En intervju med F.T.A.

EKA: Ni är ett opolitiskt band, men har fortfarande väldigt starka åsikter om djurbefrielse. Hur funkar det och vad fick er att bli intresserade av det? Här i Sverige hade vi en riktigt stor veganscen under 90-talet, men de flesta av banden var riktigt politiska med. Accepterar folk i den franska skinheadscenen er och ert ställningstagande för djurbefrielse?

FTA: Jag (vokalisten) hade antispecieistiska åsikter redan vid väldigt ung ålder: runt tiden då jag var 7 år gammal ville jag bli vegetarian, eftersom jag sett videos om vad som händer i slakthusen bland annat, under 90-talet kunde vi se videos om direkt aktion på de stora franska kanalerna, idag visar de inte sånt på tv längre. Jag började som vegetarian vid 15 års ålder (droppade kött och fisk). Självklart hade jag, som skingirl, Dr Martens, men i läder, men när jag blev vegan gjorde jag mig av med mina läder-Dr Martens, bytte till Vegetarian Shoes (som jag älskar). Jag deltog i många demos mot djurförsök, cirkusar, päls, transport av djur till laboratorier, etc. Sen mötte jag Xav (trummisen) som väldigt snabbt blev vegan och började hänga med på demonstrationer med.

Gitarristen och basisten är det tyvärr inte (eller ännu inte, lol). Det är sant att djurbefrielse är en väldigt politisk fråga och för min (Orel, sångerskan) del, så lutar mina åsikter mer åt det anarkistiska hållet.

EKA: Är ni straight edge?

FTA: Vi är inte sxe, men jag (sångerskan) överväger det väldigt allvarligt.

EKA: Jag är vegetarian och jag och en vegiskompis till mig har en pågående, aldrig slutande diskussion om huruvida det är moraliskt att göra vegiskäk som smakar som kött, till exempel sojaburgare eller sojakorvar. Vad tycker ni om det?

FTA: Jag tycker att om det kan få icke-vegetarianer att välja en livsstil utan plågan, så ja!!! Jag är galen i köttimitationer!

EKA: Hur stark är den anti-specieistiska rörelsen i Frankrike och vilka är dess främsta strider?

FTA: I Frankrike är den anti-specieistiska rörelsen väldigt långt från hur den är i nordliga länder som England, Tyskland eller Sverige, men börjar spridas sakta. Här i Paris har vi en festival för vegetarianer/veganer, "veggie pride. Vi vill sprida dessa idéer massor!

EKA: Har ni spelat mycket konserter och vad för slags folk dyker upp då?

FTA: Vi har inte kört så många konserter eftersom vi spelade in vår demo lite snabbt innan jag stack till Italien för arbete förra september. Jag (sångerskan) har nyss kommit tillbaka till Frankrike och vi kommer snabbt att börja repa in nya sånger igen.

EKA: Gillar ni fotboll? Nåra särskilda klubbar ni gillar? Vad tycker ni om Zlatan Ibrahimovic och hur tror ni VMet i Brasilien kommer att bli? Är ni stolta supporters åt det franska landslaget?

FTA: För min (sångerskan) del så håller jag på PSG, när jag var yngre gick jag till stadion, men för tillfället är jag lite mindre koncentrerad på fotbollen.

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

FTA: En blandning av rugby och biljard: starkt och elegant! Eller nånting som escalation (klättring), det finns fortfarande en bit av vägen kvar som kommer att bli svår, men vi tappar inte modet att nå vårt mål: göra bra musik och föra fram våra starka idéer om försvar av djur!

EKA: Nåra ord till folket i Sverige? Skulle ni vilja spela här? Hur bokar man en spelning med er och gillar ni nåra svenska band?

FTA: Tack och bor i Sverige! VI älskar blått och gult! Stockholm är en stor stad! :) (Detta skrev bandet själv på svenska)

Japp, vi skulle verkligen vilja spela i Sverige, svenskar är väldigt trevliga och öppensinnade. Vi älskar Antipati (de är väldigt trevliga, träffade dem personlien för ett par år sen), Perkele och Agent Bulldogg!!!!

Noise Agents: "Indestructible"

Fotboll och punk i ett. Genialiskt!

F.T.A. "S/T"

/ ARTIST: F.T.A. / TITEL: "S/T" / ETIKETT: DIY / KATEGORI: Oi! / FORMAT: CD /

Så här ligger det till, jag vill gilla bandet, men har svårt för det. Till att börja med gick det inte att spela CD:en de skickade mig, så jag fick ge mig ut på youtube för att lyssna på låtarna. Bara det gör en ju lite småsur.

