Det här är något jag väntat på, en spelfilm om Wigan Casino och Northern Soul-scenen i norra England under 70-talet. Jag har lyssnat på musiken från och till sedan 90-talet och alltid gillat storyn bakom det, hur fotbollsfans i Manchestertrakten importerade okända soulskivor från USA och dansade till dem.
Det här är dock en spelfilm och ingen dokumentär och den har allt en bra engelsk spelfilm skall ha, en arbetarklasskille som förälskar sig i en arbetarklasstjej med rubbat fint utseende, en skurk, några sidekicks, samt tjejen som älskar honom förgäves, eftersom han springer efter hårfrisörskan.
Huvudpersonen upptäcker så Northern Soul och tar sig till Wigan Casino och lär sig dansa rätt, klä sig rätt och lyssna på rätt musik. Alla som har varit eller är med i en subkultur känner igen sig i den maniska besattheten vid vinyl.
Jag gillar filmen, den har mer att säga än att det är kul att dansa och att folk knarkade när de dansade, filmen har nämligen en genomtänkt story och ett par överraskningar.
Det enda jag har emot den är att folk i den håller på Stoke, alla Stoke-on-Trent-bor med något sånär förnuft håller väl på Port Vale?
Lägg sen till att filmen är full av fin musik.
Det här är utan tvekan en av de bästa filmerna jag sett i år och jag ger den därför hela 95,3% i grad av tillfredsställelse!
PS. Nu väntar jag bara på någon regissör med kulor nog att göra film av Richard Allens böcker om Joe Hawkins!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar