killer anser att dagens rap är en förolämpning av reggae), nämligen dancehall och deejaying, såväl som singjaying. Unga kids togs av gatan och gavs ramla riddims från 60-talet att toasta till detta var som bekant början på något helt nytt.
Filmen är en pärla i min samling. Långa intervjuer med Coxsone själv, såväl som med legender som Ken Boothe, Alton Ellis, med flera. Det är också riktigt mycket bra musik med i den flera timmar långa dokumentären.
Det som är mest intressant för mig är Studio Ones ska, men det blir aldrig långtråkigt när de snackar annan musik, utan de håller en intresserad. Dessutom finns det fina bilder och ljud av artister som inte är med oss längre, såväl som gamla journalfilmer och fotografier.
Vad man får här är en skitbra liten film från killarna på Soul Jazz Records och en CD (som inte låg i paketet när jag köpte det, alltså kan jag bara recensera DVD:en).
Filmen är en bra dokumentär om Clement Dodd, eller "Sir Coxsone Downbeat", som han är mer känd som. Den berättar om hur musik tidigt var en del av hans liv, hans familj hade en radio i familjens butik, som folk kom och dansade till. Senare, under 50-talet, skulle han resa till USA för att arbeta och fastnade rejält för musiken där som var inne just då, R&B och började köpa plattor, vilka han senare, när han kom hem till Jamaica, började spela på Duke Reids "sound system".
Coxsone hade dock sina egna idéer, influerad av amerikanska jukeboxes utformade han sina högtalare konstnärligt och införde toastandet, det vill säga snackandet mellan låtar och snart var han, som dj, så populär att han kunde skaffa sig sitt eget soundsystem.
Men vid detta laget hade R&B-flugan tillfälligt dött ut i USA och kidsen började lyssna på rock & roll, nåt som aldrig slog igenom riktigt på Jamaica och Coxsone kom på idén att spela in egna artister med den musik han gillade. Detta blev starten för jamaicansk R&B, men ganska snabbt upptäckte han att de som gick på danserna gärna ville ha nån skiva med sig hem och han startade då vad som kom att bli Studio One, det vill säga en legendarisk studio och skivbolag.
Coxsone kunde locka de bästa artisterna på Jamaica till Studio One, eftersom han erbjöd bra betalt, såväl som chansen att få göra spännande och innovativ musik, vilket blev starten för legenderna The Skatalites, ett studioband som kompade alla de tidiga jamaicanska artisterna, såväl som egna soloäventyr. När det gäller traditionell ska tycker jag att de plattor som kom från Studio One och denna period till dags dato är de absolut bästa.
Men Studio One slutade inte med ska:s mutation till reggae, utan Coxsone såg till att hans artister var väl engagerade i den nya versionen av jamaicansk musik och han var även vän med rastafariledaren Morty Planner och inbjöd nyabinghi-trummisar att spela på några av hans sound systems danser.
Personligen gillar jag 60-talsreggae, även om jag, som kristen, har problem med den rastafarianska doktrinen. Musikaliskt är det emellertid få artister som slår, till exempel, The Abyssinians.
Men även reggaen skulle nå sin höjd och bli ersatt av något annat, något som ligger som rötter för dagens ragga, såväl som dagen rap (även om Bounty Killer anser att dagens rap är en förolämpning av reggae), nämligen dancehall och deejaying, såväl som singjaying. Unga kids togs av gatan och gavs ramla riddims från 60-talet att toasta till detta var som bekant början på något helt nytt.
Filmen är en pärla i min samling. Långa intervjuer med Coxsone själv, såväl som med legender som Ken Boothe, Alton Ellis, med flera. Det är också riktigt mycket bra musik med i den flera timmar långa dokumentären.
Det som är mest intressant för mig är Studio Ones ska, men det blir aldrig långtråkigt när de snackar annan musik, utan de håller en intresserad. Dessutom finns det fina bilder och ljud av artister som inte är med oss längre, såväl som gamla journalfilmer och fotografier.
Alla som gillar gammal jamicansk musik gillar det här och jag ger en nästan perfekt film 98,3% i grad av tillfredsställelse!
torsdag 14 juni 2012
Eslövs BK - Åhus Horna BK: 2-1
Jag kom tidigt till Ekevalla idag och hade i sanningens namn inte förväntat mig så många åskådare, eftersom det just nu pågår Fotbolls-EM och Eslövsbor brukar ju inte i vanliga fall gå man ur huse för att stödja det lag som representerar oss alla, så varför skulle de göra det idag? De skulle ju lika gärna kunna stanna hemma och se Italien-Kroatien.