Nåväl, vad som levereras här är en blandning av typisk fransk oi! och jag är den förste att erkänna att jag har mindre koll på franska scenen än vad som anses kreddigt, så jag kan inte ge nåra fler ord än att det låter franskt 80-tal uppblandat med lite brittiskt, samt ett stort stycke italiensk vänster-oi! i still med Los Fastidios eller Cervelli Stanki.

Musikaliskt är plattan under godkänts-strecket. De två första låtarna, Animal liberation now! och Skinhead memory är verkligen bra, det menar jag, särskilt öppningsspåret. Dock börjar plattan, som har fem spår, bli en smula grötig, trött och allmänt jobbig att lyssna på i början av tredje spåret. Det som får F.T.A. att stå ut från mängden är att de har så mycket att säga, nåt de gör omväxlande på engelska och franska, men det innebär inte bara positiva saker, särskilt inte när vokalisten lägger an försök att låta som Hodges, det blir alldeles för långt och alldeles för jobbigt att lyssna på. De borde snarare satsa på att skriva fler låtar och stycka upp vad de vill ha sagt i flera låtar och jobba på musiken. Visst, för såna här band är texterna viktiga, men med tråkig musik till tappar man lätt motivationen att lyssna på plattan och därmed vad bandet vill ha sagt.

Det som räddar hela plattan är som sagt det svängiga och allmänt övercoola spår två, Skinhead memory, men framförallt öppningsspåret, Animal liberation now! För oss som kom in i scenen under 90-talet var veganerna ett evigt irritationsobjekt. Dock har jag ändrat syn på saken under de dryga tjugo åren som gått sen dess och är sedan ett tag tillbaka vegetarian. Man kan snacka hur mycket man vill om det är etiskt försvarbart att ta liv eller ej och jag tänker inte ge mig in i den diskussionen, för den är meningslös. Vad som verkligen betyder nåt är det faktum at ton och åter ton av kött slängs varje dag i butikerna, för att de inte kan sälja allt. Har vi verkligen rätt att slösa så med liv? Det tycker inte jag.

Kolla gärna upp bandet om du gillar oi! och om du har starka känslor om djurrätt är det en total rekommendation från min sida att stödja bandet. Mycket av skivan var som sagt tråkig, men det faktum att nåra skins därute börjat fatta vad det handlar om med köttindustrin gör att jag ändå ger ett högre betyg än vad skivan förtjänar på sina musikaliska bedrifter.

Plattan får 65,3% i grad av tillfredsställelse!

EDIT: Bandet hörde av sig till mig efter recensionen och undrade varför jag jämförde dem med Cervelli Stanki och Los Fastidios. Mina anledningar var att jag tyckte att bandet musikaliskt har samma anda, fast eget uttryck, i en melodisk street rock & roll med en hc-attityd. Det var aldrig meningen att stämpla bandet som nåt det inte är och de vill påpeka att de inte är politiska.

Eslövs BK - Yngsjö IF: 5-2

Nu börjar det ju likna nåt! Alla tre hemmamatcher jag sett i år har EBK gjort mer än väl godkänt resultat. 5 hemmamål i alla matcher och i den senaste hemmamatchen, den jag täcker här, skulle egentligen ha slutat 5-1, för YIFs straff, vilken de gjorde sitt första mål på var filmning, alla utom domaren såg det.

Tyckte överlag att domaren gjorde ett dåligt jobb idag.

Men nu skall vi inte hänga upp oss på det negativa, utan koncentrera oss på det positiva. EBK har chans, om vi fortsätter spela så här, att gå upp i år och det hade ju varit hur roligt som helst! För första gången på länge verkar det funka finfint för klubben, alla känner det, supportrarna känner det och spelarna känner det.

EBK har nämligen spelat finfint hela säsongen. Det är full fart hela tiden, springa för att trötta ut motståndarna och en viss grad av fysiskt spel, såväl som finlir. Skall man var kritisk mot något i spelet, så är det att det defensiva inte alltid funkar. Man skulle kunna tro att B-et i EBK står för Brasilien, alla vill fram och göra mål, vilket ju innebär att en del mål släpps in med, men resultaten talar sitt tydliga språk. Allting funkar för oss just nu!

