Vad pengar kan ställa till med

Jag är oerhört tacksam att Eslövs Bollklubb är en förening och inte ett företag. Jag hade inte viljat se en situation där en rik oljeschejk hade köpt laget, en massa spelare och sedan arbetat upp klubben i Allsvenskan och Champions League. Det hade inte varit klubben eller dess supporters som nått framgång, utan ett storföretag som spekulerat och investerat i en produkt och när fotboll blir profit och inte kärlek upphör det att vara fotboll.

Naturligtvis drömmer även jag om att EBK skall ta sig upp ur fyran och visst, det finns ett par exempel på oanad framgång, stavad Mjällby, Åtvidaberg och Café Opera. Men poängen är att de klubbarna klättrat gennom spelskicklighet (i alla fall efter FACIT lades ner) och har bevarat sin anda. Samma sak med Brommapojkarna. De har inte köpt sina framgångar och visst kan man väl drömma om något liknande för EBK?

I alla fall, vad pengar kan ställa till med är Skotska Premier League ett typexempel på. Efter att ha haft mest fans och mest pengar har Old Firm-klubbarna Rangers och Celtic dominerat serien under många, långa år och tjänat en rejäl hacka på det och inte gett de andra klubbarna i ligan en chans.

Det verkade ett tag, med kusliga dejavu-känslor till IT-bubblan, som om det inte fanns någon bortre gräns man kunde nå i intäkter om fotbollsklubbarnas styrelser var redo att hora med Mammon.

Sen kom fotbolls-bubblan. Först ute var norska Lyn, sen kom Pompey och sen, det otänkbara, fotbollens Titanic, Glasgow Rangers.

Rangers befinner sig nu i kris och enligt en mycket intressant artikel på en Aberdeensupportersite går det rykten om att Rangers skall få återetablera sig i Skotska Premiership utan att gå hela vägen från trean och uppåt. Orsaken? Pengar. Rangers drar in mycket sådana och förbundet vill ha del av det. Men samtidigt måste man fråga sig en sak; lär de sig aldrig?

Låt Rangers gå hela vägen om och inför rättvisare fördelning av teve-intäkter, sponsring och värvning. Klarar den amerikanska idrotten det klarar den europeiska fotbollen det. Jag har sagt det förr och säger det igen, jag skulle gärna se en tillbakagång till tiden då man kunde ha max tre utländska spelare i laguppställningen, för det var när den regeln togs bort och operation: glamourisera fotbollen, som all storfotboll miste sin charm.

Jag är Celticfan och har faktiskt varit på Celtic Park, en match mot Hibs och jag borde ha illvilja mot Rangers, men det har jag faktiskt inte. Jag tycker synd om deras äkta supporters som ser vad ett gäng plutokrater kan göra med deras klubb.

Vad fotbollen behöver är att reformeras helt och hållet, gärna några av de punkterna jag räknat upp, men helst ännu mer. Jag har varit Celticfan sedan 90-talet när jag var intresserad av radikal politik, något som är placerat i arkivet ungdomssynder. Jag står inte alls för de åsikterna idag. Hursomhelst, som radikal var man vänligt inställd till Celtic, mycket tack vare extremistorganisationen Red Action och deras Celticzine, Tiocfaidh Ár Lá. Det var alltså av helt fel orsaker jag blev Celticfan, men har bytt politisk ståndpunkt och tilll och med bytt religion, men jag kan inte sluta älska Celtic och jag hade naturligtvis inte slutat vara fan om ligan blev lite jämnare, snarare tvärt om.

Fotboll är kärlek, stolthet och gemenskap. Pengar är girighet, egoism och taskig attittyd. De två hör inte ihop.

Modern football is rubbish!

(Sen hoppas jag att alla denna bloggs läsare gör sitt för sin lokala klubb genom att bli medlem!)