Därför var det kul att så många ändå dök upp. Tyckte faktiskt det var förhållandevis många på plats för att vara Eslöv när det pågår mästerskapsmatch, vädret inte är det bästa och det är arbetsdag dagen efter. Jag tror det beror på ökat fotbollsintresse under EM. Folk är missnöjda, med all rätt, över Sveriges resultat, men har ändå fotbollsfeber och väljer att se det lag som representerar Eslöv.
Det här var en stundtals väldigt underhållande match. Den började och slutade med getingbos-fotboll, alla sprang fram och tillbaka och bollen passades fram och tillbaka. Det hände inte särskilt mycket i första halvlek, utom ett par fula tröjdragningar från ÅHBK, som inte resulterade i några gula kort, vilket är ytterst uppseendeväckande, eftersom EBK belönades med gult kort när vi gjorde en tröjdragning i 89e minuten. Det enda som hände i första halvlek, förutom ett par konstiga domar och ett par fina chanser från båda lag, var att Jetmir Bucolli i ÅHBK blev utvisad i 39e minuten, efter att ha sparkat ner Adil Adlouni.
Om första halvlek var lite småtrist var det andra helvlek som gjorde matchen mer än sevärd. Dennis Nilsson petade in 1-0 åt oss i 48e minuten och två minuter efteråt satte Selwan Al Jaberi 2-0. En snygg EBK-chans fanns även i 51a, men i 52a skulle det dömas straff åt ÅHBK av nån anledning som jag egentligen inte uppfattade. Jag ifrågasätter inte domarns beslut, jag såg bara inte varför det skulle vara straff. Men straffen gick in och resultatet, 2-1, skulle stå sig matchen ut trots massor utav fina chanser för ÅHBK att kvittera, såväl som åt EBK att rycka ifrån.
Det är svårt att utnämna en matchens lirare idag, för EBK spelade som ett lag. När det gick bra var det för att vi spelade bra lagfotboll och när det gick dåligt var det för att vi spelade dålig dito. Om man ändå skall nämna någon tycker jag att målvakten, Emil Persson, gjorde ett fint jobb i att hindra ÅHBK att kvittera, även om han som sagt släppte in den där straffen. Man märkte verkligen varför ÅHBK satt på andraplats inför den här matchen, de hade förtjänat den genom hårt arbete och hade de inte fått den där utvisningen är jag inte säker på att matchen hade slutat som den gjorde. Därför, matchens lirare blir Emil Persson!
För att summera, en fin fotbollsmatch och jag hoppas på fler fina matcher på Ekevalla och att folk dyker upp och stöttar laget, trots pågående EM!
Därför var det kul att så många ändå dök upp. Tyckte faktiskt det var förhållandevis många på plats för att vara Eslöv när det pågår mästerskapsmatch, vädret inte är det bästa och det är arbetsdag dagen efter. Jag tror det beror på ökat fotbollsintresse under EM. Folk är missnöjda, med all rätt, över Sveriges resultat, men har ändå fotbollsfeber och väljer att se det lag som representerar Eslöv.
Det här var en stundtals väldigt underhållande match. Den började och slutade med getingbos-fotboll, alla sprang fram och tillbaka och bollen passades fram och tillbaka. Det hände inte särskilt mycket i första halvlek, utom ett par fula tröjdragningar från ÅHBK, som inte resulterade i några gula kort, vilket är ytterst uppseendeväckande, eftersom EBK belönades med gult kort när vi gjorde en tröjdragning i 89e minuten. Det enda som hände i första halvlek, förutom ett par konstiga domar och ett par fina chanser från båda lag, var att Jetmir Bucolli i ÅHBK blev utvisad i 39e minuten, efter att ha sparkat ner Adil Adlouni.
Om första halvlek var lite småtrist var det andra helvlek som gjorde matchen mer än sevärd. Dennis Nilsson petade in 1-0 åt oss i 48e minuten och två minuter efteråt satte Selwan Al Jaberi 2-0. En snygg EBK-chans fanns även i 51a, men i 52a skulle det dömas straff åt ÅHBK av nån anledning som jag egentligen inte uppfattade. Jag ifrågasätter inte domarns beslut, jag såg bara inte varför det skulle vara straff. Men straffen gick in och resultatet, 2-1, skulle stå sig matchen ut trots massor utav fina chanser för ÅHBK att kvittera, såväl som åt EBK att rycka ifrån.