Jag tror inte jag sett nån match med YIF förr, men de imponerade på mig i början. De spelade ganska likt Eslöv, det vill säga mycket offensivt tänkande och hastighet. Fördelen med det var ju att i vanliga fall brukar EBK vara en smula trött i början av 2:a halvlek, men nu var motståndarna lika trötta och hade det inte varit för den straff de fick av domaren i 64e, så tvivlar jag på att de gjort sitt andra i 70e med. EBK var helt enkelt bättre idag. På alla sätt och vis.

Som vanligt skriver jag inte ut namnen på målgörarna, eftersom det inte finns nån speaker på Berga IP som kan berätta vem som gjort målen, men det första kom i alla fall efter fint offensivt samarbete från EBK i 21a minuten. EBK skulle ha ett par chanser till, men 2-0 målet kom först i 40e och sen var det halvtidsvila.

Ungefär en kvart in i andra satte EBK in vad jag trodde skulle vara nådastöten, 3-0 och YIF gick mest och surade och skällde på domaren, tills den domare trollade fram en straff i 64e, som sagt. När det andra målet kom började nog de flesta av oss bli en smula oroliga, men 4-2 i 82a och 5-2 i 86e lugnade oss.

Matchens lirare i EBK idag är för mig Hannes Englesson, för att han band ihop spelet fint.

Tack till EBK för att vi har nåt i staden att vara stolta över och tack till alla supporters som dök upp och förgyllde upplevelsen på åskådarplats, marknad i staden till trots!

Rollo, "Hansa forever"

/ ARTIST: Rollo / TITEL: "Hansa forever" / GENRÉ: Fotbolls-allsång / ETIKETT: Toja / FORMAT: CD /

Den här lilla CD-singeln köpte jag på fan-shoppen hos världens, tillsammans med EBK, bästa fotbollsklubb, FC Hansa (Rostock). Vad man får på den är ett stycke Hansa Rostock-känsla med sig hem. Alla som varit på Ostesee Stadion ett par gånger kan väl låten utantill vid det här laget, tillsammans med Puhdys FC Hansa, wir lieben dich total, eftersom det är de två låtarna som spelas innan hemmamatcherna börjar, och av vilka Hansa forever är den som har bäst allsångskänsla. (Med det sagt har jag en Puhdys-platta med, enkom för att de skrivit den officiella sången)

Det finns inte så mycket mer att säga, läktarsånger är vad de är, kanske inte världens intelligentaste texter, men de tänder en eld i själ och hjärta hos en och när man sjunger gemensamt finns det inget bättre ställe på jorden. För att riktigt få känslan med sig hem är där förutom huvudspåret en karaoke-version, så att man kan sjunga låten på grillfesten till sommaren över en sojakorv, nåra alkoholfria öl och i goda vänners lag.

Med på plattan finns också en låt på engelska och Rollo gör faktiskt ett gott jobb att sjunga på engelska, den ultimata fotbollssången, Gerry & The Pacemakers You'll never walk alone. Vad den låten har med Hansa att göra vet jag inte riktigt, jag har aldrig hört den på Ostsee Stadion och jag hade hellre hört ett par Hansa-sånger till, men, men...

Det blir svårt att recensera såna häringa plattor. Det går ju inte att vara objektiv. Jag och alla andra Hanseaten tycker ju det här är musikhistoriens höjdpunkt, men precis som att jag inte skulle gilla en platta med St Pauli-låtar, så har jag svårt att tro att en St Pauli- eller BFC Dynamo-fan skulle uppskatta den här plattan.

Jag gillar, surprise, surprise, den här lilla plattan massor och den får mig att börja spara pengar, så att jag kan ta mig till Rostock igen och hoppas att vi tar oss upp ur trean nästa säsong.

Jag ger plattan fullt betyg, 100% i grad av tillfredsställelse!

Eslövs BK - Perstorp/Bälinge IK: 5-1

Jag har sett fram emot den här matchen ett tag, eftersom jag skulle gå på den med min farsa, som är uppvuxen just i Bälinge och har lite känslor för den klubben, även om han idag verkade heja mest på EBK.

Nåja, sett till resultat, 5-1, så var det ju en allt annan en tråkig match, det enda tråkiga när den var det faktum att den inte spelades på Ekevalla. Inte bara för stämningen där alltid är bättre, utan också för att Ekevalla har tak över läktaren och man slipper stå i regnet, som på Berga IP. I dag var det verkligen kritiskt, farsan snackade om att vilja lämna matchen i slutet av 70-minuterna, men vi stannade kvar. Det hade inte varit roligt om domaren lagt till fler tilläggsminuter än han gjorde.