Det är svårt att utnämna en matchens lirare idag, för EBK spelade som ett lag. När det gick bra var det för att vi spelade bra lagfotboll och när det gick dåligt var det för att vi spelade dålig dito. Om man ändå skall nämna någon tycker jag att målvakten, Emil Persson, gjorde ett fint jobb i att hindra ÅHBK att kvittera, även om han som sagt släppte in den där straffen. Man märkte verkligen varför ÅHBK satt på andraplats inför den här matchen, de hade förtjänat den genom hårt arbete och hade de inte fått den där utvisningen är jag inte säker på att matchen hade slutat som den gjorde. Därför, matchens lirare blir Emil Persson!
För att summera, en fin fotbollsmatch och jag hoppas på fler fina matcher på Ekevalla och att folk dyker upp och stöttar laget, trots pågående EM!
tisdag 12 juni 2012
EM 2012 - nåra tankar
Som vanligt, efter gårdagens debakel, kan man bara konstatera att svenska kommentatorer är optimister in i det dumdristiga när det gäller Sverige. Visst, de skall väl inte sitta där och dissa fäderneslandets chanser, men lite nykterhet skulle sitta fint. De dissade Danmark, som slog Holland, men hissar Sverige inför ett bra öststatslag som dessutom har hemmaplan. Anledningen till att det bara blir så idiotiskt är att Danmarks liga (som för övrigt vanns av mina favoriter, FC Nordsjälland, ja, jag har hejat på dem ett par säsonger, även när de låg långt nere och har dessutom varit på plats på Farum Park) är så pass mycket bättre än Allsvenskan och danskarna har under senare år fått ett par riktigt duktiga utlandsproffs i form av Kjär, Agger och Bendtner, för att bara nämna nåra.
Skall vi se nyktert på det hela kan man ju fråga sig om Sverige har en chans att bli nåt annat än sist i en grupp jag tror vinns av Frankrike med Ukraina på andra plats, för jag tror inte vi slår vare sig grodlåren eller rostbiffarna efter att ha gått på pumpen på vad som skulle vara gruppens "turnover", blinierna.
Även om jag är en obotlig pessimist och befarar det värsta för Sverige, så kommer jag att se både matchen mot England, såväl som mot Frankrike och hoppas på det bästa, även om vi skulle ligga under 5-0 i 85e minuten. Det är ens lag, det är samma sak som med EBK, det kvittar vilken division vi ligger i. Man överger inte sitt lag!
Men, om Sverige inte går vidare från gruppspelet vet jag vem jag hejar på. Tyskland!
Tyskland har en fin fotbollstradition med en ännu finare supporterkultur och bör inte bara statistiskt vinna i år, utan är också välförtjänta av guldet. Efter att ha rest ett par gånger till Rostock har jag helt och hållet blivit förälskad i tysk fotboll och om inte vi kan ta guldet, så får grannen i söder gärna göra det.
Forza Deutschland!
Skall vi se nyktert på det hela kan man ju fråga sig om Sverige har en chans att bli nåt annat än sist i en grupp jag tror vinns av Frankrike med Ukraina på andra plats, för jag tror inte vi slår vare sig grodlåren eller rostbiffarna efter att ha gått på pumpen på vad som skulle vara gruppens "turnover", blinierna.
Även om jag är en obotlig pessimist och befarar det värsta för Sverige, så kommer jag att se både matchen mot England, såväl som mot Frankrike och hoppas på det bästa, även om vi skulle ligga under 5-0 i 85e minuten. Det är ens lag, det är samma sak som med EBK, det kvittar vilken division vi ligger i. Man överger inte sitt lag!
Men, om Sverige inte går vidare från gruppspelet vet jag vem jag hejar på. Tyskland!
Tyskland har en fin fotbollstradition med en ännu finare supporterkultur och bör inte bara statistiskt vinna i år, utan är också välförtjänta av guldet. Efter att ha rest ett par gånger till Rostock har jag helt och hållet blivit förälskad i tysk fotboll och om inte vi kan ta guldet, så får grannen i söder gärna göra det.
Forza Deutschland!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)