En annan fördel med Ekevalla är att man där har högtalarsystem, vilket kan meddela vem som gjort mål, vem som blir varnad och vem som blir utbytt, etc. Som det är nu får se själv och det är inte så lätt alltid, så jag struntar i att skriva vem som gjorde målen, eftersom jag helt enkelt inte är säker.

EBK dominerade tidigt i matchen. Det fanns fina chanser i 8e och 9e, såväl som i 16e minuterna, men 1-0 skulle dröja tills 23e minuten och efter nåra fina chanser till satt 2-0 i 37e efter en målvaktstavla, som vi skall vara snäll och inte kalla "utan like".

Andra halvlek började med viss dominans från Perstorp/Bälinge, vilka också gjorde sitt enda mål i den perioden, nämligen i 49e minuten. Perstorp/Bälinge skulle också ha ett par fina chanser till i matchen, däribland ett par fina hörnor i tidiga 80-minuterna, men inget resultat. Däremot skall de ha en eloge för att de inte gav upp, utan kämpade hela tiden.

EBK satte 3-1 i 59e minuten, 4-1 i 64e och 5-1 i 90e minuten.

Det var, vädret till trots, riktigt kul att se EBK kämpa och få ett rättvist resultat.

Matchens lirare är för mig Adil Adlouni, eftersom han var inblandad i så mycket av det offensiva idag.

The Dräperz, "S/T"

/ ARTIST: The Dräperz / TITEL: "S/T" / GENRÉ: Gatutrallpunk / ETIKETT: DIY / FORMAT: CD /

Den här lilla plattan fick jag tillsammans med en annan från bandets manager för längesen, men jag har varit av med den i min stökiga lägenhet. Så städade jag häromdagen och hittade massa skivor jag tänkt recensera, men helt enkelt varit av med.

Hursomhelst! Det här är ungefär det samma som på Välkommen till Råby, det vill säga "gatutrallpunk". Jag tycker man kan se tre fåror inom bandets sound, en del är ren trallpunk i DLKs anda, en del är gammal hederlig svensk 80-talspoppunk i Asta Kask, Sötlimpas och Attentats skola, medan den sista tredjedelen, som får riktigt bra genomslag på den här plattan, är ren UK82, jag kommer att tänka på streetpunkband som inte körde i 300 km/h, typ Infa-Riot och Chron-Gen. Det är samma ösighet, samma trummor, samma gitarrslingor som finns i alla de tre skolorna.

Nåväl. Första gångerna jag lyssnade på den här plattan tyckte jag bäst om de engelska låtarna, men ju mer jag lyssnar på detta 7 minuters mästerverk, desto mer gillar jag de svenska låtarna. Kanske för att jag uppfattar texterna bättre efter att ha lyssnat på dem ett par gånger. Det är ren gatu-anda. Jag gillar särskilt Samma spår. Nu var det ett tag sen man hörde nåt från bandet och jag hoppas de inte gått i ide, har de inte gjort det, så hoppas jag att nån etikett därute har kulor att släppa en platta helt på svenska med ett band som inte är rädda för att utforska de poppigare kvarteren i Sub City.

Finns inte mycket mer att säga. En bra platta, helt enkelt. Det behövs, vilket jag påpekat tidigare, lite unity i scenen när det gäller trallpunken. Det finns många bra band i genrén som förtjänar att lyftas fram och räddas från att vara soundtrack till "The Comic Books guy" i Simpsons. Jag tror många helt lätt kan lyssna på band som SLF, men börjar det närma sig poppunk på svenska så är det verboten för många. Jag hade gärna sett att band som Trevolt och just Dräperz fått mer utrymme.

Det är helt enkelt tid att rekläjma scenen. Visst, det är viktigt att punkare och skins och Herberts håller ihop, men det är också viktigt att man respekterar varandras musiksmak, det kan inte bara handla om UK82 och oi! och kanske lite NYHC. Nej, det hade varit kul om även anarkopunkarna och trallpunkarna fick lite utrymme.

Men nu ska vi inte gnälla. Stöd svensk punk, gå på konserter med bandet och köp deras merchandise.

Det här är en bra skiva och den får bra betyg om än inte lika bra som Välkommen till Råby.

88,2% i grad av tillfredsställelse ger jag mästerverket!